Människor ”av alla språk” får höra de goda nyheterna

”Tio män av alla språk bland nationerna skall ... säga: ’Vi vill gå med er, för vi har hört att Gud är med er.’” (SAKARJA 8:23)

1. Hur ordnade Jehova med den lämpligaste tidpunkten och de bästa omständigheterna när det gällde att börja predika för människor av olika språk och nationaliteter?

TIDPUNKTEN och omständigheterna kunde inte ha varit lämpligare. Det var pingstdagen år 33 v.t. Flera veckor tidigare hade judar och proselyter från minst 15 områden i och utanför det vidsträckta romerska riket kommit till Jerusalem för att fira påsken. Den här dagen hörde tusentals av dessa hur vanliga människor, som var uppfyllda av helig ande, förkunnade de goda nyheterna på olika språk som talades i riket. Att man talade olika språk skapade inte förvirring, som i det forntida Babel, utan alla förstod vad som sades. (Apostlagärningarna 2:1–12) Den här händelsen markerade den kristna församlingens födelse och inledningen på ett flerspråkigt, internationellt undervisningsarbete som fortfarande pågår.

2. Hur gjorde Jesu lärjungar den blandade åhörarskaran häpen vid pingsten år 33 v.t.?

² Jesu lärjungar talade förmodligen allmängrekiska, det allmänna språket på den tiden. De använde också hebreiska, det språk som talades i templet. Men den här pingstdagen gjorde de den blandade åhörarskaran häpen genom att tala dessa människors modersmål. Vad blev följden? Åhörarnas hjärta rördes av de viktiga sanningar de hörde på sitt eget språk. Mot slutet av dagen hade den lilla gruppen av lärjungar vuxit till en ansenlig skara på mer än 3 000! (Apostlagärningarna 2:37–42)

3, 4. Hur utvidgades predikoarbetet när lärjungarna flyttade från Jerusalem, Judeen och Galileen?

³ Strax efter den här betydelsefulla händelsen bröt en våg av förföljelse ut i Jerusalem, och ”de som hade skingrats gick ... igenom landet och förkunnade ordets goda nyheter”. (Apostlagärningarna 8:1–4) I Apostlagärningarna, kapitel 8, läser vi till exempel om Filippus, tydligen en grekisktalande evangelieförkunnare. Filippus predikade för samarierna. Han predikade också för en etiopisk befattningshavare som tog emot budskapet om Kristus. (Apostlagärningarna 6:1–5; 8:5–13, 26–40; 21:8, 9)

⁴ När de kristna flyttade och sökte någonstans att bo utanför Jerusalem, Judeen och Galileen, stötte de på nya etniska och språkliga hinder. En del av dem kan ha vittnat enbart för judar. Men lärjungen Lukas berättar: ”Det [var] några män från Cypern och Kyrene som kom till Antiokia och började tala till de grekisktalande, och de förkunnade de goda nyheterna om Herren Jesus.” (Apostlagärningarna 11:19–21)

En opartisk Gud – ett budskap för alla

5. Hur visas Jehovas opartiskhet i samband med de goda nyheterna?

⁵ En sådan utveckling är i linje med Guds vägar, eftersom partiskhet är främmande för honom. När aposteln Petrus fått hjälp av Jehova att rätta till sin inställning till människor av nationerna, sade han med uppskattning: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan han tar emot den som fruktar honom och som gör det som är rättfärdigt, vilken nation han än tillhör.” (Apostlagärningarna 10:34, 35; Psalm 145:9) När aposteln Paulus, som tidigare  hade förföljt de kristna, förklarade att Guds ”vilja är att alla slags människor skall bli räddade”, bekräftade han att Gud inte är partisk. (1 Timoteus 2:4) Skaparens opartiskhet kommer till uttryck genom att hoppet om Guds kungarike finns tillgängligt för alla människor, oavsett kön, hudfärg, nationalitet och språk.

6, 7. I vilka bibliska profetior har det förutsagts att de goda nyheterna skulle spridas internationellt och på många språk?

⁶ Denna internationella utvidgning hade förutsagts århundraden tidigare. Enligt Daniels profetia ”gavs herravälde och ära och kungamakt [åt Jesus], för att alla folk, folkgrupper och språk skulle tjäna honom”. (Daniel 7:14) Det faktum att den här tidskriften ges ut på 151 språk och sprids över hela världen, vilket gör det möjligt för dig att läsa om Jehovas kungarike, visar att den här profetian håller på att uppfyllas.

⁷ I Bibeln har det förutsagts att det skulle komma en tid när människor av alla språk skulle få höra dess livgivande budskap. Sakarja profeterade om hur den sanna tillbedjan skulle tilltala många: ”Det skall ske i de dagarna att tio män av alla språk bland nationerna skall gripa tag, ja, de skall gripa tag i mantelfliken på en judisk man [med anden smorda kristna, medlemmar av ”Guds Israel”] och säga: ’Vi vill gå med er, för vi har hört att Gud är med er.’” (Sakarja 8:23; Galaterna 6:16) Och när aposteln Johannes berättade vad han såg i en syn sade han: ”Se, en stor skara, som ingen kunde räkna, ur alla nationer och stammar och folk och språk stod inför tronen och inför Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:9) Vi har sett hur dessa profetior har gått i uppfyllelse!

 Budskapet når människor av alla slag

8. Vilka nya omständigheter har krävt att vi fått anpassa vårt arbete med att vittna?

⁸ I dag flyttar människor mer och mer. Globaliseringen har skapat en ny era av in- och utvandring. Mängder av människor från krigsdrabbade länder och fattiga områden har flyttat till lugnare och tryggare platser för att få det bättre materiellt sett. I många länder har tillströmningen av invandrare och flyktingar gjort att det bildats olika språkgrupper. I Sverige talas till exempel minst 150 språk. I Finland är antalet mer än 120 och i Australien över 200. I enbart en enda stad i USA – San Diego – kan man få höra mer än 100 språk talas!

9. Hur bör vi se på det förhållandet att det på våra distrikt finns människor som talar olika språk?

⁹ Tycker vi som kristna förkunnare att det är ett hinder i vårt arbete att det finns människor på våra distrikt som talar olika språk? Inte alls! Vi anser tvärtom att detta är ett välkommet tillskott till våra distrikt – fält som är ”vita till skörd”. (Johannes 4:35) Vi försöker hjälpa de människor som är medvetna om sitt andliga behov, oavsett varifrån de kommer eller vilket språk de talar. (Matteus 5:3) Följden har blivit att det varje år är ett allt större antal människor av ”varje ... språk” som blir lärjungar till Kristus. (Uppenbarelseboken 14:6) Som ett exempel kan nämnas att predikoverksamheten i Tyskland i augusti 2004 utfördes på omkring 40 språk. Samtidigt predikades de goda nyheterna i Australien på närmare 30 språk, jämfört med 18 bara tio år tidigare. I Grekland predikade Jehovas vittnen för människor på nästan 20 språk. Ungefär 80 procent av Jehovas vittnen världen över talar ett annat språk än engelska, som annars är det förhärskande språket internationellt sett.

10. Vad är den enskilde förkunnarens uppgift i fråga om att göra lärjungar av människor av ”alla nationer”?

¹⁰ Ja, Jesu befallning att ”göra lärjungar av människor av alla nationerna” åtlyds verkligen! (Matteus 28:19) Jehovas vittnen är ivriga att lyda denna befallning och är verksamma i 235 länder och områden, och de sprider litteratur  på mer än 400 språk. Även om Jehovas organisation tillhandahåller det material som behövs för att budskapet skall nå ut till människorna, måste varje enskild förkunnare av Guds kungarike ta initiativet till att förmedla Bibelns budskap till ”människor av alla slag” på det språk som de bäst förstår. (Johannes 1:7) Dessa förenade ansträngningar gör att miljontals människor som tillhör olika språkgrupper får nytta av de goda nyheterna. (Romarna 10:14, 15) Ja, vi har alla, var och en, en viktig uppgift!

Vi antar utmaningen

11, 12. a) Vilka svårigheter måste övervinnas, och vilken hjälp ges genom den heliga anden? b) Varför är det i allmänhet bäst att människor får höra budskapet på sitt modersmål?

¹¹ I dag är det många förkunnare av Guds kungarike som skulle vilja lära sig ett annat språk, men de kan inte vänta sig att få Guds andes mirakulösa gåvor. (1 Korinthierna 13:8) Det är svårt att lära sig ett nytt språk. Också de som redan kan tala ytterligare ett språk kan behöva justera sitt tänkesätt och sina arbetsmetoder för att göra Bibelns budskap tilltalande för dem som talar det språket, men har en annan bakgrund och kultur. Dessutom är invandrare ofta blyga och försiktiga. Det krävs stora ansträngningar att förstå hur de tänker.

¹² Men den heliga anden är ändå verksam bland Jehovas tjänare, så att de kan hjälpa dem som talar ett annat språk. (Lukas 11:13) Guds ande ger oss inte övernaturliga språkkunskaper, men den kan öka vår önskan att kommunicera med dem som inte talar samma språk som vi. (Psalm 143:10) Om vi predikar för människor och undervisar dem om Bibelns budskap på ett språk som de inte kan så bra, kanske vi når deras sinne. Men för att vi skall nå hjärtat hos dem är det ofta bättre att vi använder deras modersmål – det språk som talar till deras innersta känslor, deras motiv och deras förhoppningar. (Lukas 24:32)

13, 14. a) Vad motiverar somliga att börja predika på ett annat språk? b) Hur visar sig självuppoffrandets anda?

¹³ Många förkunnare av Guds kungarike har börjat predika på distrikt där man talar ett annat språk, när de har märkt att det finns ett stort intresse för Bibelns sanning där. Andra stimuleras av att den tjänst de tar del i ställer lite större krav på dem och är intressantare. ”Många som kommer från östra Europa törstar efter sanningen”, meddelar ett av Jehovas vittnens avdelningskontor i södra Europa. Det känns verkligen tillfredsställande att hjälpa människor som är så mottagliga! (Jesaja 55:1, 2)

¹⁴ Men det krävs beslutsamhet och självuppoffring för att ha en meningsfull del i det här arbetet. (Psalm 110:3) Ett antal familjer i Japan som är Jehovas vittnen har till exempel flyttat från sina bekväma hem i de stora städerna till avlägsna områden för att hjälpa grupper av invandrare från Kina att förstå Bibeln. På USA:s västkust kör förkunnare regelbundet ett par timmar för att leda bibelstudier med intresserade som kommer från Filippinerna. I Norge studerar ett gift par med en familj från Afghanistan. Förkunnarna använder den engelska och den norska utgåvan av broschyren Vad kräver Gud av oss? * Familjemedlemmarna läser paragraferna på persiska, ett språk som är nära besläktat med deras modersmål,  dari. Förkunnarna och familjen talar med varandra på engelska och norska. En sådan självuppoffrande anda och vilja till anpassning blir rikt belönad när personer med utländsk bakgrund tar emot de goda nyheterna. *

15. Hur kan vi alla ta del i arbetet med att predika på andra språk?

¹⁵ Kan du ta del i denna flerspråkiga verksamhet? Varför inte börja med att ta reda på vilka språk som är vanliga på ditt distrikt? Sedan kan du kanske ta med dig några traktater eller broschyrer på dessa språk. Broschyren Goda nyheter för människor av alla nationer, som gavs ut 2004, har med sitt enkla, positiva budskap på många språk redan varit till stor hjälp när det gäller att sprida hoppet om Guds kungarike. (Se artikeln ”Goda nyheter för människor av alla nationer” på sidan 32.)

”Älska den bofaste främlingen”

16. Hur kan ansvariga bröder visa osjälviskt intresse när det gäller att hjälpa dem som talar ett annat språk?

¹⁶ Oavsett om vi lär oss ett annat språk eller inte kan vi alla hjälpa till med att ge invandrare på våra distrikt andlig undervisning. Jehova undervisade sitt folk om att de skulle ”älska den bofaste främlingen”. (5 Moseboken 10:18, 19) I en stor stad i Nordamerika har fem församlingar sina möten i samma Rikets sal. Som i många andra Rikets salar sker det en årlig rotation av mötestiderna, vilket skulle ha medfört att tiden för mötena på kinesiska måste flyttas till ett senare klockslag på söndagen. Men detta skulle medföra att många av invandrarna som arbetar inom restaurangbranschen inte skulle kunna vara med. De äldste i de andra församlingarna gjorde omtänksamt förändringar, så att mötena på kinesiska kunde hållas tidigare på söndagen.

17. Hur bör vi känna det när någon beslutar sig för att flytta för att hjälpa en annan språkgrupp?

¹⁷ Kärleksfulla tillsyningsmän berömmer kvalificerade och duktiga bröder och systrar som vill flytta för att kunna hjälpa andra språkgrupper. Sådana erfarna undervisare i Bibeln kommer kanske att lämna ett tomrum efter sig när de flyttar, men tillsyningsmännen känner det på samma sätt som de äldste i Lystra och Ikonion. Dessa äldste hindrade inte Timoteus från att resa tillsammans med Paulus, trots att Timoteus var en tillgång för de församlingar de själva tillhörde. (Apostlagärningarna 16:1–4) De som går i spetsen för predikoverksamheten låter sig inte heller avskräckas av att invandrare har en annan mentalitet och andra seder och bruk. De drar i stället nytta av olikheterna och försöker skapa goda relationer för de goda nyheternas skull. (1 Korinthierna 9:22, 23)

18. Vilken stor dörr som leder till verksamhet står öppen för alla?

¹⁸ Som det var förutsagt predikas de goda nyheterna på ”alla språk bland nationerna”. Det finns fortfarande en stor potential för tillväxt bland dem som talar andra språk. Tusentals uppfinningsrika förkunnare har gått in genom denna ”stora dörr som leder till verksamhet”. (1 Korinthierna 16:9) Men mer behöver göras för att bearbeta sådana distrikt, som nästa artikel kommer att visa.

[Fotnoter]

Kan du förklara?

• Hur kan vi efterlikna Jehova i fråga om att visa opartiskhet mot alla människor?

• Hur bör vi betrakta människor på våra distrikt som inte talar samma språk som vi?

• Varför är det bra att människor får höra budskapet på sitt eget språk?

• Hur kan vi visa omtanke om de människor med utländsk bakgrund som vi träffar?

[Frågor]

[Karta/Bild på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen)

Rom

KRETA

ASIA

FRYGIEN

PAMFYLIEN

PONTOS

KAPPADOKIEN

MESOPOTAMIEN

MEDIEN

PARTIEN

ELAM

ARABIEN

LIBYEN

EGYPTEN

JUDEEN

Jerusalem

[Vattendrag]

Medelhavet

Svarta havet

Röda havet

Persiska viken

[Bild]

Vid pingsten år 33 v.t. hörde människor från 15 områden i och utanför det romerska riket de goda nyheterna på sitt eget språk

[Bilder på sidan 24]

Många utlänningar uppskattar Bibelns sanning

[Bild på sidan 25]

En skylt på fem språk på en Rikets sal