Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Viktiga detaljer från Andra Krönikeboken

Viktiga detaljer från Andra Krönikeboken

Jehovas ord är levande

Viktiga detaljer från Andra Krönikeboken

NÄR Andra Krönikeboken börjar, regerar Salomo som kung över Israel. Boken slutar med den persiske kungen Cyrus ord till de landsflyktiga judarna i Babylon: ”Han [Jehova] har gett mig i uppdrag att bygga ett hus åt honom i Jerusalem, som är i Juda. Vem det än är bland er av allt hans folk, må Jehova, hans Gud, vara med honom. Låt honom så dra upp [till Jerusalem].” (2 Krönikeboken 36:23) Prästen Esra fullbordade boken år 460 f.v.t., och den spänner över 500 år, från år 1037 f.v.t. till år 537 f.v.t.

Cyrus påbud gör det möjligt för judarna att återvända till Jerusalem och återupprätta tillbedjan av Jehova. Men alla år i fångenskap i Babylon har satt sina spår. De som vänt tillbaka från landsflykten saknar kunskap om sin nations historia. Andra Krönikeboken ger dem en livfull sammanfattning av historien under kungarna i Davids släktlinje. Redogörelsen är också av intresse för oss, eftersom den framhåller de välsignelser som kommer av att lyda den sanne Guden och vad som blir följden av att vara olydig mot honom.

EN KUNG BYGGER ETT HUS ÅT JEHOVA

(2 Krönikeboken 1:1–9:31)

Jehova besvarar kung Salomos önskan om att få vishet och kunskap, och han ger honom också rikedom och ära. Kungen bygger ett storslaget hus åt Jehova i Jerusalem, och folket ”gläder sig och är väl till mods i hjärtat”. (2 Krönikeboken 7:10) Salomo blir ”större i rikedom och vishet än alla andra kungar på jorden”. (2 Krönikeboken 9:22)

När Salomo regerat i 40 år över Israel går han ”till vila hos sina förfäder ..., och hans son Rehabeam blir kung i hans ställe”. (2 Krönikeboken 9:31) Esra nämner inte att Salomo avfaller från den sanna tillbedjan. Det enda negativa som nämns om honom är att han oförnuftigt nog skaffar sig många hästar från Egypten och att han gifter sig med faraos dotter. Esra lägger alltså fram händelserna på ett positivt sätt.

Svar på bibliska frågor:

2:14 – Varför skiljer sig hantverkarens släktlinje i den här versen från den vi hittar i 1 Kungaboken 7:14? Första Kungaboken omnämner hantverkarens mor som ”en änka av Naftalis stam”, eftersom hon hade gift sig med en man av den stammen. Men själv var hon av Dans stam. Efter sin mans död gifte hon sig med en man från Tyros, och hantverkaren var ett barn från detta äktenskap.

2:18; 8:10 – I dessa verser står det att antalet fogdar som tjänade som tillsyningsmän och förmän över dem som arbetade var 3 600 plus 250, medan det i 1 Kungaboken 5:16 och 9:23 står att antalet var 3 300 plus 550. Varför anges olika antal? Skillnaden verkar bero på hur fogdarna har indelats. Det kan vara så att det i Andra Krönikeboken görs åtskillnad mellan 3 600 icke-israelitiska fogdar och 250 israelitiska fogdar, medan det i Första Kungaboken görs åtskillnad mellan 3 300 förmän och 550 överfogdar, som hade högre ställning. I vilket fall som helst var det totala antalet av dem som tjänade som fogdar 3 850.

4:2–4 – Varför vilade det gjutna havet på tjurar av koppar? I Bibeln är tjuren en bild av styrka. (Hesekiel 1:10; Uppenbarelseboken 4:6, 7) Valet av tjurar var därför passande, eftersom de tolv koppartjurarna bar upp det enorma ”havet”, som vägde omkring 30 ton. Att man tillverkade tjurar för det här syftet var inte på något sätt i strid med det andra budet, som förbjöd att man tillverkade föremål för tillbedjan. (2 Moseboken 20:4, 5)

4:5 – Hur mycket kunde det gjutna havet rymma? När havet var fyllt kunde det rymma tre tusen bat, omkring 66 000 liter. Men den normala vattenmängden var troligen ungefär två tredjedelar av den totala kapaciteten. I Första Kungaboken 7:26 sägs det om havet att det ”brukade innehålla 2 000 bat [omkring 44 000 liter]”.

5:4, 5, 10 – Vilken utrustning från tältboningen användes i Salomos tempel? Det enda från tältboningen som förvarades i Salomos tempel var förbundsarken. När templet var färdigt hämtades tältboningen från Gibeon till Jerusalem och förvarades förmodligen där. (2 Krönikeboken 1:3, 4)

Lärdomar för oss:

1:11, 12. Genom kung Salomos önskan såg Jehova att vishet och kunskap låg honom varmt om hjärtat. Våra böner till Gud avslöjar vad som finns i vårt hjärta. Det är förståndigt att vi undersöker vad våra böner innehåller.

6:4. Djup uppskattning av Jehovas kärleksfulla omtanke och godhet bör få oss att välsigna honom, vilket innebär att vi tacksamt och tillgivet lovprisar honom.

6:18–21. Även om Jehova inte kan rymmas i någon byggnad, skulle templet tjäna som ett centrum för tillbedjan av honom. I våra dagar är Jehovas vittnens Rikets salar centrum för den sanna tillbedjan i samhället.

6:19, 22, 32. Jehova var tillgänglig för alla, från kungen till den ringaste av folket, och även för utlänningen som uppriktigt vände sig till honom. * (Psalm 65:2)

KUNGARNA I DAVIDS SLÄKTLINJE

(2 Krönikeboken 10:1–36:23)

Det enade kungariket Israel delas i två riken: tiostammarsriket i norr och tvåstammarsriket i söder, bestående av Juda och Benjamin. Prästerna och leviterna i hela Israel väljer att handla lojalt mot förbundet om kungariket i stället för att handla nationalistiskt och ställer sig på Salomos son Rehabeams sida. Drygt 30 år efter det att templet blivit färdigt plundras det på sina skatter.

Av de 19 kungar som kommer efter Rehabeam är det fem som är trogna, tre som är trogna i början men sedan avfaller och en som vänder om från sin felaktiga kurs. De andra kungarna gör det som är ont i Jehovas ögon. * De fem trogna kungarnas handlingar framhävs. Berättelserna om hur Hiskia återställer tempeltjänsten och hur Josia anordnar en stor påskhögtid måste ha varit till stor uppmuntran för de judar som ville återupprätta tillbedjan av Jehova i Jerusalem.

Svar på bibliska frågor:

13:5 – Vad betyder uttrycket ”ett saltförbund”? Eftersom salt har bevarande egenskaper, blev det en bild av beständighet och oföränderlighet. ”Ett saltförbund” antyder därför att det handlar om en bindande överenskommelse.

14:2–5; 15:17 – Skaffade kung Asa bort alla ”offerhöjderna”? Uppenbarligen inte. Det kan vara så att han skaffade bort offerhöjderna för tillbedjan av falska gudar men inte dem där man tillbad Jehova. Det är också möjligt att man byggde nya offerhöjder senare under Asas regeringstid. Dessa offerhöjder skaffade hans son Jehosafat bort. Men offerhöjderna försvann ändå inte helt, inte ens under Jehosafats regering. (2 Krönikeboken 17:5, 6; 20:31–33)

15:9; 34:6 – På vilken sida ställde sig Simeons stam när Israels rike delades? Eftersom Simeons stam hade fått i arv olika områden som låg i Juda, hörde simeoniterna geografiskt sett hemma i Judas rike. (Josua 19:1) Men både religiöst och politiskt ställde de sig på det norra rikets sida. (1 Kungaboken 11:30–33; 12:20–24) Simeons stam räknades därför till tiostammarsriket.

16:13, 14 – Blev Asa kremerad? Nej, den osedvanligt stora begravningsbränningen syftar på att man brände rökelse och inte på att Asa blev kremerad. (Se fotnoten.)

35:3 – Varifrån hämtade Josia förbundsarken för att föra den till templet? Bibeln talar inte om ifall någon av de onda kungarna hade flyttat arken tidigare eller om Josia förflyttade den för att ha den i säkert förvar under tiden templet genomgick en omfattande renovering. Den enda hänvisningen till förbundsarken efter Salomos dagar var när Josia förde den till templet.

Lärdomar för oss:

13:13–18; 14:11, 12; 32:9–23. Vilken lärdom vi får om vikten av att förlita sig på Jehova!

16:1–5, 7; 18:1–3, 28–32; 21:4–6; 22:10–12; 28:16–22. Förbund med främlingar och icke troende får tragiska följder. Vi är förståndiga om vi undviker att bli onödigt engagerade i världen. (Johannes 17:14, 16; Jakob 4:4)

16:7–12; 26:16–21; 32:25, 26. Högmod fick kung Asa att handla orätt under de sista åren av sitt liv. En högmodig ande ledde till att Ussia avföll. Hiskia handlade oförståndigt och kanske stolt när han visade sin skattkammare för babyloniska sändebud. (Jesaja 39:1–7) ”Stolthet går före fall”, varnar Bibeln, ”och en högmodig ande före snavande.” (Ordspråksboken 16:18)

16:9. Jehova hjälper dem som med odelat hjärta håller sig till honom, och han är angelägen om att få använda sin kraft till förmån för dem.

18:12, 13, 23, 24, 27. Precis som Mikaja bör vi vara modiga när vi talar om Jehova och hans avsikter.

19:1–3. Jehova söker efter det goda hos oss till och med när vi har gett honom anledning att vara besviken på oss.

20:1–28. Vi kan vara säkra på att Jehova kommer att låta sig finnas av oss när vi ödmjukt vänder oss till honom för att få vägledning. (Ordspråksboken 15:29)

20:17. För att ”se att Jehova räddar” måste vi ”ställa upp” oss genom att aktivt stödja Guds kungarike. I stället för att ta saker och ting i egna händer måste vi ”stå stilla” och helt och fullt förtrösta på Jehova.

24:17–19; 25:14. Avgudadyrkan visade sig bli en snara för Jehoas och hans son Amazja. I vår tid kan avgudadyrkan vara lika frestande, särskilt när den smyger sig på i form av vinningslystnad eller nationalism. (Kolosserna 3:5; Uppenbarelseboken 13:4)

32:6, 7. Vi måste också vara modiga och starka när vi ”tar på ... [oss] den fullständiga vapenrustningen från Gud” och fortsätter att föra andligt krig. (Efesierna 6:11–18)

33:2–9, 12, 13, 15, 16. En person visar uppriktig sinnesändring genom att överge ett orätt handlingssätt och verkligen anstränga sig för att göra det som är rätt. Även en person som har handlat lika ont som kung Manasse kan få Jehovas barmhärtighet, om han visar uppriktig sinnesändring.

34:1–3. Svåra förhållanden under uppväxtåren behöver inte nödvändigtvis hindra oss från att lära känna Gud och tjäna honom. Josia kan under sina första år ha påverkats positivt av sin ångerfulle farfar, Manasse. Vad som än kan ha haft ett positivt inflytande på Josia, fick det så småningom fina resultat. Så kan det vara också med oss.

36:15–17. Jehova har medkänsla och tålamod, men det finns gränser. Människor måste reagera positivt på predikoarbetet om de skall överleva när Jehova gör slut på den här onda världsordningen.

36:17, 22, 23. Jehovas ord går alltid i uppfyllelse. (1 Kungaboken 9:7, 8; Jeremia 25:9–11)

En bok fick honom att handla

”Josia [skaffade] bort alla avskyvärdheterna ur alla de landområden som tillhörde Israels söner, och han fick alla som fanns i Israel att tjäna, ja, tjäna Jehova, sin Gud”, sägs det i 2 Krönikeboken 34:33. Vad fick Josia att göra detta? När sekreteraren Safan kom med boken med Jehovas lag som man nyligen hade hittat, läste man den för kung Josia. Josia blev så rörd av det han fick höra att han i hela sitt liv nitiskt främjade den sanna tillbedjan.

Om vi läser Guds ord och mediterar över det vi läser, kan det påverka oss djupt. När vi begrundar berättelsen om kungarna i Davids släktlinje, blir vi då inte uppmuntrade att efterlikna dem som förtröstade på Jehova och att undvika deras uppförande som inte gjorde det? Andra Krönikeboken hjälper oss att visa den sanne Guden odelad hängivenhet och förbli trogna mot honom. Dess budskap är verkligen levande och utvecklar kraft. (Hebréerna 4:12)

[Fotnoter]

^ § 9 För frågor angående templets invigning och andra lärdomar från Salomos bön vid det tillfället, se Vakttornet för 1 juli 2005, sidorna 28–31.

^ § 1 För en förteckning i kronologisk ordning över kungarna i Juda, se Vakttornet för 1 augusti 2005, sidan 12.

[Bild på sidan 18]

Vet du varför det var passande att koppartjurar användes till att bära upp det gjutna havet?

[Bilder på sidan 21]

Josia fick inte mycket andlig hjälp som barn, men ändå växte han upp till att bli en trogen tjänare åt Jehova