Julfirandet – Vad kretsar det kring?

FÖR miljontals människor är dagarna kring jul och nyår en tid då man kommer tillsammans med familj och vänner, en tid då man stärker samhörigheten. För många andra är det en tid då man påminner sig Jesu födelse och vad han har gjort för att rädda mänskligheten. I Ryssland har det, till skillnad mot i många andra länder, inte alltid varit tillåtet att fira jul. Trots att de som tillhörde ryska ortodoxa kyrkan hade firat jul öppet i århundraden, var det inte tillåtet att göra det under större delen av 1900-talet. Vad låg bakom den förändringen?

Efter bolsjevikrevolutionen 1917 bedrev de sovjetiska myndigheterna en aggressiv politik för att införa ateism i landet. Julfirandet, med dess religiösa övertoner, tilläts därför inte. Staten började bedriva en kampanj mot både jul- och nyårsfirandet. Man fördömde till och med öppet symbolerna för julen – julgranen och Djed Maroz, eller Farfar Frost, den ryska motsvarigheten till jultomten.

År 1935 inträffade något som helt förändrade det ryska folkets sätt att fira både jul och nyår. I Sovjetunionen infördes Farfar Frost, granen och nyårsfirandet på nytt, men med en stor skillnad. Farfar Frost skulle nu ge presenter på nyårsdagen och inte på julen. Det skulle inte heller längre vara en julgran, utan det skulle vara en nyårsgran. Firandet kom alltså att få en helt ny inriktning i Sovjetunionen. Nyårsfirandet ersatte i själva verket julen.

Jul- och nyårsfirandet blev helt sekulariserat, officiellt berövat all religiös innebörd. Nyårsgranen pyntades inte med dekorationer som hade religiös anknytning utan med icke-religiösa dekorationer som skulle avspegla Sovjetunionens utveckling. I den ryska tidningen Vokrug Sveta förklaras det: ”Det går att följa det kommunistiska samhällets utveckling genom att studera nyårsgranens utsmyckning under olika år av den sovjetiska eran. Förutom vanligt pynt som kaniner, istappar och runda brödkakor tillverkades dekorationer som hade formen av skäror, hammare och traktorer. Dessa ersattes senare av statyetter av gruvarbetare och kosmonauter, oljeriggar, raketer och månbilar.”

Men vad hände med själva juldagen? Den erkändes inte. De sovjetiska myndigheterna gjorde den i stället till en vanlig arbetsdag. De som ville fira julen som en religiös högtid var tvungna att göra det mycket diskret, för om staten fick reda på det kunde det få obehagliga konsekvenser. Ja, i 1900-talets Ryssland fick helgdagarna en helt annan inriktning – från religiöst till världsligt firande.

En förändring på senare tid

I och med Sovjetunionens fall 1991 fick människor större frihet. Det bedrevs inte längre en ateistisk  politik. Det bildades flera nya självständiga stater som i hög grad var sekulariserade och där kyrkan var skild från staten. Många religiöst sinnade människor kände nu att de kunde följa sin religiösa övertygelse och fira jul som en religiös högtid. Men många som ville göra det blev snart djupt besvikna. Varför det?

För varje år som har gått har julen blivit mer och mer kommersialiserad. Precis som i Väst är julhandeln det som tillverkare, grossister och detaljhandlare tjänar mest pengar på under hela året. Skyltfönstren är fulla av juldekorationer. Västerländska julsånger, som tidigare var okända i Ryssland, spelas i affärerna. Försäljare går runt med stora väskor med krimskrams som de bjuder ut på pendeltåg och andra allmänna transportmedel. Så här är julen i Ryssland i dag.

De som inte ser något fel i denna krassa kommersialism kan ändå oroas av ett annat problem i samband med julen – alkoholmissbruk och alla tragiska konsekvenser som det för med sig. En läkare vid en akutmottagning i ett sjukhus i Moskva förklarade: ”Bland läkare är det ett allmänt känt faktum att nyårsfirandet innebär många skador, allt från lättare skador till kniv- och skottskador, vilka för det mesta har orsakats av våld i hemmet, fyllerislagsmål och bilolyckor.” En vetenskapsman på en avdelning vid den ryska vetenskapsakademin säger: ”Det har skett en kraftig ökning av antalet alkoholrelaterade dödsfall. Särskilt högt var det år 2000. Antalet självmord och mord har också ökat.”

Tyvärr förvärras den här typen av problem under helgerna i Ryssland av en annan faktor. Under rubriken ”Ryssar firar jul två gånger” rapporteras det i tidningen Izvestija: ”Nästan en av tio ryssar firar jul två gånger. Enligt en opinionsundersökning av ROMIR uppgav åtta procent av de tillfrågade att de firade jul både den 25 december, enligt den katolska julkalendern, och den 7 januari, enligt den ortodoxa. ... För somliga är uppenbarligen själva firandet viktigare än den religiösa innebörden.” *

Är det nuvarande firandet verkligen till ära för Kristus?

Det är tydligt att jul- och nyårsfirandet ofta åtföljs av ett ogudaktigt uppförande. Hur störande ett sådant uppförande än är  känner många att de av respekt för Gud och Kristus ändå bör fira jul. En önskan att behaga Gud är verkligen berömvärd. Men finner Gud och Kristus verkligen behag i julfirandet? Tänk på dess ursprung.

Vilken syn man än har på Sovjetunionens hållning till julen, skulle det vara svårt att argumentera emot följande historiska fakta som framkommer i Great Soviet Encyclopedia: ”Julen ... var lånad från den förkristna tidens dyrkan av gudar ’som dog och uppstod från de döda’. Denna dyrkan var speciellt utbredd bland jordbrukande folk som, under en period som vanligen begränsades till vintersolståndet från den 21–25 december, årligen firade ’födelsen’ av Gud Frälsaren, som väcker naturen till liv igen.”

Du kanske tycker att följande påpekande i uppslagsboken är värt att notera: ”Under kristendomens första århundraden var julfirandet okänt. ... Från mitten av 300-talet införlivades firandet av vintersolståndet och dyrkan av Mithra i kristendomen och gjordes om till julfirande. De första som firade jul var religiösa gemenskaper i Rom. På 900-talet spreds julfirandet, tillsammans med kristendomen, till Ryssland och smälte samman med de forntida slavernas vinterfirande, då man ärade förfädernas andar.”

Men du kanske undrar om Guds ord, Bibeln, säger något om att Jesus föddes den 25 december? Bibeln talar faktiskt inte om när Jesus föddes, och det sägs ingenting om att Jesus själv sade något om när han föddes och än mindre gav en antydan om att den dagen skulle firas. Men Bibeln hjälper oss att avgöra vid vilken tid på året Jesus föddes.

Enligt Matteus evangelium, kapitlen 26 och 27, avrättades Jesus den 14 nisan, sent på dagen under den judiska påsken som hade börjat den 31 mars år 33 v.t. I Lukas evangelium läser vi att Jesus var omkring 30 år när han blev döpt och började sin förkunnartjänst. (Lukas 3:21–23) Den förkunnartjänsten varade i tre och ett halvt år. Följaktligen var Jesus 33 1⁄2 år när han dog. Han skulle ha blivit 34 år omkring den 1 oktober år 33 v.t. Lukas berättar att vid tiden för Jesu födelse bodde herdar ”utomhus och höll vakt om natten över sin hjord”. (Lukas 2:8) Fåraherdar skulle inte ha varit ute med sina hjordar under en kall månad som december, då det till och med kan snöa i närheten av Betlehem. Men de kan ha varit där med sina hjordar omkring den 1 oktober, som av allt att döma var den tidpunkt då Jesus föddes.

Hur är det då med nyårsfirandet? Som vi har sett kännetecknas det av stora utsvävningar. Trots försök att sekularisera  nyårsfirandet har också det tvivelaktiga rötter.

I ljuset av de fakta som finns om jul- och nyårsfirandet klingar sådant som att det är Jesus vi firar ihåligt. Om du är upprörd över den kommersialism och det störande uppförande som följer med helgdagarna och deras tvivelaktiga hedniska bakgrund, bli då inte modfälld. Det finns ett passande sätt varpå vi kan ära Gud och Kristus, ett sätt som samtidigt stärker familjebanden.

 Ett bättre sätt att ge ära åt Gud och Kristus

Bibeln visar att Jesus Kristus kom för att ”ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. (Matteus 20:28) Han fann sig i att bli avrättad och dog villigt för våra synder. Somliga som vill ära Kristus känner kanske att julen är en bra tid för det. Men som vi har sett har jul och nyår inte mycket med Kristus att göra, utan har sina rötter i hedniska högtider. Och dessa helgdagar, hur tilltalande de än kan vara för somliga, kännetecknas av en krass kommersialism. Det måste dessutom erkännas att julfirandet ofta är förenat med ett skamligt uppförande som misshagar Gud och Kristus.

Hur bör de som vill behaga Gud reagera? I stället för att hålla fast vid mänskliga traditioner, som kanske kan inge en viss religiös känsla men som strider mot Bibeln, bör en person som är uppriktig önska ge ära åt Gud och Kristus på rätt sätt. Vad är då rätt sätt, och vad bör vi göra?

Jesus säger: ”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Ja, den som är uppriktig försöker skaffa sig exakt kunskap om hur Gud och Kristus skall bli ärade. Han tillämpar sedan det han får lära sig i det dagliga livet, inte bara under en viss tid på året. Gud finner behag i sådana uppriktiga ansträngningar, och de kan leda till evigt liv.

Skulle du vilja att du och din familj var bland dem som verkligen ärar Gud och Kristus på ett sätt som är i harmoni med Bibeln? Jehovas vittnen har hjälpt miljontals familjer över hela världen att få livsviktig kunskap från Bibeln. Vi rekommenderar dig varmt att ta kontakt med Jehovas vittnen där du bor eller att skriva till någon av adresserna på sidan 2 i den här tidskriften.

[Fotnoter]

 [Ruta/Bild på sidan 7]

Nyårsfirandets rötter

En munk från georgiska ortodoxa kyrkan talar ut

”Nyårshelgen har sitt ursprung i flera hedniska högtider som firades i det forntida Rom. Den 1 januari var en helgdag som var tillägnad den hedniske guden Janus, och månaden januari är uppkallad efter hans namn. Bilder av Janus framställer honom med två ansikten som var vända åt var sitt håll, vilket innebar att han såg både det förflutna och nuet. Det fanns ett ordspråk som sade att den som hälsade 1 januari med skämt, skratt och mängder av mat och dryck skulle få glädje och välgång hela året. Precis samma vidskepelse har åtföljt nyårsfirandet för många av våra landsmän. ... Under vissa hedniska högtider brukade människor direkt frambära offer åt en avgud. Vissa var allmänt kända för omoraliska orgier, äktenskapsbrott och otukt. Vid andra tillfällen, till exempel under Janushögtiden, förekom det omåttligt ätande och drickande och fylleri och allt slags orenhet som åtföljer sådant. Om vi kommer ihåg hur vi själva tidigare firade nyår, då måste vi erkänna att vi alla har tagit del i detta hedniska firande.” (En tidning i Georgien)

[Bild på sidan 6]

Tillbedjan av Mithra införlivades i kristenheten

[Bildkälla]

Museum Wiesbaden

[Bild på sidan 7]

Fåraherdar skulle inte ha varit ute med sina hjordar under en kall månad som december