”Predika frigivning för de fångna”

I BÖRJAN av sin tjänst sade Jesus att en del av hans uppdrag var ”att predika frigivning för de fångna”. (Lukas 4:18) Sanna kristna följer Mästarens exempel och predikar goda nyheter om Guds kungarike för ”alla slags människor”, befriar dem ur andlig fångenskap och hjälper dem att få ett bättre liv. (1 Timoteus 2:4)

Nu för tiden innebär det bland annat att predika för bokstavliga fångar – människor som sitter i fängelse för olika brott men som gärna vill ha andlig frihet. Här följer en uppmuntrande rapport om Jehovas vittnens predikoarbete i fängelser i Ukraina och på andra platser i Europa.

Från drogberoende till döpta kristna

Serhij, * som är 38 år, har tillbringat 20 år i fängelse. Han till och med avslutade sin skolgång i fängelset. Han säger: ”Det är nu många år sedan jag åkte i fängelse för mord, och jag har fortfarande några år kvar av mitt straff. Jag betedde mig som en tyrann, och andra fångar var rädda för mig.” Fick det honom att känna sig fri? Nej. Under många år var Serhij slav under drogmissbruk, alkohol och rökning.

Men så började en medfånge berätta om Bibelns sanningar. Det var som att få se en stråle av ljus i mörkret. Inom några månader var Serhij fri från sitt missbruk, började förkunna de goda nyheterna och blev döpt. Han är nu fullt upptagen med att tjäna Jehova som heltidsförkunnare i fängelset. Han har hjälpt sju fångar att förändra sitt liv och bli hans andliga bröder. Sex av dem har blivit frigivna, men Serhij sitter fortfarande i fängelse. Detta har ändå inte gjort honom nedslagen, eftersom han är glad över att han kan hjälpa andra att bli fria från andlig fångenskap. (Apostlagärningarna 20:35)

En av dem som Serhij studerat Bibeln med i fängelset var Viktor. Han hade tidigare både langat och missbrukat narkotika. När han hade avtjänat sitt straff fortsatte han att göra andliga framsteg, och han gick så småningom igenom  Skolan för förordnade tjänare i Ukraina. Nu tjänar han som pionjär med särskilt uppdrag i Moldavien. Viktor säger: ”Jag började röka när jag var 8, jag missbrukade alkohol när jag var 12 och gick på droger när jag var 14. Jag ville förändra mitt liv, men alla försök misslyckades. År 1995, när jag och min hustru planerade att flytta för att komma ifrån mitt dåliga umgänge, knivhöggs hon till döds av en sinnessjuk mördare. Mitt liv kändes meningslöst. Jag undrade: Var befinner sig min hustru nu? Vad händer när någon dör? Jag fick aldrig några svar på mina frågor. Jag tog mer och mer droger för att slippa känna tomheten inombords. Jag åkte fast för narkotikalangning och dömdes till fem års fängelse. I fängelset mötte jag Serhij, som hjälpte mig att få svar på mina frågor. Jag hade försökt sluta med droger många gånger, men det var först med hjälp av Bibeln som jag faktiskt lyckades. Guds ord har verkligen kraft!” (Hebréerna 4:12)

Förhärdade brottslingar förändrar sitt liv

Vasyl tog aldrig droger, men han blev ändå fast i ett beroende. Han berättar: ”Jag var beroende av kickboxning. Jag tränade för att kunna slå människor utan att de fick några synliga märken.” Vasyl använde sina våldsamma färdigheter till att råna människor. ”Jag satt i fängelse tre gånger, och till slut skilde sig min hustru från mig. När jag avtjänade mitt sista fängelsestraff, som var på fem år, fick jag tag på Jehovas vittnens litteratur. Det gjorde att jag ville läsa Bibeln, men jag höll fortfarande på med det som var min passion – kickboxning.

Men efter sex månaders bibelstudium kände jag att något hade förändrats. Jag fick inte längre samma tillfredsställelse av att vinna ett slagsmål. Därför började jag tänka över mitt liv med Jesaja 2:4 som utgångspunkt, och jag förstod att om jag inte förändrade mitt tänkesätt, skulle jag få sitta i fängelse resten av mitt liv. Jag slängde all utrustning som hade med kickboxningen att göra och började arbeta på min personlighet. Det var inte lätt, men genom begrundan och bön kunde jag så småningom bli av med mina dåliga vanor. Med tårar i ögonen bad jag ofta till Jehova om hjälp att bli fri från mitt beroende. Jag lyckades till sist.

 När jag kom ut ur fängelset återförenades jag med min familj. Nu arbetar jag i en kolgruva. Det arbetet gör att jag hinner ta del i predikoarbetet tillsammans med min hustru och sköta mina ansvarsuppgifter i församlingen.”

Mykola och hans medbrottslingar rånade flera banker i Ukraina. Det resulterade i att Mykola fick ett tioårigt fängelsestraff. Innan han hamnade i fängelse hade han gått i kyrkan en enda gång – för att se hur han skulle kunna plundra den. Nu gjorde han aldrig det, men hans besök i kyrkan sade honom att Bibeln måste vara full av tråkiga berättelser om ortodoxa präster, ljus och religiösa högtider. Han berättar: ”Jag vet inte riktigt varför, men jag började läsa Bibeln. Jag blev så förvånad när jag upptäckte att Bibeln inte alls handlade om det jag trodde!” Han bad om ett bibelstudium och blev döpt 1999. När man ser honom i dag, är det svårt att tro att den här ödmjuke biträdande tjänaren en gång var en våldsam rånare.

Vladimir hade blivit dömd till döden. När han väntade på att bli avrättad, bad han till Gud och lovade att tjäna honom, om han fick leva. Under tiden ändrades lagen, och hans dödsdom omvandlades till livstids fängelse. Vladimir ville hålla sitt löfte och började söka efter den sanna religionen. Han tog en korrespondenskurs som en adventistkyrka anordnade och fick ett diplom, men han kände sig ändå inte tillfreds.

Men så läste han Vakttornet och Vakna! i fängelsets bibliotek och skrev till Jehovas vittnens avdelningskontor i Ukraina och bad om ett besök. När bröder från orten besökte honom, betraktade han sig redan som ett Jehovas vittne och vittnade i fängelset. Han fick hjälp att bli kvalificerad som förkunnare. När den här artikeln höll på att utarbetas, väntade Vladimir och sju andra förkunnare i fängelset på att bli döpta. Men de har ett problem. Eftersom livstidsfångar får dela cell med interner som bekänner sig till samma tro, är Vladimir och hans medfångar alla kristna bröder. Så vilka skall de predika för? De delar med sig av de goda nyheterna till fångvaktare och genom att skriva brev.

Nazar flyttade från Ukraina till Tjeckien och gick med i en stöldliga. Han blev så småningom dömd till tre och ett halvt års fängelse. I fängelset tog han emot besök av Jehovas vittnen från staden Karlovy Vary, lärde känna sanningen och blev helt rehabiliterad. En av fängelsets vakter lade märke till detta och sade till dem som satt i samma cell som Nazar: ”Om ni alla blev som den här ukrainaren, kunde jag äntligen få byta yrke.” En annan av vakterna sade: ”Jehovas vittnen är riktiga experter. En brottsling som hamnar i fängelse kan lämna det som en hederlig man.” Nu är Nazar hemma igen. Han har utbildat sig till snickare, gift sig och börjat som heltidsförkunnare tillsammans med sin hustru. Han är tacksam för att Jehovas vittnen besökte honom i fängelset.

Officiellt erkännande

Det är inte bara interner som är tacksamma för den verksamhet som Jehovas vittnen utför. Miroslaw Kowalski, en talesman för ett av fängelserna i Polen, sade: ”Vi uppskattar deras [Jehovas vittnens] besök mycket. Vissa fångar har en tragisk bakgrund. De har kanske aldrig blivit behandlade som människor. ... Hjälpen [som Jehovas vittnen ger] är mycket värdefull, eftersom vi har personalbrist och saknar tillräckliga resurser till att utbilda fångarna.”

En föreståndare för ett annat fängelse i Polen skrev till avdelningskontoret och bad att Jehovas vittnen skulle utöka sin verksamhet i fängelset. Varför gjorde han det? Han förklarade: ”Tätare besök av Vakttornets representanter kan hjälpa interner att utveckla egenskaper som är viktiga i sociala sammanhang och hjälpa dem att minska sin aggressivitet.”

En ukrainsk tidning rapporterade om en deprimerad fånge som hade försökt begå självmord, men som fick hjälp av Jehovas vittnen. ”Fången är nu på väg att återhämta sig emotionellt. Han följer fängelsets rutiner och är ett föredöme för andra fångar.”

 Hjälp utanför fängelsets grindar

Den hjälp Jehovas vittnen ger upphör inte vid fängelsegrindarna. Brigitte och Renate har under några år hjälpt kvinnor som blivit frigivna. I den tyska tidningen Main-Echo Aschaffenburg sägs det om dessa två kristna kvinnor: ”Under tre till fem månader tar de hand om sådana som blivit frigivna och hjälper dem att få en mening med livet. ... De har blivit officiellt godkända som övervakare på frivillig basis. ... De har också fortlöpande ett konstruktivt och positivt samarbete med fängelsets personal.” Den här hjälpverksamheten har gjort att ett antal före detta fångar har överlämnat sitt liv åt Jehova.

Även personal inom kriminalvården har nytta av Jehovas vittnens bibliska undervisningsarbete. Roman var militär och arbetade som psykolog på ett fängelse i Ukraina. När han fick besök av Jehovas vittnen i sitt hem, tackade han ja till ett bibelstudium. Han fick veta att vittnena inte hade tillstånd att besöka internerna i fängelset där han arbetade. Därför frågade han fängelsedirektören om han fick använda Bibeln i sitt arbete med fångarna. Hans begäran beviljades, och omkring tio interner visade intresse. Roman delade med sig av sin ökande kunskap i Bibeln till dem, vilket fick ett mycket positivt resultat. När internerna frigavs fortsatte några av dem att göra framsteg och blev döpta kristna. När Roman såg kraften i Guds ord tog han sitt eget bibelstudium på större allvar. Han lämnade det militära och fortsatte med sitt bibliska undervisningsarbete. Nu predikar han tillsammans med en tidigare fånge.

En fånge skrev: ”Vi lever på att läsa och studera Bibeln och biblisk litteratur.” Hans ord uttrycker tydligt vilket behov vissa fängelser har av biblisk litteratur. En församling i Ukraina rapporterar om det bibliska undervisningsarbetet på ett fängelse: ”Fängelseledningen är tacksam för den litteratur vi förmedlar. De får 60 exemplar av varje nummer av Vakttornet och Vakna!” En annan församling skriver: ”Vi besöker en anstalt som har 20 mindre bibliotek. Vi har försett varje bibliotek med ett urval av vår litteratur, allt som allt 20 lådor med böcker och tidskrifter.” I ett annat fängelse ser vakterna till att det finns en mapp med Vakttornet och Vakna! i biblioteket så att fångarna får tillgång till varje nummer.

År 2002 upprättade avdelningskontoret i Ukraina en avdelning som har hand om verksamheten på fängelserna. Den här avdelningen har hittills haft kontakt med omkring 120 anstalter och gett olika församlingar i uppdrag att ordna med biblisk undervisning i fängelserna. Varje månad tar avdelningen emot omkring 50 brev från fångar. De flesta av breven gäller förfrågningar om litteratur eller bibelstudier. Till dess att någon broder på orten kan kontakta dem, skickar avdelningskontoret böcker, tidskrifter och broschyrer.

”Kom ihåg dem som är i bojor”, skrev aposteln Paulus till sina medkristna. (Hebréerna 13:3) Han syftade på dem som satt i fängelse för sin kristna tro. I vår tid kommer Jehovas vittnen ihåg dem som sitter fängslade och besöker dem för att ”predika frigivning för de fångna”. (Lukas 4:18)

[Fotnoter]

[Bild på sidan 9]

En fängelsemur i Lviv i Ukraina

[Bild på sidan 10]

Mykola

[Bild på sidan 10]

Vasyl och hans hustru, Iryna

[Bild på sidan 10]

Viktor