Vem lyder du – Gud eller människor?

”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor.” (APOSTLAGÄRNINGARNA 5:29)

1. a) Hur lyder tematexten för det här studiet? b) Varför sattes apostlarna i häkte?

DOMARNA i den judiska högsta domstolen måste ha varit rasande. Fångarna var borta. De var Jesu Kristi apostlar, de närmaste efterföljarna till en man som domstolen hade dömt till döden några veckor tidigare. Nu skulle också de ställas inför domstolen. Men när vakterna gick för att hämta dem, upptäckte de att cellerna var tomma, trots att portarna hade varit låsta. Vakterna fick snart reda på att apostlarna var i templet i Jerusalem och att de utan att frukta undervisade folket om Jesus Kristus – vilket var exakt det som de hade gripits för! Vakterna begav sig genast i väg till templet, grep apostlarna på nytt och förde dem inför domstolen. (Apostlagärningarna 5:17–27)

2. Vad befallde en ängel apostlarna att göra?

² En ängel hade befriat apostlarna från fängelset. Var det för att rädda dem undan ytterligare förföljelse? Nej. Det var för att invånarna i Jerusalem skulle få höra de goda nyheterna om Jesus Kristus. Ängelns anvisning till apostlarna var att de skulle ”fortsätta att tala till folket alla de ord som gäller detta liv”. (Apostlagärningarna 5:19, 20) När tempelpoliserna därför kom till templet, fann  de att apostlarna lydigt fullgjorde den här befallningen.

3, 4. a) Hur reagerade Petrus och Johannes när de förbjöds att predika? b) Hur reagerade de övriga apostlarna?

³ Två av dessa beslutsamma förkunnare, apostlarna Petrus och Johannes, hade stått inför domstol tidigare, något som domstolens ordförande, Josef Kaifas, strängt påminde dem om. Han sade: ”Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa på grundval av detta namn, och ändå, se, ni har uppfyllt Jerusalem med er undervisning.” (Apostlagärningarna 5:28) Kaifas borde inte ha varit förvånad över att se Petrus och Johannes i domstolen igen. När de båda apostlarna första gången befalldes att sluta predika, svarade de: ”Döm själva om det är rättfärdigt i Guds ögon att lyssna till er mer än till Gud. Men vi för vår del kan inte sluta upp med att tala om det vi har sett och hört.” Precis som den forntida profeten Jeremia kunde Petrus och Johannes inte låta bli att fullgöra uppdraget att predika. (Apostlagärningarna 4:18–20; Jeremia 20:9)

⁴ Nu hade inte endast Petrus och Johannes, utan alla apostlarna – inbegripet den nyligen utvalde Mattias – tillfälle att offentligt visa hur de ställde sig till domstolens beslut. (Apostlagärningarna 1:21–26) När de förbjöds att predika svarade de alla modigt: ”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29)

Gud som härskare kontra människor som härskare

5, 6. Varför rättade sig apostlarna inte efter domstolens beslut?

⁵ Apostlarna var laglydiga män som i vanliga fall inte skulle trotsa ett domstolsbeslut. Men ingen människa, hur mäktig hon än är, har rätt att kräva att en annan människa skall trotsa en befallning som Gud utfärdat. Jehova är ”den Högste över hela jorden”. (Psalm 83:18) Han är inte bara ”hela jordens domare”, utan också den högste lagstiftaren och evighetens Kung. Varje domstolsbeslut som är i strid med någon av Guds befallningar är ogiltigt från Guds ståndpunkt sett. (1 Moseboken 18:25; Jesaja 33:22)

⁶ Detta faktum har erkänts av några av de främsta juridiska experterna. Den kände engelske 1700-talsjuristen William Blackstone skrev att ingen lag som stiftats av människor borde få inkräkta på den ”uppenbarade lag” som finns i Bibeln. Sanhedrin överskred därför sina befogenheter när den befallde apostlarna att sluta upp med att predika. Apostlarna kunde helt enkelt inte lyda denna befallning.

7. Varför retade predikoarbetet de främsta prästerna?

⁷ Apostlarnas beslutsamhet att fortsätta predika retade de främsta prästerna. Somliga medlemmar av prästerskapet, däribland Kaifas själv, var sadducéer, som inte trodde på en uppståndelse. (Apostlagärningarna 4:1, 2; 5:17) Men apostlarna fortsatte att hävda att Jesus hade uppstått från de döda. Dessutom hade en del av de främsta prästerna på alla upptänkliga sätt försökt ställa sig in hos de romerska myndigheterna. Vid rättegången mot Jesus fick de främsta prästerna möjlighet att erkänna Jesus som sin kung, men de gick så långt som till att ropa: ”Vi har ingen kung utom kejsaren.” (Johannes 19:15) * Apostlarna hävdade inte bara bestämt att Jesus hade uppstått, utan de undervisade också om att det förutom Jesu namn inte finns ”något annat namn [under himlen], som har blivit givet bland människor, genom vilket vi skall bli räddade”. (Apostlagärningarna 2:36; 4:12) Om människorna började betrakta den uppståndne Jesus som sin ledare, fruktade prästerna att romarna skulle komma och att de judiska ledarna skulle förlora både sin plats för tillbedjan och sin nation. (Johannes 11:48)

8. Vilket klokt råd gav Gamaliel Sanhedrin?

 ⁸ Framtiden verkade dyster för Jesu Kristi apostlar. Domarna i Sanhedrin var beslutna att få dem dödade. (Apostlagärningarna 5:33) Men händelserna tog en oväntad vändning. Gamaliel, en laglärd, reste sig och varnade sina kolleger för att handla förhastat. Han framförde den kloka synpunkten: ”Om detta projekt eller detta verk är av människor, skall det bli kullkastat; men om det är av Gud, skall ni inte förmå kullkasta dem.” Sedan tillade han en viktig sak: ”Annars kanske det visar sig att ni i själva verket strider mot Gud.” (Apostlagärningarna 5:34, 38, 39)

9. Vad visar att apostlarnas verk var av Gud?

⁹ Helt oväntat lyssnade domstolen till Gamaliels råd. Sanhedrin ”kallade in apostlarna, pryglade dem och gav dem order att upphöra med att tala på grundval av Jesu namn och lät dem gå”. Men apostlarna lät sig inte skrämmas, utan var fast beslutna att lyda ängelns befallning att predika. När de hade blivit frigivna sägs därför följande om dem: ”Varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias, Jesus.” (Apostlagärningarna 5:40, 42) Jehova välsignade deras ansträngningar. I vilken utsträckning? ”Guds ord [fortsatte] att vinna spridning, och antalet lärjungar ökade mycket i Jerusalem.” Ja, ”en stor skara präster blev lydiga mot tron”. (Apostlagärningarna 6:7) Så förödande detta måste ha varit för de främsta prästerna! Bevisen blev fler och fler: Apostlarnas verk var helt visst av Gud!

De som strider mot Gud kan inte segra

10. Varför kan Kaifas, från mänsklig ståndpunkt sett, ha tyckt att hans ställning var tryggad, men varför var det ett misstag av honom att sätta sin tillit till människor?

¹⁰ Under det första århundradet tillsattes de judiska översteprästerna av de romerska myndigheterna. Den förmögne Josef Kaifas insattes som överstepräst av Valerius Gratus, och han innehade detta ämbete längre än någon av sina föregångare. Kaifas menade förmodligen att detta berodde på hans skicklighet som diplomat och hans personliga vänskap  med Pilatus snarare än på gudomligt ingripande. Hur som helst var det ett misstag av honom att sätta sin tillit till människor. Endast tre år efter det att apostlarna hade stått inför Sanhedrin förlorade Kaifas de romerska myndigheternas förtroende och blev avsatt som överstepräst.

11. Hur gick det till sist för Pontius Pilatus och den judiska tingens ordning, och vilken slutsats drar du av detta?

¹¹ Beslutet att avsätta Kaifas kom från Pilatus närmaste överordnade, Lucius Vitellius, ståthållare i Syrien, och Kaifas nära vän Pilatus kunde inte hindra det. Endast ett år efter det att Kaifas avsatts, avlägsnades Pilatus själv från sitt ämbete och kallades tillbaka till Rom för att bemöta allvarliga anklagelser. Och när det gällde de judiska ledare som hade förlitat sig på kejsaren kom romarna och tog bort både deras plats för tillbedjan och deras nation. Detta inträffade år 70 v.t., när de romerska härarna fullständigt ödelade staden Jerusalem, inbegripet templet och Sanhedrins sal. Psalmistens ord visade sig verkligen vara sanna i det här fallet: ”Sätt inte er förtröstan till förnäma män, till en människoson, hos vilken ingen räddning finns”! (Johannes 11:48; Psalm 146:3)

12. Hur visar Jesu exempel att det är förståndigt att lyda Gud?

¹² Som en kontrast till detta förordnade Gud den uppståndne Jesus Kristus som överstepräst i ett stort andligt tempel. Ingen människa kan ändra på det förordnandet. Ja, Jesus har ett ”prästadöme utan några efterträdare”. (Hebréerna 2:9; 7:17, 24; 9:11) Gud förordnade också Jesus som domare över de levande och de döda. (1 Petrus 4:5) I den ställningen kommer Jesus att avgöra om Josef Kaifas och Pontius Pilatus har någon utsikt till framtida liv. (Matteus 23:33; Apostlagärningarna 24:15)

Orädda förkunnare av Guds kungarike i våra dagar

13. Vilket verk i våra dagar har visat sig vara av människor, och vilket verk har visat sig vara av Gud? Hur vet du att det är så?

¹³ I våra dagar, precis som under det första århundradet, finns det många som ”strider mot Gud”. (Apostlagärningarna 5:39) När Jehovas vittnen i Tyskland vägrade att erkänna Adolf Hitler som sin ledare, svor Hitler att utrota dem. (Matteus 23:10) Hans effektiva dödsmaskin tycktes mer än tillräckligt rustad för uppgiften. Nazisterna lyckades gripa tusentals Jehovas vittnen och sända dem till koncentrationsläger. De dödade till och med somliga av dem. Men nazisterna lyckades inte rubba vittnenas beslutsamhet att endast tillbe Gud, och de lyckades inte utrota Guds tjänare som grupp betraktade. Dessa kristnas verk var av Gud, inte av människor, och Guds verk kan inte kullkastas. Sextio år senare tjänar trogna överlevande från Hitlers koncentrationsläger fortfarande Jehova med hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sitt sinne, medan Hitler och hans nationalsocialistiska parti är borta och endast är ihågkomna för sina illdåd. (Matteus 22:37)

14. a) Vad har motståndare gjort för att förtala Guds tjänare, och med vilka resultat? b) Kommer sådana ansträngningar att orsaka Guds folk bestående skada? (Hebréerna 13:5, 6)

¹⁴ Under de år som gått sedan nazisternas ansträngningar har andra förlorat striden mot  Jehova och hans folk. I ett antal länder i Europa har förslagna religiösa och politiska element försökt stämpla Jehovas vittnen som en farlig sekt, samma anklagelse som riktades mot de första kristna. (Apostlagärningarna 28:22) Faktum är att Europadomstolen har erkänt Jehovas vittnen som ett trossamfund, inte en sekt. Det här är något som våra motståndare helt säkert känner till. Ändå fortsätter de att förtala vittnena. Som en direkt följd av denna missvisande benämning har somliga av dessa kristna avskedats från sina arbeten. Barn till Jehovas vittnen har trakasserats i skolan. Rädda hyresvärdar har annullerat hyreskontrakt på byggnader som Jehovas vittnen under lång tid har använt som möteslokaler. I några fall har myndigheterna till och med vägrat medborgarskap för enskilda individer uteslutande på grund av att de är Jehovas vittnen! Men vittnena låter sig inte skrämmas.

15, 16. Hur har Jehovas vittnen i Frankrike reagerat för motståndet mot deras kristna verksamhet, och varför fortsätter de att predika?

¹⁵ I Frankrike är människor i allmänhet resonliga och rättsinniga. Men några motståndare har verkat för att man skall stifta lagar som syftar till att hindra predikandet av Guds kungarike. Hur har Jehovas vittnen i Frankrike reagerat? De har intensifierat sin predikoverksamhet som aldrig tidigare, och det har gett enastående resultat. (Jakob 4:7) Under en sexmånadersperiod ökade antalet bibelstudier med hela 33 procent i det landet! Djävulen måste vara rasande när han ser hur uppriktiga människor i Frankrike tar emot de goda nyheterna. (Uppenbarelseboken 12:17) Våra medkristna där är övertygade om att profeten Jesajas ord kommer att visa sig sanna i deras fall: ”Inget som helst vapen som formas mot dig skall ha framgång, och vilken tunga det vara må som reser sig upp mot dig i domen skall du döma skyldig.” (Jesaja 54:17)

¹⁶ Jehovas vittnen tycker inte om att bli förföljda. Men i lydnad för Guds befallning till alla kristna kan de inte och kommer de inte att sluta upp med att tala om de ting de har hört. De försöker vara goda medborgare. Men när människors lagar kommer i konflikt med Guds lag måste de lyda Gud som härskare.

Frukta inte för dem

17. a) Varför bör vi inte frukta våra fiender? b) Vilken inställning bör vi ha till dem som förföljer oss?

¹⁷ Våra fiender befinner sig i en mycket farlig situation. De strider mot Gud. I enlighet med Jesu uppmaning fruktar vi inte för dem som förföljer oss, utan ber i stället för dem. (Matteus 5:44) Om några på grund av okunskap är motståndare till Gud, som Saul från Tarsos var, ber vi att Jehova omtänksamt skall öppna deras ögon för sanningen. (2 Korinthierna 4:4) Saul blev den kristne aposteln Paulus och fick lida mycket på grund av hur myndigheterna på hans tid handlade. Ändå fortsatte han att påminna sina medtroende ”om att underordna sig och att lyda regeringar och myndigheter som härskare, att vara redo till allt gott verk, att inte smäda någon [nej, inte ens sina hätskaste motståndare], att inte vara stridslystna, att vara resonliga och visa all mildhet mot alla människor”. (Titus 3:1, 2) Jehovas vittnen i Frankrike och överallt annars strävar efter att följa det här rådet.

18. a) Hur kan Jehova befria sitt folk? b) Vad blir den slutliga utgången?

 ¹⁸ Gud sade till profeten Jeremia: ”Jag är med dig för att befria dig.” (Jeremia 1:8) Hur kan Jehova befria oss från förföljelse? Han kan uppresa en opartisk domare, en sådan som Gamaliel. Eller också kan han se till att en korrumperad eller fientligt inställd befattningshavare oväntat ersätts av en som är mer resonlig. Men ibland kan Jehova tillåta att förföljelsen av hans folk fortgår en tid. (2 Timoteus 3:12) Om Gud tillåter att vi blir förföljda, kommer han alltid att ge oss kraft att uthärda. (1 Korinthierna 10:13) Och oavsett vad Gud tillåter, tvivlar vi inte på vad den slutliga utgången blir: De som strider mot Guds folk strider mot Gud, och de som strider mot Gud kommer aldrig att avgå med seger.

19. Vad är årstexten för 2006, och varför är den passande?

¹⁹ Jesus sade till sina lärjungar att de skulle räkna med att få utstå vedermöda. (Johannes 16:33) Med tanke på detta har orden i Apostlagärningarna 5:29 aldrig varit mer aktuella än nu: ”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor.” Av den anledningen har dessa spännande ord valts till Jehovas vittnens årstext för 2006. Må vårt beslut under det kommande året och i all evighet vara att lyda Gud som vår härskare mer än människor, oavsett vad som kommer att hända!

[Fotnoter]

Kan du svara?

• Hur är apostlarna ett uppmuntrande exempel i fråga om att möta motstånd?

• Varför bör vi alltid lyda Gud som vår härskare mer än människor?

• Vem strider våra motståndare i själva verket mot?

• Vad blir slutresultatet för dem som härdar ut under förföljelse?

[Frågor]

[Infälld text på sidan 23]

Årstexten för 2006 är: ”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29)

[Bild på sidan 19]

”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor”

[Bild på sidan 21]

Kaifas förlitade sig på människor, inte på Gud