Frågor från läsekretsen

Använde Josef, en trogen tjänare åt Jehova, en speciell silverbägare för att tyda omen, enligt vad orden i 1 Moseboken 44:5 tycks antyda?

Det finns ingen anledning att tro att Josef utövade någon form av spådomskonst.

Bibeln visar vad Josef ansåg om att använda magiska konster för att få reda på framtiden. När han vid ett tidigare tillfälle blev ombedd att uttyda faraos drömmar, betonade han gång på gång att det endast är Gud som kan ”ge ... besked” om kommande händelser. Det ledde till att farao själv kom att inse att det var den Gud som Josef tillbad, den sanne Guden, som lät Josef få veta detaljer om framtiden, inte ockulta makter. (1 Moseboken 41:16, 25, 28, 32, 39) I den lag som längre fram gavs till Mose förbjöd Jehova bruket av magi eller spådom, och Jehova bekräftade därigenom att det endast är han som kan förutsäga framtiden. (5 Moseboken 18:10–12)

Varför antydde då Josef genom sin tjänare att han använde en silverbägare till att ”skickligt tyda omen”? * (1 Moseboken 44:5) För att förstå det behöver vi känna till omständigheterna kring det här uttalandet.

På grund av en mycket svår hungersnöd hade Josefs bröder färdats till Egypten för att få tag i mat. Ett antal år tidigare hade de sålt Josef till slaveri i Egypten. Utan att de visste om det begärde de nu hjälp av sin egen bror, som hade blivit livsmedelsförvaltare där. Josef gav sig inte till känna för dem. I stället beslöt han sig för att sätta dem på prov för att ta reda på om deras ånger var äkta. Han ville också veta om och hur mycket de älskade sin bror Benjamin och sin far, Jakob, som var särskilt fäst vid Benjamin. Han tog därför till ett knep. (1 Moseboken 41:55–44:3)

Josef befallde en av sina tjänare att fylla brödernas packsäckar med förnödenheter och att lägga tillbaka vars och ens pengar i öppningen till säckarna. Han befallde också att hans silverbägare skulle läggas i öppningen till Benjamins säck. Josef framställde sig här som en livsmedelsförvaltare i ett hedniskt land. Han uppträdde som en sådan och ändrade sitt beteende och språk så att det i hans bröders ögon skulle se ut som om han var en sådan förvaltare.

När Josef stod ansikte mot ansikte med sina bröder fortsatte han att förställa sig och frågade dem: ”Visste ni inte att en sådan man som jag skickligt kan tyda omen?” (1 Moseboken 44:15) Det är tydligt att bägaren bara ingick i hans knep. Lika lite som Benjamin hade stulit bägaren, lika lite hade Josef använt den till att spå med.

[Fotnot]