De goda nyheterna når isolerade platser i Bolivia

VI ÄR ungefär 20 stycken som samlats på stranden, ivriga att få komma i väg för att besöka byarna som ligger uppströms. Vi befinner oss vid foten av Anderna, där floden Beni når Amazonbäckenets vidsträckta slättland. Platsen är obeskrivligt vacker.

Men vi är inte turister. Några av oss är från trakten, och några har kommit från avlägsna städer för att bo här i Rurrenabaque, en trevlig liten stad med blommande träd, hus med halmtak och lugna gator som störs bara av någon enstaka motorcykeltaxi. Varför skall vi göra den här resan?

Sådana här resor görs även i många andra delar av Bolivia. Jehovas vittnen från städerna och från andra länder besöker de mindre samhällena för att berätta om de goda nyheterna. (Matteus 24:14)

Bolivia ligger mitt i Sydamerika. Landet har dubbelt så stor landareal som Frankrike, men folkmängden är bara lite mer än en tiondel av Frankrikes. Den största delen av Bolivias befolkning bor antingen i städerna och de högt liggande bergsbyarna eller i jordbrukstrakterna i dalgångarna. Men i de vidsträckta skogsområdena på det tropiska låglandet finns det många isolerade samhällen.

På 1950- och 1960-talen gick modiga missionärer i spetsen för  verksamheten på många isolerade platser. Bland dem var Betty Jackson, Elsie Meynberg, Pamela Moseley och Charlotte Tomaschafsky. De lärde uppriktiga personer Bibelns sanning och hjälpte till att bilda små församlingar. Under 1980- och 1990-talen ökade antalet Jehovas vittnen sexdubbelt, huvudsakligen i städerna. Nu finns det församlingar i varje stadsdel. Man kan hitta församlingar i de välbärgade stadsdelarna, där människor arbetar i höga kontorskomplex, bor i eleganta bostäder och handlar på varuhus. Men det finns också församlingar i ytterområdena, där människor bor i hyddor, handlar på marknadsplatser och klär sig i färgglada inhemska kläder. Men hur kan fler människor i de isolerade trakterna få hjälp att lära känna Jehova?

De offrar ett bekvämt stadsliv

Under de två senaste årtiondena har många människor i Bolivia flyttat från landet och byarna i bergen till städerna. Det är ovanligt att någon flyttar i motsatt riktning – från stad till by. Många byar har bara en telefon, och de har inte elektricitet mer än några få timmar om dagen. De Jehovas vittnen som bor på dessa platser kanske bara träffar medtroende på sammankomster, och att ta sig till sammankomsterna kan vara dyrt, farligt och ansträngande. Byskolorna erbjuder endast grundutbildning. Vad är det då som får många Jehovas vittnen att flytta från städerna till byarna?

”Jag hade chans att göra karriär i La Paz”, berättade Luis för inte så länge sedan. ”Men mina föräldrar framhöll alltid heltidstjänsten som det bästa levnadssättet. Så jag gick en kort byggkurs. Under en semester i Rurrenabaque märkte jag hur ivriga människorna där var att få höra de goda nyheterna. Jag såg hur få förkunnare det fanns och kände att jag var tvungen att flytta dit och hjälpa till. Nu leder jag 12 bibelstudier. Jag studerar bland annat med en ung man och hans fru som har fyra barn. Han brukade spela och dricka mycket, men han har lämnat allt det bakom sig och börjat berätta för sina vänner om det han får lära sig om Jehova. Han förbereder sig alltid för studiet. När han måste vara hemifrån tre eller fyra dagar för att avverka skog är han ledsen för det, eftersom han inte vill missa något. När jag ser dem på mötena känner jag att det varit värt uppoffringen att flytta hit.”

Juana är ensamstående förälder. ”Jag arbetade som hembiträde i La Paz”, säger hon.  ”När min son var liten började jag i heltidstjänsten. När jag på en resa besökte Rurrenabaque insåg jag hur mycket mer jag skulle kunna uträtta om jag flyttade dit. Så vi flyttade, och jag fick jobb som hembiträde. Till en början var det svårt att uthärda värmen och insekterna. Men nu har vi bott här i sju år. Jag leder många bibelstudier varje vecka, och många av dem jag studerar med visar sin uppskattning genom att komma till mötena.” Juana och hennes son är bland dem som går ombord på båten för att åka uppströms. Du får gärna följa med.

Resan uppströms

Utombordsmotorn vrålar när vi styr mot den smala öppningen mellan bergen. En flock papegojor skränar och protesterar mot att vi kommer. Det grumliga vattnet från bergen virvlar vilt runt om oss medan rorsmannen skickligt styr genom strömmen. Fram emot förmiddagen går vi i land vid en liten by. Där möter vi en äldste från församlingen i Rurrenabaque som visar oss var vi skall predika.

Byborna tar välvilligt emot oss, antingen i skuggan av ett träd eller inne i ett hus av bambu med tak av palmblad. Vi träffar ett ungt par som håller på att pressa sockerrör i en hemmagjord träpress. Saften från sockerrören rinner ner i en kopparskål. Den kommer senare att kokas ihop till mörk melass, som sedan kan säljas. Paret bjuder in oss och ställer många frågor om Bibeln.

Vi fortsätter uppför floden och förkunnar från by till by. Många tycker om att höra vad Bibeln säger om ett slut på sjukdom och död. (Jesaja 25:8; 33:24) Eftersom den medicinska vården här är otillräcklig, har de flesta familjerna varit med om tragedin att förlora ett barn. Livet som jordbrukare och fiskare är krävande och osäkert. Därför är många intresserade av Guds löfte i Psalm 72, där det talas om en regering som kommer att ta bort fattigdom. Är de intresserade som bor på sådana isolerade platser villiga att göra de ansträngningar som krävs för att ta sig till kristna möten? Den frågan ställde sig Eric och Vicky. De är heltidsförkunnare i Santa Rosa, som ligger tre timmars resa längre in i Amazonbäckenet.

 Kommer de intresserade?

Eric och Vicky kom från Kalifornien till Bolivia för 12 år sedan. En resande tillsyningsman föreslog att de skulle flytta till Santa Rosa. ”Där finns bara två telefoner, och det finns inte tillgång till Internet”, säger Vicky. ”Men det finns ett rikt djurliv. Vi ser ofta alligatorer, strutsar och stora ormar när vi besöker de omkringliggande områdena på våra motorcyklar. Men det som är intressantare än djuren är människorna. Vi studerar Bibeln med familjen Vaca, ett ungt par med fyra barn. De bor drygt två och en halv mil utanför samhället. Mannen i familjen var alkoholist, men nu har han förändrats. Varje vecka tar han med sig familjen och sin yngre syster till Rikets sal. Han skjutsar sin fru och det minsta barnet på pakethållaren på sin stora cykel. Den nioårige pojken skjutsar sin lillasyster på en annan cykel, och den åttaårige pojken cyklar själv. Det tar dem tre timmar att komma fram.” Familjen älskar verkligen Jehova och gör de ansträngningar som krävs för att komma tillsammans med församlingen.

På bara ett och ett halvt år har tre stycken i Santa Rosa kvalificerat sig för dop, och omkring 25 kommer till ortens nya Rikets sal. Många vill studera Bibeln, men många av dem måste övervinna stora hinder för att kunna tjäna Jehova.

Svårigheten att få äktenskapet legaliserat

Marina och Osni är missionärer i ett isolerat samhälle nära gränsen till Brasilien, och de förklarar att många inte betraktar äktenskapet som någon permanent förening, utan i stället går från den ena till den andra. ”Det är ett problem som hindrar andlig tillväxt”, säger Osni. ”Den som vill bli en sann kristen har en dyr och komplicerad process framför sig. Några måste upplösa tidigare förhållanden och sedan gifta sig lagenligt. Men när de förstått att det är ett bibliskt krav att äktenskapet blir registrerat på rätt sätt, har de arbetat hårt för att få ihop de pengar som behövs för avgifterna.” (Romarna 13:1, 2; Hebréerna 13:4)

Marina berättar om Norberto. ”Han bodde tillsammans med flera kvinnor innan han flyttade in hos en kvinna som var bagare. Hon var omkring 35 år yngre än han och hade en son som han adopterade. Norberto ville bli ett bättre föredöme för pojken allteftersom han växte upp. När ett vittne besökte bageriet och erbjöd gratis bibelstudier, tackade därför Norberto ja, trots att han inte kunde läsa och redan var över 70 år. När han och hans sambo fick lära sig Jehovas krav, gifte de sig lagenligt och blev sedan döpta. Pojken har blivit en ansvarsfull kristen ung man, precis som hans styvpappa hade hoppats. Norberto lärde sig läsa och har till och med haft uppgifter på församlingens möten. Trots att han på grund av sin ålder inte är så stark, förkunnar han ivrigt de goda nyheterna.”

Jehovas ande gör det möjligt

Jesus sade till sina efterföljare: ”Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig ... till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:8) Det är uppmuntrande att se att Guds ande får kristna män och kvinnor att flytta till avlägsna platser. Under 2004 tackade till exempel 30 ivriga förkunnare ja till att tjäna på isolerade distrikt som tillfälliga pionjärer  med särskilt uppdrag. Deras föredömen är de omkring 180 förkunnare som kommit till Bolivia för att tjäna som pionjärer, kretstillsyningsmän, beteliter eller missionärer. De 17 000 förkunnarna i Bolivia leder omkring 22 000 bibelstudier med intresserade personer.

Alla bröderna och systrarna är mycket glada över att veta att Jehovas ande leder dem. Robert och Kathy blev förordnade som missionärer i Camiri. Staden ligger i ett kuperat område vid en flod och har alltid varit isolerad. ”Det verkar som om vi kom i precis rätt tid”, säger Robert. ”På två år har omkring 40 stycken blivit förkunnare av de goda nyheterna.”

En spelare och alkoholist lyssnar

Många som bor i Camiri blir imponerade av de förändringar som de som studerar Bibeln gör. För fyra år sedan låg en man som heter Ariel i sin säng med baksmälla. Hans hasardspel hade gjort honom populär, men han kunde inte slå bort tankarna på skulderna, problemen i äktenskapet och sina försummade döttrar. Han blev avbruten i sina tankar när ett Jehovas vittne kom till hans dörr. Han lyssnade uppmärksamt när vittnet förklarade Bibeln. Snart låg Ariel i sin säng igen och läste om ett lyckligt familjeliv, om ett paradis och om tjänst för Gud. Senare tackade han ja till att studera Bibeln.

När missionärerna kom till Camiri hade även Ariels hustru, Arminda, börjat studera Bibeln, men hon var inte särskilt entusiastisk. ”Jag gör vad som helst för att få honom att sluta dricka”, sade hon. ”Men jag tvivlar på att det kommer att göra någon nytta. Han är ett hopplöst fall.” Men bibelstudiet var intressantare än hon hade väntat sig. Inom ett år hade hon blivit döpt och vittnade för sina släktingar. Det dröjde inte länge förrän flera av dem överlämnade sitt liv åt Jehova.

Ariel kämpade för att sluta dricka, röka och spela. Vändpunkten kom när han inbjöd alla sina bekanta till åminnelsen av Jesu död. Han hade bestämt sig för att ”sluta umgås med dem som inte kom” och att ”studera Bibeln med dem som kom”. På det sättet satte han i gång tre bibelstudier. Till och med innan Ariel blev medlem av församlingen studerade han Bibeln med en släkting som gjorde andliga framsteg och blev döpt samma dag som han. Arminda säger: ”Det är som om den gamle Ariel inte finns längre.”

Robert berättar: ”Senast vi räknade var 24 stycken i den här släkten regelbundet med vid mötena. Tio är döpta, och åtta är odöpta förkunnare. En del som såg deras förändrade uppförande började också studera Bibeln och kommer nu till församlingens möten. Mötesnärvaron har ökat från 100 till 190. Kathy och jag leder runt 30 bibelstudier, och alla som vi studerar med kommer på mötena. Det känns bra att vara här.”

Det som händer i Bolivias isolerade samhällen är bara en liten del av det insamlande världen över som är förutsagt i Uppenbarelseboken, kapitel 7, där det talas om insamlandet på ”Herrens dag” av dem som skall överleva den stora vedermödan. (Uppenbarelseboken 1:10; 7:9–14) Aldrig tidigare i människans historia har miljontals människor från alla nationer varit förenade i tillbedjan av den ende sanne Guden. Vilket tydligt bevis för att uppfyllelsen av Guds löften är nära!

[Bild på sidan 9]

Betty Jackson

[Bild på sidan 9]

Elsie Meynberg

[Bild på sidan 9]

Pamela Moseley

[Bild på sidan 9]

Charlotte Tomaschafsky, längst till höger

[Bild på sidan 10]

Varje vecka cyklar familjen Vaca i tre timmar för att komma till Rikets sal

[Bild på sidan 10]

Eric och Vicky kom för att tjäna där det fanns ett större behov av förkunnare

[Bild på sidan 11]

Bybor vid floden Beni lyssnar uppmärksamt till de goda nyheterna

[Bild på sidan 12]

Robert och Kathy tjänar som missionärer i Camiri