Vilka är sanna kristna?

”KRISTENDOMEN existerar endast där minnet av Jesus Kristus bevaras både i teorin och i praktiken.” (Christ sein) Med dessa ord framhåller den schweiziske teologen Hans Küng en självklar sanning: Sann kristendom existerar bara där uppriktiga individer tillämpar det Jesus lärde.

Men hur är det då om individer eller institutioner påstår sig vara Kristi efterföljare men i verkligheten inte tillämpar det han lärde? Jesus sade själv att många skulle påstå sig vara kristna. De skulle hänvisa till olika handlingar för att bevisa att de hade tjänat honom och säga: ”Profeterade vi inte i ditt namn och drev ut demoner i ditt namn och utförde många kraftgärningar i ditt namn?” Hur skulle Jesus svara dem? Hans dramatiska ord innehåller en tydlig dom: ”Jag har aldrig  känt er! Gå bort ifrån mig, ni som utövar laglöshet.” (Matteus 7:22, 23)

Vilken skarp varning till dem som påstår sig följa Jesus men som ”utövar laglöshet”! Tänk på två grundläggande villkor som Jesus ställer för att han skall kännas vid människor som sanna kristna och inte förkasta dem som utövare av laglöshet.

”Om ni har kärlek inbördes”

Ett villkor som Jesus ställer är följande: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra – att alldeles som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35)

Jesus kräver att hans efterföljare skall ha äkta kärlek till varandra och till resten av mänskligheten. Många enskilda kristna har uppfyllt detta villkor under de århundraden som gått sedan Jesus vandrade här på jorden. Men hur är det med de flesta religiösa organisationer som har påstått sig representera honom? Har deras historia kännetecknats av kärlek? Sannerligen inte. De har i stället gått i främsta ledet i oräkneliga krig och konflikter i vilka oskyldigt blod har utgjutits. (Uppenbarelseboken 18:24)

Så har det varit ända fram i vår tid. Nationer som påstår sig vara kristna tog ledningen i det slaktande som kännetecknade de båda världskrigen under 1900-talet. På senare tid var medlemmar i så kallade kristna kyrkor bland de drivande krafterna bakom de omänskliga illdåd och försök till folkmord som ägde rum i Rwanda 1994. ”De som vände sig mot varandra på detta blodiga sätt”, skriver den tidigare anglikanske ärkebiskopen Desmond Tutu, ”omfattade oftast samma tro. De flesta var kristna.”

”Om ni förblir i mitt ord”

Jesus angav ett andra grundläggande krav på sann kristendom, när han sade: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannes 8:31, 32)

Jesus förväntar att hans efterföljare skall förbli i hans ord – dvs. hålla fast vid det han lärde. Teologen Hans Küng säger emellertid att religiösa lärare som påstod sig följa Kristus ”alltmer omfattade grekiska föreställningar”. De ersatte Jesu läror med uppfattningar som lånats från hedniska religioner och filosofier, som läran om själens odödlighet, tron på skärselden och dyrkan av Maria, och de införde även en prästklass. (1 Korinthierna 1:19–21; 3:18–20)

Religiösa lärare införde även den obegripliga treenighetsläran, som upphöjer Jesus till en ställning som han själv aldrig gjorde anspråk på. De har på detta sätt avlett människors uppmärksamhet från att tillbe den som Jesus alltid riktade uppmärksamheten på – sin Fader, Jehova. (Matteus 5:16; 6:9; Johannes 14:28; 20:17) Hans Küng skriver:  ”När Jesus talar om Gud avser han patriarkernas, Abrahams, Isaks och Jakobs, Gud: Jahve. ... För honom är detta den ende och oöverträffade Guden.” Hur många människor i vår tid associerar den Gud och Fader som Jesus talade om med Jahve, eller Jehova, som hans namn oftast skrivs i Sverige?

Religiösa ledare har inte följt Jesu befallning att förhålla sig neutrala i politiska angelägenheter. På Jesu tid var Galileen ”ett centrum för etnisk nationalism”, uppger skribenten Trevor Morrow. Många judiska patrioter tog till vapen för att få politisk och religiös frihet. Uppmanade Jesus sina lärjungar att engagera sig i sådana strävanden? Nej. Han sade tvärtom till dem: ”Ni [är] inte ... någon del av världen.” (Johannes 15:19; 17:14) Men i stället för att förbli neutrala utvecklade ledare inom kyrkan vad den irländske skribenten Hubert Butler beskriver som en ”militant och politisk religionsform”. Han skriver: ”Den politiska kristendomen är nästan alltid också en militaristisk kristendom, och när statsmän och kyrkans tjänare träffar uppgörelser slutar det alltid med att kyrkan, i utbyte mot särskilda förmåner, ger sin välsignelse åt statens militära styrkor.”

Falska lärare förnekar Jesus

Aposteln Paulus varnade för ett avfall från sann kristendom. Han sade att efter hans död skulle ”förtryckande vargar komma in” bland till bekännelsen kristna och ”förvränga sanningen för att dra bort lärjungarna efter sig”. (Apostlagärningarna 20:29, 30) De skulle ”offentligt” bekänna att de kände Gud, men i verkligheten skulle de förneka honom ”med sina gärningar”. (Titus 1:16) Även aposteln Petrus varnade för falska lärare: ”Dessa skall i hemlighet införa fördärvbringande sekter och skall till och med förneka den ägare som har köpt dem.” Han sade att deras dåliga handlingssätt skulle få andra att skymfa ”sanningens väg”. (2 Petrus 2:1, 2) Att förneka Kristus på det här sättet, säger W. E. Vine, kännare av grekiska, betyder att ”förneka Fadern och Sonen genom att avfalla och genom att sprida fördärvliga läror”.

Hur skulle Jesus reagera om sådana som bekände sig vara hans lärjungar avsiktligt underlät att förbli i hans ord och att uppfylla de övriga krav han ställde? Han varnade: ”Vem som än förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader som är i himlarna.” (Matteus 10:33) Jesus förnekar givetvis inte någon som gör ett misstag men som har en uppriktig önskan att vara trogen. Petrus förnekade Jesus tre gånger, men han blev ändå förlåten när han ångrade sig. (Matteus 26:69–75) Men Jesus förnekar individer eller institutioner som visar sig vara vargar i fårakläder – som ger sken av att följa Kristus men som uppsåtligt och ihärdigt förkastar hans läror. Om sådana falska lärare sade Jesus: ”Av deras frukter skall ni ... känna igen dessa människor.” (Matteus 7:15–20)

Apostlarna dör och avfallet utvecklas

När började falska kristna förneka Kristus? Mycket snart efter Jesu död. Jesus varnade själv för att Satan, Djävulen, snabbt skulle så ”ogräs”, eller falska kristna, bland den ”utmärkta säden”, eller sanna kristna, som Jesus sådde under sin tjänst. (Matteus 13:24, 25, 37–39) Aposteln Paulus varnade för att bedrägliga lärare redan var i verksamhet på hans tid. Han sade att det grundläggande skälet till att de avvek från Jesu Kristi läror var att de inte hade någon verklig ”kärlek till sanningen”. (2 Thessalonikerna 2:10)

Under sin livstid fungerade Jesu Kristi apostlar som en återhållande kraft mot detta avfall. Men efter apostlarnas död använde sig religiösa ledare av ”varje kraftgärning och av lögnaktiga tecken och under och av varje orättfärdigt bedrägeri” för att vilseleda många, och de vände allt fler bort från de sanningar som Jesus och hans apostlar hade  lärt ut. (2 Thessalonikerna 2:3, 6–12) Den engelske filosofen Bertrand Russell skriver att den ursprungliga kristna församlingen med tiden förändrades till en religiös organisation som ”skulle väckt den största förvåning hos Jesus och till och med hos Paulus”.

Sann kristendom återställd

Historien är entydig. Efter apostlarnas död har det som skett i Kristi namn inte haft mycket med Kristus att göra. Men det betyder inte att Jesus har svikit sitt löfte att vara med sina efterföljare ”alla dagar intill avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 28:20) Vi kan vara övertygade om att ända sedan han yttrade dessa ord, har det funnits trogna individer bland vilka ”minnet av Jesus Kristus ... [har bevarats] både i teorin och i praktiken”. Jesus Kristus har hållit sitt löfte att vara med sådana personer i deras strävan att visa den kärlek som kännetecknar sanna kristna och att förbli lojala mot de sanningar som han lärde.

Dessutom lovade Jesus att han i de sista dagarna för den här världsordningen skulle församla sina trogna lärjungar till en tydligt identifierbar kristen församling som han skulle använda för att genomföra sin vilja. (Matteus 24:14, 45–47) Han använder nu den kristna församlingen för att samla ”en stor skara” av män, kvinnor och barn ”ur alla nationer och stammar och folk och språk” och att under sin ledning förena dem till ”en enda hjord under en enda herde”. (Uppenbarelseboken 7:9, 14–17; Johannes 10:16; Efesierna 4:11–16)

Ta därför avstånd från vilken institution eller organisation det vara må som har smutsat ner Kristi namn och svärtat ner kristendomen under de gångna två tusen åren. I annat fall kan du, som Jesus Kristus sade till aposteln Johannes, ”få del av ... [deras] hemsökelser”, när Gud i en nära framtid verkställer sin dom. (Uppenbarelseboken 1:1; 18:4, 5) Bestäm dig för att vara bland dem som profeten Mika talade om, när han sade att sanna tillbedjare – de som utövar sann kristendom – ”i dagarnas slutskede” skulle lyssna till Guds undervisning och ”vandra på hans stigar” i en tillbedjan som var ren och återställd. (Mika 4:1–4) Utgivarna av den här tidskriften hjälper dig gärna att identifiera dessa sanna tillbedjare.

[Bilder på sidan 5]

Varför tar sanna kristna inte del i krig?

[Bildkällor]

Soldater, vänster: U.S. National Archives photo; eldkastare, höger: U.S. Army Photo

[Bilder på sidan 7]

”Ha kärlek inbördes” och ”förbli i mitt ord” är grundläggande villkor som Jesus ställer på sanna kristna