Melito av Sardes – en försvarare av Bibelns sanningar?

VARJE år högtidlighåller de sanna kristna Herrens kvällsmåltid på den dag som motsvarar den 14 nisan enligt den hebreiska kalendern. De lyder Jesu befallning: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” Det var just den 14 nisan år 33 v.t. som Jesus, efter att ha firat påsken, instiftade åminnelsen av sin offerdöd. Han dog innan den dagen hade nått sitt slut. (Lukas 22:19, 20; 1 Korinthierna 11:23–28)

Under 100-talet v.t. började somliga ändra tiden för Åminnelsen och sättet att högtidlighålla den. I Mindre Asien fortsatte man att hålla fast vid det verkliga datumet för Jesu död. Men enligt ett uppslagsverk var ”seden i Rom och Alexandria att fira Jesu uppståndelse följande söndag”, och man kallade det ”uppståndelsepåsken”. En grupp som kallades quartodecimaner [av latinets quartus decimus som betyder ”fjortonde”] försvarade att man högtidlighöll minnet av Jesu Kristi död den 14 nisan, något som Melito av Sardes instämde i. Vem var Melito? Hur försvarade han denna och andra sanningar i Bibeln?

Ett stort ”himlaljus”

Vid slutet av 100-talet sände Polykrates av Efesos, enligt vad Eusebios av Caesarea uppger i sitt verk Kyrkohistoria, ett brev till Rom där han försvarar högtidlighållandet av ”den fjortonde dagen enligt evangeliet och i överensstämmelse med vår trosregel”. Enligt det här brevet var Melito – biskop av Sardes i Lydien – en av dem som stödde uppfattningen att det var den 14 nisan som minnet av Jesu död skulle högtidlighållas. Brevet visar att Melitos samtida ansåg att han var bland de ”stora himlaljus” som somnat in i döden. Polykrates sade att Melito inte hade gift sig och att han ”levde helt i den helige Ande och nu vilar i Sardes och väntar på uppenbarelsen från himlen då han skall stå upp från de döda”. Detta skulle kunna tyda på att Melito hörde till dem som trodde att uppståndelsen inte skulle ske förrän Kristus återkom. (Uppenbarelseboken 20:1–6)

 Melito verkar alltså ha varit en modig och bestämd man. Han skrev faktiskt en försvarsskrift för de kristna, en av de första som någonsin nedtecknats, vilken riktades till Marcus Aurelius, som var romersk kejsare 161–180 v.t. Melito var inte rädd för att försvara kristendomen och att fördöma onda och giriga män. Sådana män sökte genom olika order från kejsaren finna ursäkter för att förfölja och på orätta grunder döma de kristna för att kunna stjäla deras tillhörigheter.

Melito skrev modigt till kejsaren: ”Vi ber dig bara att du först ville lära känna dem [de kristna] som åstadkommer sådana strider och döma rättvist, om de förtjänar död och straff, eller räddning och lugn. Men om detta beslut eller detta nya edikt inte kommer från dig, ber vi dig så mycket mer att inte lugnt se på, när vi utsätts för en sådan allmän plundring. – Ediktet passar inte ens att använda mot barbariska fiender.”

Melito använder Bibeln för att försvara kristendomen

Melito visade stort intresse för att studera Bibeln. Vi har inte någon fullständig förteckning över hans skrifter, men flera av titlarna avslöjar ändå att han var intresserad av bibliska ämnen. Några av titlarna är: Om levnadsvandel och profeter, Om människans tro, Om skapelsen, Om dopet, Om sanningen, Om tron, Om Kristi födelse, Om gästvänskap, Nyckeln, Om djävulen och Om Johannes uppenbarelse.

Melito reste själv till Bibelns länder för att ta reda på exakt hur många böcker som hörde till de hebreiska skrifterna. Han skrev angående detta: ”Då jag nu begav mig till Österlandet och kom till den trakt där dessa ting förkunnades och ägde rum, fick jag en säker kunskap om Gamla testamentets böcker. Jag sänder dig här förteckningen.” I den här förteckningen finns inte böckerna Nehemja och Ester med, men det är den  äldsta förteckning över de hebreiska skrifternas kanoniska böcker som skrivits av en till bekännelsen kristen.

I samband med det här gjorde Melito en sammanställning över bibelverser i de hebreiska skrifterna som innehöll profetior om Jesus. Melitos verk, som har titeln Utdrag, visar att Jesus var den efterlängtade Messias och att den mosaiska lagen och profeterna pekade fram emot Kristus.

Melito försvarar värdet av återlösningen

Det fanns stora judiska kolonier i de betydande städerna i Mindre Asien. Judarna i Sardes, där Melito bodde, firade den hebreiska påsken den 14 nisan. Melito skrev en predikan med titeln Om påsken som visade att det var rätt att fira påsken under den mosaiska lagen och som försvarade de kristnas firande av Herrens kvällsmåltid den 14 nisan.

Efter att ha kommenterat 2 Moseboken, kapitel 12, och visat att påsken förebildade Kristi offer förklarade Melito att de kristna inte skulle fira påsken, eftersom Gud hade avskaffat den mosaiska lagen. Han visade sedan varför Kristi offer var nödvändigt: Gud hade satt Adam i ett paradis för att han skulle kunna leva ett lyckligt liv. Men han lydde inte befallningen om att inte äta av trädet för kunskapen om gott och ont. Därför uppstod det ett behov av en återlösning.

Melito förklarade också att Jesus hade sänts till jorden och dött på en påle för att återlösa troende människor från synd och död. Det är intressant att se att Melito använde det grekiska ordet xỵlon, som betyder ”trä(d)”, när han skrev om den påle som Jesus dog på. (Apostlagärningarna 5:30; 10:39; 13:29)

Melito var känd utanför Mindre Asien. Tertullianus, Klemens av Alexandria och Origenes kände väl till hans verk. Men historikern Raniero Cantalamessa säger: ”Melitos popularitet avtog, och hans skrifter försvann med tiden, när quartodecimanerna – efter det att seden med uppståndelsepåsken segrat – började betraktas som kättare.” Till slut hade Melitos skrifter nästan helt gått förlorade.

Ett offer för avfällighet?

Efter apostlarnas död började det avfall från den sanna kristendomen som var förutsagt. (Apostlagärningarna 20:29, 30) Det här påverkade helt klart Melito. Det invecklade språket i hans skrifter verkar vara påverkat av grekisk filosofi och den romerska världen. Det kanske är därför som Melito kallade kristendomen ”vår filosofi”. Han ansåg också att det var en positiv utveckling att den så kallade kristendomen införlivades med det romerska väldet.

Melito hade helt visst inte tagit aposteln Paulus råd till hjärtat: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill föra bort er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition, i överensstämmelse med världens elementära ting och inte i överensstämmelse med Kristus.” Melito försvarade i viss utsträckning Bibelns sanningar, men han höll inte i alla avseenden fast vid dem. (Kolosserna 2:8)

[Bild på sidan 18]

Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid den 14 nisan