Följ Jesu exempel och visa omsorg om de fattiga

FATTIGDOM och förtryck har funnits nästan lika länge som mänskligheten. Guds lag till Israel var utformad för att skydda de fattiga och minska deras lidande, men lagen blev ofta ignorerad. (Amos 2:6) Profeten Hesekiel fördömde israeliterna för att de behandlade de fattiga illa. Han sade: ”Folket i landet har begått bedrägeri och ryckt åt sig rov, och den betryckte och den fattige har de behandlat illa, och den bofaste främlingen har de bedragit utan rättvisa.” (Hesekiel 22:29)

Situationen såg inte annorlunda ut när Jesus var här på jorden. De religiösa ledarna visade total brist på omsorg om de fattiga och behövande. De religiösa ledarna beskrevs som ”penningkära”, och det sades om dem att de åt ”änkorna ur husen”. De var mer angelägna om att följa sina traditioner än att ta hand om dem som var gamla och behövande. (Lukas 16:14; 20:47; Matteus 15:5, 6) Det kan vara intressant i sammanhanget att tänka på Jesu liknelse om den barmhärtige samariern. I den nämns en levitisk präst som – hellre än att ta sig tid att hjälpa en skadad man – väljer att gå över till andra sidan vägen och bara gå förbi. (Lukas 10:30–37)

Jesus visade omsorg om de fattiga

Skildringarna i evangelierna av Jesu liv visar att Jesus helt förstod vilka svåra förhållanden de fattiga levde under och att han var mycket uppmärksam på deras behov. Jesus hade levt i himlen, men det sägs att han trots det ”utblottade sig själv” och blev en människa och ”blev fattig för ... [vår] skull”.  (Filipperna 2:7; 2 Korinthierna 8:9) När han såg folkskarorna ”kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde”. (Matteus 9:36) Skildringen om den fattiga änkan visar att Jesus blev imponerad, inte av gåvorna som de rika gav, de som gav ”av sitt överflöd”, utan av den fattiga änkans lilla bidrag. Hans hjärta rördes av att hon ”lade i av sin fattigdom alla de medel hon hade att leva av”. (Lukas 21:4)

Jesus kände inte bara medlidande med de fattiga, utan han gjorde något för att hjälpa dem. Han och hans apostlar hade en gemensam kassa som de tog medel ur och gav till behövande israeliter. (Matteus 26:6–9; Johannes 12:5–8; 13:29) Jesus uppmanade dem som ville bli hans lärjungar att tänka på skyldigheten att hjälpa behövande. Han sade till en rik ung styresman: ”Sälj allt vad du har och dela ut åt fattiga, så skall du få en skatt i himlarna; och kom, bli min efterföljare.” Det faktum att den unge mannen inte ville skiljas från sina ägodelar visade att han älskade det materiella mer än han älskade Gud och sin nästa. Han hade inte de egenskaper som krävdes för att bli en Jesu efterföljare. (Lukas 18:22, 23)

Kristi efterföljare bryr sig om de fattiga

Efter Jesu död fortsatte apostlarna och andra av Jesu efterföljare att visa omsorg om de fattiga. Aposteln Paulus sammanträffade omkring år 49 v.t. med Jakob, Petrus och Johannes och resonerade om uppdraget som han hade fått av Herren Jesus Kristus att predika de goda nyheterna. De kom fram till att Paulus och Barnabas skulle gå ”till nationerna” och koncentrera sig på att predika för icke-judar. Jakob och hans medarbetare uppmanade Paulus och Barnabas att ”komma ihåg de fattiga”. Och Paulus bekräftade att han ”ivrigt” hade ”strävat efter att göra” just detta. (Galaterna 2:7–10)

Under kejsar Claudius styre drabbades olika delar av det romerska riket av en stor hungersnöd. Då bestämde sig de kristna i Antiokia för att de, ”alltefter vad var och en hade råd till, skulle sända understöd till de bröder som bodde i Judeen; detta gjorde de också, och de skickade det med Barnabas och Saul till de äldste”. (Apostlagärningarna 11:28–30)

Sanna kristna i vår tid inser att Jesu efterföljare måste visa omsorg om de fattiga och behövande, i synnerhet när det handlar om medtroende. (Galaterna 6:10) Därför vill de tillgodose de materiella behoven hos dem som lider nöd. År 1998 drabbades en stor del av nordöstra Brasilien av svår torka. Torkan förstörde skörden av ris, bönor och majs, och många fick svälta. Det var den största livsmedelsbristen på 15 år. På vissa platser rådde det även brist på dricksvatten. Jehovas vittnen i andra delar av landet organiserade genast hjälpkommittéer, och på kort tid hade de samlat in flera ton matvaror och betalat kostnaderna för transporten av förnödenheterna.

Vittnen som var med och organiserade hjälparbetet skrev: ”Vi är mycket lyckliga över att vi har kunnat hjälpa våra bröder,  särskilt som vi är förvissade om att vi har glatt Jehovas hjärta. Vi glömmer aldrig orden i Jakob 2:15, 16.” Det sägs i de bibelverserna: ”Om en broder eller en syster är naken och inte har mat nog för dagen, och någon av er säger till dem: ’Gå i frid, håll er varma och mätta’, men ni inte ger dem vad kroppen behöver, till vilken nytta är väl det?”

En kvinna som tillhör en av Jehovas vittnens församlingar i São Paulo är en ödmjuk och nitisk kristen. Hon har det knappt ställt och får kämpa för att få ekonomin att gå ihop. Hon säger: ”Jag är fattig, men Bibelns budskap har gjort mitt liv meningsfullt. Jag vet inte vad som skulle ha hänt, om jag inte hade fått hjälp av mina medbröder och medsystrar.” För en tid sedan var den här kvinnan tvungen att gå igenom en operation, men hon hade inga möjligheter att betala sjukvårdskostnaderna. I hennes fall kunde kristna bröder och systrar i församlingen hjälpa till med kostnaderna för operationen. Över hela världen ger sanna kristna sina medtroende liknande hjälp.

Oavsett hur hjärtevärmande sådana erfarenheter kan vara, är det uppenbart att sådana uppriktiga insatser ändå inte kan utrota fattigdom. Mäktiga regeringar och stora internationella hjälporganisationer har haft viss framgång, men de har ändå inte lyckats utrota det här problemet som har existerat nästan lika länge som mänskligheten. Därför uppstår frågan: Vad är den definitiva lösningen på fattigdom och andra problem som plågar människor?

Bibelns lösning

Skildringarna i evangelierna visar att Jesus Kristus ofta hjälpte dem som var fattiga eller hade andra problem. (Matteus 14:14–21) Men vilken verksamhet prioriterade han? När Jesus vid ett tillfälle hade hjälpt behövande människor sade han till sina apostlar: ”Låt oss gå någon annanstans, till småstäderna i närheten, så att jag kan predika där också.” Varför avbröt Jesus sitt arbete till förmån för de sjuka och behövande för att i stället fortsätta med sitt predikoarbete? Han förklarade själv: ”Det är i det syftet [dvs. att predika] jag har gått ut.” (Markus 1:38, 39; Lukas 4:43) Även om det var viktigt för Jesus att göra goda gärningar och att hjälpa människor på olika sätt, var predikandet om Guds kungarike hans främsta uppdrag. (Markus 1:14)

Eftersom Bibeln uppmanar kristna att ”följa tätt i hans [Jesu] fotspår”, har nutida kristna tydliga riktlinjer att följa, när det gäller vad de skall prioritera i sina ansträngningar att hjälpa andra. (1 Petrus 2:21) De hjälper behövande, som Jesus gjorde. Men likt Jesus låter de det bibliska undervisningsarbetet, att sprida de goda nyheterna om Guds kungarike, vara det främsta i livet. (Matteus 5:14–16; 24:14; 28:19, 20) Men varför skall predikandet av budskapet i Guds ord prioriteras framför andra former av hjälparbete?

Erfarenheter från hela världen visar att när människor förstår och tillämpar Bibelns  praktiska råd, blir de bättre rustade att ta itu med vardagens problem, till exempel fattigdom. Dessutom ger Bibelns budskap om Guds kungarike, som Jehovas vittnen predikar, människor ett hopp för framtiden. Och det är ett hopp som gör livet värt att leva till och med under mycket svåra omständigheter. (1 Timoteus 4:8) Vad är det för ett hopp?

Guds ord ger oss följande försäkran om framtiden: ”Enligt hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet skall bo.” (2 Petrus 3:13) När Bibeln talar om ”jorden” är det ibland människorna som bor på jorden som åsyftas. (1 Moseboken 11:1) Den rättfärdiga nya jord som utlovas är därför ett samhälle med människor som har Guds godkännande. Guds ord lovar dessutom att under Kristi styre kommer de som är godkända av Gud att få gåvan evigt liv på en paradisisk jord. (Markus 10:30) En sådan underbar framtid är öppen för alla, även för dem som är fattiga. På denna ”nya jord” är problemet med fattigdom löst en gång för alla.

[Ruta/Bild på sidan 7]

HUR KAN JESUS ”BEFRIA DEN FATTIGE”? (Psalm 72:12)

RÄTTVISA: ”Må han döma folkets betryckta, må han rädda den fattiges söner och krossa bedragaren.” (Psalm 72:4) Under Jesu Kristi styre över jorden kommer det att råda fullständig rättvisa. Korruption, en plåga som får potentiellt rika länder att bli fattiga, kommer inte längre att existera.

FRED: ”I hans dagar skall den rättfärdige blomstra, och fred i överflöd, tills månen inte mer är.” (Psalm 72:7) En stor del av fattigdomen i världen beror på konflikter och krig. Kristus kommer att införa fred, och därigenom avlägsna en av de främsta orsakerna till fattigdom.

MEDLIDANDE: ”Han skall ha medlidande med den ringe och den fattige, och de fattigas själar skall han rädda. Från förtryck och våld skall han friköpa deras själ, och deras blod skall vara dyrbart i hans ögon.” (Psalm 72:12–14) De som nu är ringa, fattiga och förtryckta kommer att vara en del av en världsomfattande lycklig familj som är enad under Jesu Kristi styre.

VÄLFÄRD: ”Det skall bli fullt med brödsäd på jorden.” (Psalm 72:16) Under Kristi styre kommer alla att ha vad de behöver och mer därtill. Livsmedelsbrist och svält, som nu är vanliga företeelser i världen, kommer inte längre att förekomma.

[Bild på sidorna 4, 5]

Jesus tog initiativet till att hjälpa de fattiga

[Bild på sidan 6]

Bibelns budskap ger verkligt hopp