Fattigdom – Hur är situationen i dag?

PÅ GATORNA i São Paulo kan man ofta se Vicente * komma dragande med en tungt lastad kärra. I den samlar han kartong, metallbitar och plast. När det börjar skymma lägger han ett lager med kartong under kärran och lägger sig där för att sova. Han tycks vara helt omedveten om bullret från alla bilar och bussar som trafikerar gatan där han sover. Han hade en gång ett arbete, ett hem och en familj, men han förlorade alltsammans. Nu försöker han hanka sig fram på gatan.

Tyvärr lever miljoner människor över hela världen som Vicente – i extrem fattigdom. I utvecklingsländer tvingas många att leva på gatan eller i kåkstäder. Människor som måste tigga för sitt uppehälle är en vanlig syn. Vid trafikljusen passar barn på att springa mellan bilarna och sälja godis i förhoppning om att få in några slantar.

Det är svårt att rättfärdiga en sådan fattigdom. Den brittiska tidskriften The Economist skrev: ”Människan har aldrig tidigare i historien varit bättre rustad – varken medicinskt, tekniskt eller intellektuellt – för att kunna utrota fattigdomen.” Många har utan tvivel kunnat dra nytta av dessa möjligheter. I många storstäder i utvecklingsländerna trängs splitter nya bilar på gatorna. Butikerna är fyllda av de senaste prylarna, och det råder ingen brist på villiga kunder. Två köpcentrum i Brasilien hade en särskild kampanj och var öppna hela natten mellan den 23 och 24 december 2004. Ett av dem hade anlitat sambadansare som underhöll de potentiella kunderna. Arrangemanget drog närmare 500 000 människor!

Men en stor del av världens befolkning får aldrig del av det välstånd som andra har. Den enorma klyftan mellan de mycket rika och de mycket fattiga gör att många ser ett  skriande behov av att utrota fattigdomen. Den brasilianska tidskriften Veja fastslog: ”Under det här året [2005] bör kampen mot fattigdom ha högsta prioritet på världens agenda.” Samma tidskrift rapporterade också om ett förslag till en ny ”Marshallplan”, * som skulle vara till hjälp för de fattigaste länderna, och då i synnerhet afrikanska länder. Men trots att sådana förslag kan ge intryck av att det görs framsteg, tillade samma tidskrift: ”Det finns också många anledningar att ifrågasätta resultaten. Om flertalet länder är ovilliga att ge bidrag, så beror det på att medlen sällan når avsedd mottagare.” En stor del av de medel som ställts till förfogande av regeringar, internationella organisationer och enskilda individer försvinner på grund av korruption och byråkratiskt krångel och kommer sorgligt nog aldrig fram till dem som verkligen behöver hjälp.

Jesus visste att fattigdom skulle bli ett ihållande problem. Han sade: ”De fattiga har ni ju alltid bland er.” (Matteus 26:11) Betyder det att fattigdom alltid kommer att finnas på världsscenen? Kan något göras för att förbättra situationen? Vad kan de kristna göra för att hjälpa de fattiga?

[Fotnoter]