Jehova berättar ”från början ... om slutet”

”Gud, ... som från början berättar om slutet och från svunnen tid om de ting som inte har skett.” (JESAJA 46:9, 10)

1, 2. Vad är det som är så anmärkningsvärt med det som hände i samband med att Babylon intogs, och vad visar detta om Jehova?

I SKYDD av nattens mörker avancerar fiendesoldater tyst längs Eufrats flodbädd mot sitt mål, den mäktiga staden Babylon. När de närmar sig ingången till staden möts de av en överraskande syn. De väldiga tvåbladiga portarna i Babylons mur har lämnats öppna! Soldaterna kommer upp ur flodbädden och drar in i staden. Så faller staden. Deras ledare, Cyrus, tar omedelbart kontroll över det erövrade landet och utfärdar senare en förordning om att de israelitiska fångarna skall friges. Tusentals landsflyktiga återvänder hem för att återställa tillbedjan av Jehova i Jerusalem. (2 Krönikeboken 36:22, 23; Esra 1:1–4)

² De här händelserna som inträffade under åren 539–537 f.v.t. är nu väl bekräftade av historiker. Vad som är anmärkningsvärt är att händelserna hade förutsagts omkring 200 år innan de inträffade. Så långt i förväg inspirerade Jehova sin profet Jesaja att skriva om Babylons fall. (Jesaja 44:24–45:7) Gud uppenbarade inte endast omständigheterna i samband med att Babylon intogs, utan också namnet på den ledare som skulle erövra staden. * Så här sade Jehova till israeliterna, som var hans vittnen vid den tiden: ”Kom ihåg de första tingen från forna tider, att jag är den Gudomlige, och det finns ingen annan Gud, ingen som jag, som från början berättar om slutet och från svunnen tid om de ting som inte har skett.” (Jesaja 46:9, 10a) Jehova är verkligen en Gud som kan förutsäga vad som skall hända.

3. Vilka frågor skall vi nu behandla?

³ Hur mycket känner Jehova till om framtiden? Vet han i förväg vad var och en av oss kommer att göra? Är vår framtid verkligen förutbestämd? Vi skall behandla Bibelns  svar på dessa och närbesläktade frågor i den här artikeln och i nästa.

Jehova – profetians Gud

4. Vem är upphovet till de profetior som finns nedtecknade i Bibeln?

⁴ Jehova har förmåga att blicka in i framtiden, och han inspirerade sina tjänare på Bibelns tid att nedteckna många profetior som ger oss förhandskunskap om vad han har för avsikt att göra. ”De första tingen – se, de har kommit, men nu förkunnar jag nya ting”, förklarar Jehova. ”Innan de spirar fram låter jag er höra om dem.” (Jesaja 42:9) Guds folk är verkligen privilegierat!

5. Vilket ansvar följer med att ha förhandskunskap om vad Jehova tänker göra?

⁵ Profeten Amos försäkrar oss: ”Den suveräne Herren Jehova gör ingenting utan att han har uppenbarat sin förtroliga angelägenhet för sina tjänare profeterna.” Denna förhandskunskap förde med sig ett ansvar. Lägg märke till den verkningsfulla illustration som Amos nu använder: ”Ett lejon ryter! Vem fruktar då inte?” Alldeles som ett lejon framkallar en omedelbar reaktion från både människor och djur i närheten, så förkunnade Amos och andra profeter omedelbart Jehovas tillkännagivanden. ”Den suveräne Herren Jehova själv talar! Vem profeterar då inte?” (Amos 3:7, 8)

Jehovas ”ord” har ”säker framgång”

6. Hur hade Jehovas ”beslut” framgång i förbindelse med Babylons fall?

⁶ Genom sin profet Jesaja sade Jehova: ”Mitt beslut skall bestå, och allt som behagar mig kommer jag att göra.” (Jesaja 46:10b) Guds ”beslut”, dvs. hans vilja eller avsikt angående Babylon, inbegrep att han skulle få Cyrus att ge sig av från Persien för att erövra Babylon och orsaka dess fall. Jehova uppenbarade denna avsikt långt i förväg. Och som redan sagts gick detta helt i uppfyllelse år 539 f.v.t.

7. Varför kan vi vara övertygade om att Jehovas ”ord” alltid har framgång?

⁷ Närmare fyra hundra år innan Cyrus erövrade Babylon mötte kung Jehosafat i Juda Ammons och Moabs förenade styrkor. Han bad tillitsfullt: ”Jehova, våra förfäders Gud, är inte du Gud i himlen, och härskar inte du över alla nationernas kungariken, och är det inte kraft och styrka i din hand, så att ingen kan hålla stånd mot dig?” (2 Krönikeboken 20:6) Jesaja gav uttryck åt en liknande förtröstan när han sade: ”Det är härarnas Jehova som har beslutat det, och vem kan upphäva det? Och det är hans hand som är uträckt, och vem kan föra den tillbaka?” (Jesaja 14:27) När kung Nebukadnessar i Babylon längre fram i tiden återfick sitt förstånd efter att ha varit sinnessjuk under en period erkände han ödmjukt: ”Det finns ingen som kan hejda hans [Guds] hand eller som kan säga till honom: ’Vad gör du?’” (Daniel 4:35) Ja, Jehova försäkrar sitt folk: ”Mitt ord ... skall inte vända tillbaka till mig med oförrättat ärende, utan det skall utföra det som jag har funnit behag  i och ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” (Jesaja 55:11) Vi kan fullständigt lita på att Jehovas ”ord” alltid går i uppfyllelse. Guds avsikter är ofelbara.

Guds ”eviga avsikt”

8. Vad är Guds ”eviga avsikt”?

⁸ Aposteln Paulus skriver i sitt brev till de kristna i Efesos att Gud har en ”evig avsikt”. (Efesierna 3:11) Det här är inte helt enkelt en handlingsplan, som om Gud i detalj måste planera för det han tänker göra. Det syftar i stället på hans beslutsamhet att fullborda det han från början avsåg med människan och jorden. (1 Moseboken 1:28) För att lättare förstå hur säker hans avsikt är kan vi tänka på Bibelns första profetia.

9. Vilket samband finns det mellan det som sägs i 1 Moseboken 3:15 och Guds avsikt?

⁹ Löftet i 1 Moseboken 3:15 visar att Jehova, omedelbart efter det att Adam och Eva hade syndat, beslöt att hans symboliska kvinna skulle frambringa en avkomma, en son. Jehova förutsåg också följderna av fiendskapen mellan hans kvinna och Satan och mellan deras respektive avkomma, som var i opposition mot varandra. Jehova skulle tillåta att kvinnans avkomma fick sin häl krossad, men i hans bestämda tid skulle denna avkomma krossa huvudet på ormen, Satan, Djävulen. Under hela denna tid fortsatte Jehovas avsikt ofelbart att fullgöras genom den utvalda släktlinje som ledde fram till att Jesus framträdde som den utlovade Messias. (Lukas 3:15, 23–38; Galaterna 4:4)

Det Jehova förutbestämmer

10. Hade Jehova förutbestämt att Adam och Eva skulle synda? Förklara.

¹⁰ När aposteln Petrus behandlade Jesu uppgift i Guds avsikt skrev han om honom: ”Han [var] förutkänd före världens grundläggning, men han gjordes uppenbar vid tidernas slut för er skull.” (1 Petrus 1:20, fotnoten) Hade Jehova förutbestämt att Adam och Eva skulle synda och att Jesu Kristi lösenoffer skulle behövas? Nej. Ordet ”grundläggning” är översatt från ett grekiskt ord som ordagrant betyder ”nedkastande (nedläggande) [av säd]”. Hade det skett något ”nedkastande (nedläggande) av säd”, dvs. hade det skett någon befruktning, innan Adam och Eva syndade? Nej. Det var först efter sin olydnadshandling som de frambringade barn. (1 Moseboken 4:1) Det var alltså efter det att Adam och Eva gjorde uppror men innan de frambringade barn som Jehova förutbestämde att en avkomma skulle framträda. Jesu död och uppståndelse gjorde den kärleksfulla anordningen med en lösen möjlig, den anordning genom vilken den nedärvda synden skall tas bort och Satans ansträngningar omintetgöras.  (Matteus 20:28; Hebréerna 2:14; 1 Johannes 3:8)

11. Vilken utveckling förutbestämde Jehova angående genomförandet av sin avsikt?

¹¹ Gud förutbestämde en annan utveckling som hade med genomförandet av hans avsikt att göra. Detta visas av det som Paulus skrev till efesierna, nämligen att Gud skall ”sammanfatta allt igen i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden”. Sedan skrev Paulus beträffande ”det som är i himlarna”, dvs. dem som är utvalda att vara medarvingar tillsammans med Kristus, och förklarade: ”Vi var förutbestämda enligt den avsikt han har som utför allt enligt vad hans vilja tillråder.” (Efesierna 1:10, 11) Ja, Jehova bestämde i förväg att ett begränsat antal människor skulle utgöra en andrahandsdel av Guds kvinnas avkomma och tillsammans med Kristus se till att människor får nytta av lösenanordningen. (Romarna 8:28–30) Aposteln Petrus talar om dessa som ”en helig nation”. (1 Petrus 2:9) Aposteln Johannes fick i en syn veta antalet av dem som skulle bli Kristi medarvingar – 144 000. (Uppenbarelseboken 7:4–8; 14:1, 3) De stöder Kristus i hans ställning som kung och tjänar ”till pris för hans [Guds] härlighet”. (Efesierna 1:12–14)

12. Hur vet vi att Gud inte har förutbestämt de 144 000 som enskilda individer?

¹² Att Gud har förutbestämt de 144 000 innebär inte att han har förutbestämt enskilda individer till att tjäna honom troget på det här sättet. Förmaningarna i de kristna grekiska skrifterna skrevs i första hand för att vägleda och styrka de smorda, så att de bevarade sin ostrafflighet och bevarade sig värdiga den himmelska kallelsen. (Filipperna 2:12; 2 Thessalonikerna 1:5, 11; 2 Petrus 1:10, 11) Jehova vet i förväg att 144 000 individer kommer att kvalificera sig för att tjäna hans avsikt. Vilka de visar sig vara beror på hur de som är kallade väljer att leva sitt liv, ett beslut som var och en av dem måste fatta personligen. (Matteus 24:13)

Vad Jehova vet på förhand

13, 14. Vad stämmer Jehovas sätt att använda sitt förutvetande överens med, och varför det?

¹³ Jehova är en profetians Gud och har en bestämd avsikt, men hur använder han sitt förutvetande? Till att börja med försäkras vi om att alla Guds vägar är sanna, rättfärdiga och kärleksfulla. När aposteln Paulus skrev till de kristna hebréerna under det första århundradet bekräftade han att Guds ed och hans löfte utgör ”två oföränderliga ting i vilka det är omöjligt för Gud att ljuga”. (Hebréerna 6:17, 18) I sitt brev till lärjungen Titus nämnde han också denna tanke när han skrev att Gud ”inte kan ljuga”. (Titus 1:2)

¹⁴ Jehova handlar inte heller orättvist, trots att han har obegränsad makt. Så här beskrev Mose Jehova: ”En trofast Gud är han, hos honom finns ingen orättvisa; rättfärdig och rättrådig är han.” (5 Moseboken 32:4) Allt Jehova gör stämmer överens med hans underbara personlighet. Hans handlingar uppvisar  en fullständig harmoni mellan hans främsta egenskaper: kärlek, vishet, rättvisa och kraft.

15, 16. Vilka val lade Jehova fram för Adam i Edens trädgård?

¹⁵ Tänk på hur allt detta har samband med händelserna i Edens trädgård. Som en kärleksfull Fader försåg Jehova sin mänskliga skapelse med allt den behövde. Han utrustade Adam med förmågan att tänka, resonera och dra slutsatser. Till skillnad från djurskapelsen, som till största delen drivs av instinkt, hade Adam förmågan att välja. När Gud blickade ner från sin himmelska tron och såg ”på allt som han hade gjort”, kunde han se att ”det var mycket gott”. (1 Moseboken 1:26–31; 2 Petrus 2:12)

¹⁶ När Jehova befallde Adam att inte äta av ”trädet för kunskap om gott och ont”, gav han lämpliga anvisningar så att Adam skulle kunna besluta vad han skulle göra. Han tillät Adam att äta av ”varje träd i trädgården” utom ett och varnade för de allvarliga följderna av att äta av frukten från det förbjudna trädet. (1 Moseboken 2:16, 17) Han talade om för Adam vilka följder hans handlingssätt skulle få. Vad skulle Adam göra?

17. Varför kan vi säga att Jehova använder sitt förutvetande selektivt?

¹⁷ Jehova valde tydligen att inte förutse vad Adam – och Eva – skulle göra, även om han har förmåga att känna till allt i förväg. Frågan är därför inte om Jehova kan förutse vad som skall hända i framtiden, utan om han väljer att göra det. Vi förstår också att Jehova, som är en kärlekens Gud, inte medvetet och grymt skulle bestämma i förväg att ett uppror, med alla dess sorgliga följder, skulle äga rum. (Matteus 7:11; 1 Johannes 4:8) Jehova använder alltså sitt förutvetande selektivt.

18. Varför är detta att Jehova använder sitt förutvetande selektivt inget tecken på att han är ofullkomlig?

¹⁸ Innebär detta att Jehova använder sitt förutvetande selektivt att han skulle sakna någonting, att han är ofullkomlig? Nej. Mose beskrev Jehova som ”Klippan” och tillade: ”Fullkomligt är hans verk.” Han bär inte skulden för konsekvenserna av människans synd. De katastrofala verkningarna, som vi alla känner av, är en följd av denna orättfärdiga olydnadshandling. Aposteln Paulus förklarar klart och tydligt att ”synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden”, och att ”döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat”. (5 Moseboken 32:4, 5; Romarna 5:12; Jeremia 10:23)

19. Vilka frågor kommer att behandlas i nästa artikel?

¹⁹ Så här långt har vi sett att det inte finns någon orättvisa hos Jehova. (Psalm 33:5) Jehovas förmågor, moraliska egenskaper och normer är tvärtom helt i linje med hans avsikt. (Romarna 8:28) I egenskap av profetians Gud berättar Jehova ”från början ... om slutet och från svunnen tid om de ting som inte har skett”. (Jesaja 46:9, 10) Vi har också sett att han använder sitt förutvetande selektivt. Var kommer då vi in i bilden? Hur kan vi försäkra oss om att de beslut vi fattar stämmer överens med Guds kärleksfulla avsikt? Och vilka välsignelser får vi om de gör det? Dessa frågor kommer att behandlas i nästa artikel.

[Fotnoter]

Kan du förklara?

• Vilka forntida exempel visar att Guds ”ord” alltid har ”säker framgång”?

• Vad har Jehova förutbestämt i förbindelse med sin ”eviga avsikt”?

• Hur använder Jehova sitt förutvetande?

[Frågor]

[Bild på sidan 22]

Jehosafat förtröstade på Jehova

[Bild på sidan 23]

Gud talade i förväg om att Jesus skulle dö och uppstå

[Bild på sidan 24]

Hade Jehova förutbestämt vad Adam och Eva skulle göra?