Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

”Dina påminnelser håller jag kära”

”Dina påminnelser håller jag kära”

”Dina påminnelser håller jag kära”

”Allt som skrivits förr, det har skrivits till vår undervisning.” (ROMARNA 15:4)

1. Hur ger Jehova oss påminnelser, och varför behöver vi dem?

JEHOVA ger sitt folk påminnelser för att hjälpa dem att ta itu med problemen i de här svåra tiderna. En del av dessa påminnelser får vi vid vår personliga bibelläsning, medan andra ges i form av upplysningar eller kommentarer vid de kristna mötena. Mycket av det vi läser eller hör vid dessa tillfällen är inget nytt för oss. Vi har förmodligen tagit del av liknande upplysningar förut. Men vi glömmer lätt, och därför behöver vi regelbundet friska upp minnet när det gäller Jehovas avsikter, lagar och anvisningar. Vi bör uppskatta hans påminnelser. De är till uppmuntran för oss genom att de hjälper oss att tänka på de skäl som fick oss att börja leva enligt Guds vilja. Psalmisten sjöng till Jehova: ”Dina påminnelser håller jag kära.” (Psalm 119:24)

2, 3. a) Varför har Jehova låtit bevara berättelser om verkliga personer ända till vår tid? b) Vilka berättelser i Bibeln skall vi behandla i den här artikeln?

2 Guds ord utvecklar kraft, trots att det skrevs för många hundra år sedan. (Hebréerna 4:12) I Bibeln finns sanna berättelser om verkliga personer. Sedvänjor och uppfattningar har ändrats mycket sedan Bibelns tid, men de problem vi har liknar ofta dem som fanns på den tiden. Många berättelser som har bevarats i Bibeln till vår nytta är rörande exempel på hur människor älskade Jehova och tjänade honom troget trots svåra förhållanden. Andra berättelser visar vilket slags uppförande Jehova hatar. Han lät alla dessa berättelser, både om människors goda och dåliga uppförande, finnas med i Bibeln som påminnelser. Det är som aposteln Paulus skrev: ”Allt som skrivits förr, det har skrivits till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna skall ha hopp.” (Romarna 15:4)

3 Vi skall nu koncentrera oss på tre berättelser i Bibeln: den om Davids förhållande till Saul, den om Ananias och Safira och den om Josefs uppförande mot Potifars hustru. Var och en av dessa berättelser ger oss viktiga lärdomar.

Lojalitet mot Guds anordningar

4, 5. a) Vilket förhållande rådde mellan kung Saul och David? b) Hur reagerade David på Sauls fientlighet?

4 Kung Saul blev otrogen mot Jehova och ovärdig att härska över hans folk. Därför förkastade Jehova honom och lät profeten Samuel smörja David till Israels näste kung. När David visade sig vara en mycket skicklig krigare och fick folkets bifall, började Saul betrakta honom som en rival. Saul försökte flera gånger döda honom. David kom varje gång undan med livet i behåll därför att Jehova var med honom. (1 Samuelsboken 18:6–12, 25; 19:10, 11)

5 I åratal tvingades David leva som flykting. När ett tillfälle att döda Saul dök upp, uppmanade hans följeslagare honom att göra det och sade att Jehova hade gett hans fiende i hans hand. Men David vägrade. Hans lojalitet mot Jehova och hans respekt för Sauls ställning som smord kung över Guds folk fick honom att handla så. Var det inte Jehova som hade förordnat Saul som Israels kung? Jehova skulle också avlägsna honom när han ansåg att det var lämpligt att göra det. David ansåg inte att det var hans sak att ingripa. När David under dessa förhållanden hade gjort allt han kunde för att mildra Sauls fientlighet, drog han slutsatsen: ”Jehova skall själv tilldela honom ett slag; eller hans dag kommer, och han måste dö, eller han drar ner i strid och rycks bort. Det är otänkbart för mig, med hänsyn till Jehovas ståndpunkt, att jag skulle sträcka ut min hand mot Jehovas smorde!” (1 Samuelsboken 24:3–15; 26:7–20)

6. Varför är berättelsen om David och Saul av intresse för oss?

6 Den här berättelsen innehåller en viktig lärdom. Har du någon gång undrat varför vissa problem uppstår i den kristna församlingen? Det kan vara så att en medbroder uppför sig opassande. Han kanske inte begår allvarliga felsteg, men hans uppförande gör dig irriterad. Hur bör du handla? På grund av att du uppriktigt bryr dig om din broder och vill vara lojal mot Jehova väljer du kanske att vänligt tala med honom för att reda ut saken. Men hur är det om problemet kvarstår? När du har gjort allt du rimligtvis kan kanske du lämnar saken i Jehovas händer. Det var det David gjorde.

7. Hur bör vi likt David reagera om vi utsätts för orättvisor eller fördomar?

7 Det kan också vara så att du kämpar med sociala orättvisor eller religiösa fördomar. Du kanske inte kan göra så mycket åt dem just nu. Det kan vara mycket svårt att uthärda en sådan situation, men Davids sätt att reagera på orättvisor kan lära oss något. De psalmer som David skrev utgör ett gripande vittnesbörd om att han innerligt bad till Jehova om att få slippa undan Sauls hand, men de vittnar också om att han var lojal mot Jehova och önskade ge ära åt hans namn. (Psalm 18:1–6, 25–27, 30–32, 48–50; 57:1–11) David förblev lojal mot Jehova trots att Saul fortsatte att handla orätt i flera år. Vi bör också förbli trogna mot Jehova och hans organisation, oavsett vilka orättvisor vi utsätts för och oberoende av vad andra gör. Vi kan vara övertygade om att Jehova är fullt medveten om situationen. (Psalm 86:2)

8. Hur reagerade Jehovas vittnen i Moçambique när deras lojalitet mot Jehova sattes på prov?

8 De kristna i Moçambique utgör ett nutida exempel på sådana som lojalt hållit sig nära Jehova i tider av prövning. År 1984 blev deras byar gång på gång utsatta för angrepp från beväpnade medlemmar av en motståndsrörelse som plundrade, brände ner hus och dödade. Det verkade inte vara mycket dessa sanna kristna kunde göra för att försvara sig. De som bodde i området utsattes för påtryckningar att gå med i en militär rörelse eller understödja den på annat sätt. Jehovas vittnen ansåg att det skulle vara oförenligt med deras kristna neutralitet att göra något sådant. Deras vägran bemöttes med våldsam vrede. Omkring 30 vittnen dödades under den här stormiga perioden, men inte ens dödshot kunde få Guds folk att bryta sin lojalitet. * I likhet med David uthärdade de orättvisorna och avgick till sist med seger.

En varnande påminnelse

9, 10. a) Hur kan vi ha nytta av vissa bibliska exempel? b) Vad var det för fel med Ananias och Safiras handlingssätt?

9 Somliga av dem som omtalas i Bibeln utgör varnande exempel som påminner oss om hur viktigt det är att undvika ett orätt uppförande. Ja, i Bibeln finns många berättelser om människor, också bland Guds tjänare, som handlade orätt och fick ta konsekvenserna av det. (1 Korinthierna 10:11) En sådan berättelse är den om Ananias och Safira, ett gift par som tillhörde den kristna församlingen i Jerusalem under det första århundradet.

10 Efter pingsten år 33 uppstod ett behov av att ge materiell hjälp åt nya troende som stannade kvar i Jerusalem för att få vara tillsammans med apostlarna. Somliga medlemmar av församlingen sålde en del av sina ägodelar så att ingen skulle behöva lida nöd. (Apostlagärningarna 2:41–45) Ananias och Safira sålde en jordegendom men bar endast fram en del av beloppet från försäljningen till apostlarna, samtidigt som de hävdade att deras gåva utgjorde hela beloppet. De var i sin fulla rätt att ge så mycket eller så lite de ville, men deras motiv var orätt och deras handlingssätt oärligt. De ville göra ett gott intryck och ge sken av att de gjorde mer än vad som var fallet. Under den heliga andens ledning avslöjade aposteln Petrus deras oärlighet och hyckleri, och Jehova dödade dem. (Apostlagärningarna 5:1–10)

11, 12. a) Vilka påminnelser om ärlighet får vi? b) Vilken nytta har vi av att vara ärliga?

11 Om vi skulle frestas att förvränga sanningen i ett försök att få andra att tänka gott om oss, bör berättelsen om Ananias och Safira tjäna som en nyttig påminnelse. Vi kan kanske lura våra medmänniskor, men vi kan inte lura Jehova. (Hebréerna 4:13) Gång på gång uppmanas vi i Bibeln att vara ärliga mot varandra, för de som ljuger kommer inte att ha någon plats på en jord som har renats från orättfärdighet. (Ordspråksboken 14:2; Uppenbarelseboken 21:8; 22:15) Det bör inte råda något tvivel om orsaken till det. Den främste förespråkaren för all osanning är ingen annan än Satan, Djävulen. (Johannes 8:44)

12 Vi har stor nytta av att vara ärliga. Vi får bland annat ett gott samvete och tillfredsställelsen att känna att andra litar på oss. De kristna har i många fall fått ett arbete eller fått behålla sitt arbete därför att de är ärliga. Men den största fördelen med att vi är ärliga är att vi vinner den allsmäktige Gudens vänskap. (Psalm 15:1, 2)

Bevara renheten

13. Vilken situation hamnade Josef i, och hur reagerade han?

13 Josef, en av patriarken Jakobs söner, såldes som slav när han var 17 år. Han kom så småningom till den egyptiske hovfunktionären Potifars hushåll, där han uppmärksammades av sin herres hustru. Hon ville ha sexuellt umgänge med Josef, som var en stilig ung man, och sade dag efter dag till honom: ”Ligg med mig.” Josef var långt borta från sin familj i ett land där ingen kände honom. Han skulle mycket väl ha kunnat ha ett förhållande med den här kvinnan utan att någon fick veta det. Men när hon till sist högg tag i honom flydde han. (1 Moseboken 37:2, 18–28; 39:1–12)

14, 15. a) Varför är berättelsen om Josef av intresse för oss? b) Varför var en kristen kvinna tacksam för att hon hade lyssnat till Guds påminnelser?

14 Josef hade uppfostrats i en familj där man fruktade Gud, och han visste att sex mellan personer som inte var gifta med varandra var orätt. ”Hur skulle jag ... kunna göra något så ont och synda mot Gud?” frågade han. Han kom förmodligen fram till den här slutsatsen på grund av att han kände till den norm för människan som Gud hade fastställt i Eden, nämligen monogami. (1 Moseboken 2:24) Guds folk i våra dagar har nytta av att tänka på hur Josef handlade i den här situationen. På vissa platser är inställningen till sex så slapp att ungdomar som inte vill begå omoraliska handlingar hånas och förlöjligas av sina kamrater. Och bland vuxna är sex utanför äktenskapet vanligt förekommande. Därför är berättelsen om Josef en lämplig påminnelse för oss. Gud anser fortfarande att otukt och äktenskapsbrott är synd. (Hebréerna 13:4) Många som har gett efter för påtryckningarna att ta del i orätta sexuella handlingar håller med om att det finns starka skäl till att inte göra det. Det kan få sådana oönskade följder som förlorad självaktning, ett skuldtyngt samvete, svartsjuka, graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar. I Bibeln påminns vi om att den som begår omoraliska handlingar ”syndar mot sin egen kropp”. (1 Korinthierna 5:9–12; 6:18; Ordspråksboken 6:23–29, 32)

15 Jenny, * ett ogift Jehovas vittne, är tacksam för Guds påminnelser. På hennes arbete gjorde en arbetskamrat som såg bra ut närmanden. När Jenny inte besvarade hans inviter uppvaktade han henne ännu intensivare. ”Jag fick kämpa för att bevara mig ren”, erkänner hon, ”för det är smickrande när man får uppmärksamhet från någon av det motsatta könet.” Men hon insåg att mannen bara var ute efter att göra henne till en i raden av kvinnor som han hade haft ett förhållande med. När hon märkte att hennes beslutsamhet att stå emot blev svagare, bad hon innerligt till Jehova att han skulle hjälpa henne att bevara sig trogen mot honom. Jenny fann att det hon lärde sig genom att forska i Bibeln och i kristna publikationer gav henne styrka och hjälpte henne att hålla garden uppe. En av dessa påminnelser var berättelsen om Josef och Potifars hustru. ”Så länge jag påminner mig hur mycket jag älskar Jehova”, säger hon till sist, ”behöver jag inte vara rädd för att jag skall begå det här allvarliga felsteget och synda mot honom.”

Lyssna till Guds påminnelser!

16. Hur kan vi ha nytta av att påminna oss och meditera över de personers liv som omtalas i Bibeln?

16 Vi kan alla öka vår uppskattning av Jehovas normer genom att sträva efter att förstå varför han har låtit nedteckna vissa berättelser i Bibeln för vår skull. Vad kan de lära oss? Vilka egenskaper eller tendenser hos personer i Bibeln behöver vi efterlikna eller undvika? Bokstavligt talat hundratals personer framträder på sidorna i Guds ord. Alla som älskar att bli undervisade av Gud gör väl i att uppodla smak för den vishet som ger liv, bland annat de lärdomar som finns i de exempel som Gud omsorgsfullt har bevarat. Den här tidskriften har ofta innehållit artiklar om sådana personer, vilkas berättelser kan lära oss något. Varför inte ta dig tid att påminna dig de lärdomar som kommer fram där?

17. Vad anser du om Jehovas påminnelser, och varför det?

17 Vi kan verkligen vara tacksamma för den kärleksfulla omtanke som Jehova visar dem som strävar efter att göra hans vilja! Vi är inte på något sätt fullkomliga, lika lite som de män och kvinnor som omtalas i Bibeln var det. Men de upptecknade berättelserna om hur de handlade är en ovärderlig tillgång för oss. Genom att lyssna till Jehovas påminnelser kan vi undvika att begå allvarliga misstag, och vi kan följa deras fina exempel som vandrade på rättfärdighetens stig. Om vi gör det kan vi sjunga som psalmisten: ”Lyckliga är de som rättar sig efter hans [Jehovas] påminnelser; av hela sitt hjärta söker de honom. Min själ rättar sig efter dina påminnelser, och jag älskar dem mycket.” (Psalm 119:2, 167)

[Fotnoter]

^ § 15 Namnet är utbytt.

Hur skulle du svara?

• Vad kan vi lära oss av Davids inställning till Saul?

• Vad lär vi oss av berättelsen om Ananias och Safira?

• Varför är berättelsen om Josefs liv av särskilt intresse i våra dagar?

[Frågor]

[Bild på sidan 26]

Varför vägrade David att låta döda Saul?

[Bild på sidan 27]

Vad lär vi oss av berättelsen om Ananias och Safira?

[Bild på sidan 28]

Vad var det som fick Josef att stå emot omoraliska närmanden?