En lärdom om stolthet och ödmjukhet

EN HÄNDELSE i kung Davids liv belyser skillnaden mellan ödmjukhet och stolthet. Den inträffade efter det att David hade erövrat Jerusalem och gjort staden till sin huvudstad. David betraktade Jehova som Israels verklige kung och ordnade därför så att arken, som representerade Jehovas närvaro, fördes till staden. Den här händelsen betydde så mycket för David att han öppet visade sin glädje när han följde de präster som bar arken. Jerusalems invånare såg sin kung ”dansa omkring”. Ja, han ”dansade ... med all kraft”. (1 Krönikeboken 15:15, 16, 29; 2 Samuelsboken 6:11–16)

Men Davids hustru Mikal anslöt sig inte till det glada följet. Hon tittade på från ett fönster, och i stället för att beundra David för hans sätt att lovprisa Jehova ”föraktade hon honom i sitt hjärta”. (2 Samuelsboken 6:16) Varför kände Mikal det så här? Tydligen fäste hon alltför stor vikt vid att hon var dotter till Israels förste kung, Saul, och att hon nu var hustru till Israels andre kung. Hon kan ha tyckt att det var under hennes mans värdighet som kung att fira med vanligt folk. Sådana stolta tankar visades i det hon sade till David när han kom hem. Hon sade sarkastiskt: ”Så ärofullt Israels kung uppträdde i dag, när han i dag blottade sig inför ögonen på sina tjänares slavinnor, alldeles som en av de tomhuvade männen blottar sig helt och hållet!” (2 Samuelsboken 6:20)

Hur reagerade David på det här? Han tillrättavisade Mikal och sade att Jehova hade förkastat hennes far, Saul, till förmån för honom. Han tillade: ”Jag skall göra mig ännu ringare aktad än detta, och jag skall bli låg i mina egna ögon; men bland slavinnorna som du nämnde, bland dem skall jag bli ärad.” (2 Samuelsboken 6:21, 22)

Ja, David var besluten att fortsätta att ödmjukt tjäna Jehova. Hans inställning hjälper oss att förstå varför Jehova kallade honom ”en man i överensstämmelse med mitt hjärta”. (Apostlagärningarna 13:22; 1 Samuelsboken 13:14) David följde i själva verket det främsta exemplet på ödmjukhet – Jehova Gud själv. Det är intressant att lägga märke till att det uttryck David använde när han sade till Mikal ”jag skall bli låg” kommer från en rot av ett hebreiskt verb som också används för att beskriva Jehovas syn på människan. Jehova är den mäktigaste personen i universum, men i Psalm 113:6, 7 sägs det att han ”böjer sig ner [kommer på samma nivå som en underordnad] för att se på himmel och jord. Den ringe reser han upp ur stoftet, den fattige lyfter han upp ur askgropen.”

Eftersom Jehova är ödmjuk, är det inte så konstigt att han hatar högmodiga personers ”stolta ögon”. (Ordspråksboken 6:16, 17) På grund av att Mikal var stolt och inte respekterade den som Gud hade utsett till kung gick hon miste om förmånen att föda en son åt David. Hon dog barnlös. Vi kan lära oss något viktigt av detta. Alla som önskar få Guds ynnest måste följa dessa ord: ”Bind ... om er med ödmjukhet mot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (1 Petrus 5:5)