”Ta dig an denna vinstock”

DE TOLV spejarna skulle utforska alla delar av det utlovade landet. Mose hade gett dem i uppdrag att iaktta invånarna och att ta med sig prov på landets avkastning. Vilken gröda gjorde störst intryck på spejarna? Inte långt från Hebron kom de till en vingård där druvorna var så stora att det krävdes två spejare för att bära en enda druvklase. Skörden var så imponerande att spejarna gav den bördiga trakten namnet ”Eskols regnflodsdal”, eller ”[druv]klasens regnflodsdal”. (4 Moseboken 13:21–24, fotnoten)

Under 1800-talet rapporterade en besökare i Palestina: ”I Eskol, eller vindruvsdalen, ... finns det fortfarande fullt med vinstockar, och druvorna är de största och finaste i hela Palestina.” De flesta områden i Palestina på Bibelns tid producerade druvor av hög kvalitet, men druvorna i Eskol var särskilt fina. Uppgifter i forntida egyptiska dokument tyder på att faraonerna importerade vin från Kanaan.

”De steniga bergssluttningarna [i Palestina] med lätt grusig jord och soliga lägen, med de varma somrarna och vinterregnen som snabbt kan rinna undan, skapar ovanligt goda förutsättningar för vinodling”, sägs det i boken The Natural History of the Bible. I bibelboken Jesaja framkommer det att utvalda områden kunde rymma ända upp till tusen vinstockar. (Jesaja 7:23)

Ett land med vinstockar

Mose sade till Israels nation att de skulle få bo i ett land med ”vinstockar och fikon och granatäpplen”. (5 Moseboken 8:8) Enligt Baker Encyclopedia of Bible Plants ”växte vinstockar i så stor mängd i det forntida Palestina att kärnor från vindruvor har hittats på de flesta, rentav alla, utgrävningsplatser”.  Vinstockarna i det utlovade landet visade sig vara så produktiva att till och med under år 607 f.v.t., det år då Nebukadnessars härar ödelade Juda, kunde folket som var kvar i landet ”samla in vin och sommarfrukter i mycket stor mängd”. (Jeremia 40:12; 52:16)

För att israelitiska odlare skulle kunna framställa vin i någon större mängd måste de vårda sina vinstockar väl. Jesajas bok beskriver hur en traditionell israelitisk vinodlare grävde upp ett stycke mark på en bergssluttning och rensade den från alla stora stenar innan han planterade ”en utsökt röd vinstock”. Sedan kanske han uppförde en stenmur med de stenar som han hade rensat från jordstycket. Muren kunde skydda vingården från att bli nertrampad av boskap och kunde också i viss mån skydda den från rävar, vildsvin och tjuvar. Vinodlaren kanske också högg ut en vinpress och byggde ett litet torn åt sig som skydd mot solen under skördeperioden, då vinstockarna behövde extra omvårdnad. Efter allt det här förberedande arbetet kunde han förvänta sig en fin druvskörd. (Jesaja 5:1, 2) *

För att vara säker på att få en god skörd beskar odlaren regelbundet vinstocken för att öka avkastningen och hackade upp jorden för att inte ogräs, ljung och törne skulle ta överhanden. Om vårregnen inte hade tillfört tillräckligt med fukt, kan han ha bevattnat vingården under sommarmånaderna. (Jesaja 5:6; 18:5; 27:2–4)

Vid slutet av sommaren var det dags att skörda druvorna, och det var en tid av ”glädje och fröjd”. (Jesaja 16:10) I överskriften till tre av psalmerna finns uttrycket ”på Gittit”. (Psalm 8, 81 och 84) Det här uttrycket är en musikterm med osäker innebörd. Det har återgetts med ”vinpressar” i Septuaginta-översättningen, vilket kan tyda på att israeliterna sjöng de här psalmerna i samband med vinskörden. Druvorna användes i första hand till vin, men israeliterna åt dem också färska eller torkade dem för att kanske använda dem till russinkakor. (2 Samuelsboken 6:19; 1 Krönikeboken 16:3)

Israels vinstock

I Bibeln liknas Guds folk flera gånger vid en vinstock – en passande beskrivning med tanke på vinstockens betydelse för israeliterna. I Psalm 80 liknade Asaf Israels nation vid en vinstock som Jehova hade planterat i Kanaan. Landet hade tömts på invånare så att Israels vinstock kunde rota sig och växa sig stark. Men allteftersom åren gick bröts de  skyddande murarna ner. Nationen förtröstade inte längre på Jehova, och han drog bort sitt beskydd. Likt ett vildsvin som skövlar en vingård hade fiendenationer berövat Israel dess välstånd. Asaf bad att Jehova skulle hjälpa nationen att återfå sitt forna upphöjda tillstånd. ”Ta dig an denna vinstock”, bönföll han. (Psalm 80:8–15)

Jesaja liknade ”Israels hus” vid en vingård som kom att frambringa ”vilddruvor” eller ”stinkande (ruttna) bär”. (Jesaja 5:2, 7, fotnoten) Vilddruvor är mycket mindre än odlade druvor och innehåller mycket lite fruktkött, eftersom kärnorna fyller nästan hela druvan. Vilddruvor går inte att använda till vinframställning, och de går inte heller att äta. Därför är vilddruvor en passande symbol för den avfälliga nationen vars frukt var laglös i stället för rättfärdig. Det var inte vinodlaren som bar skulden för den värdelösa frukten. Jehova hade gjort allt han kunnat för att göra nationen fruktbar. ”Vad mer kan göras för min vingård som jag inte redan har gjort i den?” frågade han. (Jesaja 5:4)

Eftersom Israels vinstock inte visade sig vara produktiv, varnade Jehova israeliterna för att han skulle bryta ner den skyddande mur som han hade uppfört kring sitt folk. Han skulle inte längre beskära sin symboliska vinstock eller rensa vingården. Vårregnen som skörden var beroende av skulle utebli, och vingården skulle växa igen med törniga buskar och ogräs. (Jesaja 5:5, 6)

Mose profeterade att Israels avfällighet skulle få även deras bokstavliga vingårdar att vissna ner. ”Vingårdar skall du plantera och bruka, men du kommer inte att dricka något vin och inte samla in något, ty maskarna skall äta upp det.” (5 Moseboken 28:39) En vinstock kan vissna på ett par dagar om den blir angripen av mask som äter upp den inifrån. (Jesaja 24:7)

”Den sanna vinstocken”

Jehova jämförde nationen Israel med en vinstock, och Jesus använde en liknande metafor. Under sin sista måltid sade Jesus till sina apostlar: ”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är den som odlar.” (Johannes 15:1) Jesus liknade sina lärjungar vid rankor på en vinstock. Precis som rankorna på en bokstavlig vinstock får sin näring från huvudstammen så måste Kristi lärjungar förbli i gemenskap med honom. ”Utan mig kan ni inte göra något alls”, sade Jesus. (Johannes 15:5) En vinodlare odlar vinstockar för druvornas skull, och Jehova förväntar att hans folk skall vara andligt fruktbärande. Det både gläder Gud och ärar honom – vinstockens odlare. (Johannes 15:8)

En bokstavlig vinstock är beroende av att någon rensar den och beskär den för att den skall ge avkastning, och Jesus hänvisade till båda dessa tillvägagångssätt. En vinodlare kan beskära vinstocken två gånger om året för att få en så riklig skörd som möjligt. Under  vintermånaderna kan vinstocken beskäras relativt hårt. Odlaren tar bort de flesta av de rankor som vuxit ut under det gångna året. Han sparar kanske tre eller fyra av de större rankorna på stocken, och han väljer de grenar som har ett eller två skott. Dessa nya skott växer ut till vinrankor som ger frukt under den kommande sommaren. När han är klar med beskärningen bränner han upp de avklippta rankorna.

Jesus syftade på den här hårda beskärningen när han sade: ”Om någon inte förblir i gemenskap med mig, kastas han ut som en ranka och förtorkas; och man drar samman dessa rankor och slänger dem i elden, och de bränns upp.” (Johannes 15:6) Trots att endast några få kvistar återstår efter den här behandlingen, beskär man stocken ytterligare en gång under våren.

”Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort”, sade Jesus. (Johannes 15:2) Detta kan åsyfta en senare beskärning som utförs då det har skjutit fram en mängd nya rankor på vinstocken och man tydligt kan se nybildade små druvklasar. Vinodlaren undersöker noggrant varje ny ranka för att se vilka som bär frukt. Om de ofruktbara rankorna lämnas kvar, kommer de att dra näring och vatten från vinstocken. Därför tar odlaren bort sådana rankor för att ge mesta möjliga näring åt de fruktbara rankorna.

Avslutningsvis hänvisade Jesus till rensningsarbetet. Han sade: ”Varje ranka som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt.” (Johannes 15:2) När de ofruktbara rankorna har rensats bort, undersöker vinodlaren noggrant varje ranka som är fruktbärande. Vid den fruktbärande rankans fäste skjuter små, fina skott upp som också måste tas bort. Om de lämnas kvar kommer de att dra sav från vinstocken, och druvorna får inte den fukt de behöver. Vinodlaren nyper också bort en del av de stora bladen på rankorna för att de omogna druvorna skall få mer solljus. Allt det här arbetet görs för att de fruktbara grenarna skall fortsätta att ge hög avkastning.

”Fortsätt att bära riklig frukt”

De bildliga rankorna på ”den sanna vinstocken” representerar smorda kristna. Men de ”andra fåren” måste också visa att de är produktiva lärjungar till Kristus. (Johannes 10:16) De kan också ”bära riklig frukt” och på så vis ge ära åt sin himmelske Fader. (Johannes 15:5, 8) Jesu liknelse om den sanna vinstocken påminner oss om att vår räddning är beroende av att vi förblir i gemenskap med Kristus och fortsätter att bära rikligt med andlig frukt. Jesus sade: ”Om ni håller mina bud, skall ni förbli i min kärlek, alldeles som jag har hållit Faderns bud och förblir i hans kärlek.” (Johannes 15:10)

På Sakarjas tid fick en kvarleva av israeliter som hade bevarat sig trogna ett löfte av Gud. Landet skulle återigen blomstra: ”Där skall fridens säd vara; vinstocken skall ge sin frukt, och jorden skall ge sin avkastning.” (Sakarja 8:12) Men bilden med vinstocken används också för att beskriva den fred som Guds folk kommer att njuta av under Kristi tusenårsrike. Mika profeterade: ”De skall sitta, var och en under sin vinstock och under sitt fikonträd, och ingen skall skrämma dem; ty härarnas Jehovas mun har talat.” (Mika 4:4)

[Fotnot]

[Bild på sidan 18]

En vinstock som nyss vissnat ner

[Bild på sidan 18]

Efter vinterns beskärning

[Bild på sidan 18]

Bortklippta vinrankor bränns upp