De föddes in i Guds utvalda nation
De föddes in i Guds utvalda nation
”Dig har Jehova, din Gud, utvalt till att vara hans folk.” (5 MOSEBOKEN 7:6)
1, 2. Vilka mäktiga gärningar gjorde Jehova för sitt folks räkning, och vilket förhållande till honom trädde israeliterna in i?
ÅR 1513 f.v.t. lät Jehova sina jordiska tjänare träda in i ett nytt förhållande till honom. Det året förödmjukade han en världsmakt och befriade israeliterna från slaveri. Därmed blev han deras räddare och ägare. Innan Gud ingrep sade han till Mose: ”Säg ... till Israels söner: ’Jag är Jehova, och jag skall föra er ut från de bördor som egyptierna har lagt på er och befria er från deras slavarbete, och jag skall återkräva er med uträckt arm och med stora straffdomar. Och jag skall ta er till mig som ett folk [eller: ”ta (godta) er som mitt folk”, fotnoten], och jag skall visa mig vara er Gud.’” (2 Moseboken 6:6, 7; 15:1–7, 11)
2 En kort tid efter det att israeliterna hade lämnat Egypten trädde de in i ett förbundsförhållande till sin Gud, Jehova. I fortsättningen skulle Jehova inte handla med enskilda individer, familjer eller släkter, utan ha ett organiserat folk, en nation, på jorden. (2 Moseboken 19:5, 6; 24:7) Han gav sitt folk lagar som styrde deras dagliga liv och, ännu viktigare, deras tillbedjan. Mose sade till dem: ”Vilken stor nation har gudar som är den så nära som Jehova, vår Gud, är oss varje gång vi ropar till honom? Och vilken stor nation har förordningar och rättsliga beslut så rättfärdiga som hela denna lag som jag förelägger er i dag?” (5 Moseboken 4:7, 8)
Födda in i en nation av vittnen
3, 4. Vad var en viktig orsak till att Israel fanns till som en nation?
3 Flera hundra år senare påminde Jehova genom sin profet Jesaja israeliterna om en viktig orsak till att de fanns till som en nation. Jesaja sade: ”Detta är vad Jehova har sagt, han som har skapat dig, Jakob, och han som har format dig, Israel: ’Var inte rädd, ty jag har återköpt dig. Jag har kallat dig vid ditt namn. Du är min. Ty jag är Jehova, din Gud, Israels Helige, din Räddare. ... Låt mina söner komma från fjärran och mina döttrar från jordens yttersta ände, var och en som är uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min ära, som jag har format, ja, som jag har gjort.’ ’Ni är mina vittnen’, lyder Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare som jag har utvalt, ... det folk som jag har format åt mig, för att de skall förkunna mitt lov.’” (Jesaja 43:1, 3, 6, 7, 10, 21)
4 Som ett folk uppkallat efter Jehovas namn skulle israeliterna tjäna som vittnen om hans suveränitet inför nationerna. De skulle vara ett folk som var ”skapat till ... [Jehovas] ära”. De skulle förkunna Jehovas lov, berätta om hans underbara befrielsegärningar och på så sätt ge ära åt hans heliga namn. Ja, de skulle vara en nation av vittnen för Jehova.
5. I vilka avseenden var Israel en överlämnad nation?
5 På 1000-talet f.v.t. visade kung Salomo att Jehova hade gjort Israel till en avskild nation. I bön till Jehova sade han: ”Du har ju själv avskilt dem från alla jordens folk som din arvedel.” (1 Kungaboken 8:53) Enskilda israeliter befann sig också i ett särskilt förhållande till Jehova. Mose hade tidigare sagt till dem: ”Ni är söner till Jehova, er Gud. ... Ty du är ett heligt folk för Jehova, din Gud.” (5 Moseboken 14:1, 2) Unga israeliter behövde därför inte överlämna sitt liv åt Jehova. De hade fötts som medlemmar av Guds överlämnade folk. (Psalm 79:13; 95:7) Varje ny generation israeliter undervisades i Jehovas lag och var förpliktad att hålla den på grund av det förbund som band Israel vid Jehova. (5 Moseboken 11:18, 19)
Fria att välja
6. Vilket val måste varje israelit göra?
6 Trots att israeliterna föddes in i en överlämnad nation, måste var och en av dem fatta ett personligt beslut att tjäna Gud. Innan de gick in i det utlovade landet sade Mose till dem: ”Jag tar i dag himlen och jorden till vittnen mot er att jag har förelagt dig livet och döden, välsignelsen och förbannelsen. Du skall välja livet för att du skall få leva, du och din avkomma, genom att älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla fast vid honom, ty han ger dig liv och en lång följd av dagar, så att du får bo på den mark som Jehova med ed lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob att ge dem.” (5 Moseboken 30:19, 20) Varje israelit måste därför välja att älska Jehova, att lyssna till hans röst och att hålla sig till honom. Eftersom israeliterna hade en fri vilja, skulle de få ta konsekvenserna av sitt val. (5 Moseboken 30:16–18)
7. Vad hände när Josuas generation hade dött ut?
7 Under domartiden framgick det tydligt vad som blev följden av att vara trogen och av att inte vara det. Strax innan den perioden började, följde israeliterna Josuas goda exempel och blev välsignade. ”Folket fortsatte att tjäna Jehova i alla Josuas dagar och i alla de äldstes dagar som levde kvar efter Josua och som hade sett alla de storverk som Jehova hade gjort för Israel.” Men någon tid efter Josuas död ”uppstod en annan generation som inte kände Jehova eller det verk som han hade gjort för Israel. Och Israels söner gav sig till att göra det som var ont i Jehovas ögon.” (Domarboken 2:7, 10, 11) Tydligen satte den nya, oerfarna generationen inte värde på sitt arv som medlemmar av ett överlämnat folk, för vars skull deras Gud, Jehova, hade utfört mäktiga gärningar i det flydda. (Psalm 78:3–7, 10, 11)
De skulle leva upp till sitt överlämnande som nation
8, 9. a) Vilken anordning gjorde det möjligt för israeliterna att visa att de var överlämnade åt Jehova? b) Vad fick de som frambar frivilliga offer?
8 Jehova gav sitt folk möjlighet att leva upp till sitt överlämnande som nation. Hans lag föreskrev till exempel att man skulle frambära offer, varav somliga var obligatoriska medan andra var frivilliga. (Hebréerna 8:3) De frivilliga offren innefattade brännoffer, sädesoffer och gemenskapsoffer – gåvor som man frambar åt Jehova för att få hans ynnest och visa sin tacksamhet. (3 Moseboken 7:11–13)
9 Dessa frivilliga offer behagade Jehova. Det sades om brännoffret och sädesoffret att de var ”en rogivande lukt för Jehova”. (3 Moseboken 1:9; 2:2) Vid gemenskapsoffret offrades djurets blod och fett åt Jehova, medan delar av köttet åts av prästerna och den som frambar offret. Det var en symbolisk måltid som visade att det rådde ett fridfullt förhållande mellan dem som tog del i måltiden och Jehova. I lagen sades det: ”Om ni nu offrar ett gemenskapsoffer åt Jehova, skall ni offra det så att ni vinner godkännande.” (3 Moseboken 19:5) Alla israeliter var genom födelsen överlämnade åt Jehova, men de som verkligen valde honom som sin Gud genom att frambära frivilliga offer fick hans godkännande och rika välsignelse. (Malaki 3:10)
10. Hur visade Jehova sitt misshag på Jesajas och Malakis tid?
10 Tyvärr visade sig Israels överlämnade nation ofta otrogen mot Jehova. Genom sin profet Jesaja sade Jehova till dem: ”Du har inte burit fram åt mig dina helbrännoffers får, och med dina slaktoffer har du inte ärat mig. Jag har inte tvingat dig att tjäna mig med en gåva.” (Jesaja 43:23) Dessutom hade offer som inte frambars villigt och av kärlek inte något värde i Jehovas ögon. Tre hundra år efter Jesajas tid, i profeten Malakis dagar, offrade israeliterna defekta djur. Därför sade Malaki till dem: ”’Jag har inte behag till er’, säger härarnas Jehova, ’och i offergåvan från er hand finner jag inget välbehag.’ ... ’Ni kommer med något som är bortryckt och något som är halt och något som är sjukt; ja, ni kommer med det som en gåva. Skulle jag finna välbehag i detta från er hand?’ säger Jehova.” (Malaki 1:10, 13; Amos 5:22)
Förkastad som en överlämnad nation
11. Vilket tillfälle fick Israel?
11 När israeliterna blev en nation som var överlämnad åt Jehova, lovade han dem: ”Om ni noggrant lyder min röst och håller mitt förbund, då skall ni bli min särskilda egendom bland alla andra folk, ty hela jorden är min. Och ni skall bli ett kungarike av präster och en helig nation som tillhör mig.” (2 Moseboken 19:5, 6) Den utlovade Messias skulle framträda i deras mitt och låta dem bli de första som fick tillfälle att bli medlemmar i Guds kungarike. (1 Moseboken 22:17, 18; 49:10; 2 Samuelsboken 7:12, 16; Lukas 1:31–33; Romarna 9:4, 5) Men större delen av Israels nation stod inte fast vid sitt överlämnande. (Matteus 22:14) De förkastade Messias, och slutligen dödade de honom. (Apostlagärningarna 7:51–53)
12. Vilka uttalanden av Jesus visar att Israel förkastades som Jehovas överlämnade nation?
12 Ett par dagar före sin död sade Jesus till de judiska religiösa ledarna: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade är den som har blivit huvudhörnstenen. Från Jehova har denna kommit, och den är underbar i våra ögon’? Därför säger jag er: Guds kungarike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” (Matteus 21:42, 43) För att visa att Jehova hade förkastat dem som sin överlämnade nation sade Jesus till dem: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut till henne – hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat. Se! Ert hus lämnas åt er själva.” (Matteus 23:37, 38)
En ny överlämnad nation
13. Vilket profetiskt uttalande gjorde Jehova på Jeremias tid?
13 På profeten Jeremias tid förutsade Jehova något nytt beträffande sitt folk. Vi läser: ”’Se! Det kommer dagar’, lyder Jehovas uttalande, ’då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Judas hus; inte ett sådant förbund som jag slöt med deras förfäder på den dag då jag fattade dem vid handen för att föra dem ut ur Egyptens land, ”det förbund med mig som de bröt, fastän jag som äkta man ägde dem”, lyder Jehovas uttalande.’ ’Ty detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus efter de dagarna’, lyder Jehovas uttalande. ’Jag skall lägga min lag i deras inre, och i deras hjärta skall jag skriva den. Och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.’” (Jeremia 31:31–33)
14. När och på vilken grund blev Jehovas nya överlämnade nation till? Identifiera denna nya nation.
14 Grunden för detta nya förbund lades när Jesus dog och senare frambar värdet av sitt utgjutna blod inför sin Fader, år 33 v.t. (Lukas 22:20; Hebréerna 9:15, 24–26) Men det nya förbundet fick gällande kraft i och med att den heliga anden utgöts vid pingsten år 33 och en ny nation, ”Guds Israel”, föddes. (Galaterna 6:16; Romarna 2:28, 29; 9:6; 11:25, 26) Aposteln Petrus skrev till smorda kristna: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’ – han som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk.” (1 Petrus 2:9, 10) Det särskilda förhållandet mellan Jehova och det köttsliga Israel hade upphört. År 33 hade Jehovas ynnest flyttats över från det jordiska Israel till det andliga Israel, den kristna församlingen, ”en nation som frambringar” det messianska kungarikets ”frukter”. (Matteus 21:43)
Ett individuellt överlämnande
15. Vilket dop uppmanade Petrus på pingstdagen år 33 sina åhörare att genomgå?
15 Efter pingsten år 33 måste varje individ bland både judar och icke-judar personligen överlämna sig åt Gud och bli döpt ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn”. * (Matteus 28:19) Vid pingsten sade aposteln Petrus till mottagliga judar och proselyter: ”Ändra sinne, och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder, och ni skall få den heliga andens fria gåva.” (Apostlagärningarna 2:38) Dessa judar och proselyter måste genom sitt dop visa att de hade överlämnat sitt liv åt Jehova, men också att de hade godtagit Jesus som den genom vilken Jehova skulle förlåta deras synder. De måste erkänna honom som Jehovas överstepräst och som sin ledare, huvudet för den kristna församlingen. (Kolosserna 1:13, 14, 18)
16. Hur blev både judar och icke-judar som var rätt sinnade en del av det andliga Israel på Paulus tid?
16 Flera år senare sade aposteln Paulus: ”Både till dem i Damaskus först och till dem i Jerusalem och över hela Judeens land och till nationerna gick jag med budskapet att de skulle ändra sinne och vända sig till Gud genom att utföra gärningar som svarar mot sinnesändringen.” (Apostlagärningarna 26:20) När Paulus hade övertygat både judar och icke-judar om att Jesus var den Smorde, Messias, hjälpte han dem fram till överlämnande och dop. (Apostlagärningarna 16:14, 15, 31–33; 17:3, 4; 18:8) Genom att vända sig till Gud blev dessa nya lärjungar medlemmar av det andliga Israel.
17. Vilket arbete med att förse med sigill är snart fullbordat, och vilket annat arbete skyndas nu på?
17 I våra dagar har snart de återstående av de andliga israeliterna slutgiltigt försetts med sigill. När detta är avslutat kommer de ”fyra änglar” som håller tillbaka ”den stora vedermödans” tillintetgörande vindar att bli bemyndigade att släppa dem lösa. Fram till dess sker ett snabbt insamlande av den ”stora skaran”, som hoppas få leva för evigt på jorden. Dessa ”andra får” väljer själva att utöva tro på ”Lammets blod” och blir döpta som en symbol av sitt överlämnande åt Jehova. (Uppenbarelseboken 7:1–4, 9–15; 22:17; Johannes 10:16; Matteus 28:19, 20) Bland dem finns många ungdomar som har uppfostrats av kristna föräldrar. Om du är en av dessa ungdomar, kommer du att vilja läsa nästa artikel.
[Fotnot]
Repetitionsfrågor
• Varför behövde unga israeliter inte personligen överlämna sig åt Jehova?
• Hur kunde israeliterna visa att de levde upp till sitt överlämnande som nation?
x• Varför förkastade Jehova Israel som sin överlämnade nation, och hur ersattes den?
• Vad måste både judar och icke-judar göra från pingsten år 33 för att bli medlemmar av det andliga Israel?
[Frågor]
[Bild på sidan 21]
Unga israeliter föddes som medlemmar av Guds utvalda nation
[Bild på sidan 23]
Varje israelit måste fatta ett personligt beslut att tjäna Gud
[Bild på sidan 23]
Frivilliga offergåvor gav israeliterna tillfälle att visa sin kärlek till Jehova
[Bild på sidan 25]
Efter pingsten år 33 måste Kristi efterföljare personligen överlämna sig åt Gud och visa detta genom att låta döpa sig