”Den som ger akt på tillrättavisning är klok”

”ÖPPNA ditt hjärta för tuktan och ditt öra för kunskapens ord”, sägs det i Ordspråksboken 23:12. I det här fallet innefattar ”tuktan”, dvs. moralisk fostran, både självdisciplin och tillrättavisning från andra. Sådan tuktan fordrar att man har insikt om vilket slag av tillrättavisning som bör ges och hur man skall ge den. ”Kunskapens ord” från en pålitlig källa är alltså en förutsättning för att kunna ge tuktan.

Ordspråksboken i Bibeln är en utmärkt källa till visa uttalanden. De ordspråk som är nedtecknade där är ”skrivna för att man skall lära känna vishet och tuktan, ... för att man skall ta emot tuktan som ger insikt, rättfärdighet, rätt och rättrådighet”. (Ordspråksboken 1:1–3) Vi är visa om vi lånar vårt öra till dessa uttalanden. Ordspråksboken, kapitel 15, ger pålitlig vägledning om hur man kan hantera vrede, använda tungan på rätt sätt och förmedla kunskap. Vi skall undersöka några verser i det kapitlet.

Vad ”stillar raseri”?

Kung Salomo i det forntida Israel beskriver hur det vi säger påverkar vrede eller raseri: ”Ett milt svar stillar raseri, men ett sårande ord väcker vrede.” (Ordspråksboken 15:1) ”Vrede” är ett ord som används för att beskriva en ”djup och stark känsla av att ha blivit förorättad”. ”Raseri” beskrivs som ”ursinnig eller obehärskad vrede”. Det här ordspråket kan hjälpa oss att både hantera en annan persons vrede och tygla vår egen. Hur då?

Hårda, sårande ord kan förvärra en redan obehaglig situation. Ett milt bemötande har däremot ofta en lugnande effekt. Men det kan vara en utmaning att ge ett milt svar när någon är upprörd. Det kan underlätta om vi förstår orsaken till att någon är arg. Bibeln säger: ”En människas insikt bromsar hennes vrede, och det är till prydnad för henne att hon överser med överträdelse.” (Ordspråksboken 19:11) Kan det vara så att vreden bottnar i osäkerhet eller en önskan att få uppmärksamhet? Den verkliga orsaken har kanske ingenting att göra med vad vi har sagt eller gjort. När någon bemöter oss ovänligt i förkunnartjänsten, beror det ofta på att personen i fråga är felunderrättad om våra trosuppfattningar eller förblindad av någon missuppfattning.  Varför skulle vi ta det personligt och ge ett hårt svar? Och även om vi inte förstår varför någon är arg, skulle vi visa brist på självbehärskning om vi svarade med hårda ord. Vi bör undvika att reagera på ett sådant sätt.

Rådet att ge ett milt svar är också ovärderligt när det gäller att lägga band på vår egen vrede. Vi kan tillämpa rådet genom att lära oss att uttrycka våra känslor på ett sätt som inte är stötande för den som lyssnar. När vi har med våra familjemedlemmar att göra, bör vi sträva efter att uttrycka våra känslor på ett lugnt sätt och inte tala hårt eller nedsättande. Hårda ord väcker i allmänhet en önskan att ge igen. Att lugnt berätta hur man känner det upplevs som mindre anklagande och kan rentav få den andra parten att be om ursäkt.

”De visas tunga gör gott”

Självdisciplin påverkar både hur vi säger något och vad vi säger. ”De visas tunga gör gott med kunskap, men de enfaldigas mun låter dårskap välla fram”, säger Salomo. (Ordspråksboken 15:2) Ett sätt att göra ”gott med kunskap” är att uppodla en önskan att hjälpa andra och att tala med dem om Guds avsikter och allt det underbara han gör för oss. En enfaldig person kan inte göra det, eftersom han saknar kunskap.

Innan Salomo ger fler råd om bruket av tungan, framhåller han något mycket tankeväckande. ”Jehovas ögon är överallt, de vakar över de onda och de goda.” (Ordspråksboken 15:3) Vi kan glädjas över det, eftersom vi försäkras: ”Vad Jehova angår, sveper hans ögon över hela jorden, för att han skall kunna visa sin styrka till nytta för dem som med odelat hjärta håller sig till honom.” (2 Krönikeboken 16:9) Jehova vet om vi gör det som är gott. Han lägger också märke till dem som utövar det som är ont, och han håller dem ansvariga för det.

Salomo betonar ytterligare värdet av en mild tunga genom att säga: ”En lugnande tunga är ett livets träd, men falskhet på den bryter ner anden.” (Ordspråksboken 15:4) Uttrycket ”livets träd” för tanken till läkande och närande egenskaper. (Uppenbarelseboken 22:2) Den vises lugna tal återupplivar anden hos dem som lyssnar. Det vädjar till deras goda egenskaper. Men en bedräglig eller förvänd tunga gör andra modfällda.

Att ta emot tuktan och sprida kunskap

Den vise kungen fortsätter: ”Dåren ringaktar sin fars tuktan, men den som ger akt på tillrättavisning är klok.” (Ordspråksboken 15:5) Hur skulle man kunna ”ge akt på tillrättavisning” om man inte fick någon? Förutsätter inte det här bibelstället att man ibland måste få tuktan och tillrättavisning? I en familj är det föräldrarna – främst fadern – som har ansvaret att ge tuktan, och det är barnets skyldighet att ta emot den. (Efesierna 6:1–3) Men alla Jehovas tjänare får tuktan på ett eller annat sätt. ”Den som Jehova älskar, den tuktar han; ja, han gisslar var och en som han tar emot som son”, sägs det i Hebréerna 12:6. Vår reaktion på tuktan avslöjar om vi är visa eller dåraktiga.

Salomo framhåller sedan en kontrast: ”De visas läppar sprider kunskap, men de enfaldigas hjärta är inte sådant.” (Ordspråksboken 15:7) Att dela med sig av kunskap kan liknas vid att så. En jordbrukare i forna tider sådde inte all säd på en och samma fläck. I stället spred han sädeskornen över hela fältet, lite åt gången. Det är på liknande sätt när vi skall dela med oss av kunskap. När vi träffar någon i tjänsten skulle det inte vara förståndigt av oss att ösa ur oss allt vi vet om Bibeln på en gång. En vis person är inte obehärskad i sitt tal. Han ”sprider” kunskap genom att ta upp en biblisk lära åt gången och undan för undan bygga vidare på den, samtidigt som han  tar hänsyn till den som lyssnar. Vår förebild, Jesus Kristus, gjorde så när han talade med en samarisk kvinna. (Johannes 4:7–26)

Om man skall förmedla kunskap måste man tala om sådant som är lärorikt och till nytta. Det fordras eftertanke för att kunna säga sådant som är upplysande och uppmuntrande. Det sägs därför att ”den rättfärdiges hjärta mediterar för att kunna ge svar”. (Ordspråksboken 15:28) Det är verkligen viktigt att våra ord är som ett stilla, välgörande regn som vattnar marken och inte som en ovälkommen störtflod som sveper med sig allting i sin väg.

Ett heligt uppförande

Vishetens kurs innebär att sprida kunskap om Jehova och hans avsikter och att frambära ”frukten av läppar” som ”ett lovprisningens offer” till honom. (Hebréerna 13:15) Men för att ett sådant offer skall vara godtagbart för Jehova, måste vi vara ”heliga i allt ... [vårt] uppförande”. (1 Petrus 1:14–16) Salomo använder två ordspråk som innehåller tankar som står i kontrast till varandra för att på ett kraftfullt sätt rikta vår uppmärksamhet på denna viktiga sanning. Han säger: ”De ondskefullas slaktoffer är avskyvärda för Jehova, men de rättrådigas bön är välbehaglig för honom. Den ondskefulles väg är avskyvärd för Jehova, men han älskar den som jagar efter rättfärdighet.” (Ordspråksboken 15:8, 9)

Hur betraktar de som lämnar livets väg tillrättavisning, och vad väntar dem? (Matteus 7:13, 14) ”Tuktan är något ont för den som överger stigen; den som hatar tillrättavisning kommer att dö.” (Ordspråksboken 15:10) I stället för att ta emot råd och tillrättavisning från ansvariga i den kristna församlingen och uppriktigt ångra sig väljer somliga som börjat handla orätt att överge rättfärdighetens stig. Så dåraktigt! I 1917 års svenska översättning återges detta ordspråk så här: ”Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.”

Hur är det då om någon ger sken av att ta emot en tillrättavisning, medan han i själva verket hatar den? Detta är också ovist. Israels kung säger: ”Sheol och tillintetgörelsens plats ligger öppna för Jehova – hur mycket mer då människosönernas hjärtan!” (Ordspråksboken 15:11) I bildlig bemärkelse kan ingenting vara längre ifrån den levande Guden än Sheol, den plats där de döda är. Ändå ligger Sheol öppet för Jehova. Han vet vilka som är där och vilken personlighet de har, och han kan uppväcka dem. (Psalm 139:8; Johannes  5:28, 29) Det är verkligen lätt för Jehova att se vad som finns i en människas hjärta! ”Allting ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för”, skrev aposteln Paulus. (Hebréerna 4:13) Vi kan lura människor, men inte Gud.

En person som avvisar tuktan hatar inte bara tillrättavisning, utan föraktar också dem som ger den. ”Den hånfulle älskar inte den som tillrättavisar honom”, säger Salomo. För att betona detta fortsätter han med en liknande tanke: ”Till de visa går han inte.” (Ordspråksboken 15:12) Det finns inte mycket hopp om att en sådan person skall göra sina stigar raka.

En positiv syn på livet

I de följande tre ordspråken återkommer ordet ”hjärta”. Den vise kungen beskriver vilken verkan våra känslor har på vår uppsyn: ”Ett glatt hjärta har god verkan på uppsynen, men på grund av hjärtesorg kommer en nedslagen ande.” (Ordspråksboken 15:13)

Vad kan orsaka hjärtesorg? ”Oro i en mans hjärta tynger ner det”, säger Bibeln. (Ordspråksboken 12:25) Hur kan vi förhindra att det som är negativt i livet tynger ner oss? I stället för att ständigt tänka på sådant som vi kanske inte har någon kontroll över kan vi tänka på de rika andliga välsignelser som Jehova har gett oss redan nu och på vad han kommer att göra för oss i framtiden. Detta kommer att föra oss närmare honom. Ja, att vi närmar oss ”den lycklige Guden” kommer utan tvivel att ge glädje åt vårt sorgsna hjärta. (1 Timoteus 1:11)

Dessutom är Bibelns budskap en utmärkt källa till tröst och glädje. Psalmisten sade att den man som ”har sin lust i Jehovas lag” och läser i den ”med låg röst dag och natt” skulle vara lycklig. (Psalm 1:1, 2) Till och med när vi är riktigt nedstämda kan bibelläsning och begrundan av bibliska tankar uppmuntra oss. Sedan har vi vår gudagivna tjänst. Vi försäkras om att ”de som sår med tårar skall skörda med högt fröjderop”. (Psalm 126:5)

Salomo säger: ”Ett förståndigt hjärta söker kunskap, men de enfaldigas mun strävar efter dårskap.” (Ordspråksboken 15:14) Det här ordspråket riktar uppmärksamheten på en slående kontrast mellan de råd som en vis person ger och de råd som kommer från någon som är dåraktig. Innan en person som har ett förståndigt hjärta ger ett råd, söker han kunskap. Han lyssnar noga och får tillräckligt med fakta. Han söker i Skriften för att ta reda på vilka lagar och principer som är tillämpliga på den aktuella situationen. Hans råd är fast förankrade i Guds ord. Men en dåraktig person bryr sig inte om att ta reda på fakta om situationen, utan slänger ur sig det han kommer att tänka på. När vi skall be om råd är det därför vist att gå till sådana som har kunskap och är mogna, i stället för att gå till sådana som kanske bara säger det vi önskar höra. Det är verkligen en tillgång att i den kristna församlingen ha ”gåvor i form av människor”, vilka ”söker kunskap” innan de ger råd! (Efesierna 4:8)

Nästa ordspråk visar vilken enastående nytta en positiv livssyn för med sig. Israels kung säger: ”Den betrycktes alla dagar är onda, men den vars hjärta är väl till mods håller ständigt festmåltid.” (Ordspråksboken 15:15) Livet för med sig välsignelser och svårigheter, glädjeämnen och sorger. Om vi koncentrerar oss bara på det som är negativt, kommer det att förmörka våra tankar och vårt liv. Men om vi tänker på de välsignelser vi har fått och på vårt gudagivna hopp, kommer de svårigheter som gör oss nedstämda att hamna i bakgrunden, och vi får en inre glädje. En positiv syn på livet gör det möjligt för oss att ”ständigt [hålla] festmåltid”.

Det finns alltså all anledning att betrakta tuktan som något som är till hjälp för oss. Må vi låta tuktan påverka inte bara våra känslor och vårt tal, utan också vår livssyn.

[Bild på sidan 13]

”Ett milt svar stillar raseri”

[Bild på sidan 15]

Det är föräldrarnas ansvar att ge tuktan

[Bild på sidan 15]

”De visas läppar sprider kunskap”