Sökandet efter upplysning

”OKUNNIGHET är aldrig bättre än kunskap”, förklarade Laura Fermi, hustrun till den kände fysikern Enrico Fermi. Några kanske protesterar och menar att det man inte vet har man inte ont av. De flesta håller dock med henne, inte bara på vetenskapens område, utan också på andra områden i livet. Okunnighet har i århundraden fått människor att famla omkring i intellektuellt, moraliskt och andligt mörker. (Efesierna 4:18)

Det är därför som tänkande människor söker efter upplysning. De vill veta varför vi är här och vart vi är på väg. Detta sökande har fört dem in på många olika vägar. Låt oss helt kort betrakta några.

Kan religionen skänka upplysning?

Enligt buddhistisk tradition blev Siddhārtha Gautama, buddhismens grundare, mycket upprörd över att se människor lida och dö. Han bad hinduiska lärare hjälpa honom att finna ”sanningens väg”. Några rekommenderade yoga och extrem självförsakelse. Gautama valde till slut intensiv meditation som en väg till sann upplysning.

I sitt sökande efter upplysning har andra använt droger som framkallar hallucinationer. Medlemmar av Native American Church beskriver till exempel peyote, en kaktus som innehåller ämnen som ger hallucinationer, som en ”uppenbarare av dold kunskap”.

Den franske 1700-talsfilosofen Jean-Jacques Rousseau trodde att alla uppriktiga sökare kunde få en personlig andlig uppenbarelse från Gud. Hur då? Genom att lyssna till ”Guds röst i sina hjärtan”. Då kommer detta hur man känner för något, vad ens känslor och samvete säger en, att bli ”en säkrare vägvisare genom den villsamma labyrinten av olika åsikter”, sade Rousseau. (Västerlandets filosofi)

Genom förnuftet

Många av Rousseaus samtida delade inte alls hans religiösa uppfattning. Hans landsman Voltaire tyckte till exempel att religionen, i stället för att ha upplyst människor, hade bidragit till den okunnighet, vidskepelse och intolerans som hade rått i Europa under de århundraden som vissa historiker kallar de mörka tiderna.

Voltaire kom att ingå i den europeiska rationalistiska rörelse som blev känd som upplysningen. Dess anhängare omfattade sådana idéer som de forntida grekerna haft, nämligen att människans förnuft  och vetenskaplig forskning är nycklar till sann upplysning. En annan medlem av den rationalistiska rörelsen, Bernard de Fontenelle, menade att enbart människans förnuft skulle föra in henne i ett århundrade där man hela tiden blev mer upplyst och ”där alla tidigare århundraden i jämförelse” skulle komma att ”framstå som mörka”. (Encyclopædia Britannica)

Detta är bara några av alla motstridiga uppfattningar om hur man får upplysning. Finns det någon ”säkrare vägvisare” som vi kan vända oss till i vårt sökande efter sanning? Se vad följande artikel har att säga om den enda tillförlitliga källan till upplysning.

[Bilder på sidan 3]

Gautama (Buddha), Rousseau och Voltaire valde olika vägar i sitt sökande efter upplysning