Mänsklig värdighet – möjlig för alla

”Vi måste bygga en ny värld – en långt bättre värld – en värld där människans eviga rätt till värdighet respekteras.” – USA:S PRESIDENT HARRY TRUMAN, SAN FRANCISCO, KALIFORNIEN, 25 APRIL 1945.

PRESIDENT Truman trodde, som så många andra under åren efter andra världskriget, att människan kunde lära av historien och skapa ”en ny värld” där alla kunde känna att deras människovärde blev respekterat. Sorgligt nog ser verkligheten mycket annorlunda ut. ”Människans eviga rätt till värdighet” respekteras inte, eftersom den grundläggande orsaken till problemet inte ligger hos människan, utan hos människans störste fiende.

Roten till problemet

Bibeln identifierar den här fienden som Satan, Djävulen, en ond andevarelse som redan från början av människans historia har ifrågasatt Guds rätt att styra. Ända sedan Satan talade med Eva i Edens trädgård har hans mål varit att dra människor bort från att tjäna sin Skapare. (1 Moseboken 3:1–5) Tänk vilka tragiska konsekvenser det fick att Adam och Eva gav efter för Djävulens påtryckningar! Den omedelbara följden av att de bröt mot Guds lag angående den förbjudna frukten var att de ”gömde sig för Jehova Guds ansikte”. Varför gjorde de det? Adam medgav: ”Jag blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.” (1 Moseboken  3:8–10) Adams relation till sin himmelske Fader och hans syn på sig själv hade förändrats. Nu skämdes han och kände sig illa till mods i Jehovas närvaro.

Varför ville Djävulen att Adam skulle förlora sin självaktning? Därför att människan är skapad till Guds avbild, och Satan njuter av att se människor bete sig på ett sätt som i hög grad försämrar deras möjligheter att återspegla Guds härlighet. (1 Moseboken 1:27; Romarna 3:23) Detta hjälper oss att förstå varför förödmjukande handlingar har präglat människans historia. Som ”denna tingens ordnings gud” har Satan underblåst en sådan anda ”i en tid då människa har haft makt över människa till hennes skada”. (2 Korinthierna 4:4; Predikaren 8:9; 1 Johannes 5:19) Betyder det att den mänskliga värdigheten har gått förlorad för alltid?

Jehova ger sin skapelse värdighet

Tänk återigen på de förhållanden som Adam och Eva hade i Edens trädgård innan de syndade. De hade ett överflöd av mat och ett tillfredsställande arbete. De kunde se fram emot att få vara friska och leva för evigt tillsammans med sina avkomlingar. (1 Moseboken 1:28) De levde ett värdigt liv som i alla avseenden var ett uttryck för Guds goda avsikter med människan.

Ändrade Jehova sin syn på människors värdighet när Adam och Eva inte längre var fullkomliga? Nej. Han tog hänsyn till att de hade börjat skämmas för sin nakenhet. Omtänksamt gav Gud dem ”långa kläder av skinn” som de kunde bära i stället för de höftskynken av fikonlöv som de hade gjort åt sig. (1 Moseboken 3:7, 21) Gud behandlade dem med värdighet och lämnade dem inte med sin skam.

När Jehova längre fram handlade med nationen Israel visade han omtanke om föräldralösa, änkor och bofasta främlingar – medlemmar av samhället som ofta blir illa behandlade. (Psalm 72:13) När israeliterna bärgade skörden från sina åkrar, olivlundar och vingårdar blev de uppmanade att inte vända tillbaka för att samla ihop det som blev kvar efter skörden. Gud befallde att det som lämnats skulle ”vara kvar åt den bofaste främlingen, åt den faderlöse och åt änkan”. (5 Moseboken 24:19–21) När de här lagarna tillämpades behövde ingen tigga, och även de allra fattigaste kunde ha ett värdigt arbete.

Jesu stora respekt för människors värdighet

När Guds Son, Jesus Kristus, var här på jorden, visade han att han var angelägen om att respektera människors värdighet. När han var i Galileen kom en man fram till honom. Mannen hade långt framskriden spetälska. För att skydda andra var den spetälske enligt den mosaiska lagen befalld att ropa: ”Oren, oren!” (3 Moseboken 13:45) Men den här mannen brydde sig inte om att ropa ut den varningen när han gick fram till Jesus. I stället föll han ner på sitt ansikte och bad Jesus: ”Herre, om du  bara vill, kan du göra mig ren.” (Lukas 5:12) Hur reagerade Jesus? Han förebrådde honom inte för att han bröt mot lagen, och han varken ignorerade eller undvek mannen. Jesus behandlade honom på ett värdigt sätt och rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren.” (Lukas 5:13)

Vid andra tillfällen botade Jesus den sjuke utan att ha någon som helst fysisk kontakt med honom. Men i det här fallet valde han att röra vid mannen. (Matteus 15:21–28; Markus 10:51, 52; Lukas 7:1–10) Eftersom mannen var ”full av spetälska”, var det utan tvivel många år sedan han hade varit i fysisk kontakt med någon över huvud taget. Tänk så lugnande det måste ha varit för honom att få känna en annan människas beröring! Att bli botad från sin spetälska var förmodligen det enda han hade hoppats på. Men nu kunde det sätt som Jesus behandlade honom på bidra till att återställa något mer, nämligen mannens självkänsla och värdighet. Är det realistiskt att tro att sådan respekt för andras värdighet kan finnas i dagens samhälle? Och i så fall, hur kommer den till uttryck?

En regel som ger människor värdighet

Jesus sade något som många menar är den mest kända levnadsregeln som någonsin getts: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Denna gyllene regel, som den ofta kallas, motiverar människor att respektera sin nästa i förhoppning om att själva bli bemötta med respekt.

Som historien har visat verkar inte människan ha naturlig fallenhet för att tillämpa den här regeln, det verkar snarare vara motsatsen som gäller. En man som vi kallar Harold sade: ”Jag tyckte faktiskt om att förödmjuka andra.  Med bara några ord kunde jag göra andra förvirrade, generade och ibland gråtfärdiga.” Men något hände som fick Harold att ändra sitt sätt att behandla andra. ”Jehovas vittnen började besöka mig. När jag ser tillbaka skäms jag när jag tänker på vad jag sade till dem och hur jag behandlade dem. Men de gav aldrig upp, och så småningom rörde Bibelns sanningar mitt hjärta och gjorde att jag ändrade mig.” I dag tjänar Harold som äldste i en församling.

Harold är ett levande bevis på att ”Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så långt in att det skiljer själ och ande, och leder och deras märg, och kan bedöma hjärtats tankar och avsikter”. (Hebréerna 4:12) Guds ord har kraft att påverka en persons hjärta och förändra hans tänkesätt och uppförande. En förutsättning för att en människa skall visa respekt för andras värdighet är att hon har en uppriktig önskan att hjälpa i stället för att stjälpa och att ära i stället för att förödmjuka. (Apostlagärningarna 20:35; Romarna 12:10)

När människor får tillbaka sin värdighet

Denna uppriktiga önskan driver Jehovas vittnen att tala med andra om Bibelns underbara hopp. (Apostlagärningarna 5:42) Det finns inget bättre sätt att visa respekt för sin nästas värdighet än att dela med sig av ”goda nyheter om något bättre”. (Jesaja 52:7) ”Något bättre” innebär bland annat att man klär sig i ”den nya personligheten”, vilket i sin tur betyder att ett ”skadligt begär” att förödmjuka andra försvinner. (Kolosserna 3:5–10) De goda nyheterna handlar också om Jehovas avsikt att snart avlägsna de förhållanden och attityder som berövar människor deras värdighet. Jehova kommer också att avlägsna den som ligger bakom sådana förhållanden, Satan, Djävulen. (Daniel 2:44; Matteus 6:9, 10; Uppenbarelseboken 20:1, 2, 10) Det är först då, när jorden är ”full av kunskapen om Jehova”, som människors värdighet kommer att respekteras helt och fullt. (Jesaja 11:9)

Vi inbjuder dig att lära dig mer om de här underbara framtidsutsikterna. Om du lär känna Jehovas vittnen, kommer du själv att se att Bibelns principer ger människor värdighet. Och du får möjlighet att lära dig hur Guds rike snart kommer att införa en ny och långt bättre värld, en värld där ”människans eviga rätt till värdighet” alltid respekteras och människans värdighet aldrig riskerar att bli kränkt.

[Ruta/Bild på sidan 6]

Bevarad ostrafflighet betydde bevarad värdighet

Under andra världskriget sattes mer än 2 000 Jehovas vittnen i nazistiska koncentrationsläger på grund av sin tro. Gemma La Guardia Gluck, som satt i koncentrationslägret Ravensbrück, lade märke till hur vittnena bevarade sin ostrafflighet. Hon berättar i sin bok My Story: ”Vid ett tillfälle meddelade Gestapo att varje bibelforskare som avsvor sig sin tro och undertecknade ett tillkännagivande om det skulle få sin frihet och inte mer bli förföljd.” Och angående dem som vägrade underteckna ett sådant dokument sade hon: ”De föredrog att fortsätta lida och tålmodigt vänta på befrielsens dag.” Varför valde de en sådan ståndpunkt? Magdalena, som nämndes i inledningen till föregående artikel och som nu är i åttioårsåldern, säger: ”Det var viktigare för oss att vara trogna mot Jehova än att till varje pris behålla livet. Att vi bevarade vår ostrafflighet betydde att vi bevarade vår mänskliga värdighet.” *

[Fotnot]

[Bild på sidan 5]

Jesus visade respekt för de människor han botade

[Bild på sidan 7]

Jehovas vittnen visar respekt för andra genom att dela med sig av ”goda nyheter om något bättre”