Gammal men inte isolerad

NÄR åldern tar ut sin rätt får många svårt att röra sig, och de kan bli isolerade från andra i samhället. Så var inte fallet med Fernand Rivarol, som dog vid 95 års ålder i Genève i Schweiz. Sedan hans hustru gått bort och hans dotter gift sig och flyttat hemifrån bodde han ensam. Även om han för det mesta var bunden till hemmet, kände han sig inte ensam. Han satt ofta vid ett bord i vardagsrummet med telefonen i handen och ringde upp människor och talade med dem om andliga ting.

Under sitt händelserika liv var Fernand under en period bokstavligt talat isolerad. Varför det? Fernand och hans hustru blev aktiva Jehovas vittnen 1939, ungefär samtidigt som andra världskriget bröt ut i Europa. Fernand höll fast vid sitt beslut att inte skada någon – ett beslut som han hade grundat på Bibeln. På grund av det förlorade han sitt arbete och fick avtjäna flera fängelsestraff. Han satt sammanlagt fem och ett halvt år i fängelse och var då borta från sin hustru och sin lilla dotter.

När Fernand såg tillbaka sade han: ”Många tyckte att jag gav upp ett tryggt arbete och lämnade min familj vind för våg. Jag blev föraktad och behandlad som en brottsling. Men när jag tänker tillbaka på de där svåra åren minns jag framför allt hur Jehova gav oss stöd och hjälp. Det har gått många år sedan dess, men min förtröstan på Jehova är fortfarande lika stark som den var då.”

Den här tron motiverade Fernand att per telefon tala med andra om Bibelns löften. När någon reagerade positivt skickade han biblisk litteratur, och efter ett tag ringde han tillbaka för att höra vad han eller hon tyckte om den. En del visade sin uppskattning genom att skriva och tacka. Det gjorde honom mycket glad.

Du kanske blir kontaktad av någon med samma tro som Fernand. Varför inte lyssna och på så sätt få veta vad han eller hon tror? Jehovas vittnen är alltid glada att få berätta om sin tro för dig.