”Så som i himlen så också på jorden”

”Den katolska tron anger fyra ting som är slutgiltiga: döden, domen, helvetet och himlen.” (Catholicism, utgiven av George Brantl)

LÄGG märke till att jorden saknas i denna uppräkning. Detta är inte så konstigt med tanke på att katolska kyrkan i likhet med flera andra religionssamfund menar att jorden en dag skall förstöras. Under rubriken ”Slutet för världen” i Dictionnaire de Théologie Catholique förklaras detta på följande sätt: ”Katolska kyrkan tror och lär att den nuvarande världen, så som Gud skapade den och så som den nu existerar, inte skall bestå för evigt.” I en nyare katolsk katekes heter det också: ”Vår värld ... är bestämd att försvinna.” Men om vår jord skall försvinna, hur är det då med Bibelns löften om ett jordiskt paradis?

Bibeln talar tydligt om ett framtida paradis på jorden. Så här beskriver till exempel profeten Jesaja jorden och dess invånare: ”De skall bygga hus och bo i dem; och de skall plantera vingårdar och äta deras frukt. De skall inte bygga för att någon annan skall  bo där; de skall inte plantera för att någon annan skall äta. Ty som ett träds dagar skall mitt folks dagar bli; och mina utvalda skall göra fullt bruk av sina händers verk.” (Jesaja 65:21, 22) Judarna, som fick det här löftet av Gud, var övertygade om att deras land, ja, hela jorden, en dag skulle bli ett paradis till evig glädje för mänskligheten.

Psalm 37 bekräftar detta hopp. ”De ödmjuka skall ta jorden i besittning.” (Psalm 37:11) Den här versen talar inte bara om att Israels nation tillfälligt skulle komma tillbaka till det utlovade landet. Samma psalm säger uttryckligen: ”De rättfärdiga skall ta jorden i besittning, de skall bo för evigt på den.” (Psalm 37:29) * Lägg märke till att det i den här psalmen sägs att evigt liv på jorden skulle bli en belöning för ”de ödmjuka”. I en kommentar till den här versen i en fransk bibel sägs det att ordet ”ödmjuka” ”har en mycket vidare innebörd än vad som framgår i översättningar; det inbegriper de olyckligt lottade, de som är drabbade eller förföljda för Jahves sak, ödmjuka hjärtan som är undergivna Gud”.

På jorden eller i himlen?

I sin bergspredikan gav Jesus ett löfte som påminner oss om de bibelställen som citerats här ovan: ”Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.” (Matteus 5:5, Svenska Folkbibeln) Återigen ser vi att jorden skall bli en bestående belöning för de trogna. Men hur skall vi, med tanke på att Jesus sade till sina apostlar att han skulle bereda en plats för dem i sin ”Faders hus” och att de skulle vara med honom i himlen, då förstå löftena om jordiska välsignelser? (Johannes 14:1, 2; Lukas 12:32; 1 Petrus 1:3, 4) Gäller de i våra dagar, och vilka är de tillämpliga på?

Flera bibelkännare säger att ”jorden” som nämns i Jesu bergspredikan och även i Psalm 37 endast är symbolisk. I sina kommentarer i Bible de Glaire såg F. Vigouroux i dessa verser ”en symbol av himlen och kyrkan”. För M. Lagrange, en fransk bibelkännare, är denna välsignelse ”inte ett löfte om att de ödmjuka skall besitta den jord som vi bor på, varken under den nuvarande ordningen eller under en mer fullkomlig ordning, utan den plats, var den än kan vara, som är himlarnas kungarike”. För en annan bibelkännare är det ett ”symboliskt bruk av jordiska värderingar för att tala om himlen”. För åter andra uppfattas ”löftets land, Kanaan, i bildlig bemärkelse och representerar hemlandet där ovan, Guds rike, som de ödmjuka är garanterade att få ta i besittning. Detta är också innebörden i den här bilden i Psalm 37 och på andra ställen.” Men skall vi vara snabba att utelämna den fysiska jorden ur Guds löften?

Guds vilja med avseende på jorden består

Redan från början fanns det ett direkt samband mellan jorden och Guds avsikt med människan. Psalmisten skrev: ”Himlen – himlen tillhör Jehova, men jorden har han gett åt människosönerna.” (Psalm 115:16) Guds ursprungliga avsikt med mänskligheten var således förknippad med jorden och inte med himlen. Jehova gav det första människoparet i uppdrag att utbreda Edens trädgård till att omfatta hela jorden. (1 Moseboken 1:28) Detta var inte menat att vara något tillfälligt. I sitt ord försäkrar Jehova att jorden skall bestå för evigt: ”En  generation går, och en generation kommer, men jorden består till oöverskådlig tid.” (Predikaren 1:4; 1 Krönikeboken 16:30; Jesaja 45:18)

Guds löften faller aldrig i glömska, eftersom han som den Högste garanterar att de uppfylls. Bibeln använder vattnets kretslopp som en illustration för att belysa hur Guds löften med säkerhet kommer att uppfyllas: ”Alldeles som hällregnet och snön faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan att ha genomdränkt jorden och gjort den fruktbar och fått den att spira, ... så skall det visa sig vara med mitt ord [Guds ord], som går ut från min mun. Det skall inte vända tillbaka till mig med oförrättat ärende, utan det skall utföra det som jag har funnit behag i och ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” (Jesaja 55:10, 11) Gud ger människor löften. Det kan gå en viss tid innan dessa löften uppfylls, men de glöms aldrig bort. När de ”vänder tillbaka” till honom har de uppfyllt allt det som han har lovat.

Jehova fann verkligen ”behag i” att skapa jorden för människan. Vid slutet av den sjätte skapelsedagen sade han att allt var ”mycket gott”. (1 Moseboken 1:31) Det är Jehovas vilja att jorden skall förvandlas till ett paradis som består, och detta kommer att ske, eftersom Guds löften inte skall ”vända tillbaka till” honom ”med oförrättat ärende”. Alla löften om ett fullkomligt liv på jorden, där människor skall leva för evigt i fred och trygghet, skall uppfyllas. (Psalm 135:6; Jesaja 46:10)

Guds vilja kommer ofelbart att ske

Våra första föräldrars, Adams och Evas, synd fick Gud att under en tid dröja med att göra jorden till ett paradis. När de hade varit olydiga blev de utdrivna ur trädgården. De förlorade därigenom privilegiet att få vara med om att utbreda paradiset och uppfylla jorden med fullkomliga människor så som Gud hade bestämt. Men Gud gjorde anordningar för att fullgöra det han hade bestämt. Hur då? (1 Moseboken 3:17–19, 23)

Situationen i Eden kan liknas vid situationen för en man som börjar bygga ett hus på en fin tomt. Han lägger grunden, men någon kommer förbi och förstör den. Men i stället för att bara överge sitt projekt med huset vidtar mannen åtgärder för att fullborda det. Detta kan innebära extra kostnader, men det råder inget tvivel om att projektet från början var bra och skall fullbordas.

På liknande sätt gjorde Gud anordningar för att se till att det han hade bestämt skulle fullbordas. Strax efter det att våra första föräldrar syndat meddelade han något som skulle ge deras avkomlingar hopp. Det skulle komma en ”avkomma” som skulle upphäva den skada som hade åstadkommits. Uppfyllelsen av denna profetia visade att den avkomman i första hand var Guds Son, Jesus, som kom till jorden och frambar sitt liv som ett offer för att friköpa mänskligheten. (Galaterna 3:16; Matteus 20:28) När Jesus blev uppväckt till himlen skulle han bli kung i Guds rike. Det är i första hand Jesus som är den ödmjuke som ärver jorden, och han gör det tillsammans med utvalda trogna människor som uppväcks till liv i himlen för att bli hans medregenter i detta rike. (Psalm 2:6–9) Med tiden skall den här regeringen härska över jorden och se till att jorden förvandlas till det paradis som Gud har bestämt. Oräkneliga miljoner ödmjuka människor skall ”ärva jorden” i den bemärkelsen att de får nytta av detta rike styrt av Jesus Kristus och hans medregenter. (1 Moseboken 3:15; Daniel 2:44; Apostlagärningarna 2:32, 33; Uppenbarelseboken 20:5, 6)

 ”Så som i himlen så också på jorden”

Denna räddning – dels till liv i himlen och dels till liv på jorden – skildras i en syn som aposteln Johannes fick se. Han fick se kungar på himmelska troner som hade utvalts bland Kristi trogna lärjungar. Bibeln säger uttryckligen om dessa Kristi medförbundna att ”de skall härska som kungar över jorden”. (Uppenbarelseboken 5:9, 10) Lägg märke till hur Guds vilja med jorden skall fullgöras under ledning av ett himmelskt kungarike bestående av Jesus Kristus och hans medregenter. På det här sättet kommer jorden att bli det paradis som Gud bestämde från början.

I sin mönsterbön uppmanade Jesus sina efterföljare att be om att Guds vilja skulle ske ”så som i himlen så också på jorden”. (Matteus 6:9, 10) Skulle dessa ord ha någon mening om jorden försvann eller bara var en symbol av himlen? Och skulle de ha någon mening om alla rättfärdiga kom till himlen? Guds vilja med jorden kommer klart till uttryck i Bibeln, från skapelseberättelsen till synerna i Uppenbarelseboken. Jorden skall bli det som Gud har bestämt, ett paradis. Detta är Guds vilja som han lovar att fullgöra. De trogna på jorden ber om att detta skall ske.

Evigt liv på jorden är vad Skaparen, den Gud som inte har ”förändrats”, bestämde från början. (Malaki 3:6; Johannes 17:3; Jakob 1:17) Denna tidskrift, Vakttornet, har i över hundra år förklarat hur Guds vilja skall ske på jorden liksom den sker i himlen. Detta gör att vi kan förstå de löften om en återställelse av jorden som vi finner i Bibeln. Vi vill uppmana dig att närmare undersöka saken, antingen genom att samtala med Jehovas vittnen eller genom att kontakta utgivarna av denna tidskrift.

[Fotnot]

[Bild på sidan 4]

Bibeln talar tydligt om att jorden skall bli ett paradis

[Bild på sidan 7]

Vad skulle det vara för mening med Jesu mönsterbön om jorden skulle försvinna?