Hur vi närmar oss honom ”som hör bön”
Hur vi närmar oss honom ”som hör bön”
”Du som hör bön, till dig kommer allt kött.” (PSALM 65:2)
1. Vad skiljer människorna från de andra skapelserna på jorden, och vilken möjlighet ger det oss?
AV ALLA jordens levande skapelser är det endast människorna som har förmåga att tillbe Skaparen. Endast människor är medvetna om att de har ett andligt behov och känner att de vill tillfredsställa det. Detta ger oss den enastående möjligheten att ha ett personligt förhållande till vår himmelske Fader.
2. Vilken allvarlig inverkan hade synden på människans förhållande till sin Skapare?
2 Gud skapade människan med förmågan att närma sig honom. Adam och Eva skapades syndfria. Därför kunde de vända sig till Gud lika obehindrat som ett barn vänder sig till sin pappa. Men synden gjorde att de förlorade detta storslagna privilegium. Adam och Eva var olydiga mot Gud och gick miste om sitt nära förhållande till honom. (1 Moseboken 3:8–13, 17–24) Innebär detta att Adams ofullkomliga avkomlingar inte längre kan kommunicera med Gud? Nej, Jehova låter dem fortfarande närma sig honom, men bara om de uppfyller vissa villkor. Vilka är dessa villkor?
Villkor för att få närma sig Gud
3. Hur måste syndfulla människor närma sig Gud, och vilket exempel visar att det är så?
3 En händelse där två av Adams söner var inblandade hjälper oss att förstå vad Gud kräver av en ofullkomlig människa som önskar närma sig honom. Både Kain och Abel försökte närma sig Gud genom att frambära offer åt honom. Abels offer godtogs men inte Kains. (1 Moseboken 4:3–5) Vad bestod skillnaden i? I Hebréerna 11:4 sägs det: ”I tro frambar Abel åt Gud ett värdefullare offer än Kain, och genom denna tro fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig.” Det är uppenbart att tro är ett villkor för att man skall kunna närma sig Gud. Ett annat villkor framgår av Jehovas ord till Kain: ”Om du gör det som är gott, blir det inte då en upphöjelse?” Ja, Kain skulle ha kunnat närma sig Gud om han hade gjort det som var gott. Men Kain ignorerade Guds råd, dödade Abel och slutade som en utstött. (1 Moseboken 4:7–12) Redan tidigt i människans historia betonades det alltså hur viktigt det är att närma sig Gud i tro och göra det som är gott.
4. Vad bör vi erkänna om vi önskar närma oss Gud?
4 Om vi önskar närma oss Gud är det viktigt att vi erkänner att vi är syndfulla. Alla människor syndar, och synden är ett hinder när vi skall närma oss Gud. Profeten Jeremia skrev angående Israel: ”Vi har begått överträdelse. ... Du har spärrat tillträdet till dig med en molnmassa, så att ingen bön kan tränga igenom.” (Klagovisorna 3:42, 44) Ändå har Gud under människans hela historia varit villig att lyssna till böner från dem som närmat sig honom i tro och som genom att lyda hans bud visat att de har en rätt hjärteinställning. (Psalm 119:145) Vilka var några av dessa, och vad kan vi lära oss av deras böner?
5, 6. Vad kan vi lära oss av Abrahams sätt att närma sig Gud?
5 En av dem var Abraham. Gud godkände hans ansträngningar att närma sig honom, för Gud kallade honom ”min vän”. (Jesaja 41:8) Vad kan vi lära oss av Abrahams sätt att närma sig Gud? Denne trogne patriark frågade Jehova angående en arvinge och sade: ”Vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös.” (1 Moseboken 15:2, 3; 17:18) Vid ett annat tillfälle uttryckte han bekymmer över vilka som skulle bli räddade när Jehova verkställde sin dom mot de onda i Sodom och Gomorra. (1 Moseboken 18:23–33) Abraham bad också för andra. (1 Moseboken 20:7, 17) Och precis som det var i Abels fall frambar Abraham ibland offer i samband med att han närmade sig Jehova. (1 Moseboken 22:9–14)
6 Vid alla dessa tillfällen kände Abraham sig fri att tala med Jehova. Men hans fria och öppna tal återspeglade en ödmjuk syn på hans ställning i förhållande till Skaparen. Lägg märke till hans respektfulla ord i 1 Moseboken 18:27: ”Jag ber, här har jag dristat mig att tala till Jehova, fast jag är stoft och aska.” Vilken fin inställning att efterlikna!
7. Vad tog patriarkerna med i sina böner till Jehova?
7 Patriarkerna bad angående många olika saker, och Jehova lyssnade till deras böner. Jakob frambar en bön i form av ett löfte. När han hade bett om Guds stöd lovade han högtidligt: ”Av allt som du ger mig skall jag helt visst ge en tiondel åt dig.” (1 Moseboken 28:20–22) När han längre fram skulle möta sin bror bad han Jehova om beskydd och sade: ”Jag ber dig, befria mig ur min brors hand, ur Esaus hand, för jag är rädd för honom.” (1 Moseboken 32:9–12) Patriarken Job trädde fram inför Jehova för sin familjs räkning och frambar offer för den. När hans tre kamrater syndade genom det de sade, bad Job för dem, ”och Jehova bönhörde Job”. (Job 1:5; 42:7–9) De här berättelserna hjälper oss att avgöra vad vi kan ta med i våra böner till Jehova. Vi ser också att Jehova villigt lyssnar till deras böner som närmar sig honom på rätt sätt.
Under lagförbundet
8. Hur lades frågor för folkets räkning fram inför Jehova under lagförbundet?
8 När Jehova hade befriat israeliterna ur Egypten ingick han lagförbundet med dem. I lagen föreskrevs att de skulle närma sig Gud genom ett förordnat prästerskap. Somliga leviter fick uppgiften att fungera som präster för folkets räkning. När frågor av nationell vikt och betydelse uppstod, lade en representant för folket – ibland en kung eller en profet – fram saken inför Gud i bön. (1 Samuelsboken 8:21, 22; 14:36–41; Jeremia 42:1–3) Vid invigningen av templet bad till exempel kung Salomo en innerlig bön till Jehova. Jehova å sin sida visade att han hade hört Salomos bön genom att uppfylla templet med sin härlighet och säga: ”Mina öron [skall vara] uppmärksamma på bön som frambärs på denna plats.” (2 Krönikeboken 6:12–7:3, 15)
9. Vad krävdes för att man på rätt sätt skulle kunna närma sig Jehova vid helgedomen?
9 I lagen som gavs till Israel nämnde Jehova ett krav för att man skulle få närma sig honom vid helgedomen. Vad var det? Varje morgon och varje kväll skulle översteprästen, förutom att han frambar djuroffer, bränna välluktande rökelse inför Jehova. Längre fram skötte också underprästerna om detta, utom på försoningsdagen. Om prästerna inte visade Jehova sådan respektfull vördnad, skulle han inte vara nöjd med deras tjänst. (2 Moseboken 30:7, 8; 2 Krönikeboken 13:11)
10, 11. Vad vittnar om att Jehova godtog enskilda individers böner?
10 Var det i det forntida Israel möjligt att närma sig Jehova endast genom särskilda representanter? Nej, i Bibeln visas det att Jehova villigt lyssnade till enskilda människors böner. I den bön Salomo bad vid invigningen av templet vädjade han till Jehova med orden: ”Oavsett vilken bön eller vilken begäran om ynnest som än kommer från vilken människa det vara må eller från hela ditt folk Israel ... och de breder ut sina handflator mot detta hus, må du då höra det i himlen.” (2 Krönikeboken 6:29, 30) Lukas berättelse säger att när Johannes döparens far, Sakarja, offrade rökelse i helgedomen, var det ett stort antal tillbedjare av Jehova som inte var präster som ”stod utanför och bad”. Det hade tydligen blivit en sedvänja att människor samlades och bad utanför helgedomen medan rökelse frambars åt Jehova på det gyllene altaret. (Lukas 1:8–10)
11 När man kom inför Jehova på rätt sätt var han därför villig att godta de böner som frambars till honom av dem som representerade nationen som helhet och från enskilda individer som personligen sökte närma sig honom. Nu lever vi inte längre under lagförbundet. Men vi kan ändå lära oss några viktiga saker om bön av de forntida israeliternas sätt att närma sig Gud.
I den kristna församlingen
12. Vilken anordning för att träda fram inför Jehova finns tillgänglig för de kristna?
12 Vi lever nu i den kristna eran. Det finns inte längre ett bokstavligt tempel där präster representerar hela Guds folk och som vi kan vända oss mot när vi ber till Gud. Men Jehova har fortfarande en anordning genom vilken vi kan träda fram inför honom. Vilken anordning är det? År 29 v.t., när Kristus smordes och förordnades som överstepräst, trädde ett andligt tempel i funktion. * Detta andliga tempel var den nya anordningen för att träda fram inför Jehova i tillbedjan på grundval av Jesu Kristi försoningsoffer. (Hebréerna 9:11, 12)
13. Nämn en parallell mellan templet i Jerusalem och det andliga templet när det gäller böner.
13 Många inslag i templet i Jerusalem belyser mycket bra anordningarna i det andliga templet, bland annat det som har med bön att göra. (Hebréerna 9:1–10) Vad representerade till exempel rökelsen som offrades morgon och kväll på rökelsealtaret i det heliga i templet? Enligt Uppenbarelseboken ”betyder [rökelsen] de heligas böner”. (Uppenbarelseboken 5:8; 8:3, 4) David blev inspirerad att skriva: ”Må min bön beredas som rökelse inför dig.” (Psalm 141:2) För de kristna representerar därför den välluktande rökelsen godtagbara böner till Jehova och lovprisning av honom. (1 Thessalonikerna 3:10)
14, 15. Vad kan sägas om att närma sig Jehova när det gäller a) de smorda kristna? b) de ”andra fåren”?
14 Vilka får träda fram inför Gud i det andliga templet? I det bokstavliga templet hade prästerna och leviterna privilegiet att tjäna på den inre förgården, men bara präster fick gå in i det heliga. De smorda kristna, som har ett himmelskt hopp, befinner sig i ett unikt andligt tillstånd som förebildades av den inre förgården och det heliga, och detta gör att de kan frambära böner till Gud och lovprisa honom.
15 Hur är det då med dem som har ett jordiskt hopp, de ”andra fåren”? (Johannes 10:16) Profeten Jesaja visade att människor av många nationer skulle komma för att tillbe Jehova ”i dagarnas slutskede”. (Jesaja 2:2, 3) Han skrev också att ”utlänningar” skulle sluta sig till Jehova. Jehova visade att han var villig att ta emot dem genom att säga: ”Jag [skall] ... låta dem glädjas inne i mitt bönehus.” (Jesaja 56:6, 7) Uppenbarelseboken 7:9–15 ger fler detaljer och talar om ”en stor skara” ur ”alla nationer” som samlas för att tillbe Gud och be till honom ”dag och natt” där de står på den yttre förgården till det andliga templet. Vilken trösterik tanke att alla Guds tjänare i våra dagar fritt kan närma sig Gud i full förtröstan på att han hör dem!
Vilka böner är godtagbara?
16. Vad kan vi lära oss av de första kristna när det gäller böner?
16 De första kristna bad mycket. Vad bad de om? Kristna äldste bad om vägledning när de utvalde män som skulle sköta organisatoriska ansvarsuppgifter. (Apostlagärningarna 1:24, 25; 6:5, 6) Epafras bad för sina medtroende. (Kolosserna 4:12) Medlemmar av församlingen i Jerusalem bad för Petrus när han satt i fängelse. (Apostlagärningarna 12:5) De första kristna bad att Gud skulle ge dem mod när de mötte motstånd och sade: ”Jehova, vänd din uppmärksamhet till deras hotelser och förunna dina slavar att fortsätta med att tala ditt ord med all frimodighet.” (Apostlagärningarna 4:23–30) Lärjungen Jakob uppmanade de kristna att be till Gud om vishet när de prövades. (Jakob 1:5) Tar du upp sådant i dina böner till Jehova?
17. Vilkas böner godtar Jehova?
17 Gud godtar inte alla böner. Hur kan vi då be i tillförsikt om att våra böner skall bli hörda? Trogna människor som Gud lyssnade till i forna tider närmade sig honom i uppriktighet och med rätt hjärteinställning. De hade tro som visades genom goda gärningar. Vi kan vara övertygade om att Jehova lyssnar till dem som närmar sig honom på liknande sätt i våra dagar.
18. Vilket villkor måste de kristna uppfylla för att deras böner skall bli hörda?
18 Det finns ytterligare ett villkor. Aposteln Paulus förklarade detta när han skrev: ”Genom honom har vi ... tillträde till Fadern genom en enda ande.” Vem syftade Paulus på när han skrev ”genom honom”? Han syftade på Jesus Kristus. (Efesierna 2:13, 18) Ja, det är endast genom Jesus som vi fritt kan närma oss Fadern. (Johannes 14:6; 15:16; 16:23, 24)
19. a) När blev offrandet av rökelse i Israel något motbjudande för Jehova? b) Hur kan vi förvissa oss om att våra böner är som välluktande rökelse för Jehova?
19 Som redan nämnts representerar rökelsen som offrades av de israelitiska prästerna godtagbara böner från Guds trogna tjänare. Men vid vissa tider var offrandet av rökelse något motbjudande för Jehova. Så var det då israeliterna brände rökelse i templet samtidigt som de böjde sig ner för avgudar. (Hesekiel 8:10, 11) Det är likadant i våra dagar: Bönerna från dem som påstår sig tjäna Jehova men samtidigt handlar i strid med hans lagar är som en motbjudande lukt för honom. (Ordspråksboken 15:8) Låt oss därför fortsätta att vara rena på alla områden i livet, så att våra böner är som välluktande rökelse för Gud. Jehova finner behag i bönerna från dem som vandrar på hans rättfärdiga stigar. (Johannes 9:31) Men det återstår några frågor. Hur bör vi be? Vad kan vi be om? Och hur besvarar Gud våra böner? Nästa artikel kommer att behandla dessa och andra frågor.
[Fotnot]
Kan du förklara?
• Hur kan ofullkomliga människor närma sig Gud på ett godtagbart sätt?
• Hur kan vi efterlikna patriarkerna i våra böner?
• Vad lär vi oss av de första kristnas böner?
• När är våra böner som välluktande rökelse för Gud?
[Frågor]
[Bild på sidan 23]
Varför godtog Gud Abels offer men inte Kains?
[Bild på sidan 24]
”Jag är stoft och aska”
[Bild på sidan 25]
”Jag [skall] helt visst ge en tiondel åt dig”
[Bild på sidan 26]
Är dina böner som välluktande rökelse för Jehova?