Viktiga detaljer från Femte boken i Psalmerna
Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Femte boken i Psalmerna
DE RIKA kanske säger: ”Våra söner är som små plantor som har vuxit sig stora i sin ungdom, våra döttrar som hörnpelare, skulpterade i palatsstil, våra magasin är fulla, ... våra småboskapshjordar förökar sig i tusental.” De kanske också utropar: ”Lyckligt är det folk som har det så!” I kontrast till detta säger psalmisten: ”Lyckligt är det folk vars Gud är Jehova!” (Psalm 144:12–15) Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Jehova är den lycklige Guden, och lycka tillhör dem som tillber honom. (1 Timoteus 1:11) Denna sanning kommer tydligt fram i den avslutande samlingen av inspirerade sånger som finns i Psalmerna 107–150.
Den Femte boken i Psalmerna framhåller också Jehovas enastående egenskaper, däribland hans kärleksfulla omtanke, sannfärdighet och godhet. Ju mer vi lär känna Gud som person, desto mer kommer vi att älska och frukta honom. Detta i sin tur skänker oss lycka. Ja, Psalmernas femte bok innehåller verkligen ett värdefullt budskap! (Hebréerna 4:12)
JEHOVAS KÄRLEKSFULLA OMTANKE GER OSS SKÄL ATT VARA LYCKLIGA
”Må de tacka Jehova för hans kärleksfulla omtanke och för hans underbara gärningar mot människosönerna”, sjunger de landsflyktiga judarna när de återvänder från fångenskapen i Babylon. (Psalm 107:8, 15, 21, 31) David lovprisar Gud och sjunger: ”Din sannfärdighet [når] upp till skyarna.” (Psalm 108:4) I nästa sång ber han: ”Hjälp mig, Jehova, min Gud, rädda mig i din kärleksfulla omtanke.” (Psalm 109:18, 19, 26) Psalm 110 är profetisk och pekar fram emot Messias styre. ”Fruktan för Jehova är början till vishet”, förklaras det i Psalm 111:10. I den efterföljande psalmen framhålls det: ”Lycklig är den man som fruktar Jehova.” (Psalm 112:1)
Psalmerna 113–118 kallas Hallelpsalmerna, eftersom ett återkommande uttryck i dem är ”halleluja”, eller ”lovprisa Jah”. Enligt Mishna, ett verk från 200-talet som bygger på judarnas tidigare muntliga tradition, sjöngs de här psalmerna vid påsken och vid judarnas tre årliga högtider. Psalm 119 är den längsta psalmen och det längsta kapitlet i Bibeln, och här lovprisas storheten i Jehovas uppenbarade ord, eller budskap.
Svar på bibliska frågor:
109:23 – Vad menade David när han sade: ”Som skuggan som förlängs tvingas jag bort”? Det var Davids sätt att poetiskt säga att han kände att han inte hade långt kvar att leva. (Psalm 102:11)
110:1, 2 – Vad gjorde Davids ”Herre”, Jesus Kristus, medan han satt på Guds högra sida? När Jesus hade uppstått steg han upp till himlen och väntade på Guds högra sida fram till 1914, då han började regera som kung. Under tiden fram till dess regerade Jesus över sina smorda efterföljare genom att ge dem vägledning i arbetet med att predika och göra lärjungar och genom att förbereda dem för uppgiften att regera tillsammans med honom i hans kungarike. (Matteus 24:14; 28:18–20; Lukas 22:28–30)
110:4 – Vilken ed har Jehova svurit utan att känna ånger? Denna ed är det förbund Jehova slöt med Jesus Kristus om att denne skulle tjäna som kung och överstepräst. (Lukas 22:29)
113:3 – Hur skall Jehovas namn lovprisas ”från solens uppgång till dess nedgång”? Detta innefattar mer än att en grupp människor tillber Gud varje dag. Från det att solen går upp i öster till dess att den går ner i väster lyser dess strålar över hela jordklotet. På liknande sätt skall Jehova lovprisas över hela jorden. Detta kan inte genomföras utan en organiserad insats. Som Jehovas vittnen har vi den fantastiska förmånen att få lovprisa Gud och flitigt ta del i att predika om Guds kungarike.
116:15 – Hur ”dyrbar i Jehovas ögon är hans lojalas död”? Jehovas tillbedjare är så dyrbara för honom att han inte kommer att tillåta att hela skaran av dem dödas – det skulle vara ett alltför högt pris att betala. Om han tillät det, skulle det vara som om hans fiender var mäktigare än han. Dessutom skulle det inte finnas någon kvar på jorden som kunde utgöra grunden till den nya världen.
119:71 – Hur skulle det kunna vara gott för någon att utsättas för lidande? Svårigheter och prövningar kan lära oss att förtrösta på Jehova mera helt och fullt, att bli innerligare i våra böner och att bli flitigare i att studera Bibeln och tillämpa det den lär. Hur vi reagerar när vi utsätts för lidande kan dessutom avslöja brister i vår personlighet som kan rättas till. Lidande kommer inte att göra oss bittra om vi låter det luttra och rena oss.
119:96 – Vad menade psalmisten när han sade: ”På all fullkomlighet har jag sett ett slut”? Psalmisten talar om fullkomlighet ur mänsklig synvinkel. Han tänkte förmodligen på att människan endast har en begränsad uppfattning om vad fullkomlighet är. Men Guds bud har inte någon sådan begränsning. Dess vägledning är tillämplig i alla sidor av livet. I Bibel 2000 sägs det: ”Jag har sett att allting har ett slut, men dina bud är utan gränser.”
119:164 – Vad kan vi utläsa av att Gud lovprisas ”sju gånger om dagen”? Talet sju betecknar ofta fullständighet. Psalmisten framhåller alltså att Jehova är värd att få all lovprisning.
Lärdomar för oss:
107:27–31. Världens vishet kommer att ”vara förvirrad” när Harmageddon kommer. (Uppenbarelseboken 16:14, 16) Den kan inte rädda någon från tillintetgörelse. Det är endast de som vänder sig till Jehova för att få räddning som kommer att vara vid liv för att ”tacka ... [honom] för hans kärleksfulla omtanke”.
109:30, 31; 110:5. En krigare höll vanligtvis sitt svärd i höger hand, vilken normalt inte skyddades av skölden, som han höll i vänster hand. Jehova står bildligt talat på sina tjänares ”högra sida” för att strida för dem. Han ger dem alltså skydd och hjälp – ett gott skäl för oss att ”prisa ... [honom] mycket”.
113:4–9. Jehova är så upphöjd att han måste böja sig ner till och med ”för att se på himlen”. Ändå har han medlidande med den ringe, den fattige och den ofruktsamma kvinnan. Den suveräne Herren Jehova är ödmjuk, och han vill att också de som tillber honom skall vara ödmjuka. (Jakob 4:6)
114:3–7. När vi läser om de underbara gärningar som Jehova utförde för sitt folk vid Röda havet, vid Jordanfloden och vid berget Sinai, bör detta göra ett djupt intryck på oss. Mänskligheten, som representeras av ”jorden”, bör bildligt talat ”vrida ... [sig] i smärtor”, dvs. känna vördnad och fruktan, på grund av Herren.
119:97–101. När vi inhämtar vishet, insikt och kunskap från Guds ord skyddas vi mot andlig skada.
119:105. Guds ord är en lampa för vår fot på så sätt att det kan hjälpa oss att ta itu med våra problem. Det lyser också bildligt talat upp vår stig, eftersom det avslöjar vad Gud har för avsikt att göra i framtiden.
LYCKLIGA TROTS PRÖVNINGAR
Hur kan vi klara av prövosamma omständigheter och härda ut under svårigheter? Psalmerna 120–134 ger oss ett klart och tydligt svar på den frågan. Vi kan uthärda prövningar och bevara vår glädje genom att vända oss till Jehova för att få hjälp. Dessa psalmer, som kallas vallfartssånger, sjöngs troligen när israeliterna drog upp till Jerusalem för att fira de årliga högtiderna.
Psalmerna 135 och 136 framställer Jehova som den som gör vad han än behagar, vilket får honom att stå i skarp kontrast till hjälplösa avgudar. Psalm 136 är komponerad för växelsång, där sista delen av varje vers skulle sjungas som ett svar på den första delen. Nästa psalm berättar om den förtvivlan som rådde bland de judar i Babylon som ville tillbe Jehova i Sion. Psalmerna 138–145 har skrivits av David. Han vill prisa Jehova av hela sitt hjärta. Varför det? ”Ty jag är danad så underbart att det inger fruktan”, säger han. (Psalm 138:1; 139:14) I Psalmerna 140–144 ber David om att få skydd mot onda människor, rättmätig tillrättavisning, befrielse från förföljare och vägledning när det gäller uppförandet. Han betonar Jehovas folks lycka. (Psalm 144:15) Efter att ha framhållit Guds storhet och godhet förklarar David: ”Min mun skall förkunna Jehovas lov; må allt kött välsigna hans heliga namn till oöverskådlig tid, ja för evigt.” (Psalm 145:21)
Svar på bibliska frågor:
122:3 – Hur var Jerusalem en stad som var ”sammanfogad i enhet”? Precis som i många andra städer i forna tider var husen i Jerusalem byggda tätt intill varandra. Staden var kompakt och därför lätt att försvara. Den fysiska närheten mellan hemmen gjorde att invånarna i staden kunde hoppas på att få hjälp och skydd av varandra. Detta ger en antydan om den andliga enhet som rådde mellan Israels 12 stammar när de kom tillsammans för att tillbe.
123:2 – Vad lär vi av illustrationen om ”tjänares ögon”? Tjänare och tjänarinnor iakttar sin herres eller matmors hand av två skäl: dels för att avgöra vad han eller hon önskar och dels för att få skydd och livets nödtorft. På liknande sätt blickar vi upp till Jehova för att urskilja hans vilja och för att få hans godkännande.
131:1–3 – Hur hade David ”lugnat och stillat” sin själ ”som ett avvant barn hos sin mor”? Som ett avvant barn lär sig att finna tröst och tillfredsställelse i sin mors armar, så hade David lärt sig att lugna och stilla sin själ ”som ett avvant barn hos sin mor”. Hur då? Genom att han inte hade ett högmodigt hjärta och stolta ögon och genom att han inte vandrade efter ting som var för stora för honom. David var inte ute efter bemärkthet, utan insåg vanligtvis sina begränsningar och visade ödmjukhet. Vi gör vist i att efterlikna hans inställning, särskilt när vi strävar efter ansvarsuppgifter i församlingen.
Lärdomar för oss:
120:1, 2, 6, 7. Förtal och sårande ord kan göra livet outhärdligt för andra. Vi visar att vi ”vill ha fred” bland annat genom att hålla vår tunga i styr.
120:3, 4. Om vi måste stå ut med någon som har en ”svekfull tunga”, kan vi hämta tröst av att veta att Jehova kommer att rätta till förhållandena när hans rätta tid är inne. De som förtalar andra kommer att drabbas av olycka genom ”en väldig mans” hand. De kommer att drabbas av Jehovas glödande dom, som bildligt beskrivs som ”brinnande kol av ginstbuskar”.
127:1, 2. Vi bör alltid vända oss till Jehova för att få vägledning.
133:1–3. Den endräkt som råder bland Jehovas folk är lugnande, välgörande och styrkande. Vi bör inte störa den genom att leta efter fel hos varandra, gräla med varandra eller klaga på varandra.
137:1, 5, 6. Landsflyktiga tillbedjare av Jehova kände en mycket nära samhörighet med Sion, som hade varit en bild av Guds organisation. Hur är det med oss? Är vi lojalt hängivna den organisation som Jehova använder i dag?
138:2. Jehova gör sitt ord stort, ja, ”utöver allt vad ... [hans] namn står för”, i den bemärkelsen att uppfyllelsen av allt som utlovats i hans namn vida kommer att överträffa alla våra förväntningar. Vi har verkligen en underbar framtid att vänta.
139:1–6, 15, 16. Jehova lägger märke till vad vi gör, känner till vad vi tänker och vet vad vi skall säga innan vi säger det. Han känner oss från det att embryot av oss formades, innan alla kroppsdelar blev urskiljbara. Guds kunskap om oss som individer är ”för underbar” för att vi skall förstå den. Tänk så tröstande det är att veta att Jehova inte bara lägger märke till en prövosam situation som vi kan ha, utan också förstår hur den påverkar oss.
139:7–12. Ingen plats som vi skulle kunna vara på är för avlägsen för att Gud skulle kunna ge oss styrka.
139:17, 18. Har kunskapen om Jehova blivit ljuvlig för oss? (Ordspråksboken 2:10) I så fall har vi funnit en outtömlig källa till glädje. Jehovas tankar är ”fler än sandkornen”. Det kommer alltid att finnas mer att lära om honom.
139:23, 24. Vi bör önska att Jehova prövar vår inre människa för att se om det finns någon ”smärtsam väg” i oss, såsom orätta tankar, önskningar och böjelser, och att han hjälper oss att få bort dem.
143:4–7. Hur kan vi härda ut under svåra prövningar? Psalmisten ger oss nyckeln: Meditera över Jehovas gärningar, begrunda hans händers verk och be till honom om hjälp.
”Lovprisa Jah!”
Var och en av de fyra första samlingarna av psalmer avslutas med ett uttryck av lovprisning av Jehova. (Psalm 41:13; 72:19, 20; 89:52; 106:48) Den sista samlingen utgör inget undantag. I Psalm 150:6 läser vi: ”Må allt som andas lovprisa Jah. Lovprisa Jah!” Detta kommer att bli en verklighet i Guds nya värld.
Vi ser fram emot den här glädjefyllda tiden. Den ger oss goda skäl att ära den sanne Guden och lovprisa hans namn. Drivs vi inte till att i tacksamhet lovprisa Jehova när vi tänker på den lycka och glädje det ger att känna honom och ha ett gott förhållande till honom?
[Bild på sidan 15]
Jehovas underbara gärningar inger vördnad
[Bild på sidan 16]
Jehovas tankar är ”fler än sandkornen”