Andliga skatter i Guinea

UNDER många hundra år har äventyrare riskerat livet i jakten på skatter och rikedomar. Några av de våghalsiga äventyrarna har kommit till Guinea i Västafrika, där de har funnit två olika slag av rikedomar – både materiella och andliga. Guinea, som har stora fyndigheter av diamanter, guld, järnmalm och högvärdig bauxit (som används för aluminiumproduktion), har över nio miljoner invånare.

Kristenhetens religionssamfund är inte dominerande i landet, men tillbedjan betraktas som något viktigt och många uppskattar andliga rikedomar. Men vad är egentligen sådana andliga rikedomar? Det är Jehovas trogna tjänare. I Haggaj 2:7 beskrivs de som ”nationernas dyrbara skatter”.

Andliga skatter

Det krävs en hel del ansträngning för att gräva djupt ner i jorden och komma åt de rikedomar som ligger dolda där. Och i den kristna tjänsten måste man göra uppriktiga ansträngningar för att finna andliga rikedomar. Arbetet med att predika om Guds rike tog fart under 1950-talet i Guineas inre delar och nådde inte huvudstaden, Conakry, förrän i början av 1960-talet. I dag finns det omkring 900 Jehovas vittnen i 21 församlingar och ett antal grupper över hela landet.

Missionärer anlände 1987 och arbetade tillsammans med den enda församlingen i Conakry. I dag finns det mer än 20 missionärer i huvudstaden och i landet i övrigt. De bygger nitiskt upp församlingarna och samarbetar  med bröderna och systrarna i tjänsten på fältet.

Luc, som bor i Conakry, fick glädjen att studera Bibeln med Albert, en ung läkare. Albert hade sökt efter sann religion och vänt sig till flera olika kyrkor. Han höll också på med spiritistiska sedvänjor. Han bar en ring som han hade fått av ett spiritistiskt medium som lovade att ringen skulle ge honom lycka. Efter att ha blivit mycket besviken i sitt sökande efter den sanna religionen kastade Albert ringen och bad till Gud: ”Gud, om du finns, hjälp mig att lära känna dig och att tjäna dig. Annars kommer jag bara att låta mina egna begär styra mitt liv.” Kort därefter besökte Albert sin syster och lyssnade medan ett Jehovas vittne studerade Bibeln med hans systerdotter. Det ordnades snart med att Luc kunde börja studera Bibeln med Albert.

Luc var mycket glad över att få studera med Albert även om det innebar att han varje vecka måste gå mer än 5 kilometer i vardera riktningen. Luc hade inte mycket skolutbildning bakom sig. Ändå var Albert, som hade en akademisk examen, djupt imponerad av Lucs starka tro på Bibeln och hur han tillämpade de bibliska lärdomarna. Albert blev mycket glad när han förstod att Gud inte är orsaken till människors lidande, utan att Guds avsikt är att få ett slut på allt lidande och göra jorden till ett paradis. (Psalm 37:9–11) Bibelns sanningar och det fina uppförande som Albert lade märke till hos medlemmarna i församlingen rörde hans hjärta.

Men likt en rådiamant som måste bli noggrant bearbetad av en yrkesman för att verkligen gnistra, så måste Albert avlägsna världsliga egenskaper för att hans liv skulle harmoniera med Guds rättfärdiga normer. Han slutade kontakta spiritistiska medier, missbruka alkohol och spela. Men Albert tyckte att det svåraste var att sluta röka. Till slut, efter att ha bett intensivt till Jehova om hjälp, lyckades han. Sex månader senare gifte han sig med den kvinna som han levde tillsammans med, och hon började också  studera Bibeln. Nu är de båda döpta och tjänar Jehova tillsammans.

Martin är också en sådan andlig diamant. Han började studera Bibeln i Guéckédou när han var 15 år. Hans föräldrar var katoliker, och de motsatte sig att han var med vid Jehovas vittnens möten. De förstörde Martins bibliska litteratur, slog honom och jagade i väg honom hemifrån. Men likt en diamant som bildas när kol utsätts för extremt tryck, växte Martin sig stark i sin kärlek till Bibelns sanning när han fick uthärda svårigheter. Så småningom blev hans föräldrar mer vänligt inställda, och han kunde återvända hem. Hur kom det sig att hans föräldrar hade ändrat sig? De såg den stora skillnaden mellan Martin och hans yngre syskon, som hade börjat bli upproriska och leva omoraliskt. Nu var Martins pappa övertygad om att hans son hade nytta av sin nya tro och välkomnade församlingens medlemmar till sitt hem. Martins mamma tackade bröderna flera gånger för allt de hade gjort för att hjälpa hennes son. Martin blev döpt när han var 18 år och fick längre fram möjligheten att gå igenom Skolan för förordnade tjänare. Han tjänar nu som pionjär med särskilt uppdrag.

Importerade andliga rikedomar

Guinea exporterar en stor del av landets naturtillgångar, men vissa av landets andliga rikedomar har ”importerats”. Många människor har flyttat till Guinea från andra afrikanska länder, oftast av ekonomiska skäl. Andra har kommit till landet när de har flytt från långa och brutala krig.

Ernestine, från Kamerun, kom till Guinea för 12 år sedan. Hon studerade med Jehovas vittnen och var med vid mötena i flera års tid utan att bli döpt. Hon fick tårar i ögonen när hon såg dopet vid en kretssammankomst som Jehovas vittnen höll 2003. Hon kände sig överväldigad av skuldkänslor och bad till Jehova: ”Jag är 51 år, och jag har inte gjort något gott för din skull. Nu vill jag tjäna dig.”  Efter sin ödmjuka bön handlade hon också i enlighet med den. Hon sade till sin sambo att de inte kunde leva tillsammans om de inte var gifta. Han gick med på att gifta sig, och Ernestine grät glädjetårar när hon blev döpt i november 2004.

Sedan tidigt 1990-tal har Guinea tagit emot tusentals flyktingar från Liberia och Sierra Leone, däribland hundratals Jehovas vittnen. Så snart de har anlänt till flyktinglägret ordnar bröderna med regelbundna möten, organiserar tjänsten på fältet och bygger en Rikets sal. Somliga blir Jehovas vittnen medan de är i lägret, och Isaac är en av dem. När Isaac hade blivit döpt fick han möjlighet att återvända till Liberia och fortsätta sitt arbete på ett stort företag. Men han valde i stället att stanna i flyktinglägret Lainé och vara reguljär pionjär. Han säger: ”Nu behöver jag inte tillstånd av min chef för att få vara med vid församlingsmötena eller vid sammankomster. Jag är fri att tjäna Jehova.” I december 2003 hölls en områdessammankomst för de 150 vittnen som lever bland 30000 andra flyktingar i det här avlägset belägna flyktinglägret. Glädjande nog var 591 med vid sammankomsten, bland dem nio döva som fick programmet tolkat till teckenspråk. Tolv blev döpta. Bröderna och systrarna uppskattade verkligen de ansträngningar som hade gjorts för att de skulle få del av denna andliga festmåltid.

”Dyrbara skatter” måste göra förändringar

De som söker efter guld och diamanter verkar inte tycka att några hinder är för stora. Och det är hjärtevärmande att se vilka ansträngningar människor gör för att övervinna svårigheter och börja tjäna Jehova. Zainab är ett exempel på det.

När Zainab var 13 år tvingades hon att bli barnslav. Hon fördes till Guinea från sitt hem i ett annat västafrikanskt land. Vid 20 års ålder fick hon höra Bibelns budskap. Hon hade en stark önskan att tillämpa det hon fick lära sig.

Det var svårt för Zainab att komma till församlingens möten. Men hon tyckte mycket om mötena och ville absolut inte missa dem. (Hebréerna 10:24, 25) Hon gömde sina böcker utomhus för att kunna ta med dem när hon gick till mötena. Vid flera tillfällen blev hon svårt slagen av sina ”ägare” när hon hade varit tillsammans med sina medtroende för att bli uppbyggd andligen.

Zainabs omständigheter förändrades så småningom, och hon blev frigiven. Hon började omedelbart vara med vid alla möten, och det hjälpte henne att göra snabba andliga framsteg. Hon tackade nej till ett välavlönat arbete som skulle ha hindrat henne från att vara med vid mötena och få kristen undervisning. Hon skrev in sig i teokratiska skolan och började ta del i förkunnartjänsten. Längre fram visade hon sitt överlämnande åt Jehova genom att bli döpt. Direkt efter dopet blev hon hjälppionjär. Sex månader senare ansökte hon om att få börja som reguljär pionjär.

Efter att ha varit med vid några möten sade en intresserad man: ”Jag känner mig inte fattig när jag är här.” Vissa människor är endast intresserade av Guineas materiella rikedomar, men de som älskar Jehova söker ivrigt efter andliga rikedomar. Ja, i dag samlas ”nationernas dyrbara skatter” till Jehovas rena tillbedjan.

[Ruta på sidan 8]

GUINEA – 2005

Högsta antalet vittnen: 883

Bibelstudier: 1 710

Närvarande vid Åminnelsen: 3 255

[Kartor på sidan 8]

(För formaterad text, se publikationen)

GUINEA

Conakry

SIERRA LEONE

LIBERIA

[Bild på sidan 9]

Albert och Luc

[Bild på sidan 9]

Rikets sal i Conakry

[Bild på sidan 10]

Ernestine

[Bild på sidan 10]

Martin

[Bild på sidan 10]

Zainab

[Bildkälla på sidan 8]

USAID