Kommer det kristna dopet från judarnas rituella bad?

JOHANNES DÖPAREN predikade om ”dop som en symbol för sinnesändring”. Och Jesus uppmanade sina efterföljare att göra lärjungar och döpa dem. (Markus 1:4; Matteus 28:19)

Bibeln visar att det kristna dopet innebär fullständig nedsänkning i vatten. I boken Jesus and His World sägs det: ”Liknande riter förekommer och har förekommit i många religioner och är inte begränsade till vissa länder eller kulturer.” I boken påstås det vidare att ”man finner ursprunget till det kristna dopet i judendomen”. Stämmer det här påståendet?

Bassänger för judiska rituella bad

Arkeologer som gräver i närheten av tempelberget i Jerusalem har hittat nästan 100 badinrättningar för rituell rening, vilka är från det första århundradet f.v.t. och det första århundradet v.t. I en synagoga fann man en inskrift från 100-talet eller 200-talet v.t., och på den stod det att sådana badinrättningar var tillgängliga för ”besökare som behövde dem”. Ytterligare bassänger har hittats i den del av Jerusalem där rika och prästerliga familjer bodde. Där hade nästan alla hus privata bassänger för rituell rening.

Bassängerna var rektangulära, och de hade huggits ut i berggrunden eller grävts ut i jorden och beklätts med tegel eller sten. Väggarna putsades för att vattnet inte skulle läcka ut. De flesta var 1,8 gånger 2,7 meter. Regnvatten leddes till bassängerna. Vattnet var åtminstone 1,2 meter djupt, vilket gjorde att man kunde komma helt under vattnet genom att böja sig ner. Trappan ner till vattnet avdelades ibland med en låg skiljevägg. Man tror att den ena sidan av trappan var avsedd för att man, när man var oren, skulle gå ner i det renande badet och den andra sidan för att man skulle gå upp ur badet utan att bli orenad.

Baden hade samband med judarnas rituella renhet. Vad innebar detta?

 Lagen och traditionen om bad

Den mosaiska lagen betonade behovet av att Guds folk var rent, både andligt och fysiskt. För israeliterna fanns det olika situationer som gjorde att de blev ceremoniellt orena, och de behövde då rena sig genom att bada kroppen och tvätta sina kläder. (3 Moseboken 11:28; 14:1–9; 15:1–31; 5 Moseboken 23:10, 11)

Jehova Gud är fullständigt ren och helig. Prästerna och leviterna skulle därför tvätta sina händer och fötter innan de trädde fram till hans altare för att inte dö. (2 Moseboken 30:17–21)

Forskare tror att det judiska religiösa etablissemanget under det första århundradet v.t. hade utvidgat kraven för prästerlig renhet till att också gälla icke-leviter. Både esséerna och fariséerna tillämpade rituella tvättningar. En källa berättar angående Jesu tid: ”En jude skulle vara rituellt ren innan han trädde upp på tempelberget, innan han frambar ett offer, innan han fick nytta av ett prästerligt offer och i andra sammanhang.” Talmud säger att de som badade förväntades sänka ner hela kroppen i vattnet.

Jesus kritiserade fariséerna för att de höll fast vid rituell rening. De utövade tydligtvis ”olika former av dop”, däribland ”dop av bägare och kannor och kopparkärl”. Jesus sade att fariséerna överträdde Guds bud för att kunna införa egna traditioner. (Hebréerna 9:10; Markus 7:1–9; 3 Moseboken 11:32, 33; Lukas 11:38–42) I den mosaiska lagen fanns det inte något krav på att hela kroppen skulle sänkas ner i vatten.

Finner man då ursprunget till det kristna dopet i de rituella bad som förekom bland judarna? Svaret är nej.

Rituella bad och kristet dop

Judarna renade sig själva genom rituella bad. Men det dop som Johannes utförde var inte något slags rituellt bad som var bekant för judarna. Johannes kom att bli känd som döparen, vilket visar att hans dop var annorlunda. Judiska religiösa ledare sände till och med en delegation för att fråga: ”Varför döper du?” (Johannes 1:25)

Den rening som krävdes av den mosaiska lagen måste upprepas varje gång en tillbedjare blev oren. Men så var det inte med Johannes dop och inte heller med det kristna dopet. De som blev döpta med Johannes dop hade visat sinnesändring och förkastat sitt tidigare levnadssätt. Det kristna dopet var en symbol för att man hade överlämnat sig åt Gud. Den kristne gjorde det en gång, inte gång på gång.

Det är bara en ytlig likhet mellan det kristna dopet och de rituella bad som förekom i judiska prästers hem och i allmänna badinrättningar i närheten av tempelberget. Innebörden i dessa dop var helt olika. I The Anchor Bible Dictionary sägs det: ”Många forskare är överens om att Johannes [döparen] inte tog över eller anpassade något dop från sin omgivning”, dvs. från judendomen. Detsamma kan sägas om det dop som ägde rum i den kristna församlingen.

Det kristna dopet representerar ”den till Gud framställda begäran om ett gott samvete”. (1 Petrus 3:21) Det symboliserar att en person helt och hållet har överlämnat sig åt Jehova för att tjäna honom som en av hans Sons lärjungar. Fullständig nedsänkning i vatten är en passande symbol för ett sådant överlämnande. Att en person sänks ner under vatten symboliserar att han dör i förhållande till sitt tidigare levnadssätt. Att han stiger upp ur vattnet symboliserar att han görs levande för att göra Guds vilja.

Jehova Gud ger dem som på detta sätt överlämnar sig och blir döpta ett gott samvete. Den inspirerade aposteln Petrus kunde därför säga till medtroende: ”[Dopet] räddar nu också er.” Detta är något som inget judiskt bad för rituell rening någonsin skulle kunna åstadkomma.