Förblev Juda öde?

BIBELN förutsade att Judas rikes landområde skulle ödeläggas av babylonierna och ligga öde till dess att judarna återvände från sin landsflykt. (Jeremia 25:8–11) Det starkaste skälet till att tro att denna profetia gick i uppfyllelse är den inspirerade historiska redogörelse som skrevs omkring 75 år efter det att den första gruppen av landsflyktiga judar hade återvänt till sitt hemland. Den säger att kungen i Babylon förde bort ”dem som var kvar efter svärdet ... till Babylon, och de blev tjänare åt honom och hans söner, tills Persiens kungahus kom till makten”. Och angående landet säger den: ”Alla de dagar det låg öde höll det sabbat.” (2 Krönikeboken 36:20, 21) Finns det några arkeologiska fynd som stöder detta?

I tidskriften Biblical Archaeology Review påpekar Ephraim Stern, professor i palestinsk arkeologi vid hebreiska universitetet: ”Både assyrierna och babylonierna ödelade stora delar av det forntida Israel, men de arkeologiska vittnesbörden om efterverkningarna av deras respektive erövringar berättar två helt olika historier.” Han förklarar: ”Medan det finns tydliga spår efter assyriernas närvaro i Palestina, är det en märklig lucka efter babyloniernas ödeläggande. ... Det saknas bevis för en ockupation fram till den persiska perioden. ... Det finns absolut inget som tyder på en ockupation. Under hela denna tid var det inte en enda av de städer som babylonierna förstörde som blev bebodd igen.”

Professor Lawrence E. Stager vid Harvard University instämmer i detta och säger att den babyloniske kungen genom sin ”brända jordens taktik skapade en fullständig ödemark väster om Jordanfloden, med början i Filisteen och senare i Juda”. Stager tillägger: ”Det är inte förrän från Cyrus den stores regering, då perserna tagit över efter babylonierna, som det finns arkeologiska vittnesbörd ... i Jerusalem och i Juda, dit många judar återvände efter landsflykten.”

Ja, Jehovas ord om att Juda skulle ligga öde uppfylldes. Det Jehova förutsäger går alltid i uppfyllelse. (Jesaja 55:10, 11) Vi kan fullständigt förtrösta på Jehova och på de löften som finns i hans ord, Bibeln. (2 Timoteus 3:16)