1. Varför bör vi ta emot tuktan från Gud?

KUNG SALOMO i det forntida Israel ger var och en av oss ett gott skäl att ta emot tuktan från Gud. Han säger: ”Min son, förkasta inte Jehovas tuktan, och tyck inte att hans tillrättavisning är motbjudande, ty den som Jehova älskar tillrättavisar han, ja, som en far gör med en son som han håller av.” (Ordspråksboken 3:11, 12) Ja, din himmelske Fader tuktar dig därför att han älskar dig.

2. Hur kan vi definiera ordet ”tuktan”, och hur kan någon bli tuktad?

² ”Tuktan” syftar på tillrättavisning, förmaning, undervisning och utbildning. Aposteln Paulus skrev: ”Ingen tuktan [tycks] för ögonblicket ... vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den åt dem som har blivit övade genom den en frukt som leder till frid, nämligen rättfärdighet.” (Hebréerna 12:11) Att du tar emot och tillämpar tuktan från Gud kan hjälpa dig att handla rättfärdigt och därmed föra dig närmare den helige Guden, Jehova. (Psalm 99:5) Tillrättavisning kan komma genom medtroende, genom det du har lärt dig vid de kristna mötena och från studiet av Guds ord och de publikationer som kommer från ”den trogne förvaltaren”. (Lukas 12:42–44) Du kan verkligen känna dig tacksam när du på det här sättet uppmärksammas på något som behöver rättas till! Men vilken tuktan kan behövas om någon har begått en allvarlig synd?

3. När blir en medlem av församlingen utesluten?

³ Guds tjänare studerar Bibeln och kristna publikationer. Jehovas normer dryftas vid deras möten och sammankomster. De kristna vet därför vad Jehova kräver av dem. En medlem  av församlingen blir utesluten endast om han begår en allvarlig synd utan att ändra sinne.

4, 5. Vilket bibliskt exempel på uteslutning ges här, och varför uppmanades församlingen att återuppta mannen?

⁴ Vi kan se på ett bibliskt exempel på uteslutning. Församlingen i Korinth tolererade ”sådan otukt som inte ens förekom bland nationerna, nämligen att någon hade sin fars hustru”. Paulus uppmanade korinthierna att ”överlämna en sådan man åt Satan till köttets undergång, för att anden skulle bli räddad”. (1 Korinthierna 5:1–5) När den som syndat blev utesluten och alltså överlämnades åt Satan, var han åter en del av Djävulens värld. (1 Johannes 5:19) Uteslutningen avlägsnade ett ont köttsligt inflytande från församlingen och bevarade dess gudaktiga ”ande”, eller dominerande inställning. (2 Timoteus 4:22; 1 Korinthierna 5:11–13)

⁵ Ganska snart uppmanade Paulus de kristna i Korinth att återuppta den som handlat orätt. Varför det? Aposteln sade att det var för att de inte skulle bli ”överlistade av Satan”. Syndaren hade tydligen ändrat sinne och rättat till sitt liv. (2 Korinthierna 2:8–11) Om korinthierna vägrade att återuppta mannen som nu hade ändrat sinne, skulle Satan överlista dem på så sätt att de skulle vara precis så hårda och ovilliga att förlåta som han ville att de skulle vara. Det är mycket troligt att de snart ”förlät och tröstade” den ångerfulle mannen. (2 Korinthierna 2:5–7)

6. Vad kan man åstadkomma genom att utesluta någon?

⁶ Vad åstadkommer man genom att utesluta någon? Jehovas heliga namn hålls fritt från smälek, och Guds folks goda rykte skyddas. (1 Petrus 1:14–16) När någon som handlat orätt och inte ändrar sinne avlägsnas från församlingen upprätthålls Guds normer, och församlingens andliga renhet bevaras. Det kan också få den som inte ändrar sinne att komma till besinning.

7. Vad hände med David på grund av att han inte bekände sina överträdelser?

⁷ De flesta som gör sig skyldiga till en allvarlig synd visar verklig sinnesändring och blir inte uteslutna ur församlingen. Det kan naturligtvis vara svårt för somliga att uppriktigt ändra sinne. Tänk på fallet med kung David i Israel. Det är han som har skrivit Psalm 32, och av den här sången framgår det att han under en tid inte bekände sina allvarliga synder, som förmodligen bland annat hade med Batseba att göra. Följden blev att våndan på grund av hans synder berövade honom hans kraft, precis som sommarens torra hetta får ett träd att torka ut. David led fysiskt och mentalt, men när han bekände sina överträdelser förlät Jehova honom. (Psalm 32:3–5) Sedan sjöng David: ”Lycklig är den människa som Jehova inte tillräknar missgärning.” (Psalm 32:1, 2) Det måste ha varit underbart för David att få röna Guds barmhärtighet!

8, 9. Hur visas sinnesändring, och hur viktig är sinnesändringen i samband med att en som är utesluten blir återupptagen?

⁸ Det står alltså klart att den som syndat måste ändra sinne om han skall få barmhärtighet. Men att någon skäms eller är rädd för att bli avslöjad är inte detsamma som att han ändrat sinne. ”Sinnesändring” innebär att man känner ånger och ledsnad på grund av ett orätt uppförande. Den som ändrat sinne har ”ett förkrossat och bedrövat hjärta” och vill rätta till det som är fel, om det är möjligt. (Psalm 51:17; 2 Korinthierna 7:11)

⁹ Sinnesändring har stor betydelse i samband med att någon återupptas i den kristna församlingen. En som är utesluten blir inte automatiskt återupptagen när det har gått en tid. Innan han kan bli återupptagen måste hans hjärteinställning ändras mycket. Han måste inse det allvarliga i sin synd och i den vanära som han dragit över Jehova och församlingen. Den som syndat måste ändra  sinne, uppriktigt be om förlåtelse och rätta sig efter Guds rättfärdiga krav. När han begär att bli återupptagen måste han kunna visa att han ändrat sinne och att han gör ”gärningar som svarar mot sinnesändringen”. (Apostlagärningarna 26:20)

10, 11. Varför bör vi inte bara försöka dölja en synd?

¹⁰ Somliga som har syndat kan resonera så här: ”Om jag talar om det här för någon, måste jag svara på besvärande frågor och blir kanske utesluten. Men om jag inte säger någonting slipper jag allt det här, och ingen i församlingen kommer att få reda på det.” Men ett sådant resonemang tar inte med vissa viktiga faktorer i beräkningen. Vilka är dessa faktorer?

¹¹ Jehova är ”en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd”. Ändå tillrättavisar han sitt folk ”i tillbörlig grad”. (2 Moseboken 34:6, 7; Jeremia 30:11) Om du skulle begå en allvarlig synd, hur skulle du då kunna få Guds barmhärtighet om du försökte dölja din synd? Jehova känner till den, och han överser inte helt enkelt med orätta handlingar. (Ordspråksboken 15:3; Habackuk 1:13)

12, 13. Vad kan följden bli om man försöker dölja ett orätt handlingssätt?

¹² Om du har begått en allvarlig synd, kan en bekännelse hjälpa dig att åter få ett gott samvete. (1 Timoteus 1:18–20) Men om du inte bekänner din synd, kan det leda till ett besudlat samvete som kan göra att du syndar ännu mer. Glöm inte att din synd inte bara gäller en annan människa eller församlingen. Det är en synd mot Gud. Psalmisten sjöng: ”Jehova – i himlen är hans tron. Hans ögon ser, hans klara blick prövar människosönerna. Jehova prövar såväl den rättfärdige som den ondskefulle.” (Psalm 11:4, 5)

¹³ Jehova kommer inte att välsigna någon som döljer en allvarlig synd och försöker stanna kvar i den rena kristna församlingen. (Jakob 4:6) Om du har begått en synd och vill göra det som är rätt, tveka då inte att göra en ärlig bekännelse. I annat fall kommer du att ha ett skuldtyngt samvete, som särskilt kommer att göra sig påmint när du läser eller hör råd som har med saken att göra. Hur blir det om Jehova skulle dra tillbaka sin ande från dig, som han gjorde med kung Saul? (1 Samuelsboken 16:14) Om Guds ande tas bort, skulle du kunna göra dig skyldig till ännu allvarligare synder.

14. Varför bör den som syndat följa rådet i Jakob 5:14, 15?

¹⁴ Vad bör då den som syndat men ändrat sinne göra? ”Han [skall] kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall be över honom och smörja in honom med olja i Jehovas namn. Och trons bön skall göra den sjuke frisk, och Jehova skall resa upp honom.” (Jakob 5:14, 15) Att vända sig till de äldste är ett sätt att ”frambringa ... frukt som svarar mot sinnesändringen”. (Matteus 3:8) Dessa trogna, kärleksfulla män kommer att ”be över honom och smörja in honom med olja i Jehovas namn”. Likt lenande olja kommer deras bibliska råd att trösta den som är sant ångerfull. (Jeremia 8:22)

15, 16. Hur följer de äldste Guds exempel när det gäller det som finns upptecknat i Hesekiel 34:15, 16?

¹⁵ Vår herde, Jehova, var ett underbart föredöme i att visa kärlek när han befriade judarna från fångenskapen i Babylon år 537 f.v.t. och när han befriade det andliga Israel från ”det stora Babylon” år 1919 v.t. (Uppenbarelseboken 17:3–5; Galaterna 6:16) Därmed uppfyllde han sitt löfte: ”Jag skall själv valla mina får, och jag skall själv låta dem lägga sig ner. ... De förlorade skall jag söka efter, och de skingrade skall jag föra tillbaka, och de skadade skall jag förbinda, och de sjuka skall jag stärka.” (Hesekiel 34:15, 16)

 ¹⁶ Jehova vallade sina symboliska får och lät dem lägga sig ner i säkerhet, och han sökte efter de förlorade. På liknande sätt ser de kristna herdarna till att Guds hjord är andligt välnärd och befinner sig i säkerhet. De äldste söker efter får som är på väg bort från församlingen. Alldeles som Gud förband de skadade, ”förbinder” tillsyningsmännen får som har skadats på grund av det någon sagt eller på grund av sina egna handlingar. Och precis som Gud stärkte de sjuka, hjälper de äldste dem som har blivit andligt sjuka, kanske på grund av att de handlat orätt.

17. Varför bör vi inte tveka att söka andlig hjälp hos de äldste?

¹⁷ De äldste är glada att kunna följa rådet: ”Fortsätt att visa barmhärtighet, och det med fruktan.” (Judas, vers 23) Somliga kristna har syndat svårt genom att göra sig skyldiga till sexuell omoral. Men om de verkligen ändrar sinne kan de räkna med att behandlas barmhärtigt och kärleksfullt av äldste som är ivriga att hjälpa dem i andligt avseende. Paulus sade om sådana män, och han inbegrep då sig själv: ”Inte för att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje.” (2 Korinthierna 1:24) Tveka därför inte att söka deras andliga hjälp.

18. Hur handlar de äldste mot medtroende som har begått felsteg?

¹⁸ Om du har gjort dig skyldig till en allvarlig synd, varför kan du då känna förtroende för de äldste? Därför att de i första hand är herdar för Guds hjord. (1 Petrus 5:1–4) Ingen kärleksfull herde slår ett fogligt, bräkande lamm för att det har skadat sig självt. När de äldste har att göra med medtroende som har begått ett felsteg, är det därför inte fråga om brott och straff, utan om synd och andlig återställelse, där så är möjligt. (Jakob 5:13–20) De äldste måste döma med rättfärdighet och ”behandla hjorden skonsamt”. (Apostlagärningarna 20:29, 30; Jesaja 32:1, 2) Precis som alla andra kristna måste de äldste handla rättvist, älska kärleksfull omtanke och vara blygsamma när de vandrar med Gud. (Mika 6:8) Sådana egenskaper är viktiga när de skall fatta beslut som gäller livet och den heliga tjänsten för ”fåren på ... [Jehovas] betesmark”. (Psalm 100:3)

19. Med vilken inställning försöker kristna äldste föra någon till rätta?

¹⁹ De kristna herdarna har förordnats genom helig ande och strävar efter att låta sig ledas av den. ”Om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg” – hon var kanske inte riktigt på sin vakt – försöker  andligt kvalificerade män ”föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet”. (Galaterna 6:1; Apostlagärningarna 20:28) Genom att visa mildhet men samtidigt rätta sig efter Guds normer kommer de äldste att försöka justera dennes tänkesätt, precis som en hänsynsfull läkare försiktigt lägger ett brutet ben till rätta för att inte orsaka onödig smärta men ändå ta hand om problemet. (Kolosserna 3:12) Eftersom de äldste genom bön och med hjälp av Bibeln avgör om det är berättigat att visa barmhärtighet eller inte, återspeglar deras beslut Guds syn på saken. (Matteus 18:18)

20. När kan det vara nödvändigt att pålysa i församlingen att en viss broder eller syster har blivit tillrättavisad?

²⁰ Om synden är allmänt känd eller utan tvivel kommer att bli känd, skulle det förmodligen vara lämpligt att göra en pålysning i församlingen för att skydda dess rykte. En pålysning kommer också att göras om församlingen behöver få kännedom om saken. Under den tid som den som fått en tillrättavisning återhämtar sig andligt sett skulle han kunna liknas vid en som återhämtar sig från en skada, som tillfälligt begränsar hans handlingsfrihet. För en tid skulle det förmodligen vara till nytta för den som ändrat sinne om han enbart lyssnade vid mötena och inte gav kommentarer. De äldste kan ordna så att någon håller ett bibelstudium med honom för att stärka honom där han är svag, så att han återigen kan bli ”sund i tron”. (Titus 2:2) Allt detta görs av kärlek och syftar inte till att straffa den som handlat orätt.

21. Hur kan vissa fall av orätt handlingssätt behandlas?

²¹ De äldste kan ge andlig hjälp på olika sätt. Tänk dig till exempel att en broder som tidigare haft problem med alkohol har druckit för mycket vid ett eller två tillfällen medan han var ensam hemma. Det skulle också kunna hända att någon som slutat röka för länge sedan i ett svagt ögonblick röker en eller två gånger i sin ensamhet. Även om han har bett till Gud om saken och är övertygad om att han fått förlåtelse, bör han ändå söka en äldstebroders hjälp så att en sådan synd inte blir en vana. En eller två äldste kan behandla ärendet. Men äldstebrodern eller äldstebröderna kommer att nämna det för den presiderande tillsyningsmannen, eftersom det kan finnas andra faktorer med i bilden.

22, 23. Varför bör du fortsätta att ta emot tuktan från Jehova?

²² För att få Guds godkännande måste varje kristen tänka på den tuktan som Jehova ger. (1 Timoteus 5:20) Ta därför emot den tillrättavisning du får när du studerar Bibeln och kristna publikationer eller när du lyssnar till råd som ges vid Jehovas folks möten och sammankomster. Var vaken för att göra Jehovas vilja. Då kommer tuktan från Gud att hjälpa dig att upprätthålla ett andligt bålverk – ett starkt murliknande försvar mot synden.

²³ Om du tar emot tuktan från Gud kommer du att kunna förbli i hans kärlek. Somliga har blivit uteslutna ur den kristna församlingen, men det behöver inte hända dig om du ”skyddar ditt hjärta” och vandrar som en som är vis. (Ordspråksboken 4:23; Efesierna 5:15) Om du för närvarande är utesluten, varför inte ta de steg som krävs för att du skall bli återupptagen? Jehova vill att alla som har överlämnat sig åt honom skall tillbe honom troget och med ”hjärtats fröjd”. (5 Moseboken 28:47) Det kan du få göra för evigt om du alltid tar emot tuktan från Jehova. (Psalm 100:2)