Vad händer med julfirandet?

I DECEMBER för tio år sedan hade tidskriften U.S.News & World Report en förstasidesartikel med titeln ”Sökandet efter julen”. Artikeln tog upp frågan om julfirandet höll på att bli ”mer äkta och mindre kommersiellt”. Går utvecklingen åt det hållet?

Artikeln visade varför vi inte skall förvänta något sådant. Den konstaterade: ”Det finns inget som talar för att man officiellt firade Kristi födelse före 300-talet, då Konstantin ... var Roms kejsare.” Detta återspeglade ”åtminstone till en del att ingen med säkerhet visste när Jesus var född”. Artikeln visade att ”evangelierna inte säger något om vilket år Jesus föddes och än mindre vilken månad eller dag”. Enligt en historiker vid University of Texas ”var de första kristna helt enkelt inte intresserade av att fira Kristi födelse”.

Under underrubriken ”Föremål för gissningar” tog artikeln upp ”hur kyrkan kom fram till den 25 december”. Man skrev: ”Den vanligaste uppfattningen är att man avsiktligt kristnade saturnalierna och andra hedniska högtider.” ”Genom att förlägga julfirandet till senare delen av december, då människor redan var vana vid att fira, försäkrade sig kyrkliga ledare om att firandet av Frälsarens födelse skulle bli utbrett.” I mitten av 1800-talet kom tonvikten att läggas på att köpa och ge gåvor. ”Den nya traditionen med att ge julklappar skapade snabbt en köprusch, och köpmän och annonsörer började snart främja den helgen.”

Det finns således ingen orsak att tro annat än att julfirandet skulle komma att utvecklas bort från ren kristendom. Medan det nutida julfirandet överflödar av ”prålig kommersialism” är det ett faktum att de sanna kristna aldrig tänkt sig att fira Jesu födelse. Bibeln betonar i stället den lösen som Kristus tillhandahöll genom sin död och uppståndelse till himlen. (Matteus 20:28) Detta är något som har och kommer att fortsätta att ha betydelse för all framtid.