”Du skall inte annat än glädja dig”

”Du [skall] fira högtiden till Jehovas ... ära, ... och du skall inte annat än glädja dig.” (5 MOSEBOKEN 16:15)

1. a) Vilka stridsfrågor väckte Satan? b) Vad förutsade Jehova efter Adams och Evas uppror?

NÄR Satan fick Adam och Eva att göra uppror mot sin Skapare, väckte han två viktiga stridsfrågor. Först ifrågasatte han Jehovas sannfärdighet och det rättmätiga i hans sätt att styra. Sedan påstod han att människor skulle tjäna Gud endast av själviska motiv. Den senare stridsfrågan kom tydligt i förgrunden på Jobs tid. (1 Moseboken 3:1–6; Job 1:9, 10; 2:4, 5) Men Jehova tog snabbt itu med situationen. Medan Adam och Eva fortfarande var kvar i Edens trädgård förutsade Jehova hur han skulle avgöra de här frågorna. Han förutsade att en ”avkomma” skulle krossa Satans huvud efter att själv ha fått sin häl krossad. (1 Moseboken 3:15)

2. Hur kastade Jehova ljus över hur han skulle uppfylla profetian i 1 Moseboken 3:15?

² Allteftersom tiden gick kastade Jehova ytterligare ljus över den här profetian, och han visade därmed att den med säkerhet skulle gå i uppfyllelse. Gud sade till exempel till Abraham att ”avkomman” skulle framträda bland hans avkomlingar. (1 Moseboken 22:15–18) Abrahams sonson Jakob blev stamfader till Israels 12 stammar. När dessa stammar 1513 f.v.t. blev en nation, gav Jehova dem en samling lagar som bland annat gällde olika årliga högtider. Aposteln Paulus sade att dessa högtider var ”en skugga av vad som skulle komma”. (Kolosserna 2:16, 17; Hebréerna 10:1) De gav förhandsglimtar av hur Jehova skulle förverkliga syftet med avkomman. Israeliterna fick stor glädje av att fira dem. En kort genomgång av dessa högtider kommer att stärka vår tro på att Jehovas löften är tillförlitliga.

Avkomman framträder

3. Vem var den utlovade avkomman, och hur krossades hans häl?

³ Mer än 4 000 år efter det att Jehova hade uttalat profetian framträdde den utlovade avkomman. Det var Jesus. (Galaterna 3:16) Som en fullkomlig människa bevarade Jesus sin ostrafflighet intill döden och visade därmed att Satans anklagelser var osanna. Dessutom utgjorde Jesu död ett offer av stort värde, eftersom han var syndfri. Genom detta offer gjorde Jesus det möjligt för lydiga avkomlingar av Adam och Eva att bli befriade från synd och död. Jesu död på tortyrpålen svarade mot att den utlovade avkomman fick sin ”häl” krossad. (Hebréerna 9:11–14)

4. Hur förebildades Jesu offer?

⁴ Jesus dog den 14 nisan år 33 v.t. * I Israel var den 14 nisan den glädjefyllda dag då man firade påsken. Den dagen varje år åt familjerna en gemensam måltid som bland annat bestod av ett felfritt lamm. Därigenom blev de påminda om den betydelse som blodet av ett lamm hade haft i samband med att israeliternas förstfödda skonades när Jehovas ängel dödade egyptiernas förstfödda den 14 nisan 1513 f.v.t. (2 Moseboken 12:1–14) Påskalammet förebildade Jesus, om vilken aposteln Paulus sade: ”Vårt påskoffer, Kristus, har blivit slaktat.” (1 Korinthierna 5:7) Jesu utgjutna blod ger räddning åt många, precis  som påskalammets blod gjorde. (Johannes 3:16, 36)

Förstlingen av de döda

5, 6. a) När uppväcktes Jesus, och hur förebildades denna händelse under lagförbundet? b) Hur gjorde Jesu uppståndelse att profetian i 1 Moseboken 3:15 kunde uppfyllas?

⁵ På tredje dagen återfördes Jesus till livet för att han skulle kunna frambära värdet av sitt offer inför sin Fader. (Hebréerna 9:24) Hans uppståndelse förebildades genom en annan högtid. Dagen efter den 14 nisan började det osyrade brödets högtid. Nästa dag, den 16 nisan, bar israeliterna fram en kärve av förstlingen av kornskörden, den tidigaste skörden i Israel, till prästen för att han skulle vifta den inför Jehova. (3 Moseboken 23:6–14) Det är verkligen passande att Jehova år 33 v.t., just den 16 nisan, omintetgjorde Satans ondskefulla försök att för alltid tysta hans ”trogna och sanna vittne”! Den dagen uppväckte Jehova Jesus från de döda till odödligt andligt liv. (Uppenbarelseboken 3:14; 1 Petrus 3:18)

⁶ Jesus blev ”förstlingen av dem som har somnat in i döden”. (1 Korinthierna 15:20) Till skillnad från dem som hade uppväckts tidigare dog inte Jesus igen. Han steg i stället upp till himlen, till Jehovas högra sida, där han väntade tills han skulle bli insatt som kung i Jehovas himmelska rike. (Psalm 110:1; Apostlagärningarna 2:32, 33; Hebréerna 10:12, 13) Sedan sitt trontillträde är Jesus i den ställningen att han slutgiltigt kan krossa huvudet på den store fienden, Satan, och tillintetgöra hans avkomma. (Uppenbarelseboken 11:15, 18; 20:1–3, 10)

Fler medlemmar av Abrahams avkomma

7. Vad var veckohögtiden?

⁷ Jesus var den avkomma som utlovats i Eden och den som Jehova skulle använda för att ”göra slut på Djävulens gärningar”. (1 Johannes 3:8) Men när Jehova talade till Abraham visade han att Abrahams ”avkomma” skulle bestå av mer än bara en enda person. Den skulle vara ”som himlens stjärnor och som sandkornen på havets strand”. (1 Moseboken 22:17) Att andra medlemmar av ”avkomman” skulle framträda förebildades genom ännu en glädjerik högtid. Femtio dagar efter den 16 nisan firade israeliterna veckohögtiden. Så här sades det i lagen om denna högtid: ”Till dagen efter den sjunde sabbaten skall ni räkna, femtio dagar, och ni skall frambära ett nytt sädesoffer åt Jehova. Från de orter där ni bor skall ni komma med två bröd som ett viftoffer. De skall bestå av två tiondels efa fint mjöl. De skall bakas med surdeg, som den första mogna grödan åt Jehova.” * (3 Moseboken 23:16, 17, 20)

8. Vilken enastående händelse inträffade vid pingsten år 33?

⁸ När Jesus var på jorden var veckohögtiden känd som pingsten (från ett grekiskt ord som  betyder ”femtionde”). Vid pingsten år 33 utgöt den större översteprästen, den uppståndne Jesus Kristus, helig ande över den lilla grupp på 120 lärjungar som var samlad i Jerusalem. På så sätt blev dessa lärjungar smorda söner till Gud och bröder till Jesus Kristus. (Romarna 8:15–17) De blev en ny nation, ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16) Från denna ringa början skulle nationen slutligen komma att bestå av 144 000 medlemmar. (Uppenbarelseboken 7:1–4)

9, 10. Av vad förebildades den smorda kristna församlingen under pingsten?

⁹ Församlingen av smorda kristna förebildades av de två bröd som bakats med surdeg och som viftades inför Jehova varje pingst. De syrade bröden visade att de smorda kristna fortfarande skulle vara befläckade av nedärvd synd. Men dessa kristna kunde ändå närma sig Jehova på grundval av Jesu lösenoffer. (Romarna 5:1, 2) Varför var det två bröd? Det kan betyda att de smorda sönerna till Gud slutligen skulle komma från två grupper – först från köttsliga judar och längre fram från icke-judar. (Galaterna 3:26–29; Efesierna 2:13–18)

¹⁰ De två bröd som frambars vid pingsten kom från förstlingen av veteskörden. På motsvarande sätt kallas de kristna som är pånyttfödda av Guds ande ”en förstling av hans skapelser”. (Jakob 1:18) De är de första som får sina synder förlåtna på grundval av Jesu utgjutna blod, och detta gör att de får odödligt liv i himlen, där de regerar tillsammans med Jesus i hans kungarike. (1 Korinthierna 15:53; Filipperna 3:20, 21; Uppenbarelseboken 20:6) I den ställningen kommer de snart att vara herdar över nationerna ”med en stav av järn” och få se Satan krossad under sina fötter. (Uppenbarelseboken 2:26, 27; Romarna 16:20) Aposteln Johannes sade: ”Det är de som följer Lammet vart det än går. Dessa har blivit köpta från människorna som en förstling åt Gud och åt Lammet.” (Uppenbarelseboken 14:4)

En dag med tonvikt på befrielse

11, 12. a) Vad hände på försoningsdagen? b) Vilken nytta hade israeliterna av att man offrade tjuren och bockarna?

¹¹ På den tionde dagen i månaden etanim  (som senare kom att kallas tishri) * firade israeliterna en högtid som förebildade vilken nytta människor skulle få av Jesu lösenoffer. Den dagen samlades hela nationen för att högtidlighålla försoningsdagen, och offer frambars för att folket skulle få sina synder försonade. (3 Moseboken 16:29, 30)

¹² På försoningsdagen slaktade översteprästen en ungtjur, och i det allra heligaste stänkte han något av dess blod sju gånger framför locket på förbundsarken och offrade på så sätt bildligt talat blodet inför Jehova. Detta offer gällde de synder som begåtts av översteprästen och ”hans hus”, dvs. underprästerna och leviterna. Därefter tog översteprästen två bockar. Den ena bocken slaktade han som ett syndoffer ”för folket”. Också något av dess blod stänktes framför locket på förbundsarken i det allra heligaste. Därefter lade översteprästen händerna på den andra bockens huvud och bekände Israels söners synder över den. Sedan sände han ut bocken i vildmarken för att den symboliskt talat skulle bära bort nationens synder. (3 Moseboken 16:3–16, 21, 22)

13. Hur förebildade det som hände på försoningsdagen den uppgift Jesus har?

¹³ Allt detta förebildade att den store översteprästen, Jesus, skulle använda värdet av sitt eget livsblod för att förlåta synder. Värdet av hans blod används i första hand för de 144 000 smorda kristna, som är ett ”andligt hus”, och det gör att de kan förklaras rättfärdiga och ha en ren ställning inför Jehova. (1 Petrus 2:5; 1 Korinthierna 6:11) Detta förebildades av att tjuren offrades. Därigenom öppnas vägen för dem att ta emot sitt himmelska arv. I andra hand används värdet av Kristi blod för miljontals andra som utövar tro på Kristus, och detta visades genom att bocken offrades. Dessa kommer att bli välsignade med evigt liv här på jorden, det arv som Adam och Eva gick miste om. (Psalm 37:10, 11) Genom sitt utgjutna blod bär Jesus bort mänsklighetens synder, alldeles som den levande bocken symboliskt talat bar Israels synder ut i vildmarken. (Jesaja 53:4, 5)

Vi gläds inför Jehova

14, 15. Vad hände under lövhyddohögtiden, och vad påminde detta israeliterna om?

¹⁴ Efter försoningsdagen firade israeliterna  lövhyddohögtiden, den glädjerikaste högtiden under det judiska året. (3 Moseboken 23:34–43) Den här högtiden pågick från den 15 etanim till den 21 etanim och följdes av en högtidssammankomst den 22 etanim. Den markerade slutet av insamlandet av skörden och var en tid då man tackade Gud för hans överflödande godhet. Av den anledningen sade Jehova till dem som firade högtiden: ”Jehova, din Gud, skall välsigna dig och all din avkastning och allt vad din hand gör, och du skall inte annat än glädja dig.” (5 Moseboken 16:15) Vilken lycklig period det måste ha varit!

¹⁵ Under den här högtiden bodde israeliterna i lövhyddor i sju dagar. De påmindes därigenom om att de en gång hade bott i tält i vildmarken. Högtiden gav dem många tillfällen att tänka på Jehovas faderliga omvårdnad. (5 Moseboken 8:15, 16) Och eftersom alla, både rika och fattiga, bodde i likadana lövhyddor, påmindes de om att alla under den här högtiden var jämställda. (Nehemja 8:14–16)

16. Vad förebildades genom lövhyddohögtiden?

¹⁶ Lövhyddohögtiden var en skördehögtid, ett glatt firande av insamlandet av skörden, och den förebildade det glädjefyllda insamlandet av dem som utövar tro på Jesus Kristus. Detta insamlande började vid pingsten år 33, då 120 av Jesu lärjungar blev smorda för att ingå i ”ett heligt prästerskap”. Israeliterna bodde i lövhyddor några dagar, och därför vet de smorda att de endast är ”tillfälliga inbyggare” i den här ogudaktiga världen. De har ett himmelskt hopp. (1 Petrus 2:5, 11) Insamlandet av de smorda kristna når sin avslutning under dessa ”sista dagar”, när de sista av de 144 000 samlas in. (2 Timoteus 3:1)

17, 18. a) Vad visar att andra förutom de smorda kristna får nytta av Jesu offer? b) Vilka får i våra dagar nytta av den motbildliga lövhyddohögtiden, och när kommer denna glädjerika högtid att nå sin höjdpunkt?

¹⁷ Det är värt att lägga märke till att man offrade 70 tjurar under den här forntida högtiden. (4 Moseboken 29:12–34) Talet 70 är lika  med 7 multiplicerat med 10, tal som i Bibeln symboliserar himmelsk respektive jordisk fullständighet. Jesu offer kommer därför att vara till nytta för de trogna från alla de 70 släkter som härstammade från Noa. (1 Moseboken 10:1–29) I linje med detta har insamlandet i våra dagar utökats till att innefatta människor ur alla nationer som utövar tro på Jesus och har hoppet att få leva i ett jordiskt paradis.

¹⁸ Aposteln Johannes fick i en syn se detta nutida insamlande. Först hörde han budskapet om att de sista av de 144 000 skulle förses med sigill. Sedan såg han ”en stor skara, som ingen kunde räkna”, stå inför Jehova och Jesus med ”palmkvistar” i sina händer. Dessa ”kommer ut ur den stora vedermödan” och in i den nya världen. Också de är nu enbart tillfälliga inbyggare i den här gamla världsordningen, och de ser med tillförsikt fram emot den tid när ”Lammet ... skall vara herde för dem och vägleda dem till källor med livets vatten”. Vid den tiden ”skall [Gud] torka varje tår från deras ögon”. (Uppenbarelseboken 7:1–10, 14–17) Den motbildliga lövhyddohögtiden kommer att nå sin höjdpunkt efter slutet på Kristi tusenåriga styre, när de tillsammans med de trogna som uppväckts får evigt liv. (Uppenbarelseboken 20:5)

19. Hur har vi nytta av att undersöka de högtider som firades i Israel?

¹⁹ Vi kan ”inte annat än glädja” oss när vi tänker på innebörden i de forntida judiska högtiderna. Det är fantastiskt att veta att Jehova gav förhandsglimtar av hur den profetia som han gav i Eden skulle uppfyllas, och det är spännande att se hur den nu uppfylls steg för steg. I dag vet vi att avkomman har framträtt och att hans häl har krossats. Han är nu himmelsk kung. Vidare har de flesta av de 144 000 redan bevisat sig trogna intill döden. Vad återstår? Hur snart kommer profetian att få sin fullständiga uppfyllelse? Det kommer att behandlas i följande artikel.

[Fotnoter]

Kan du förklara?

• Vad förebildades genom påskalammet?

• Vilket insamlande förebildades genom pingsthögtiden?

• Vilka händelser under försoningsdagen pekade på nyttan av Jesu lösenoffer?

• Hur förebildade lövhyddohögtiden insamlandet av de kristna?

[Frågor]

[Tabell på sidorna 22, 23]

(För formaterad text, se publikationen)

Händelse: Motbild:

Påsken 14 nisan Påskalammet Jesus offras

slaktas

Det osyrade 15 nisan Sabbaten

brödets högtid

(15–21 nisan) 16 nisan Korn frambärs Jesus uppväcks

↑

50 dagar

↑

Veckohögtiden Två bröd Jesus framställer

(pingsten) 6 sivan frambärs sina smorda

bröder för Jehova

Försoningsdagen 10 tishri En tjur och Jesus frambär

två bockar värdet av

offras sitt blod till

förmån för hela

mänskligheten

Lövhyddohögtiden 15–21 tishri Israeliterna De smorda

(insamlingshögtiden) bor i lövhyddor och ”en stor

och gläder sig skara”

åt skörden, samlas in

70 tjurar

offras

[Bilder på sidan 21]

Jesu utgjutna blod ger räddning åt många, precis som påskalammets blod gjorde

[Bilder på sidan 22]

Förstlingen av kornskörden som frambars den 16 nisan förebildade Jesu uppståndelse

[Bilder på sidan 23]

De två bröd som frambars vid pingsten förebildade församlingen av smorda kristna

[Bilder på sidan 24]

Lövhyddohögtiden förebildade det glädjefyllda insamlandet av de smorda och av ”en stor skara” ur alla nationer