En man som älskade livet och sina medmänniskor

DANIEL SYDLIK, som under många år var medlem av Jehovas vittnens styrande krets, avslutade sitt liv här på jorden tisdagen den 18 april 2006. Han blev 87 år och hade tjänat som medlem av Betelfamiljen i Brooklyn i New York i närmare 60 år.

Broder Dan, som han kallades av dem som stod honom nära, kom till Betel 1946. Innan dess hade han tjänat som pionjär med särskilt uppdrag i Kalifornien, och under andra världskriget satt han också en period i fängelse på grund av sin neutrala ståndpunkt som kristen. Han gav en livfull beskrivning av sina upplevelser under den tiden i sin levnadsskildring ”Hur dyrbar är inte din vänskap, o Gud!” som var införd i Vakttornet för 15 juni 1985.

Broder Sydlik var känd som en jordnära och tillgänglig person. Hans positiva inställning och kärlek till livet återspeglades bland annat i det han brukade säga när han inledde morgontillbedjan vid Betel: ”Det är härligt att få vara vid liv och tjäna den sanne och levande Guden.” Han brukade också framhålla detta som offentlig talare, då han valde teman som ”Lyckligt är det folk vars Gud är Jehova!”, ”Återspegla Jehovas glädje”, ”Håll Guds andes eld brinnande” och ”Det bästa återstår ännu!”

År 1970 gifte sig broder Sydlik med Marina Hodson från England, och han beskrev henne som ”ett gudagivet stöd”. De tjänade Jehova tillsammans i mer än 35 år.

Under sina år vid Betel tjänade broder Sydlik på olika avdelningar, bland annat i tryckeriet och på författaravdelningen. Han arbetade också med radiostationen WBBR. I november 1974 blev han förordnad att ingå i den styrande kretsen och arbetade sedan i kommittén för personalärenden och i författarkommittén.

Broder Sydlik arbetade i kommittén för personalärenden i över 30 år, och hans arbete kännetecknades av djup kärlek till människor. Med sin bullrande stämma uppmuntrade han många genom att alltid framhålla vilket värdefullt privilegium vi har att få tjäna Jehova. Han betonade också att sann lycka inte är beroende av våra yttre omständigheter, utan av vårt förhållande till Jehova och vår inställning till livet.

Broder Sydlik är djupt saknad av Betelfamiljen, men hans goda exempel kommer att bestå. Han var en som verkligen älskade livet och sina medmänniskor. Vi är övertygade om att han är bland dem som det talas om i Uppenbarelseboken 14:13: ”Lyckliga är de döda som dör i gemenskap med Herren från och med nu. Ja, säger anden, låt dem vila sig från sina mödor, ty det de har gjort följer dem direkt.”