Kan du vidga dig i att visa kärlek?

KÄTTINGEN som är fäst vid ankaret på ett skepp måste kunna stå emot enorma krafter för att fartyget inte skall börja driva. Men då måste varje länk i kättingen vara stark och säkert sammanfogad med nästa länk. Annars skulle kedjan brista.

Det här påminner om förhållandet i den kristna församlingen. För att en församling skall kunna blomstra och vara stark måste församlingsmedlemmarna känna nära samhörighet med varandra. Vad kan förena dem? Kärlek, som är det starkaste föreningsbandet. Inte att undra på att Jesus sade till sina lärjungar: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra – att alldeles som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” Sanna kristna känner det slag av kärlek till varandra som går utöver ytlig vänskap och ömsesidig respekt. De har utvecklat självuppoffrande kärlek. (Johannes 13:34, 35)

Uppskatta dina medtroende

I de flesta församlingar finns människor i olika åldrar och av olika folkslag. De är av olika nationaliteter, de har olika kulturell och social bakgrund och de talar olika språk. Alla har de sympatier och antipatier, förhoppningar och farhågor, och de flesta har bördor att bära – kanske hälsoproblem eller ekonomiska bekymmer. De här olikheterna kan vara en utmaning för den kristna enheten. Vad kan hjälpa oss att vidga oss i vår kärlek och fortsätta vara sammansvetsade trots våra olikheter? Om vi verkligen uppskattar alla medlemmar i församlingen, kan vi uppodla större kärlek till varandra.

Men vad innebär det att uppskatta någon? Enligt en svensk ordbok innebär det bland annat att ”(fullt) inse eller förstå (värdet av), ... akta, ... vara tacksam för, ... ha en hög tanke om”. Om vi uppskattar våra medtroende är vi uppmärksamma på deras behov, vi sätter värde på dem, vi har höga tankar om dem, och vi är tacksamma för att de är förenade med oss i tillbedjan av Jehova. Resultatet blir att vi uppodlar en stark kärlek till dem. En kort begrundan av det som aposteln Paulus skrev till de kristna i Korinth under det första århundradet kan hjälpa oss att förstå hur vi kan visa kristen kärlek mera helt och fullt.

Korinthierna hade ”trångt rum”

Paulus skrev sitt första brev till korinthierna år 55 v.t. och det andra brevet under året som följde. Det han skrev visar att några i församlingen i Korinth saknade uppskattning av sina medtroende. Paulus beskrev situationen med följande ord: ”Vår mun har öppnat sig för er, korinthier, vårt hjärta har vidgat sig. Ni har inte trångt rum hos oss, men ni har trångt rum i er egen ömma tillgivenhet.” (2 Korinthierna 6:11, 12) Vad menade Paulus med att de hade ”trångt rum”?

Han menade att de hade en återhållsam och snål hjärteinställning. En bibelkännare  säger att korinthiernas kärlek till Paulus ”blockerades av stötestenar som bildats på grund av ogrundad misstänksamhet ... och sårad stolthet”.

Lägg märke till vilket råd Paulus gav dem: ”Som en gottgörelse i gengäld – jag talar som till barn – vidga er, också ni.” (2 Korinthierna 6:13) Paulus uppmuntrade korinthierna att vidga sig i sin kärlek till sina medtroende. I stället för att misstro andra och vara småaktiga skulle de låta sig motiveras av positiva känslor och en generös hjärteinställning.

Hur man vidgar sig

Det värmer hjärtat att se hur sanna tillbedjare av Gud gör stora ansträngningar för att vidga sig i sin kärlek till varandra. Och det måste erkännas – att vidga sig är ansträngande. Det är inte bara en intellektuell övning. Det kräver att vi uppför oss annorlunda jämfört med människor som inte lever enligt Bibelns normer. Sådana människor visar ofta att de inte har särskilt mycket till övers för andra. De kan vara vårdslösa, nonchalanta och sarkastiska. Vi bör aldrig tillåta oss själva att bli påverkade av sådana attityder. Det skulle verkligen vara sorgligt om vår kärlek, som i fallet med korinthierna, hindrades på grund av att vi misstror andra. Det skulle kunna hända oss, om vi har lättare för att lägga märke till en kristens dåliga sidor än att erkänna hans eller hennes goda sidor. Det skulle också kunna hända oss, om det visar sig att vi har ”trångt rum” i våra känslor för någon bara för att han eller hon kommer från en annan kultur.

Om vi som Guds tjänare i stället vidgar oss i vår kärlek, uppskattar vi våra medtroende. Vi har höga tankar om dem, respekterar deras mänskliga värdighet och är uppmärksamma på deras behov. När det rentav finns anledning  att klaga, vill vi ändå gärna förlåta, och vi vill inte vara gramse på vår medbroder eller medsyster. I stället utgår vi från att våra medtillbedjare har ett gott motiv. En generös inställning hjälper oss att visa den kärlek som Jesus syftade på när han sade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35)

Vidga dig och få nya vänner

Äkta kärlek kommer att hjälpa oss att inte vara begränsade till en viss krets av vänner, utan också lära känna dem i församlingen som vi inte brukar umgås med. Vilka skulle det kunna vara? Några av våra kristna bröder och systrar är blyga eller har av en eller annan anledning inte så många vänner. Till en början kanske vi tycker att vi inte har så mycket gemensamt med dem, förutom att vi delar samma tro. Men är det inte så att några av de starkaste vänskapsbanden som beskrivs i Bibeln fanns mellan sådana som, när man ser till de yttre omständigheterna, faktiskt inte hade så mycket gemensamt?

Rut och Noomi tillhörde helt olika åldersgrupper, de hade olika nationalitet och kulturell bakgrund, och de hade olika modersmål. Men deras vänskap påverkades inte av sådana olikheter. Jonatan växte upp som furste och David som fåraherde. Det var stor åldersskillnad mellan dem, men av Bibelns skildring framgår det att deras vänskap var ovanligt stark. I båda fallen var den nära relationen mellan de här vännerna både till glädje och till andligt stöd för dem. (Rut 1:16; 4:15; 1 Samuelsboken 18:3; 2 Samuelsboken 1:26)

Även i vår tid kan sanna kristna bli nära vänner, trots att de tillhör helt olika generationer eller har helt olika situationer i livet. Regina * är ensamstående mamma med två tonåriga barn. Hon har mycket att göra och har inte så mycket tid över för att umgås. Harald och Ute är ett gift par som är pensionärer, och de har inga barn. Man kan tycka att de här två familjerna inte har så mycket gemensamt. Men Harald och Ute följde Bibelns råd att vidga sig. De tänkte på att fråga Regina och hennes barn om de ville följa med när de skulle gå i tjänsten eller när de skulle hitta på något för att koppla av.

Kan vi vidga vår vänkrets? Varför inte försöka komma våra medtroende lite närmare och lära känna dem som är av en annan nationalitet, kommer från en annan kultur eller är i en annan åldersgrupp?

Var lyhörd för andras behov

En generös hjärteinställning gör oss lyhörda för andras behov. Vilka behov kan det vara? Tänk på dem i din församling. De unga behöver vägledning, de äldre behöver uppmuntran, heltidstjänare behöver erkännanden och stöd, och medtroende som är nedstämda behöver någon som vill lyssna på dem. Vi har alla behov av olika slag. Och vi vill försöka fylla varandras behov så gott vi kan.

Att vidga sig innebär också att visa förståelse för dem som har särskilda behov. Känner du någon som är kroniskt sjuk eller någon som har andra svårigheter att kämpa med i livet? Du kommer att bli bättre på att visa medkänsla och ge stöd åt dem som är i behov av det, om du vidgar dig i att visa kärlek och tänker på att ha en generös hjärteinställning.

Vi lever i en tid då Bibelns profetior går mot sin uppfyllelse, och en stark samhörighet mellan bröderna och systrarna i församlingen kommer att visa sig vara av mycket större värde än ägodelar, förmågor eller prestationer. (1 Petrus 4:7, 8) Vi kan alla bidra till en stark samhörighet i församlingen genom att vidga oss i vår kärlek till våra medtroende. Vi kan vara säkra på att Jehova kommer att välsigna oss rikligt när vi handlar i enlighet med det som hans Son, Jesus Kristus, sade: ”Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra alldeles som jag har älskat er.” (Johannes 15:12)

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 10]

Om vi uppskattar våra medtroende har vi höga tankar om dem, respekterar deras mänskliga värdighet och är uppmärksamma på deras behov