Man och kvinna – båda har en viktig roll

JEHOVA GUD skapade Adam först, sedan Eva. Innan Eva blev skapad, fick Adam livserfarenhet. Under den här tiden gav Jehova honom särskilda anvisningar. (1 Moseboken 2:15–20) Som Guds talesman skulle Adam förmedla dessa till sin hustru. Följdriktigt skulle han sedan ta ledningen i allt som rörde tillbedjan.

En motsvarande ordning finns i den kristna församlingen, och det kan vara bra att se närmare på denna ordning. Aposteln Paulus skrev: ”Jag tillåter inte en kvinna ... att utöva myndighet över en man, utan hon bör hålla sig i stillhet. Ty Adam formades först, sedan Eva.” (1 Timoteus 2:12, 13) Det här innebär inte att en kvinna skall vara helt tyst under ett möte i den kristna församlingen. Hon skall vara tyst i den bemärkelsen att hon inte börjar diskutera med en man. Hon skall inte förringa hans förordnade ställning eller försöka undervisa församlingen. Män har fått uppdraget att presidera över och undervisa församlingen, men kvinnor tillför mycket till kristna möten genom att delta i dem på olika sätt.

Paulus ger oss inblick i de roller som Gud har gett män och kvinnor, när han skriver: ”Mannen är ... inte av kvinnan, utan kvinnan av mannen. ... Dessutom: i förbindelse med Herren är varken kvinnan till utan mannen eller mannen utan kvinnan [ingendera är oberoende av den andre]. Ty alldeles som kvinnan är av mannen, så är också mannen genom kvinnan; men allting är av Gud.” (1 Korinthierna 11:8–12)

Kvinnor har storslagna privilegier

Under den lag som Gud gav Israel hade kvinnor många privilegier och kunde ta olika initiativ. Så till exempel talar Ordspråksboken 31:10–31 om ”en duglig hustru” som köper dyrbart material och gör utmärkta klädnader åt sitt hushåll. Ja, ”underklädnader gör hon och säljer”! (Verserna 13, 21–24) ”Som en köpmans skepp” finner denna dugliga kvinna utsökta livsmedel, även om hon måste skaffa dem från avlägsna platser. (Vers 14) ”Hon har planer på en åker och skaffar sig den”, och ”hon planterar en vingård”. (Vers 16) ”Hennes affärer går bra”, och hennes verksamhet är vinstgivande. (Vers 18) Förutom att denna gudfruktiga och flitiga kvinna ”vakar över det som sker i hennes hushåll” hjälper hon osjälviskt andra. (Verserna 20, 27) Inte att undra på att hon blir lovprisad! (Vers 31)

Jehovas lagar som förmedlades genom Mose gav kvinnor alla möjligheter att växa till andligen. Så till exempel läser vi i Josua 8:35: ”Det var inte ett ord av allt det som Mose hade befallt som Josua inte läste upp inför Israels hela församling, jämte kvinnorna och de små barnen och de bofasta främlingarna  som vandrade mitt ibland dem.” Det sägs i Bibeln om prästen Esra: ”[Han] bar ... fram lagen inför församlingen bestående av både män och kvinnor och av alla som hade förstånd nog att lyssna, på första dagen i sjunde månaden. Och han läste högt ur den framför torget som är framför Vattenporten, från dagbräckningen till middagstiden, i närvaro av männen och kvinnorna och de andra som hade förstånd nog; och allt folket lyssnade uppmärksamt till lagboken.” (Nehemja 8:2, 3) Kvinnorna drog nytta av sådan läsning av lagen. De firade även religiösa högtider. (5 Moseboken 12:12, 18; 16:11, 14) Viktigast av allt, kvinnorna i det forntida Israel kunde ha ett personligt förhållande till Jehova Gud och be till honom enskilt. (1 Samuelsboken 1:10)

Under det första århundradet hade gudfruktiga kvinnor förmånen att få betjäna Jesus. (Lukas 8:1–3) En kvinna smorde hans huvud och fötter med olja under en kvällsmåltid i Betania. (Matteus 26:6–13; Johannes 12:1–7) Jesus visade sig för kvinnor efter sin uppståndelse. (Matteus 28:1–10; Johannes 20:1–18) När han hade farit upp till himlen, kom en grupp på omkring 120 lärjungar tillsammans, däribland ”några kvinnor och Maria, Jesu mor”. (Apostlagärningarna 1:3–15) Utan tvivel befann sig många av dessa kvinnor, kanske alla, i rummet på övervåningen i Jerusalem på pingstdagen år 33 v.t., när den heliga anden sändes och Jesu lärjungar mirakulöst talade ett antal olika språk. (Apostlagärningarna 2:1–12)

Både män och kvinnor upplevde uppfyllelsen av Joel 2:28, 29, som aposteln Petrus citerade på pingstdagen: ”Jag [Jehova skall] utgjuta något av min ande över varje slag av kött, och era söner och era döttrar skall profetera ...; och även över mina slavar och över mina slavinnor skall jag i de dagarna utgjuta något av min ande.” (Apostlagärningarna 2:13–18) Under en tid efter pingsten år 33 v.t. fick kristna kvinnor andens gåvor. De talade främmande språk och profeterade, vilket inte behövde innebära att de gjorde förutsägelser utan att de förkunnade bibliska sanningar.

I sitt brev till de kristna i Rom lägger aposteln Paulus ett gott ord för ”vår syster Febe” och talar varmt om henne. Han nämner också ”systrarna Tryfena och Tryfosa, som arbetar hårt i Herren”. (Romarna 16:1, 2, 12)  Fastän de här kvinnorna inte innehade förordnade ställningar i den första kristna församlingen, hade de och många andra kvinnor förmånen att vara utvalda av Gud till att vara tillsammans med hans Son, Jesus Kristus, i det himmelska kungariket. (Romarna 8:16, 17; Galaterna 3:28, 29)

Också i vår tid åtnjuter gudfruktiga kvinnor ett storslaget privilegium! ”Jehova låter ordet ljuda, kvinnorna som kungör de goda nyheterna är en stor här”, sägs det i Psalm 68:11. Sådana kvinnor är berömvärda. Så till exempel leder deras skickliga undervisning i samband med bibelstudier i hem till att många omfattar sanna läror, något som behagar Gud. Gifta kristna kvinnor som hjälper sina barn att bli troende och som understöder sina män som har många uppgifter i församlingen förtjänar också lovprisning. (Ordspråksboken 31:10–12, 28) Ensamstående kvinnor har också en respekterad ställning inom Guds anordning, och kristna män uppmanas att ”vädja ... uppmuntrande ... till äldre kvinnor som till mödrar, till yngre kvinnor som till systrar i all renhet”. (1 Timoteus 5:1, 2)

En mans skiftande uppgifter

En kristen man har fått sin uppgift av Gud och förväntas att fullgöra den. Paulus sade: ”Jag vill att ni skall veta att varje mans huvud är Kristus; och en kvinnas huvud är mannen; och Kristi huvud är Gud.” (1 Korinthierna 11:3) Mannen har också ett huvud – Kristus. Ja, mannen är ansvarig inför Kristus och i sista hand inför Gud. Och Gud förväntar att mannen skall utöva sitt ledarskap med kärlek. (Efesierna 5:25) Det har varit så ända sedan de första människorna gick här på jorden.

Bibeln visar att Gud gav mannen uppgifter där han skulle ta ledningen. Jehova lät till exempel mannen Noa bygga en ark för att bevara liv genom den stora översvämningen. (1 Moseboken 6:9–7:24) Mannen Abraham blev lovad att det var genom hans avkomma som alla jordens släkter och nationer skulle välsigna sig. Den som först och främst är denna avkomma är Kristus Jesus. (1 Moseboken 12:3; 22:18; Galaterna 3:8–16) Gud förordnade mannen Mose till att föra israeliterna ut ur Egypten. (2 Moseboken 3:9, 10, 12, 18) Det var genom Mose som Jehova gav den lagsamling som är känd som lagförbundet, eller den mosaiska lagen. (2 Moseboken 24:1–18) Alla som skrev Bibeln var män.

Som den kristna församlingens huvud gav Jesus ”gåvor i form av människor”. (Efesierna 1:22; 4:7–13) Att det handlar om män framgår av de kvalifikationer för tillsyningsmän som Paulus räknar upp. (1 Timoteus 3:1–7; Titus 1:5–9) Därför betjänas Jehovas vittnens församlingar av män som är tillsyningsmän, eller äldste, och av män som är förordnade som biträdande tjänare. (Filipperna 1:1, 2; 1 Timoteus 3:8–10, 12) Det är enbart män som skall tjäna som herdar i den kristna församlingen. (1 Petrus 5:1–4) Men som vi redan har sett har Gud också gett kvinnor underbara privilegier.

Lyckliga i sina roller

När män och kvinnor i sitt äktenskap följer Guds riktlinjer och Kristi och hans församlings exempel, blir de lyckliga i sina roller. ”Ni män”, skrev Paulus, ”fortsätt att älska era hustrur, alldeles som Kristus också älskade församlingen och utlämnade sig själv för den. ... Var och en [skall] älska sin hustru som sig själv.” (Efesierna 5:25–33) Äkta män måste därför utöva sitt ledarskap kärleksfullt och inte själviskt. Kristi församling består inte av fullkomliga människor. Men ändå älskar och vårdar Jesus den. På liknande sätt bör en kristen man älska sin hustru och ta vård om henne.

En kristen hustru ”bör ... ha djup respekt för sin man”. (Efesierna 5:33) I detta avseende  kan hon betrakta församlingen som ett exempel. Efesierna 5:21–24 framhåller: ”Underordna er varandra i Kristi fruktan. Ni hustrur, underordna er era män på samma sätt som ni underordnar er Herren, eftersom en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är denna kropps räddare. Ja, liksom församlingen underordnar sig Kristus, så skall hustrur också underordna sig sina män i allting.” Även om en hustru ibland skulle tycka att det är svårt att underordna sig sin man, är detta något som ”passar sig i Herren”. (Kolosserna 3:18) Hon kan finna det lättare att underordna sig sin man, om hon tänker på att det är något som behagar Herren Jesus Kristus.

Även om en kristen kvinna har en icke troende man skall hon underordna sig hans ledarskap. Aposteln Petrus säger: ”Ni hustrur [skall] underordna er era män, så att, om några inte är lydiga mot ordet, de kan vinnas utan ord genom sina hustrurs uppförande, eftersom de har varit ögonvittnen till ert rena uppförande förbundet med djup respekt.” (1 Petrus 3:1, 2) Sara, som respekterade sin man, Abraham, fick förmånen att föda Isak och bli en anmoder till Jesus Kristus. (Hebréerna 11:11, 12; 1 Petrus 3:5, 6) Hustrur som uppför sig som Sara gjorde kan vara säkra på att bli belönade av Gud.

Frid och harmoni råder där män och kvinnor fullgör sina gudagivna uppgifter. Det får till följd att de blir tillfreds och lyckliga. Därtill kommer att det skänker värdighet och respekt och en dyrbar plats i Guds anordning att följa Bibelns normer.

[Ruta på sidan 7]

Vad de tycker om sin gudagivna roll

”Min man utövar sitt ledarskap på ett kärleksfullt och omtänksamt sätt”, säger Susan. ”Vi brukar resonera om saker och ting, och när han sedan beslutar vad som skall eller inte skall göras, vet jag att det är till vårt bästa. Jehovas anordning för kristna hustrur gör mig verkligen lycklig och vårt äktenskap starkt. Vi har ett nära förhållande och samarbetar för att nå andliga mål.”

En kvinna som heter Mindy säger: ”Den roll som Jehova har gett sina kvinnliga tjänare försäkrar oss om hans kärlek till oss. Jag tycker att jag genom att ära och respektera min man och stödja honom i hans arbete i församlingen visar uppskattning av Jehova och det han har bestämt.”

[Bilder på sidan 5]

I överensstämmelse med mannens ställning som huvud gav Gud Noa, Abraham och Mose skiftande uppgifter

[Bild på sidan 7]

”Kvinnorna som kungör de goda nyheterna är en stor här”