Samuel främjar sann tillbedjan

PROFETEN Samuel förebrådde sina medtillbedjare för att de begärde att få en mänsklig kung och uppmanade dem att lyda Jehova Gud. Han bad Jehova om ett tecken, ett oväder, som skulle bekräfta att han var Jehovas representant. Det var mycket ovanligt med häftiga regn vid den här tiden på året, under veteskördsdagarna. Men Jehova sände åskdunder och regn. Folket kände därför stor fruktan för Jehova och för hans representant, Samuel. (1 Samuelsboken 12:11–19)

Profeten Samuel var också skribent. Hans spännande historiska berättelser omfattar ungefär 330 år och handlar bland annat om de bedrifter som Israels domare utförde. Vi har till exempel skildringen av Simsons liv, den starkaste man som någonsin har levt, som har inspirerat till poesi, opera, teater och film. (Domarboken, kapitlen 13–16) Samuel skrev också om Rut och hennes svärmor, Noomi, som båda var fattiga änkor. Den här skildringen ur verkliga livet är lika fängslande som den om Simson. (Rut, kapitlen 1–4)

Vad kan vi lära av Samuels skrifter och hans liv? Hur främjade han den sanna tillbedjan?

Hans barndom

Samuels far, Elkana, var en tillbedjare av Jehova och en kärleksfull make. Hanna, Elkanas hustru, var en andligt stark kvinna. I Jehovas hus i Silo bad Hanna, som var barnlös, innerligt och lovade: ”Härarnas Jehova, om du verkligen ser till din slavinnas betryck och kommer ihåg mig och inte glömmer din slavinna utan ger din slavinna en manlig avkomling, så skall jag ge honom åt Jehova alla hans livsdagar, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.” (1 Samuelsboken 1:1–11) Det här betyder att barnet skulle överlämnas till Jehova och till att tjäna honom.

Hanna bad tyst. ”Bara hennes läppar rörde sig”, sägs det i berättelsen. Översteprästen Eli trodde felaktigt att hon var drucken och förebrådde henne. Men Hanna förklarade respektfullt sin situation, och Eli sade: ”Gå i frid, och må Israels Gud uppfylla din önskan, det som du har bett honom om.” Och det gjorde Jehova, för berättelsen fortsätter: ”Det skedde under loppet av ett år att Hanna blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Samuel, ’ty’, sade hon, ’av Jehova har jag begärt honom’.” (1 Samuelsboken 1:12–20)

Samuel uppfostrades i ”Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4) När Samuel var avvand tog Hanna honom till Guds hus i Silo och lämnade honom hos översteprästen Eli. Under hans omvårdnad blev pojken ”en tjänare åt Jehova”. Hannas stora glädje över detta kommer till uttryck i hennes gripande bön av tack till Jehova, en bön som Samuel senare nedtecknade. (1 Samuelsboken 2:1–11)

Om du är förälder, uppmuntrar du då dina barn att satsa på tjänsten för Jehova? Att arbeta för den sanna tillbedjan är det bästa sättet man kan använda sina krafter på.

Samuel anpassade sig väl till livet vid helgedomen. Han ”växte upp hos Jehova” och blev ”alltmer välbehaglig både för Jehova och för människor”. Han visade egenskaper som gjorde att andra tyckte om honom. (1 Samuelsboken 2:21, 26)

Detta kunde inte sägas om Elis odugliga söner, Hofni och Pinehas. ”De erkände inte Jehova.” De var sexuellt omoraliska och tog själva de bästa delarna av de offer som folket hade burit fram till helgedomen. Gud hade  redan sänt en profet för att tala om vilket straff Eli hade att vänta, vilket innefattade att hans två söner skulle dö. (1 Samuelsboken 2:12, 15–17, 22–25, 27, 30–34) Jehova skulle använda Samuel för att komma med ännu ett domsbudskap.

Samuel tjänar som profet

Gud sade till Samuel: ”Du skall berätta för ... [Eli] att jag dömer hans hus till oöverskådlig tid för den missgärning som han har känt till, ty hans söner nedkallar ont över Gud, och han har inte förebrått dem.” Det var inte ett lätt budskap att komma med, och Eli insisterade på att Samuel inte skulle dölja något utan berätta allt för honom. Samuel berättade allt vad Jehova hade sagt. Det krävde verkligen mod! (1 Samuelsboken 3:10–18)

När Samuel vuxit upp insåg hela Israel att han var Guds profet. (1 Samuelsboken 3:19, 20) Den dom som Samuel hade förutsagt började verkställas när Israel led ett förkrossande nederlag för filistéerna. Hofni och Pinehas dog i striden, och filistéerna erövrade Jehovas förbundsark. När Eli fick veta att hans söner hade dött och att arken var erövrad föll han baklänges av stolen, bröt nacken och dog. (1 Samuelsboken 4:1–18)

Tjugo år senare uppmanade Samuel israeliterna att överge falsk tillbedjan. De följde hans uppmaning genom att göra sig av med sina avgudar, fasta och erkänna sina synder. Samuel bad och frambar ett brännoffer för dem. Vad blev resultatet? När filistéerna anföll spred Jehova förvirring bland dem, och israeliternas motanfall krossade dem. När Jehova välsignade israeliterna förbättrades förhållandena avsevärt, och de fick tillbaka det landområde som filistéerna hade tagit från dem. (1 Samuelsboken 7:3–14)

Samuel främjade verkligen sann tillbedjan. Han såg exempelvis till att en del av krigsbytet användes för att underhålla tältboningen. Han hjälpte till med att organisera påskfirandet och de levitiska portvaktarnas tjänst. (1 Krönikeboken 9:22; 26:27, 28; 2 Krönikeboken 35:18) Från sitt hem i Rama reste Samuel varje år ut till olika städer för att döma. Han blev känd för att vara ärlig och opartisk. Eftersom folket respekterade Samuel, kunde han hjälpa dem andligen. (1 Samuelsboken 7:15–17; 9:6–14; 12:2–5) Utan tvivel fick hans ärlighet och andlighet många att följa hans exempel. Har Samuels exempel samma inverkan på dig?

Israels begäran om en kung

När Samuel var gammal utsåg han sina söner, Joel och Abia, till domare. Men de ”vandrade inte på hans vägar, utan de var böjda att jaga efter orätt vinning och tog mutor och vrängde rätten”. Deras uppförande ledde till att de äldste i Israel begärde att få en kung. (1 Samuelsboken 8:1–5) Detta var ont i Samuels ögon. Men när han bad om det, sade Jehova: ”Det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem.” (1 Samuelsboken 8:6, 7) Gud uppmanade Samuel att gå med på folkets begäran och varna dem för att en monarki skulle innebära vissa inskränkningar i den enskildes frihet. När folket insisterade såg Jehova till att Samuel smorde Saul till kung. (1 Samuelsboken 8:6–22; 9:15–17; 10:1)

 Trots sina betänkligheter stödde Samuel denna anordning. Efter israeliternas seger över ammoniterna samlade han folket vid Gilgal för att bekräfta Sauls kungadöme. (1 Samuelsboken 10:17–24; 11:11–15) Samuel gjorde en återblick på Israels historia och förmanade kungen och folket att lyda Jehova, som besvarade Samuels bön med det åskväder som nämndes i inledningen och som var ovanligt vid den tiden på året. Det här ovädret fick folket att erkänna att de begått ett misstag när de förkastade Jehova. När de bad Samuel att be för dem svarade han: ”För mig är det otänkbart att synda mot Jehova genom att upphöra att be till förmån för er; och jag skall undervisa er om den goda och rätta vägen.” Vilket exempel på lojal kärlek till Jehova och hans folk! (1 Samuelsboken 12:6–24) Är du lika villig att stödja teokratiska anordningar och att be för medtroende?

Israels två första mänskliga kungar

Saul var en blygsam man godkänd av Jehova. (1 Samuelsboken 9:21; 11:6) Men efter en tid slutade han upp med att följa Guds anvisningar. Så till exempel tillrättavisade Samuel honom för att han otåligt frambar offer i stället för att vänta, som han hade blivit befalld att göra. (1 Samuelsboken 13:10–14) När Saul var olydig och skonade den amalekitiske kungen Agag, sade Samuel till honom: ”I dag har Jehova slitit Israels kungliga styre ifrån dig, och han skall ge det åt din nästa, en som är bättre än du.” Samuel dödade själv Agag och sörjde över Saul. (1 Samuelsboken 15:1–35)

Jehova sade till slut till Samuel: ”Hur länge kommer du att sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte skall härska som kung över Israel.” Sedan sände Jehova i väg Samuel till Betlehem för att smörja en av Isais söner till kung. Samuel granskade Isais söner en efter en tills Jehova godkände att David, den yngste, skulle bli smord. Den dagen fick Samuel lära sig något viktigt: ”Gud ser ... inte som människan ser, ty människan ser det som är synligt för ögonen, men Jehova ser hur hjärtat är.” (1 Samuelsboken 16:1–13)

Sauls olydnad plågade Samuel, men Sauls mordiska hat mot David måste ha gjort Samuel ännu mer bedrövad. Trots sådana prövningar fortsatte Samuel att vara verksam på sin ålderdom och gjorde vad han kunde i Jehovas tjänst. (1 Samuelsboken 19:18–20)

Samuels arv

När Samuel dog sörjde Israel denne ödmjuke och modige profet som hade betytt så mycket för många. (1 Samuelsboken 25:1) Samuel var ofullkomlig, och ibland missbedömde han situationen. Men trots sina begränsningar var Samuel odelat hängiven Jehova och arbetade outtröttligt för att hjälpa andra att göra detsamma.

Mycket har förändrats sedan Samuels tid, men berättelsen om hans liv innehåller värdefulla lärdomar för oss. Framför allt utövade och stödde Samuel den sanna tillbedjan av Jehova. Gör du också det?

[Ruta på sidan 16]

BEGRUNDA SAMUELS LIV

• Precis som Samuels föräldrar undervisade honom i Guds ord, bör vi fostra våra barn i ”Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4)

• Barnen bör uppmuntras att likt Samuel gå in för tjänsten för Jehova.

• De egenskaper som Samuel visade fick andra att tycka om honom, och han var därför ett gott exempel för oss.

• Samuel gjorde allt han kunde för att främja sann tillbedjan, något som även vi bör göra.

[Bild på sidan 15]

Samuel främjade sann tillbedjan och gav villigt andlig hjälp