Varför tala sanning?

VID 18 års ålder var Manfred * praktikant på ett företag. Företaget ordnade så att han och flera andra praktikanter fick vidareutbilda sig på arbetstid två dagar i veckan. En dag fick gruppen sluta tidigare än det var tänkt. Enligt direktiv från företaget skulle allihop då gå tillbaka till sin arbetsplats. Men i stället valde nästan hela gruppen att göra något annat för att koppla av en stund. Den ende som gick tillbaka till arbetet var Manfred. Av en händelse kom den som var ansvarig för gruppen med praktikanter förbi, och när han såg Manfred frågade han: ”Skall du inte vara på kurs i dag? Och var är de andra?” Hur skulle Manfred svara?

Manfreds dilemma är typiskt. Skall han säga som det är, eller skall han skydda sina medarbetare? Om han säger som det är skapar han problem för de andra i gruppen och gör sig obekväm. Är det rätt att ljuga under sådana omständigheter? Vad skulle du ha gjort? Vi återkommer till Manfred lite längre fram, men först skall vi se vad man bör tänka på när man plötsligt måste välja mellan sanning och lögn.

Lögnens ursprung

I början av människans historia var sanning grunden för allt. Det fanns inga förvanskade fakta och inga halvsanningar. Jehova, Skaparen, är ”sanningens Gud”. Hans ord är sanning, han kan inte ljuga och han fördömer lögner och lögnare. (Psalm 31:5; Johannes 17:17; Titus 1:2)

Men var kom då lögnen ifrån? Jesus Kristus gav ett kraftfullt svar på den frågan när han sade till sina religiösa motståndare, som försökte få honom dödad: ”Ni är från er fader Djävulen, och ni är villiga att göra vad er fader har begär till. Denne var en människomördare då han började, och han stod inte fast i sanningen, därför att sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han enligt sitt eget sinnelag, eftersom han är en lögnare och lögnens fader.” (Johannes 8:44) Jesus syftade naturligtvis på det som hände i Eden, när Satan fick de första människorna att vara olydiga mot Gud och därigenom dra över sig  synd och död. (1 Moseboken 3:1–5; Romarna 5:12)

Jesu ord visar tydligt att Satan är ”lögnens fader”, dvs. den förste som ljög och talade osanning. Satan fortsätter att vara den främste förespråkaren för osanning, och det är faktiskt så att han ”vilseleder hela den bebodda jorden”. Han bär stor skuld till den skada som all lögn har orsakat mänskligheten. (Uppenbarelseboken 12:9)

Rivaliteten mellan sanning och lögn, som har sitt ursprung hos Satan, är fortfarande en verklighet. Lögnen genomsyrar alla nivåer av det mänskliga samhället och påverkar alla individer. Beroende på hur en människa lever ställer hon sig på antingen lögnens eller sanningens sida. De som står på Guds sida låter sanningen i Guds ord vara vägledande i livet. Men de som inte följer sanningens väg hamnar, antingen de är medvetna om det eller inte, i Satans händer, eftersom ”hela världen ligger i den ondes våld”. (1 Johannes 5:19; Matteus 7:13, 14)

Varför finns benägenheten att ljuga?

Det faktum att ”hela världen” ligger i den ondes våld förklarar varför så många människor ljuger. Men du kanske undrar: ”Varför började Satan, ’lögnens fader’, ljuga?” Satan visste att Jehova är den rättmätige Suveränen över allt skapat, däribland det första människoparet. Men Satan ville själv ha denna upphöjda och unika ställning, något som han inte var berättigad till. Hans girighet och själviskhet fick honom att ta till olika knep för att försöka ta Jehovas plats. I sin önskan att lyckas med detta tillgrep han lögn och svek. (1 Timoteus 3:6)

Hur är förhållandena i dag? Håller du inte med om att det fortfarande är girighet och själviskhet som får många människor att ljuga? Girig affärsverksamhet, korrupt politik och falsk religion genomsyras av svek, falskhet, fiffel och bedrägeri. Varför är det så? Är det inte för att människor vill slå sig fram eller skaffa sig rikedom, makt eller en ställning i samhället som de egentligen inte har rätt till? En vis härskare, kung Salomo i det forntida Israel, varnade: ”Den som har bråttom att bli rik förblir inte oskyldig.” (Ordspråksboken 28:20) Och aposteln Paulus skrev: ”Kärleken till pengar är nämligen en rot till allt slags ont.” (1 Timoteus 6:10) Detsamma kan sägas om det omåttliga begäret efter makt eller en framträdande position.

Något annat som ofta ligger till grund för lögner är rädsla – rädsla för hur andra kommer att reagera när sanningen kommer fram. Det är helt naturligt att människor vill vara omtyckta eller känna sig accepterade av andra. Men den här önskan kan få dem att förvränga sanningen – om så bara nagga den i kanten – för att skyla över felsteg, dölja föga smickrande detaljer eller helt enkelt för att göra ett gott intryck. Salomo skrev träffande: ”Fruktan för människor lägger en snara, men den som förtröstar på Jehova blir beskyddad.” (Ordspråksboken 29:25)

Lojal mot sanningens Gud

Vad svarade Manfred, när hans chef bad om en förklaring? Han sade som det var: ”Vår instruktör lät oss gå lite tidigare, så jag gick tillbaka till jobbet. Men jag kan inte svara för de andra. Du kanske kan fråga dem personligen.”

Manfred kunde ha svarat på ett utstuderat, vilseledande sätt för att slippa bli impopulär bland de andra i gruppen. Men han hade goda skäl att hålla sig till sanningen. Manfred är ett Jehovas vittne. Genom att vara ärlig bevarade han ett gott samvete. Och han vann  sin arbetsgivares förtroende. Som en del av sin utbildning förflyttades Manfred till en avdelning där man hanterade ädelstenar, där en praktikant normalt sett inte fick arbeta. Omkring 15 år senare fick Manfred en chefsbefattning inom företaget. Hans chef sedan tidigare ringde då upp och gratulerade honom till det nya arbetet och påminde honom om händelsen flera år tidigare och hur ärlig han hade varit.

Eftersom Jehova är sanningens Gud måste alla som vill ha ett nära förhållande till honom lägga bort lögnen och ”tala sanning”. Guds tjänare måste älska sanningen. ”Ett troget vittne ljuger inte”, sägs det i Ordspråksboken. Men vad är egentligen en lögn? (Efesierna 4:25; Ordspråksboken 14:5)

Vad är en lögn?

Alla lögner är osanning, men varje osanning är inte en lögn. Varför inte? En svensk ordbok definierar en lögn som ett ”medvetet osant påstående vanligen framfört i syfte att vinna någon orättmätig fördel”. Om man ljuger vill man alltså avsiktligt föra någon bakom ljuset. Men att oavsiktligt råka säga något som inte är sant, till exempel att av misstag ge en person felaktig information, är inte detsamma som att ljuga.

Vi måste också överväga om den som frågar har rätt till fullständig information. Anta att Manfred hade fått samma fråga av en chef från ett annat företag. Hade han då varit skyldig att ge honom all information? Inte nödvändigtvis. Eftersom chefen för det andra företaget inte skulle haft rätt till den informationen, skulle Manfred inte ha varit skyldig att ge honom den. Men det hade naturligtvis varit fel att ljuga också i en sådan situation.

Vilket exempel gav Jesus Kristus i den här frågan? Vid ett tillfälle samtalade Jesus med några som inte var hans lärjungar men som var intresserade av vilken resväg han skulle ta. De gav honom rådet: ”Färdas vidare härifrån och gå bort till Judeen.” Vad svarade Jesus? ”Gå ni upp till högtiden [i Jerusalem]; jag är ännu inte på väg upp till den här högtiden, eftersom min bestämda tid ännu inte helt har kommit.” Men strax därefter gick Jesus faktiskt till högtiden i Jerusalem. Så varför svarade han på det viset? Han var inte skyldig att ge de här männen upplysningar om var han skulle uppehålla sig. Jesus ljög inte, men han svarade på ett ofullständigt sätt för att minska risken för att de skulle skada honom eller hans efterföljare. Det var ingen lögn, för aposteln Petrus skrev om Kristus: ”Han begick ingen synd, inte heller blev något svek funnet i hans mun.” (Johannes 7:1–13; 1 Petrus 2:22)

Men hur var det med Petrus själv? Var det inte så att Petrus ljög tre gånger den natt då  Jesus greps och förnekade att han ens kände honom? Jo, Petrus gav efter för människofruktan och ljög. Men han ”grät bittert” omedelbart efteråt och ångrade sig, och hans synd blev förlåten. Och han lärde sig något av sitt misstag. Några dagar senare talade han offentligt om Jesus och vägrade bestämt att sluta upp med det, när de judiska styresmännen i Jerusalem hotade honom. Att Petrus tillfälligt gav efter men snabbt återhämtade sig bör vara till uppmuntran för oss alla. Vi kan lätt tappa fattningen i ett svagt ögonblick och snava i ord eller handling. (Matteus 26:69–75; Apostlagärningarna 4:18–20; 5:27–32; Jakob 3:2)

Sanningen kommer att bestå för evigt

”Sanningens läppar består för evigt, men falskhetens tunga varar endast ett ögonblick”, sägs det i Ordspråksboken 12:19. Sanningsenligt tal kännetecknas av varaktighet och beständighet. Relationer mellan människor blir bättre och mer stabila när man talar sanning och handlar i enlighet med sanningen. Sanning kan verkligen ge goda resultat omedelbart, som ett rent samvete, ett gott rykte och goda relationer inom äktenskapet, familjen och på arbetsplatsen.

Men lögn, å andra sidan, håller inte i längden. ”Falskhetens tunga” kanske kan förleda somliga en tid, men osanning består inte i det långa loppet. Och Jehova, sanningens Gud, har satt en tidsgräns för hur länge osanning och de som främjar lögner kan tolereras. Bibeln lovar att Jehova skall utplåna inflytandet från Satan, Djävulen – lögnens fader – som vilseleder hela den bebodda jorden. Jehova kommer snart att se till att all lögn och alla lögnare får ett slut. (Uppenbarelseboken 21:8)

Vilken lättnad det kommer att bli när ”sanningens läppar består för evigt”!

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 5]

Girighet och själviskhet får människor att ljuga

[Infälld text på sidan 6]

Alla lögner är osanning, men varje osanning är inte en lögn.

[Bild på sidan 6]

Vad kan vi lära av att Petrus förnekade Kristus?

[Bild på sidan 7]

Att tala sanning är en bra grund för goda och stabila relationer