Varför bör vi undvika att gå till ytterligheter?

JEHOVA har fullständig balans. ”Fullkomligt är hans verk”, sägs det i Bibeln. Hans rättvisa är aldrig hård och sträng, eftersom den alltid samverkar med barmhärtighet. (5 Moseboken 32:4) Hans kärlek är aldrig principlös, eftersom han alltid handlar i enlighet med fullkomliga lagar. (Psalm 89:14; 103:13, 14) Våra första föräldrar skapades balanserade i alla avseenden. De var inte benägna att gå till ytterlighet åt något håll. Men syndens inträde medförde en ”brist” – ofullkomlighet – vilket ledde till att den balans som de hade gick förlorad. (5 Moseboken 32:5)

Vi kan ta en illustration: Har du någon gång åkt i en bil eller cyklat på en cykel som haft ett däck med en stor bula på? Det här gör utan tvivel att färden blir både skakig och riskabel. Ett sådant däck behöver repareras eller bytas ut innan skadan blir värre eller det blir punktering. På liknande sätt kan det lätt uppstå ”bulor” i vår ofullkomliga personlighet. Om vi tillåter dessa ”bulor” att växa sig större, kan vår resa genom livet bli mycket skakig, ja, till och med farlig.

Ibland kan vi gå till överdrift när det gäller våra goda egenskaper, våra starka sidor. Ett exempel är fariséerna. Den mosaiska lagen föreskrev visserligen att israeliterna skulle ha ”fransar på fållarna till sina kläder”, men fariséerna, som ville utmärka sig, gjorde dessa fransar extremt ”stora”. Deras motiv var att de skulle framstå som heligare än sina medmänniskor. (4 Moseboken 15:38–40; Matteus 23:5)

I våra dagar gör somliga vad som helst för att få uppmärksamhet. De kan till och med chockera andra. Detta kan i själva verket vara ett desperat rop där de försöker säga: ”Här är jag! Titta på mig, jag finns faktiskt också!” Men en kristen kommer inte att få sina verkliga behov tillfredsställda genom att gå till ytterligheter när det gäller klädsel, inställning och uppträdande.

En balanserad syn på arbete

Oavsett vilka vi är och var vi bor är ett meningsfullt arbete något som bidrar till att ge vårt liv mening. Vi är skapade för att finna tillfredsställelse i ett sådant arbete. (1 Moseboken 2:15) Bibeln fördömer därför lättja. Aposteln Paulus sade uttryckligen: ”Om någon inte vill arbeta, skall han inte heller äta.” (2 Thessalonikerna 3:10) En lättjefull inställning till arbete kan leda såväl till fattigdom och otillfredsställelse som till Guds misshag.

Många går till den andra ytterligheten och blir arbetsnarkomaner, slavar under sitt arbete. De åker hemifrån tidigt på morgonen och kommer hem sent på kvällen, och de resonerar kanske som så att de gör det för familjens bästa. Men de kan gå så upp i sitt arbete att deras familj blir försummad. En hemmafru som har en man som ägnar mycket tid åt sitt arbete säger: ”Jag skulle med glädje byta ut all lyx i det här huset mot att min man var hemma hos mig och våra barn.” De som väljer att arbeta för mycket bör allvarligt begrunda det som  kung Salomo av egen erfarenhet sade: ”Jag vände mig till alla de verk som mina händer hade utfört och till det som jag med möda hade fullbordat, och se, allt var tomhet och ett jagande efter vind.” (Predikaren 2:11)

Ja, när det gäller arbete får vi inte gå till någon av dessa ytterligheter. Vi bör samtidigt som vi är flitiga se till att inte bli slavar under vårt arbete, eftersom det skulle beröva oss vår lycka och kanske ännu mycket mer. (Predikaren 4:5, 6)

Undvik en extrem syn på nöjen

Bibeln förutsade angående vår tid: ”Människorna skall ... vara ... sådana som älskar njutningar mer än de älskar Gud.” (2 Timoteus 3:2, 4) Jakten efter nöjen har blivit ett av Satans mest effektiva redskap för att locka människor bort från Gud. Det är populärt att gå in för nöjen och sport, till exempel extremsporter eller ”adrenalinsporter”. Listan över sådana sporter blir hela tiden längre, och de som ägnar sig åt dem blir allt fler. Varför är de så populära? Många känner sig otillfredsställda med sitt dagliga liv och söker ständigt efter större spänning. Men för att uppnå den här spänningen måste risknivån höjas. Samvetsgranna kristna undviker riskfyllda sporter av respekt för livets gåva och för den som gett oss livet. (Psalm 36:9)

Var satte Gud det första människoparet, när han hade skapat dem? I en trädgård som kallades Eden, som betyder ”ljuvlighet” eller ”behag”. (1 Moseboken 2:8, fotnoten) Det är tydligt att Jehovas avsikt var att människorna skulle ha ett behagligt och ljuvligt liv.

Jesus gav oss ett fullkomligt exempel när det gäller att ha en balanserad syn på nöjen. Han var fullt upptagen med att göra Jehovas vilja, och han tog aldrig ledigt från att leva efter Guds lagar och principer. Även om han var trött tog han sig tid för de behövande. (Matteus 14:13, 14) Han tackade också ja när han blev inbjuden till måltider och tog sig tid till vila och avkoppling. Han var naturligtvis medveten om att några av hans fiender var kritiska mot honom för detta. De sade om honom: ”Titta! En människa som är glupsk och begiven på vin.” (Lukas 7:34; 10:38; 11:37) Men Jesus ansåg inte att sann gudsfruktan innebär att man måste försaka alla nöjen i livet.

Det är helt klart förståndigt att undvika att gå till ytterlighet åt något håll i samband med avkoppling. Att göra nöjen och underhållning till det viktigaste i livet kan aldrig ge sann lycka. Det kan leda till att vi försummar viktigare saker, däribland vårt förhållande till Gud. Men vi bör ändå inte förneka oss all glädje i livet och inte heller kritisera andra som njuter av livet på ett balanserat sätt. (Predikaren 2:24; 3:1–4)

Finn glädje i ett balanserat liv

Lärjungen Jakob skrev: ”Vi felar alla många gånger.” (Jakob 3:2) Vi kanske märker att detta är sant i vårt eget fall när vi försöker undvika att gå till ytterligheter. Vad kan hjälpa oss att bevara balansen? Vi behöver vara medvetna om våra starka och svaga sidor. Sådan objektivitet är inte lätt. Vi kan vara på väg att gå till ytterlighet åt något håll utan att vi är medvetna om det. Vi är därför visa om vi håller oss nära andra mogna kristna och lyssnar till balanserade råd. (Galaterna 6:1) Vi kan be en pålitlig vän eller erfaren äldstebroder i församlingen om balanserade råd. Bibeln kan tillsammans med sådana bibelenliga råd tjäna som ”en spegel” åt oss, så att vi kan ta reda på hur vi egentligen ter oss för Jehova. (Jakob 1:22–25)

Men lyckligtvis kan vi leva ett liv utan att ständigt gå till ytterligheter. Med beslutsamma ansträngningar och Jehovas välsignelse kan vi uppnå balans och jämvikt och därför känna glädje. På det sättet kan vårt förhållande till våra kristna bröder och systrar förbättras, och vi kan bli ännu bättre exempel för dem som vi predikar för. Men framför allt blir vi bättre på att efterlikna vår balanserade och kärleksfulle Gud. (Efesierna 5:1)

[Bildkälla på sidan 28]

©Greg Epperson/age fotostock