Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Kristus – ”en ledare och befälhavare”

Kristus – ”en ledare och befälhavare”

Kristus – ”en ledare och befälhavare”

ENLIGT profetian i Jesaja 55:4 skulle Kristus, eller Messias, vara ”en ledare och befälhavare”. I den kristna församlingen är Jesus Kristus den ende som rätteligen bär titeln ”Ledare”, eftersom sanna kristna inte har någon ofullkomlig människa som ledare. (Matteus 23:10) De följer Kristus.

När Jesus Kristus var här på jorden visade han tydligt och klart att han var kvalificerad att vara ”en ledare och befälhavare”. När tiden var inne – några månader efter det att han hade börjat sin tjänst – gick han till vissa som han redan kände och uppmanade dem: ”Bli min efterföljare.” Som svar på uppmaningen övergav några utan att tveka sina arbeten som fiskare och tullindrivare. (Lukas 5:27, 28; Matteus 4:18–22) Kvinnor använde sin tid, sina krafter och sina materiella tillgångar för att sörja för att Jesus och hans lärjungar hade vad de behövde. (Markus 15:40, 41; Lukas 8:1–3)

Den här lilla gruppen bildade kärnan i det som skulle bli en ny ”nation”, det andliga Israel. (1 Petrus 2:7–10) Jesus bad en hel natt till sin Fader, Jehova Gud, om vägledning innan han utvalde de 12 apostlarna, som, om de var trogna, skulle bli pelare i den nya nationen. (Lukas 6:12–16; Efesierna 2:20) Senare utsåg Jesus ytterligare 70 lärjungar till att förkunna. (Lukas 10:1) Efter det koncentrerade Jesus sig huvudsakligen på de här lärjungarna när han undervisade och gav vägledning. Även bergspredikan var i första hand riktad till dem, vilket framgår av innehållet. (Matteus 5:1, 2, 13–16; 13:10, 11; Markus 4:34; 7:17)

Jesus tog på sig alla de förpliktelser och allt det ansvar som ledarskapet medförde och tog ledningen i alla avseenden. (Matteus 23:10; Markus 10:32) Han tilldelade lärjungarna ansvar och uppgifter utöver deras förkunnararbete. (Markus 3:9; Lukas 9:52; Johannes 4:1–8) Och som en god ledare gav han dem också uppmuntran men ibland även tillrättavisning. (Matteus 16:22, 23; Johannes 16:27)

Jesus visade sig också vara en ”befälhavare” som gav befallningar. Den främsta av de här befallningarna var att hans lärjungar skulle ”älska varandra” alldeles som han hade älskat dem. (Johannes 15:10–14) Han gav även prov på förmåga att hantera skaror på tusentals människor, som exemplet i Markus 6:39–46 visar.

Den fortlöpande, användbara övning Jesus gav sina lärjungar, som till största delen bestod av oansenliga människor utan högre utbildning, var ytterst verkningsfull. (Markus 6:7–13; Lukas 8:1) Senare skulle män med hög ställning och utbildning förundra sig över apostlarnas kraftfulla tal och säkra framföranden, och som ”människofiskare” fick de enastående resultat – tusentals reagerade positivt på deras predikoarbete. (Matteus 4:19; Apostlagärningarna 2:37, 41; 4:4, 13; 6:7) Den förståelse av bibliska principer som Jesus ingöt i deras hjärta gjorde det möjligt för dem att senare vara verkliga herdar för hjorden. (1 Petrus 5:1–4) På bara kort tid, tre och ett halvt år, lade Jesus en stabil grund till en enad internationell församling med tusentals medlemmar från många folkslag. Endast en sann ”ledare och befälhavare” skulle ha kunnat utföra en sådan enorm uppgift!

[Infälld text på sidan 30]

”Se! Honom har jag satt till ... en ledare och befälhavare för folkgrupperna.” (Jesaja 55:4)