Forntida skrivare och Guds ord

DE HEBREISKA skrifterna fullbordades i slutet av 400-talet f.v.t. Under de århundraden som följde vårdade sig judiska lärda, i synnerhet soferim och senare masoreterna, noggrant om den hebreiska texten. Men de äldsta böckerna i Bibeln skrevs på Moses och Josuas tid, omkring tusen år före soferims tid. De här böckerna skrevs på ömtåliga material, så skriftrullarna måste ha blivit avskrivna många gånger. Vad känner man till om skrivarnas arbete under den här tidiga perioden? Fanns det skickliga avskrivare i det forntida Israel?

De äldsta bibelhandskrifter som finns bevarade är delar av Dödahavsrullarna, och några av dem är från 200- och 100-talet f.v.t. ”Vi har inte tillgång till tidigare avskrifter av någon del av Bibeln”, förklarar Alan R. Millard, professor i Främre Orientens språk och arkeologi. Han tillägger: ”Omkringliggande kulturer kan ge oss en bild av hur forntida skrivare arbetade, och detta kan hjälpa oss att bedöma den hebreiska texten och dess historia och inse värdet av den.”

De tidiga skrivarnas arbete

I Mesopotamien skrevs historiska, religiösa, juridiska, vetenskapliga och litterära dokument så långt tillbaka som för fyra tusen år sedan. Skolor i skrivkonst blomstrade, och i undervisningen ingick att man skulle lära sig att noggrant skriva av de texter som fanns. Forskare i vår tid hittar endast obetydliga ändringar i babyloniska dokument som det gjorts många avskrifter av under en period på tusen år eller mer.

Det fanns inte skrivare bara i Mesopotamien. I en encyklopedi sägs det: ”En babylonisk skrivare på 1500-talet f.v.t. skulle förmodligen ha känt sig hemma med de metoder som användes vid de center för skrivande som fanns i Mesopotamien, Aram, Kanaan och till och med Egypten.” * (The Oxford Encyclopedia of Archaeology in the Near East)

Yrket som skrivare hade hög status i Egypten på Moses tid. Skrivare gjorde hela tiden avskrifter av litterära verk. Detta skildras på egyptiska gravsmyckningar som är mer än fyra tusen år gamla. I encyklopedin som nämndes tidigare sägs det om de forntida skrivarna under den här tidiga perioden:  ”Under 1000-talet f.v.t. hade de skapat en samling litterära verk om de stora civilisationerna i Mesopotamien och Egypten och utarbetat regler och riktlinjer för yrkesverksamma skrivare.”

De här reglerna och riktlinjerna innefattade användningen av kolofoner, som lades till huvudtexten. De innehöll avskrivarens namn, namnet på avskriftens ägare, datum, källan till den text man gjorde avskrift från, antal rader och så vidare. Mycket ofta lade avskrivaren till: ”Den här skriften har skrivits av från originalet och jämförts med det.” Dessa detaljer antyder att forntida avskrivare var angelägna om att vara noggranna.

Professor Millard, som citerades tidigare, säger: ”Man kan se att det fanns ett avskrivningssystem som innefattade kontroll och rättning av texten, ett system där man hade utarbetat metoder för att förebygga fel. En del av dessa metoder, särskilt metoden att räkna rader och ord, dök upp igen i masoreternas traditioner under tidig medeltid.” Redan på Moses och Josuas tid ansåg man alltså i Mellanöstern att avskrivning skulle utföras med stor noggrannhet och omsorg.

Hade också israeliterna skickliga avskrivare? Vad visar Bibelns innehåll om det?

Skrivare i det forntida Israel

Mose växte upp i faraos hushåll. (2 Moseboken 2:10; Apostlagärningarna 7:21, 22) Enligt egyptologer kan det ha ingått i Moses utbildning att lära sig egyptisk skrift och åtminstone några av skrivarnas färdigheter. James K. Hoffmeier skriver i sin bok Israel in Egypt: ”Det finns skäl att tro på den bibliska tradition som säger att Mose kunde nedteckna händelser, beskriva resvägar och utföra andra uppgifter som skrivare.” *

Bibeln hänvisar till andra i det forntida Israel som var skrivkunniga. Enligt The  Cambridge History of the Bible utsåg Mose ”läs- och skrivkunniga ämbetsmän ... för att de skulle skriva ner beslut och uppgifter om folket”. Den här slutsatsen grundas på 5 Moseboken 1:15, där det står: ”Så tog jag [Mose] överhuvudena för era stammar ... och satte dem till överhuvuden över er, till föreståndare för skaror på tusen och föreståndare för skaror på hundra och föreståndare för skaror på femtio och föreståndare för skaror på tio och till förmän för era stammar.” Vilka var dessa förmän?

Det hebreiska ordet för ”förman” förekommer ett antal gånger i bibelställen som hänvisar till Moses och Josuas tid. Flera forskare förklarar att detta ord betyder ”en sekreterare som registrerar”, ”en som skriver (gör uppteckningar)” och ”en tjänsteman som assisterar en domare som sekreterare”. Att det här hebreiska ordet förekommer många gånger antyder att det fanns ett ansenligt antal sådana sekreterare i Israel och att de hade omfattande ansvarsuppgifter i den tidiga förvaltningen av nationen.

Ett annat exempel rör Israels präster. I Encyclopaedia Judaica sägs det att prästernas ”religiösa och världsliga uppgifter krävde att de var läs- och skrivkunniga”. Mose befallde till exempel Levis söner: ”Vid slutet av vart sjunde år ... skall du läsa upp denna lag inför hela Israel.” Prästerna skulle ta hand om den officiella avskriften av lagen. De godkände och övervakade arbetet med att göra ytterligare avskrifter. (5 Moseboken 17:18, 19; 31:10, 11)

Tänk på hur den första avskriften av lagen gjordes. Under sin sista månad i livet sade Mose till israeliterna: ”Då ni går över Jordan in i det land som Jehova, din Gud, ger dig skall du resa stora stenar åt dig och kalka dem vita. Och du skall skriva på dem alla ord i denna lag.” (5 Moseboken 27:1–4) När Jeriko och Aj hade blivit förstörda samlades israeliterna vid berget Ebal, som låg centralt i det utlovade landet. Där skrev Josua ”en avskrift av Moses lag” på stenarna till ett altare. (Josua 8:30–32) Sådana inskriptioner krävde att det fanns både läs- och skrivkunniga personer. Det här antyder att de forntida israeliterna hade både den språkkunnighet och skicklighet som behövdes för att omsorgsfullt kunna bevara sina heliga skrifter.

Bibelns tillförlitlighet

Efter Moses och Josuas tid framställdes ett antal andra hebreiska skriftrullar, och man gjorde handskrivna avskrifter av dem. Allteftersom de här avskrifterna slets ut eller blev skadade av fukt eller mögel behövde de bytas ut. Den här processen fortsatte i århundraden.

Trots att avskrivarna av Bibeln var så noggranna var det oundvikligt att en del fel smög sig in i texten. Men innebar avskrivarnas misstag att bibeltexten ändrades väsentligt? Nej. På det stora hela är de här felen obetydliga och påverkar inte Bibelns tillförlitlighet, vilket framkommit vid textkritisk granskning av forntida handskrifter.

Jesu Kristi inställning till de första bibelböckerna bekräftar för de kristna att Bibeln har bevarats intakt. Sådana uttryck som ”har ni inte läst i Moses bok?” och ”har inte Mose gett er lagen?” visar att Jesus ansåg att man kunde lita på de handskrivna avskrifter som fanns när han var på jorden. (Markus 12:26; Johannes 7:19) Dessutom bestyrkte Jesus alla de hebreiska skrifternas tillförlitlighet när han sade: ”Allt som står skrivet om mig i Moses lag och hos profeterna och i Psalmerna måste uppfyllas.” (Lukas 24:44)

Vi kan därför vara säkra på att Bibeln har blivit noggrant avskriven ända från forntiden. Det är precis som profeten Jesaja blev inspirerad att skriva: ”Det gröna gräset har förtorkat, blommorna har vissnat; men vår Guds ord består till oöverskådlig tid.” (Jesaja 40:8)

[Fotnoter]

[Bild på sidan 18]

En egyptisk skrivare i arbete

[Bild på sidan 19]

De äldsta bibelböckerna går tillbaka till Moses tid