Tron på Bibelns profetior räddar liv

NÄR Jesus lämnar templet i Jerusalem för sista gången, utropar en av hans lärjungar: ”Lärare, se, vilka stenar och vilka byggnader!” Templet är den judiska nationens stolthet. Men Jesus svarar: ”Ser du dessa stora byggnader? Här skall alls inte lämnas sten på sten; allt skall bli nerrivet.” (Markus 13:1, 2)

Bara tanken är ofattbar! Somliga av templets stenar är mycket stora. Det Jesus säger om templet skulle dessutom innebära slutet för Jerusalem och kanske också för den judiska nationen, där templet är det andliga hjärtat. Jesu lärjungar frågar honom därför: ”Säg oss: När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på den tid då alla dessa ting skall komma till en avslutning?” (Markus 13:3, 4)

”Det är ännu inte slutet”, säger Jesus varnande. Först kommer lärjungarna att få höra om krig, jordbävningar, hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra. En dramatisk händelseutveckling kommer sedan att leda till en enorm katastrof, ja ”en stor vedermöda”, för den judiska nationen. Men Gud skall ingripa för att rädda ”de utvalda”, dvs. de trogna kristna. Hur då? (Markus 13:7; Matteus 24:7, 21, 22; Lukas 21:10, 11)

Uppror mot Rom

Det går 28 år, och de kristna i Jerusalem väntar fortfarande på slutet. Romarriket är plågat av krig, jordbävningar, hungersnöd och farsoter. (Se rutan på sidan 9.) Judeen blir en grogrund för inbördes stridigheter och etniska strider. Men innanför Jerusalems skyddande murar råder det ett relativt lugn. Människor äter, arbetar, gifter sig och föder barn, som de alltid har gjort. Det väldiga templets närvaro ger människor en känsla av att staden är säker och att den kommer att bestå.

 Omkring år 61 v.t. får de kristna i Jerusalem ett brev från aposteln Paulus. Han berömmer dem för deras uthållighet men är oroad över att några i församlingen verkar sakna en känsla av brådska. Några är på glid andligen eller visar sig sakna kristen mogenhet. (Hebréerna 2:1; 5:11, 12) Paulus uppmanar dem: ”Kasta därför inte bort ert fria och öppna tal. ... Ty ännu ’en mycket liten tid’, och ’han som kommer skall komma och skall inte dröja’. ’Men min rättfärdige skall leva på grund av tro’, och: ’om han drar sig undan, har min själ inte behag i honom’.” (Hebréerna 10:35–38) Verkligen ett tidsenligt råd! Men kommer de kristna att utöva tro och vara uppmärksamma på uppfyllelsen av Jesu profetia? Är slutet för Jerusalem verkligen nära?

Under de följande fem åren blir förhållandena i Jerusalem allt sämre. Det hela kulminerar år 66 v.t., då den korrumperade romerske ståthållaren Florus tar 17 talenter från den heliga tempelskatten under förevändning att kejsaren behöver dem. Judarna blir rasande och gör uppror. Judiska rebeller, seloter, strömmar in i Jerusalem och slaktar de romerska styrkorna där. Sedan förklarar de oförskräckt att Judeen är fritt från Rom. Judeen och Rom är nu i krig!

Inom tre månader marscherar Cestius Gallus, som är romersk ståthållare i Syrien, söderut med en här på 30 000 man för att slå ner det judiska upproret. Hans här kommer fram till Jerusalem under lövhyddohögtiden och tränger snabbt in i stadens ytterområden. Seloterna, som är färre till antalet, söker skydd innanför templets fästningsområde. Romerska soldater börjar snart underminera templets mur. Judarna är upprörda. Hedniska soldater vanhelgar nu judendomens heligaste plats. Men de kristna som är i staden påminner sig Jesu ord: ”När ni får se vämjeligheten som vållar ödeläggelse ... stå på helig plats, ... då bör de som är i Judeen fly till bergen.” (Matteus 24:15, 16) Kommer de att visa tro på Jesu profetiska ord och handla därefter? Som det hela utvecklar sig hänger deras liv på att de gör det. Men hur skall de kunna fly?

Plötsligt och utan någon uppenbar anledning slår Cestius Gallus till reträtt och drar tillbaka sina styrkor mot kusten, och seloterna förföljer dem. Förvånande nog har vedermödan för staden förkortats. De kristna visar sin tro på Jesu profetiska varning genom att fly från Jerusalem till Pella, en neutral stad  som ligger i bergen på andra sidan Jordanfloden. De flyr i rätt tid. Seloterna återvänder snart till Jerusalem och tvingar de invånare som finns kvar att förena sig med dem i deras uppror. * De kristna, som befinner sig i säkerhet i Pella, följer händelseutvecklingen.

Det urartar till anarki

Några månader senare drar en ny romersk här fram. År 67 v.t. mobiliserar härföraren Vespasianus och hans son Titus en väldig styrka på 60 000 man. Under de följande två åren närmar sig denna militära ångvält Jerusalem och krossar allt motstånd som kommer i dess väg. Under tiden är olika judiska fraktioner upptagna i våldsamma strider inne i Jerusalem. Stadens spannmålsreserver förstörs, området runt templet jämnas med marken och mer än 20 000 judar dödas. Vespasianus skjuter upp framryckningen mot Jerusalem och säger: ”Gud är en bättre härförare än vad jag är. ... Fienderna omkommer genom sin egen hand.”

När den romerske kejsaren Nero dör, beger sig Vespasianus till Rom för att säkra tronen åt sig och låter Titus slutföra fälttåget i Judeen. Titus kommer fram till Jerusalem kort före påsken år 70 v.t. och stänger inne stadsborna och pilgrimerna i staden. Hans styrkor hugger ner träden på den judeiska landsbygden för att bygga en sju kilometer lång mur av spetspålar runt den belägrade huvudstaden. Det är precis som Jesus förutsade: ”Dina fiender skall bygga ett belägringsverk av spetspålar omkring dig och skall innesluta dig och ansätta dig från alla håll.” (Lukas 19:43)

Snart råder det hungersnöd i staden. Beväpnade skaror plundrar de dödas och döendes hem. Åtminstone en desperat kvinna dödar och äter sitt spädbarn och uppfyller därigenom förutsägelsen: ”På grund av det trängda läge och den pressade situation som din fiende kommer att försätta dig i skall du tvingas äta ditt moderlivs frukt, köttet av dina söner och dina döttrar.” (5 Moseboken 28:53–57)

 Efter en belägring som varar i fem månader faller till slut Jerusalem. Staden och dess storslagna tempel plundras och bränns ner och raseras sedan sten för sten. (Daniel 9:26) Dödssiffran uppgår till ungefär 1 100 000, och 97 000 säljs som slavar. * (5 Moseboken 28:68) Judeen nästan töms på judar. Det är verkligen en nationell katastrof utan motstycke, en vändpunkt för det judiska politiska, religiösa och kulturella livet. *

Samtidigt tackar de kristna i Pella innerligt Gud för sin räddning. Deras tro på Bibelns profetior har räddat deras liv!

När vi ser tillbaka på de här händelserna bör vi alla fråga oss: Har jag en tro som kommer att bevara mig vid liv under den stora vedermöda som snart är här? Är jag bland ”dem som har tro, så att själen bevaras vid liv”? (Hebréerna 10:39; Uppenbarelseboken 7:14)

[Fotnoter]

[Tabell på sidan 9]

Delar av tecknet som uppfylldes under det första århundradet

KRIG:

Gallien (39–40 v.t.)

Nordafrika (41 v.t.)

Britannien (43, 60 v.t.)

Armenien (58–62 v.t.)

Inre stridigheter och etniska strider i Judeen (50–66 v.t.)

JORDBÄVNINGAR:

Rom (54 v.t.)

Pompeji (62 v.t.)

Mindre Asien (53, 62 v.t.)

Kreta (62 v.t.)

HUNGERSNÖD:

Rom, Grekland, Egypten (omkring 42 v.t.)

Judeen (omkring 46 v.t.)

FARSOTER:

Babylon (40 v.t.)

Rom (60, 65 v.t.)

FALSKA PROFETER:

Judeen (omkring 56 v.t.)

[Karta/Bild på sidan 10]

(För formaterad text, se publikationen)

Det romerska fälttåget i Palestina, år 67–70 v.t.

Ptolemais

Galileiska sjön

Pella

PEREEN

SAMARIEN

Jerusalem

Salthavet

JUDEEN

Caesarea

[Bildkälla]

Endast karta: Grundad på kartor som Pictorial Archive (Near Eastern History) Est. och Survey of Israel har upphovsrätten till

[Bild på sidan 11]

”Fienderna omkommer genom sin egen hand” – Vespasianus

[Bilder på sidan 11]

Romerska styrkor ödelägger Jerusalem år 70 v.t.

[Bildkällor på sidan 11]

Relief: Soprintendenza Archeologica di Roma; Vespasianus: Bildarchiv Preussischer Kulturbesitz/Art Resource, NY