Må församlingen byggas upp

”Församlingen ... [kom] in i en period av frid och byggdes upp.” (APOSTLAGÄRNINGARNA 9:31)

1. Vilka frågor kan vi ställa oss när det gäller ”Guds församling”?

PÅ PINGSTDAGEN år 33 v.t. erkände Jehova en grupp av Kristi lärjungar som en ny nation, ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16) Dessa kristna, som var smorda med Guds ande, kom också att bli det som i Bibeln kallas ”Guds församling”. (1 Korinthierna 11:22) Vad innefattades i detta? Hur skulle ”Guds församling” organiseras? Hur skulle den fungera på jorden, oavsett var dess medlemmar bodde? Och hur påverkar den vårt liv och vår lycka?

2, 3. Hur visade Jesus att församlingen skulle vara organisatoriskt uppbyggd?

² Som nämndes i föregående artikel förutsade Jesus att det skulle finnas en sådan församling av smorda efterföljare till honom. Han sade till aposteln Petrus: ”På denna klippa [Jesus Kristus] skall jag bygga min församling, och Hades portar skall inte få makt över den.” (Matteus 16:18) Medan Jesus fortfarande var tillsammans med apostlarna gav han också upplysningar om hur den här församlingen, som snart skulle bildas, skulle fungera och vara organiserad.

³ Jesus lärde i ord och handling att somliga i församlingen skulle ha ledningen. Detta skulle innebära att de betjänade andra i sin grupp. Kristus sade: ”Ni vet att de som anses styra nationerna spelar herrar över dem, och deras stormän utövar myndighet över dem. Men så är det inte bland er; utan vemhelst som vill bli stor bland er, han skall vara er tjänare, och vemhelst som vill vara först bland er, han skall vara allas slav.” (Markus 10:42–44) Det är tydligt att ”Guds församling” inte skulle vara oorganiserad och bestå av kringspridda, isolerade medlemmar. Den skulle i stället vara organisatoriskt uppbyggd och bestå av medlemmar som samarbetade med varandra.

4, 5. Hur vet vi att församlingen skulle behöva andlig undervisning?

⁴ Jesus, som skulle vara huvudet för denna ”Guds församling”, visade att hans apostlar och andra som hade blivit undervisade av honom skulle ha särskilda förpliktelser mot de övriga i församlingen. Vad skulle de göra? En viktig uppgift skulle vara att ge församlingen andlig undervisning. Vi minns att den uppståndne Jesus sade till Petrus i närvaro av några av de andra apostlarna: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Petrus svarade: ”Ja, Herre, du vet att jag är fäst vid dig.” Jesus sade till honom: ”För mina lamm på bete. ... Var en herde för mina små får. ... För mina små får på bete.” (Johannes 21:15–17) Vilket förordnande det var!

⁵ Vi ser av Jesu ord att de som samlas in i församlingen liknas vid får i en fålla. Dessa får – kristna män, kvinnor och barn – skulle behöva andlig mat och lämplig herdeomvårdnad. Eftersom Jesus befallde alla sina efterföljare att undervisa andra och göra lärjungar, skulle också alla nya som blev hans får behöva övas i att fullgöra det här uppdraget från Gud. (Matteus 28:19, 20)

6. Vilka anordningar gjordes i den nybildade ”Guds församling”?

⁶ Så snart ”Guds församling” hade bildats, samlades dess medlemmar regelbundet för att få undervisning och ge varandra ömsesidig uppmuntran. I Bibeln sägs det: ”De  fortsatte att helt ägna sig åt apostlarnas undervisning och åt gemenskapen, åt att hålla måltider och åt att frambära böner.” (Apostlagärningarna 2:42, 46, 47) En annan anmärkningsvärd detalj är att några kvalificerade män fick i uppgift att ha hand om vissa praktiska göromål. De utvaldes inte därför att de hade god utbildning eller vissa färdigheter. De var män som var ”fyllda av ande och vishet”. En av dem var Stefanus, och i berättelsen betonas att han var ”en man fylld av tro och helig ande”. En följd av församlingsanordningen var att ”Guds ord [fortsatte] att vinna spridning, och antalet lärjungar ökade mycket i Jerusalem”. (Apostlagärningarna 6:1–7)

Män som användes av Gud

7, 8. a) Som vad tjänade apostlarna och de äldste bland de första kristna? b) Vad blev följden när anvisningar meddelades genom församlingarna?

⁷ Som vi kan förstå tog apostlarna ledningen i församlingsanordningen under den första kristna tiden, men de var inte de enda som gjorde det. Vid ett tillfälle kom Paulus och hans kamrater tillbaka till Antiokia i Syrien. I Apostlagärningarna 14:27 läser vi: ”När de hade kommit fram och hade samlat ihop församlingen, började de berätta om hur mycket Gud hade gjort med hjälp av dem.” Medan de fortfarande var kvar i församlingen uppstod en fråga som gällde om icke-judar som var troende behövde omskäras. För att lösa problemet sändes Paulus och Barnabas ”till apostlarna och de äldste i Jerusalem”, som uppenbarligen tjänade som en styrande krets. (Apostlagärningarna 15:1–3)

⁸ Jesu halvbror Jakob, som var en kristen äldste men inte en av apostlarna, presiderade när ”apostlarna och de äldste samlades för att behandla den här saken”. (Apostlagärningarna 15:6) Efter att ha resonerat om saken under den heliga andens ledning fattade de ett beslut som var i överensstämmelse med Skrifterna. Beskedet meddelades skriftligen till de olika församlingarna. (Apostlagärningarna 15:22–32) De som fick dessa anvisningar godtog och tillämpade dem. Vad blev följden? Bröderna och systrarna blev uppbyggda och uppmuntrade. I Bibeln sägs det: ”Därför fortsatte församlingarna verkligen att stärkas  i tron, och de växte till i antal från dag till dag.” (Apostlagärningarna 16:5)

9. Vilka uppgifter har kvalificerade kristna män, enligt vad som framgår av Bibeln?

⁹ Men hur skulle församlingarna fungera i vanliga fall? Ta till exempel församlingarna på ön Kreta. Även om många som bodde där hade dåligt rykte, ändrade somliga sitt levnadssätt och blev sanna kristna. (Titus 1:10–12; 2:2, 3) De bodde i olika städer, och alla befann sig långt borta från den styrande kretsen i Jerusalem. Men det här var inget större problem, för andliga ”äldste” hade förordnats att tjäna i var och en av församlingarna på Kreta liksom på andra platser. Dessa män fyllde de krav som finns upptecknade i Bibeln. De var förordnade som äldste, tillsyningsmän, som kunde ”förmana genom den lära som är sund och ... tillrättavisa dem som säger emot”. (Titus 1:5–9; 1 Timoteus 3:1–7) Andra andliga män var kvalificerade att hjälpa församlingarna som biträdande tjänare, diakoner. (1 Timoteus 3:8–10, 12, 13)

10. Hur skulle allvarliga problem lösas, enligt Matteus 18:15–17?

¹⁰ Jesus visade att det skulle finnas en sådan anordning. Vi kan påminna oss berättelsen i Matteus 18:15–17, där Jesus sade att det ibland skulle kunna uppstå problem mellan två medlemmar av Guds folk på grund av att den ene på något sätt hade syndat mot den andre. Den förorättade parten skulle gå till den andre och ”blotta hans fel” i enrum med honom, mellan fyra ögon. Om detta inte löste problemet, skulle man kunna be en eller två andra som kände till fakta i saken hjälpa till. Men vad skulle man göra om man ändå inte fick saken ur världen? Jesus sade: ”Om han inte lyssnar till dem, så säg det till församlingen. Om han inte ens lyssnar till församlingen, så må han vara för dig alldeles som en man av nationerna och som en tullindrivare.” När Jesus sade detta var judarna fortfarande ”Guds församling”, så hans ord var ursprungligen tillämpliga på dem. * Men så snart den kristna församlingen hade bildats, skulle Jesu anvisning tillämpas på den. Det här är ytterligare ett bevis för att Guds folk skulle vara organiserat i församlingar, så att varje enskild kristen blev uppbyggd och fick vägledning.

11. Vilken uppgift hade de äldste när det gällde att behandla problem?

¹¹ Det var lämpligt att de äldste, tillsyningsmännen, skulle representera församlingen när det gällde att behandla problem eller ta itu med ett orätt handlingssätt. Det här stämmer överens med de kvalifikationer för äldste som nämns i Titus 1:9. De som tjänade som äldste i de olika församlingarna var ofullkomliga, precis som Titus, som Paulus sände till några församlingar för att han skulle ”rätta till det som var bristfälligt ordnat”. (Titus 1:4, 5) I våra dagar måste de som rekommenderas som äldste först under en tid ha visat sin tro och hängivenhet. Då kan andra i församlingen känna att de kan lita på de anvisningar och den ledning som ges genom den här anordningen.

12. Vilket ansvar har de äldste när det gäller församlingen?

¹² Paulus sade till de äldste i församlingen i Efesos: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän, till att vara herdar för Guds församling, som han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” (Apostlagärningarna 20:28) Också i vår tid är församlingens tillsyningsmän förordnade ”att vara herdar för Guds församling”. De bör vara kärleksfulla herdar och inte spela herrar över hjorden. (1 Petrus 5:2, 3) Tillsyningsmännen bör sträva efter att bygga upp och hjälpa ”hela ... hjorden”.

 Håll dig tätt intill församlingen

13. Vad kan ibland hända i en församling, och varför det?

¹³ Eftersom de äldste och alla andra i församlingen är ofullkomliga, uppstår det ibland missförstånd och problem, alldeles som det gjorde under det första århundradet medan några av apostlarna fortfarande levde. (Filipperna 4:2, 3) En tillsyningsman eller någon annan kan säga något som verkar hårt, ovänligt eller inte helt sant. Eller också kanske vi tycker att något som enligt Bibeln är orätt har inträffat och att det verkar som om de äldste inte gör något för att ta itu med saken, trots att de känner till det hela. Det kan naturligtvis vara så att saken har behandlats eller håller på att behandlas enligt Bibelns normer och att det finns fakta i saken som vi inte känner till. Men även om det skulle vara som vi tror, så tänk på följande: Under en tid bedrevs allvarlig synd i församlingen i Korinth, en församling som Jehova var intresserad av. Efter en tid såg han till att det som var orätt behandlades på rätt sätt och med fasthet. (1 Korinthierna 5:1, 5, 9–11) Vi kan fråga oss själva: Om jag hade bott i Korinth på den tiden, hur skulle jag ha reagerat medan detta pågick?

14, 15. Varför slutade somliga upp med att följa Jesus, och vad kan vi lära oss av det?

¹⁴ Vi kan tänka oss en annan situation som berör församlingen. Anta att någon har svårt att förstå och godta förklaringen av en biblisk lära. Han kan ha forskat i Bibeln och i de publikationer som finns i församlingen och sökt hjälp av mogna medkristna, även äldstebröder. Ändå har han svårt att förstå eller godta förklaringen. Vad kan han göra? Något liknande inträffade omkring ett år innan Jesus dog. Han sade att han var ”livets bröd” och att den som ville få evigt liv måste äta ”Människosonens kött och dricka hans blod”. Detta chockerade några av hans lärjungar. I stället för att söka en förklaring eller helt enkelt tålmodigt vänta på att Jehova skulle ge dem en rätt förståelse av saken var det många av lärjungarna som ”inte längre [ville] vandra med honom [Jesus]”. (Johannes 6:35, 41–66) Återigen, vad skulle vi ha gjort om vi hade varit där?

¹⁵ I våra dagar har somliga slutat upp med att vara tillsammans med församlingen och vill hellre tjäna Gud på egen hand. De kanske  säger att det beror på sårade känslor, att ett fel inte har rättats till eller att de inte kan godta en viss biblisk förklaring. Hur förnuftigt är det att handla så? Varje kristen bör visserligen ha ett personligt förhållande till Gud, men vi kan inte förneka att han använder en världsomfattande församling, alldeles som han gjorde på apostlarnas tid. Vidare använde och välsignade Jehova de enskilda församlingarna under det första århundradet, och han ordnade med kvalificerade äldste och biträdande tjänare som skulle vara till hjälp för församlingarna. Så är det också i vår tid.

16. Om någon känner sig frestad att lämna församlingen, vad bör han då tänka på?

¹⁶ Om en kristen menar att han uteslutande kan förlita sig på sitt eget förhållande till Gud, då godtar han inte den anordning som Gud har gjort – varken Guds folks världsvida församling eller de enskilda församlingarna. Han kanske tillber Gud för sig själv eller slår sig ihop med några få andra, men var finns anordningen med församlingsäldste och biträdande tjänare? Det är betecknande att Paulus, när han skrev till dem som tillhörde församlingen i Kolossai och gav anvisningar om att brevet också skulle läsas upp i Laodikeia, sade att de skulle vara ”rotade och bli uppbyggda i [Kristus]”. De som tillhörde församlingarna, inte enskilda personer som hade avskilt sig från församlingarna, skulle få nytta av detta. (Kolosserna 2:6, 7; 4:16)

”En pelare och ett stöd för sanningen”

17. Vad visar 1 Timoteus 3:15 angående församlingen?

¹⁷ I sitt första brev till Timoteus, som var en kristen äldste, räknade aposteln Paulus upp kvalifikationerna som gäller äldste och biträdande tjänare i de enskilda församlingarna. Direkt efteråt nämnde han ”den levande Gudens församling” och sade att den är ”en pelare och ett stöd för sanningen”. (1 Timoteus 3:15) Hela församlingen av smorda kristna visade sig verkligen vara en sådan pelare under det första århundradet. Och det var utan tvivel främst genom den enskilda församlingen som varje kristen kunde få del av denna sanning. Det var där han kunde höra sanningen läras ut och försvaras, och det var där han kunde bli uppbyggd.

18. Varför är församlingsmötena viktiga?

¹⁸ På liknande sätt är den världsvida kristna församlingen Guds hushåll, ”en pelare och ett stöd för sanningen”. Det är viktigt att vi är regelbundet närvarande och även deltar vid mötena i vår församling för att vi skall bli uppbyggda, styrkta i vårt förhållande till Gud och beredda att göra hans vilja. När Paulus skrev till församlingen i Korinth inriktade han sig på vad som sades vid dessa möten. Han skrev att han önskade att det som sades vid deras möten skulle vara klart och förståeligt, så att de närvarande kunde bli ”uppbyggda”. (1 Korinthierna 14:12, 17–19) I våra dagar kan vi bli uppbyggda om vi inser att Jehova Gud har godkänt anordningen med enskilda församlingar och att han stöder den.

19. Varför bör du uppskatta din församling?

¹⁹ Ja, om vi vill bli uppbyggda som kristna, måste vi stanna kvar i församlingen. Den har under lång tid visat sig vara ett skydd mot falska läror, och Gud har använt den för att de goda nyheterna om hans messianska kungarike skall bli förkunnade över hela jorden. Gud har utan tvivel åstadkommit mycket genom den kristna församlingen. (Efesierna 3:9, 10)

[Fotnot]

Minns du?

• Varför bör vi förvänta att Gud skall använda församlingar på jorden?

• Vad gör de äldste för församlingen, trots att de är ofullkomliga?

• Hur blir du uppbyggd av den församling du tillhör?

[Frågor]

[Bild på sidan 26]

Apostlarna och de äldste i Jerusalem tjänade som en styrande krets

[Bild på sidan 28]

De äldste och de biträdande tjänarna får anvisningar som hjälper dem att fullgöra sina ansvarsuppgifter i församlingen