De frodas andligen när deras hår har grånat

”De som är planterade i Jehovas hus ... frodas alltjämt när deras hår har grånat.” (PSALM 92:13, 14)

1, 2. a) Hur beskrivs ofta ålderdomen? b) Vilka löften ges i Bibeln när det gäller verkningarna av Adams synd?

HÖG ÅLDER – vad kommer du att tänka på när du hör dessa ord? Rynkig hy? Dålig hörsel? Svaga armar och ben? Eller tänker du på något annat som har samband med ”de olyckliga dagar” som beskrivs så livfullt i Predikaren 12:1–7? Om det är så, är det viktigt att komma ihåg att orden i Predikaren, kapitel 12, inte beskriver åldrandet så som Skaparen, Jehova Gud, från början avsåg att det skulle vara, utan åldrandet som en följd av den adamitiska syndens inverkan på kroppen. (Romarna 5:12)

² Åldrandet i sig självt är ingen förbannelse, för fortsatt liv förutsätter att åren går. Vi vill ju att allt levande skall växa och mogna. Den skada som orsakats av synd och ofullkomlighet under sex tusen år och som vi ser runt omkring oss kommer snart att höra till det förgångna, och alla lydiga människor kommer att kunna njuta av livet så som det var avsett från början, utan att drabbas av ålderdom och död. (1 Moseboken 1:28; Uppenbarelseboken 21:4, 5) När den tiden är här skall ”ingen invånare ... säga: ’Jag är sjuk.’” (Jesaja 33:24) De äldre kommer att få tillbaka sin ”ungdomskraft”, och deras kroppar kommer att bli ”friskare än i ungdomen”. (Job 33:25) Men för närvarande måste vi alla kämpa med arvet från Adam. Ändå är de som tjänar Jehova särskilt välsignade även sedan de blivit äldre.

3. Hur kan de kristna ”alltjämt [frodas] när deras hår har grånat”?

³ Guds ord försäkrar oss: ”De som är planterade i Jehovas hus ... frodas alltjämt när deras hår har grånat.” (Psalm 92:13, 14) I symboliska ordalag framhåller psalmisten den grundläggande sanningen att Guds trogna tjänare kan fortsätta att gå framåt, frodas och blomstra andligen, trots att de bryts ner fysiskt. Många exempel från Bibelns tid och från vår egen tid visar att det är så.

”Aldrig ... borta från templet”

4. Hur visade den åldriga profetissan Hanna sin hängivenhet för Gud, och hur blev hon belönad?

⁴ Tänk på profetissan Hanna, som levde under det första århundradet. Vid 84 års ålder var hon ”aldrig ... borta från templet, där hon natt och dag utförde helig tjänst med fastor och ödmjuka böner”. Hennes far var inte levit, utan ”av Asers stam”, och därför kunde hon inte bokstavligen bo i templet. Tänk  vilka uppoffringar hon måste ha gjort för att kunna vara i templet varje dag från det att morgonoffret frambars ända till dess att kvällsoffret frambars! Men Hanna blev rikt belönad för sin hängivenhet. Hon hade förmånen att vara närvarande när Josef och Maria kom med Jesusbarnet till templet för att bära fram honom åt Jehova, alldeles som lagen föreskrev. När Hanna såg Jesus, började hon ”frambära tack till Gud och tala om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse”. (Lukas 2:22–24, 36–38; 4 Moseboken 18:6, 7)

5, 6. Hur visar många äldre i våra dagar en liknande inställning som Hanna?

⁵ Många äldre bland Jehovas vittnen visar en liknande inställning som Hanna. De är regelbundet med vid mötena, frambär ödmjuka böner om att den sanna tillbedjan skall ha framgång och har en brinnande önskan att predika de goda nyheterna. En broder i 80-årsåldern som regelbundet är med vid mötena tillsammans med sin hustru sade: ”Vi har gjort det till en vana att gå på mötena. Vi vill inte vara någon annanstans. Där Guds folk är, där vill vi vara. Det är där vi känner oss nöjda och glada.” Vilket uppmuntrande exempel för oss alla! (Hebréerna 10:24, 25)

⁶ ”När det görs anordningar för andlig verksamhet som jag kan ta del i, då vill jag vara med.” Det är den norm som Jean, en kristen änka i 80-årsåldern, lever efter. ”Jag har naturligtvis mina svåra stunder”, fortsätter hon, ”men varför skall alla andra vara ledsna bara för att jag är det?” Med strålande ögon berättar hon hur glad hon är över att ha kunnat besöka andra länder för att vara med vid andligt uppbyggande tillfällen. Vid en resa nyligen sade hon till sina reskamrater: ”Jag vill inte se några fler slott. Jag vill gå i tjänsten!” Trots att hon inte kunde språket, kunde hon väcka människors intresse för Bibelns budskap. Under flera år samarbetade hon dessutom med en församling som behövde hjälp, trots att det innebar att hon behövde lära sig ett nytt språk och att resan till mötena tog en timme i vardera riktningen.

Håll sinnet aktivt

7. Hur visade Mose också när han blivit gammal att han ville växa till i sitt förhållande till Gud?

⁷ Livserfarenhet kommer med åren. (Job 12:12) Andliga framsteg kommer däremot inte automatiskt med stigande ålder. Lojala tjänare åt Gud förlitar sig därför inte på det förråd av kunskap som de har skaffat sig tidigare, utan strävar efter att ”växa ... till i lärdom” allteftersom åren går. (Ordspråksboken 9:9) Mose var 80 år när han fick sitt uppdrag av Jehova. (2 Moseboken 7:7) Det ansågs tydligen ovanligt att man blev så gammal på den tiden, för han skrev: ”Våra levnadsårs dagar är sjuttio år, och ... på grund av särskild kraft är [de] åttio år.” (Psalm 90:10) Men Mose kände sig aldrig för gammal för att lära. När han hade tjänat Jehova i flera årtionden, haft många särskilda privilegier och fullgjort viktiga ansvarsuppgifter vädjade han till Gud: ”Låt mig ... få veta dina vägar, det ber jag dig, så att jag kan lära känna dig.” (2 Moseboken 33:13) Mose hade en ständig önskan att växa till i sitt förhållande till Jehova.

8. Hur höll Daniel sinnet aktivt ända upp i 90-årsåldern, och vad blev följden?

⁸ När profeten Daniel var gammal, förmodligen i 90-årsåldern, undersökte han fortfarande noggrant de heliga skrifterna. Det han lärde sig genom att studera ”böckerna”, vilka kan ha innefattat Tredje Moseboken, Jesaja, Jeremia, Hosea och Amos, fick honom att söka Jehova i innerlig bön. (Daniel 9:1, 2) Hans bön besvarades genom att han fick inspirerade upplysningar angående Messias ankomst och framtiden för den rena tillbedjan. (Daniel 9:20–27)

9, 10. Vad har somliga gjort för att hålla sinnet aktivt?

 ⁹ Precis som Mose och Daniel kan vi sträva efter att hålla sinnet aktivt genom att koncentrera oss på andliga ting så länge vi har möjlighet till det. Många gör just det. Worth, en kristen äldste i 80-årsåldern, försöker hålla sig à jour med den andliga föda som kommer genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45) Han säger: ”Jag älskar helt enkelt sanningen, och det är så spännande att se hur sanningens ljus blir klarare och klarare.” (Ordspråksboken 4:18) Fred, som har varit i heltidstjänsten i över 60 år, tycker att det är andligt stimulerande att samtala med medtroende om Bibeln. ”Jag måste hålla Bibeln levande i sinnet”, säger han. ”Om man kan göra Bibeln levande för sig – så att dess innehåll blir meningsfullt – och om man kan få det man lär sig att passa in i ’mönstret av sunda ord’, då har man inte bara enstaka, osammanhängande upplysningar. Man ser hur varje upplysning är som en ädelsten som gnistrar på sin rätta plats.” (2 Timoteus 1:13)

¹⁰ Hög ålder behöver inte innebära att man inte kan lära sig nya och svåra begrepp. Människor i 60-, 70- och till och med 80-årsåldern har lärt sig läsa och skriva eller lärt sig nya språk. Somliga Jehovas vittnen har lärt sig detta för att kunna predika de goda nyheterna för människor av olika nationaliteter. (Markus 13:10) Harry och hans hustru var närmare 70 år när de beslöt sig för att hjälpa till på det portugisisktalande fältet. Harry säger: ”Visst blir allt svårare när man blir äldre.” Men genom att de ansträngde sig och inte gav upp kunde de leda bibelstudier på portugisiska. Harry har nu också i många år hållit tal på sitt nya språk vid områdessammankomster.

11. Vad är tanken med att ta upp vad trogna äldre bröder och systrar har uträttat?

¹¹ Hälsan och omständigheterna tillåter naturligtvis inte alla att anta sådana utmaningar. Vad är då syftet med att ta upp vad äldre förkunnare har uträttat? Tanken är verkligen inte att alla bör försöka uträtta lika mycket. Äldre förkunnares exempel framhålls i stället i harmoni med andan i det som aposteln Paulus skrev till de kristna hebréerna beträffande trogna församlingsäldste: ”Ge noga akt på vad deras handlingssätt leder till, och efterlikna deras tro.” (Hebréerna 13:7) När vi tänker på sådana föredömen i fråga om att visa iver och nit, kan vi bli uppmuntrade att efterlikna den starka tro som driver dessa äldre i deras tjänst för Gud. Harry, som nu är 87 år, förklarar vad som motiverar honom: ”Jag vill använda de år jag har kvar förståndigt och vara till så stor nytta som möjligt i Jehovas tjänst.” Fred, som nämndes tidigare, finner stor glädje i att sköta sin uppgift på Betel. Han säger: ”Man måste komma underfund med hur man bäst kan tjäna Jehova och sedan fortsätta med det.”

Hängivna trots ändrade omständigheter

12, 13. Hur visade Barsillaj prov på gudhängivenhet trots ändrade omständigheter?

¹² Det kan vara svårt att acceptera fysiska  förändringar. Men det är faktiskt möjligt att visa gudhängivenhet trots sådana förändringar. Gileaditen Barsillaj är ett fint exempel på det. Vid 80 års ålder visade han enastående gästfrihet mot David och hans här genom att ge dem mat och husrum under Absaloms uppror. När David återvände till Jerusalem ledsagade Barsillaj följet till Jordan. David erbjöd Barsillaj att få komma till det kungliga hovet. Vad svarade Barsillaj? ”Jag är i dag åttio år gammal. ... Kan din tjänare känna smaken på vad jag äter och dricker, eller kan jag längre lyssna till sångares och sångerskors röst? ... Här är din tjänare Kimham. Låt honom dra över med min herre kungen, och gör mot honom det som är gott i dina ögon.” (2 Samuelsboken 17:27–29; 19:31–40)

¹³ Trots ändrade omständigheter gjorde Barsillaj vad han kunde för att ge sitt stöd åt Jehovas förordnade kung. Hans smak och hörsel var inte längre vad de hade varit, men ändå var han inte bitter. Han föreslog i stället osjälviskt att Kimham skulle få den ynnest som hade erbjudits honom, och han visade därmed vilket slags människa han var innerst inne. Precis som Barsillaj visar många äldre bröder och systrar i våra dagar att de är osjälviska och frikostiga. De gör vad de kan för att ge sitt stöd åt den sanna tillbedjan, för de vet att ”Gud finner välbehag i sådana offer”. Vi är välsignade som får ha lojala vänner ibland oss! (Hebréerna 13:16)

14. Hur ger Davids höga ålder en djupare innebörd åt orden i Psalm 37:23–25?

¹⁴ Davids omständigheter ändrades många gånger under årens lopp, men han förblev övertygad om att Jehova alltid har samma omsorg om sina lojala tjänare. Mot slutet av sitt liv komponerade David den sång som nu är känd som Psalm 37. Föreställ dig hur David eftertänksamt sjunger dessa ord samtidigt som han ackompanjerar sig på sin lyra: ”Jehova gör en kraftfull mans steg fasta, och i hans väg finner Han behag. Även om han faller, kastas han inte omkull, ty Jehova stöder hans hand. En ung man har jag varit, och nu har jag blivit gammal, men jag har aldrig sett den rättfärdige övergiven eller hans avkomma söka efter bröd.” (Psalm 37:23–25) Jehova ansåg det lämpligt att framhäva Davids ålder i den här inspirerade psalmen. Det fördjupar verkligen känslan i de här innerliga orden!

15. Hur är aposteln Johannes ett fint exempel på trohet trots ändrade omständigheter och hög ålder?

¹⁵ Aposteln Johannes är ett annat fint exempel på trohet trots ändrade omständigheter och hög ålder. När han hade tjänat Gud i närmare 70 år förvisades han till ön Patmos ”för att ... [han] hade talat om Gud och vittnat om Jesus”. (Uppenbarelseboken 1:9) Men hans arbete var inte slutfört. Allt i Bibeln som han har skrivit kom i själva verket till mot slutet av hans liv. När han var på Patmos fick han de vördnadsbjudande syner som han noggrant tecknade ner och som nu finns i Uppenbarelseboken. (Uppenbarelseboken 1:1, 2) Man tror att han frigavs från fångenskapen under den romerske kejsaren Nervas regering. Omkring år 98, när han troligen var runt 90 eller 100 år gammal, skrev han sedan det evangelium och de tre brev som bär hans namn.

 Ett bestående vittnesbörd om uthållighet

16. Hur kan de som har svårt att kommunicera visa sin hängivenhet för Jehova?

¹⁶ Vi kan drabbas av begränsningar av många slag och i olika grad. Somliga har till exempel fått svårt att kommunicera. Men de har fortfarande ljusa minnen av hur Gud har visat kärlek och oförtjänt omtanke. De är begränsade beträffande vad de kan säga med sin mun, men i sitt hjärta säger de till Jehova: ”Vad jag älskar din lag! Hela dagen begrundar jag den.” (Psalm 119:97) Jehova å sin sida känner dem som ”tänker på hans namn”, och han sätter stort värde på hur annorlunda de är mot det stora flertalet människor, som inte bryr sig om hans vägar. (Malaki 3:16; Psalm 10:4) Det är trösterikt att veta att Jehova finner behag i det vårt hjärta mediterar över. (1 Krönikeboken 28:9; Psalm 19:14)

17. Vad för något som är verkligt unikt har de som tjänat Jehova i många år skaffat sig?

¹⁷ Vi kan inte förbise det faktum att de som har tjänat Jehova troget i årtionden har skaffat sig något verkligt unikt som man inte kan förvärva på något annat sätt – ett bestående vittnesbörd om uthållighet. Jesus sade: ”Genom er uthållighet skall ni förvärva era själar.” (Lukas 21:19) För att få evigt liv är det viktigt att vara uthållig. Ni som har ”gjort Guds vilja” och som visat er vara lojala kan se fram emot att få del av ”uppfyllelsen av löftet”. (Hebréerna 10:36)

18. a) Vad finner Jehova behag i att se när det gäller de äldre? b) Vad skall vi behandla i följande artikel?

¹⁸ Jehova sätter värde på er helhjärtade tjänst oavsett hur mycket eller hur lite ni kan göra. Vad som än kan hända den ”utvärtes människan” allteftersom åren går, kan den ”invärtes människan” förnyas från dag till dag. (2 Korinthierna 4:16) Det råder inget tvivel om att Jehova uppskattar det ni har gjort i det flydda, men det står fullständigt klart att han också uppskattar det ni gör just nu för hans namn. (Hebréerna 6:10) I följande artikel skall vi behandla de långtgående verkningarna av sådan trohet.

Hur skulle du svara?

• Vilket fint exempel utgör Hanna för äldre kristna i våra dagar?

• Varför är hög ålder inte nödvändigtvis en begränsande faktor när det gäller vad man kan uträtta?

• Hur kan de äldre fortsätta att visa gudhängivenhet?

• Hur betraktar Jehova den tjänst som de äldre utför för honom?

[Frågor]

[Bild på sidan 23]

Den åldrige Daniel urskilde i ”böckerna” hur länge Judas fångenskap skulle vara

[Bilder på sidan 25]

Många äldre är föredömliga när det gäller att vara regelbundna på mötena, predika flitigt och vara villiga att lära