Omskärelse – ett tecken på att en pojke blivit man?

I MÅNGA delar av världen utförs omskärelse av pojkar av medicinska skäl. I andra delar av världen förblir män vanligtvis oomskurna under hela sitt liv. För judar och muslimer sker omskärelsen mer av religiösa än av medicinska skäl.

Men i vissa nationer utförs en omskärelserit när en pojke kommer upp i puberteten. Detta innebär vanligtvis att pojken skickas till en traditionell skola, där han omskärs och hålls avskild från samhället under några veckor tills såren efter ingreppet har läkt. Under den här tiden måste pojken följa vissa ritualer och lära sig att bli en vuxen man. Är den här typen av omskärelse nödvändig för att bevisa att en pojke har blivit man? Låt oss se vad Bibeln säger om Guds syn på saken. (Ordspråksboken 3:5, 6)

Guds syn på omskärelse

Vissa folk i forna tider, till exempel egyptierna, tillämpade omskärelse, dvs. man skar bort förhuden på manslemmen. Men Abraham föddes inte in i en sådan kultur. Abraham var faktiskt oomskuren under större delen av sitt liv. Och Abraham visade sig vara en tapper man i sitt oomskurna tillstånd. Med en liten skara män förföljde och besegrade han härarna till de fyra kungar som hade tillfångatagit hans brorson Lot. (1 Moseboken 14:8–16) Omkring 14 år senare befallde Gud Abraham att låta omskära sig och hela sitt hushåll. Varför gjorde Gud det?

Abraham var nu 99 år, så omskärelsen var helt visst inte ett tecken på att Abraham hade övergått från att vara pojke till att bli man. (1 Moseboken 17:1, 26, 27) Gud angav följande skäl till befallningen: ”Ni skall omskäras på er förhuds kött, och det skall tjäna som ett tecken på förbundet mellan mig och er.” (1 Moseboken 17:11) I detta abrahamitiska förbund ingick Guds löfte att ”alla jordens släkter” till slut skulle få erfara stora välsignelser genom Abraham. (1 Moseboken 12:2, 3) I Guds ögon hade därför omskärelsen ingenting med att bli man att göra. Den utfördes för att visa att en person tillhörde Abrahams israelitiska avkomlingar, som hade blivit anförtrodda med ”Guds heliga uttalanden”. (Romarna 3:1, 2)

Men genom att israeliterna förkastade Abrahams sanna avkomma, Jesus Kristus, visade de att de inte var värda det som de blivit betrodda med. Därför blev de förkastade av Gud, och deras omskurna tillstånd hade inte längre något värde i Guds ögon. Men några kristna under det första århundradet hävdade att Gud fortfarande krävde att man skulle omskäras. (Apostlagärningarna 11:2, 3; 15:5) Detta fick aposteln Paulus att sända Titus för att ”rätta till det som var bristfälligt ordnat” i olika församlingar. Så här skrev Paulus till Titus om en sådan brist: ”Det finns ... många oregerliga människor, som pratar nonsens och bedrar sinnet, särskilt de som håller sig till omskärelsen. Dem måste man stoppa till munnen på, eftersom de fortsätter att undergräva hela hushåll  genom att för ohederlig vinnings skull lära ut sådant som de inte borde lära ut.” (Titus 1:5, 10, 11)

Paulus råd är fortfarande tillämpligt. Det skulle verkligen vara i strid med Bibeln om en sann kristen skulle föreslå någon annan att låta omskära sina barn. I stället för att vara ”en som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter” låter en kristen föräldrarna själva fatta sådana beslut. (1 Petrus 4:15) Paulus blev också inspirerad att skriva följande om omskärelse enligt den mosaiska lagen: ”Blev någon kallad som omskuren? Han skall inte försöka bli som en oomskuren. Har någon blivit kallad som oomskuren? Han skall inte bli omskuren. Omskärelse betyder ingenting, och ett oomskuret tillstånd betyder ingenting; men vad som betyder något är att man håller Guds bud. Var och en skall förbli i det tillstånd han var i när han blev kallad.” (1 Korinthierna 7:18–20)

Hur är det då med ”omskärelseskolor”?

Hur är det då om kristna föräldrar beslutar att låta omskära sina pojkar? Skulle det vara i enlighet med Bibeln att sända sönerna till de så kallade omskärelseskolor som beskrevs tidigare? Att gå i en sådan skola inbegriper mycket mer än att få sin förhud bortopererad. Den som går i en sådan skola måste i flera veckor ha ett nära umgänge med pojkar och lärare som inte tillber Jehova. Och mycket av det som lärs ut vid dessa skolor är i strid med Bibelns höga moralnormer. Bibeln varnar: ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Korinthierna 15:33)

De fysiska riskerna med att gå i sådana skolor blir också allt större. År 2003 varnades det i South African Medical Journal: ”Under året har omskärelse fått hemska följder. Alla större nyhetsbyråer har rapporterat om dödsfall och stympning. ... Kort sagt: Vid många av de så kallade ’omskärelseskolorna’ utövar man kvacksalveri med dödlig utgång.”

Och förutom att en ung mans fysiska hälsa riskerar att skadas är det ännu större risk att hans andliga hälsa skadas. Det man lär ut och praktiserar vid omskärelseskolorna har ett nära samband med spiritism och förfädersdyrkan. I stället för att erkänna att vårdslösa kirurger och ohygieniska förhållanden har orsakat de skador som uppkommit, tror många att trolldom och döda förfäders missnöje är orsaken till dessa tragedier. Bibeln ger följande befallning om att inte ha något samröre med falsk religion: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. För vilken samhörighet finns det mellan rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker? ... ’Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena’; ’och jag skall ta emot er.’” (2 Korinthierna 6:14–17) Med tanke på detta råd skulle det vara mycket oförståndigt av kristna föräldrar att sända sina pojkar till en omskärelseskola.

Vad gör en kristen till man?

Det är inte omskärelse som gör en kristen till man. Det viktigaste för sanna kristna är att behaga Gud och inte att söka ”ha gott anseende genom något yttre”. (Galaterna 6:12)

Men för att behaga Gud måste en kristen ”omskära” sitt ”hjärta”. (5 Moseboken 10:16; 30:6; Matteus 5:8) Detta gör man inte genom att skära med en kniv, utan genom att bekämpa orätta begär och stolta tankar, till exempel tanken att man skulle vara överlägsen andra om man är omskuren i köttet. Genom att uthärda prövningar och stå ”fast i tron” kan en kristen visa sig vara en man antingen han är omskuren eller inte. (1 Korinthierna 16:13; Jakob 1:12)