Efterliknar du Jehova i att visa omtanke om andra?

”KASTA allt ert bekymmer på honom [Gud], eftersom han bryr sig om er.” (1 Petrus 5:7) Vilken kärleksfull uppmaning! Jehova Gud är intresserad av var och en av sina tjänare. Vi kan känna oss trygga i hans vård.

Vi bör utveckla en liknande omtanke om andra och visa att vi bryr oss om dem. Men eftersom vi är ofullkomliga, måste vi se upp för vissa fallgropar. Vi skall ta upp några av dem, men först skall vi se hur Jehova tar hand om sitt folk.

Psalmisten David använde en liknelse om en herde för att beskriva Guds omvårdnad: ”Jehova är min herde. Ingenting skall fattas mig. På gröna betesmarker låter han mig ligga, till vattenrika viloplatser för han mig. Min själ ger han ny styrka. ... Även om jag vandrar i den djupa skuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig.” (Psalm 23:1–4)

David var själv herde, och därför visste han vad det innebar att ta hand om en hjord. En herde skyddar sina får från rovdjur, som lejon, vargar och björnar. Han ser till att hjorden inte skingras och söker efter förlorade får. Han bär uttröttade lamm i sin famn och tar hand om sjuka och skadade djur. Varje dag ser han till att hjorden får vatten. Det här betyder inte att herden försöker kontrollera varje liten rörelse som fåren gör. Fåren är fria att röra sig som de vill, men de är ändå under herdens beskydd.

Det är så Jehova tar hand om sitt folk. Aposteln Petrus förklarade: ”[Ni] beskyddas av Guds kraft.” Grundtextens ord för ”beskyddas” betyder här ordagrant ”bevakas” eller ”hålls under uppsikt”. (1 Petrus 1:5, fotnoten) Jehova är uppriktigt intresserad av oss och vakar därför alltid över oss för att ge oss hjälp när vi ber om det. Men Jehova skapade oss med en fri vilja, och därför ingriper han inte och styr våra handlingar och beslut. Hur kan vi efterlikna Jehova i det här avseendet?

Efterlikna Gud när du tar hand om dina barn

”Söner är en arvedel från Jehova.” Föräldrar bör därför skydda sina barn och ta hand om dem. (Psalm 127:3) Uppmuntra dina barn att berätta hur de tänker och känner, och ta sedan hänsyn till det när du fostrar dem. Om föräldrar försöker kontrollera allt i barnens liv och inte bryr sig om vad barnen tycker, skulle de likna en herde som försöker ha fåren i koppel när han vallar dem. Ingen  herde skulle behandla sin hjord på det sättet, och Jehova behandlar inte heller oss på det sättet.

Mariko * berättar: ”Under många år sade jag bara till mina barn: ’Gör det här!’ och: ’Låt bli det där!’ Jag trodde att det var min skyldighet som förälder. Jag berömde dem inte, och man kan inte direkt säga att jag kommunicerade med dem.” Marikos dotter talade i timmar i telefon med sina vänner, men samtalen mellan mor och dotter var desto kortare. Mariko fortsätter: ”Sedan förstod jag skillnaden. När min dotter talade med sina vänner använde hon uttryck som visade empati, till exempel ’ja, jag håller med’ eller ’det tycker jag också’. Jag började uttrycka mig på liknande sätt för att få henne att berätta vad hon egentligen kände, och det dröjde inte länge förrän våra samtal blev både längre och trevligare.” Det här belyser vikten av god kommunikation, som vanligen är ömsesidig, inte ensidig.

Föräldrar måste uppmuntra sina barn att berätta hur de känner och vad de vill, och barnen måste förstå varför föräldrarnas omvårdnad är till skydd. Bibeln ger först barnen rådet att lyda sina föräldrar och anger sedan varför de bör göra det: ”Så att det går dig väl och du får leva en lång tid på jorden.” (Efesierna 6:1, 3) Barn som verkligen inser fördelarna med att underordna sig sina föräldrar har lättare för att vara lydiga.

De äldstes omtanke om Jehovas hjord

Jehovas kärleksfulla omsorg återspeglas i den kristna församlingen. Jesus Kristus är församlingens huvud, och han uppmanar de äldste att ta hand om hans hjord. (Johannes 21:15–17) Det grekiska ordet för tillsyningsman är besläktat med ett verb som betyder ”ha uppsikt över”, ”noga se till”. Petrus förklarar hur de äldste kan göra det och uppmanar dem: ”Var herdar för Guds hjord som är i er vård, inte av tvång utan villigt; inte heller av kärlek till ohederlig vinning utan med iver; inte heller som några som spelar herrar över dem som är Guds arv, utan genom att bli exempel för hjorden.” (1 Petrus 5:2, 3)

Ja, en äldstes uppgift liknar en herdes. Äldste i den kristna församlingen skall hjälpa dem som är andligt sjuka och föra dem till  rätta igen så att de följer rättfärdiga normer i sitt liv. De äldste har ansvaret att organisera församlingens verksamhet, göra anordningar för möten och bevara ordningen i församlingen. (1 Korinthierna 14:33)

Petrus ord som citerades tidigare riktar uppmärksamheten på en fara – att äldste ”spelar herrar över” församlingen. Ett steg i den riktningen är att ställa upp onödiga regler. I sin iver att vilja skydda hjorden skulle en äldste kunna gå för långt. I en församling i Orienten ställde de äldste upp regler för hur man skulle hälsa på varandra i Rikets sal – till exempel vem som skulle inleda ett samtal – i tron att sådana regler skulle bidra till friden i församlingen. Motivet var utan tvivel gott, men kan man säga att dessa äldste efterliknade Jehova och hans sätt att ha omsorg om sitt folk? Det är värt att lägga märke till aposteln Paulus sinnesinställning som kom till uttryck i orden: ”Inte för att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, för det är genom er tro ni står.” (2 Korinthierna 1:24) Jehova litar på sitt folk.

Omtänksamma äldste ställer inte upp regler som saknar biblisk grund, och de tänker på att inte föra vidare sådant som någon har sagt i förtroende. De kommer ihåg Guds varning: ”Röj inte vad någon har sagt i förtroende.” (Ordspråksboken 25:9)

Aposteln Paulus liknade församlingen av smorda kristna vid människokroppen: ”Gud sammanfogade kroppen ..., så att ingen söndring skulle finnas i kroppen, utan lemmarna skulle ha samma omsorg om varandra.” (1 Korinthierna 12:12, 24–26) Det grekiska uttrycket för ”ha samma omsorg om varandra” betyder ordagrant ”ängsligt bekymra sig om varandra”. Medlemmarna i den kristna församlingen bör vara genuint intresserade av varandra. (Filipperna 2:4)

Hur kan sanna kristna visa att de ”bekymrar sig om varandra”? De kan visa att de bryr sig om andra i församlingen genom att be för dem och genom att erbjuda praktisk hjälp åt dem som behöver det. Det bidrar till att locka fram det goda hos andra. Vi skall se hur Tadataka fick nytta av en sådan kärleksfull hjälp. Han blev döpt vid 17 års ålder och var då den ende i familjen som tjänade Jehova. Han berättar: ”En familj i församlingen bjöd ofta hem mig på en bit mat eller bara för att umgås. När jag gick till skolan tittade jag nästan alltid in till dem och resonerade om dagens bibeltext. Jag fick råd om hur jag skulle klara av problem i skolan, och vi bad tillsammans om hjälp att finna lösningar. Den här familjen lärde mig att vara generös.” Tadataka tillämpar det han lärde sig och tjänar i dag vid ett av Jehovas vittnens avdelningskontor.

Aposteln Paulus varnade för en särskild fallgrop som har att göra med att visa intresse för andra. Han nämnde vissa kvinnor som hade för vana ”att springa med skvaller och befatta sig med andras angelägenheter och tala om saker som de inte borde tala om”. (1 Timoteus 5:13) Även om vi med rätta är intresserade av andra, måste vi vara försiktiga så att vi inte går så långt att vi lägger oss i sådant som vi inte har med att göra. Överdrivet intresse för andra kan ta sig uttryck i att vi talar om sådant som vi ”inte borde tala om” och kommer med kritiska kommentarer.

Vi bör komma ihåg att kristna kan fatta olika beslut i personliga angelägenheter, som vilken mat de äter eller vilken underhållning de väljer. Inom ramen för Bibelns principer är alla fria att själva bestämma vad de skall göra. Paulus uppmanade kristna i Rom: ”Låt oss ... inte längre döma varandra. ... Låt oss ... jaga efter det som leder till frid och det som är till ömsesidig uppbyggelse.” (Romarna 14:13, 19) Vi bör visa uppriktig omtanke om de andra i församlingen, men inte genom att lägga oss i deras angelägenheter, utan genom att visa att vi gärna räcker en hjälpande hand. När vi tar hand om varandra på det sättet kommer kärleken och harmonin i familjen och i församlingen att växa.

[Fotnot]

[Bild på sidan 19]

Genom att ge erkännanden och visa förståelse kan du få dina barn att öppna sig