Ernst Glücks oerhört stora bedrift

FÖR mer än 300 år sedan åtog sig Ernst Glück en uppgift som inte många i historien har vågat sig på. Han beslöt sig för att översätta Bibeln till ett språk som han inte kunde.

Glück föddes omkring 1654 i den lilla staden Wettin nära Halle i Tyskland. Hans far var luthersk pastor, och den religiösa andan i hemmet kom att prägla den unge Ernst. Vid 21 års ålder avslutade han sina teologiska studier i Tyskland och flyttade till det som nu är Lettland. På den tiden fick flertalet människor i det landet inte någon skolundervisning, och det fanns inte heller många böcker på deras språk. Glück skrev: ”Bland det första jag upptäckte när jag i min ungdom kom till det här landet var att den lettiska kyrkan inte hade någon bibel. ... Detta fick mig att inför Gud besluta mig för att lära mig behärska det här språket.” Han var fast besluten att ge det lettiska folket en bibel på deras eget språk.

Förberedelser för en översättning

Området där Glück slog sig ner var på den tiden känt som Livland och lydde under Sverige. Johannes Fischer var den svenske kungens representant. Fischer ville höja utbildningsnivån i landet och samtidigt tjäna pengar. Glück talade med Fischer om att översätta Bibeln till lettiska. Fischer ägde ett tryckeri i huvudstaden Riga, och genom att låta trycka den lettiska bibeln kunde han, förutom att få möjlighet att tjäna pengar, också höja utbildningsnivån i landet. Fischer bad Sveriges kung, Karl XI, att auktorisera  översättningen. Kungen gav sin tillåtelse till projektet och erbjöd sig också att finansiera det. I en skrivelse undertecknad av kungen och daterad den 31 augusti 1681 gavs tillåtelse att börja projektet.

Glück hade under tiden förberett sig. Med sin tyska bakgrund skulle han ha kunnat använda Martin Luthers översättning som grund för den lettiska bibeln. Men han ville skapa den bästa möjliga översättningen och drog slutsatsen att han därför måste översätta från originalspråken, hebreiska och grekiska. Eftersom hans kunskaper i Bibelns grundspråk var begränsade, for han till Hamburg för att där studera hebreiska och grekiska. Medan han var där fick han antagligen hjälp med lettiskan och den bibliska grekiskan av en präst från Livland som hette Jānis Reiters.

År av arbete och år av väntan

Sedan Glück avslutat sin språkutbildning 1680 återvände han till Lettland och började tjäna som pastor. Han började snart sitt översättningsarbete. År 1683 fick Glück en ny tjänst som pastor i den stora församlingen i Alūksne, som kom att bli nära förknippad med hans översättning.

Det lettiska språket saknade på den tiden ord för många bibliska uttryck och begrepp. Glück kom därför att använda en del tyska ord i sin översättning. Men han gjorde sitt bästa för att uttrycka Guds ord på lettiska, och sakkunniga på området är överens om att hans översättning är av hög kvalitet. Glück präglade även nya ord, och flera sådana ord är nu i allmänt bruk i lettiskan, bland annat lettiska uttryck för ”exempel”, ”fest”, ”jätte”, ”spionera” och ”vittna”.

Johannes Fischer höll den svenske kungen underrättad om hur arbetet med översättningen fortskred, och deras korrespondens visar att Glück 1683 hade översatt de kristna grekiska skrifterna. År 1689 hade han översatt hela Bibeln, vilket innebar att han på bara åtta år hade fullbordat detta oerhört stora arbete. * Men det dröjde innan översättningen publicerades, och han nådde inte sitt mål  förrän 1694 – den av regeringen auktoriserade offentliga spridningen av den lettiska bibeln.

Några historiker har ifrågasatt att Glück översatte Bibeln helt och hållet själv. Han jämförde säkert med Luthers översättning och tog säkert också med de avsnitt av Bibeln som redan hade översatts till lettiska. Men dessa delar utgör endast en liten del av hans översättning. Var andra översättare delaktiga? Glück hade en medhjälpare när han översatte, och andra hjälpte till med att läsa korrektur och kontrollera att översättningen var korrekt. Men det verkar inte som om de hjälpte till med själva översättningen. Glück var därför antagligen ensam om att översätta.

Glücks översättning var en milstolpe i utvecklingen av det lettiska skriftspråket, men vad som var ännu viktigare var att det lettiska folket nu äntligen kunde läsa Guds ord på sitt eget språk och lära känna dess livgivande läror. De har inte glömt vad Ernst Glück gjorde för dem. I över 300 år har människorna i Alūksne vårdat två ekar kända som Glika ozoli (Glücks ekar). Glück planterade dem som ett minnesmärke över den lettiska bibeln. Det finns ett litet museum i Alūksne med olika bibelöversättningar, och där finns bland annat ett exemplar av den första tryckningen av Glücks översättning. Och på Alūksnes vapensköld finns en bild av Bibeln och året 1689, det år då Glück avslutade sitt verk.

Hans senare verk

Kort tid efter sin ankomst till Lettland började Glück lära sig ryska. År 1699 skrev han att han nu höll på att uppfylla en annan önskan, att översätta Bibeln till ryska. I ett brev daterat 1702 skrev han att han hade börjat revidera den lettiska bibeln. Men förhållandena för att översätta Bibeln var inte längre så gynnsamma. Efter många år av fred blev Lettland ett slagfält. År 1702 besegrade den ryska hären svenskarna och tog kontroll över Alūksne. Glück och hans familj deporterades till Ryssland. * Under den här oroliga tiden förlorade Glück manuskripten till sin nya lettiska bibel och sin ryska översättning. Han dog i Moskva 1705.

Det var en stor förlust att dessa senare översättningar till lettiska och ryska försvann. Men de som nu läser den lettiska bibeln har fortfarande nytta av Glücks ursprungliga översättning.

Ernst Glück är endast en av alla dem som har åtagit sig den oerhört stora uppgiften att översätta Bibeln till ett inhemskt språk. Detta har lett till att nästan varje språkgrupp på jorden nu kan läsa Guds ord och därigenom få del av sanningens ovärderliga vatten. Ja, genom översättningar av Bibeln till mer än 2 000 språk fortsätter Jehova att göra sig känd för människor överallt.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 13]

Glücks översättning

[Bild på sidan 14]

Jehovas vittnen undervisar om Bibeln i den stad där Glück översatte den