Frågor från läsekretsen

Hade den orm som talade med Eva ben?

I Första Moseboken 3:14 läser vi om hur Jehova Gud riktade sig till den orm som bedrog Eva i Edens trädgård med orden: ”Eftersom du har gjort detta, skall du vara förbannad bland alla husdjuren och bland alla markens vilda djur. På din buk skall du kräla, och stoft skall du äta alla dina livsdagar.” Det sägs inte här att det djur som användes till att fresta Eva hade haft några ben som det nu hade förlorat. Orden i 1 Moseboken 3:14 kanske kan få vissa att tro det, men vi behöver inte dra slutsatsen att ormar före den här förbannelsen hade ben. Varför behöver vi inte det?

I huvudsak för att den dom som Jehova uttalade egentligen var riktad mot Satan, den osynlige andevarelse som hade utnyttjat detta lågt stående djur. Bibeln beskriver Satan som ”lögnens fader” och ”den ursprunglige ormen”. Båda dessa uttryck syftar av allt att döma på hur Satan utnyttjade ett synligt djur, en orm, som sitt språkrör för att locka Eva att vara olydig mot Guds förbud. (Johannes 8:44; Uppenbarelseboken 20:2)

Gud hade skapat ormarna, och Adam hade tydligen gett dem deras namn innan Satan använde en orm till att bedra Eva. Man kan inte ge den förnuftslösa orm som talade till Eva skulden. Ormen var inte medveten om att Satan manipulerade den, och den skulle inte kunna förstå den dom som Gud avkunnade över de olydiga parterna.

Varför talade då Gud om ormens fysiska förnedring? En orms uppförande i dess naturliga miljö, när den krälar på sin buk och fladdrar med sin tunga som om den slickade upp stoft, belyser väl det förnedrade tillstånd som Satan befinner sig i. Efter att tidigare ha haft en upphöjd ställning som en av Guds änglar var han nu förvisad till det förnedrade tillstånd som i Bibeln omtalas som Tartaros. (2 Petrus 2:4)

Och precis som en bokstavlig orm kan skada en mans häl, så skulle Satan i sitt förnedrade tillstånd ”krossa hälen” på Guds ”avkomma”. (1 Moseboken 3:15) Den avkomman visade sig i första hand vara Jesus Kristus, som av Satans redskap tilldelades en tillfällig skada. Men den symboliske ormens huvud skall till slut krossas för alltid av Kristus och hans uppväckta smorda kristna medarvingar. (Romarna 16:20) Den förbannelse som Gud uttalade över den synliga ormen beskriver därför träffande den förnedring och slutliga tillintetgörelse som den osynlige ”ursprunglige ormen”, Satan, Djävulen, skall drabbas av.