Vilsen i en värld med föränderliga värderingar

ENLIGT en populär folksägen gick han omkring med en lykta i fullt dagsljus och sökte beslutsamt men förgäves efter en rättskaffens man. Hans namn var Diogenes, och han var en filosof som levde i Athen på 300-talet f.v.t.

Man vet inte om den här berättelsen är sann eller inte. Men om Diogenes hade levt i dag, skulle han säkert ha behövt söka ännu ihärdigare för att hitta människor med hög moral. Många verkar avfärda tanken på att man bör ha fasta moraliska värderingar att leva efter. Gång efter annan får vi i massmedier rapporter om skandaler – i privatlivet, på myndighetsnivå, i yrkeslivet, inom idrottsvärlden och affärsvärlden och inom andra områden. Många av de värderingar som tidigare generationer hållit fast vid respekteras inte längre. Vedertagna normer ifrågasätts och blir ofta förkastade. Andra värderingar hyllas i teorin men inte i praktiken.

”Den tid då det fanns gemensamma moralnormer att leva efter är förbi”, säger religionssociologen Alan Wolfe. Han uppges också ha sagt: ”Aldrig tidigare i historien har människor haft en så stark känsla av att man inte kan förlita sig på traditioner och institutioner för att få moralisk vägledning.” I en artikel i Los Angeles Times om de senaste hundra årens utveckling tar man upp filosofen Jonathan Glovers iakttagelse att religionens tillbakagång och de universella morallagarnas allt mindre inflytande i samhället har varit en starkt bidragande orsak till att våldet ökat explosionsartat.

Trots den förvirring som råder kring vilka värderingar som skall gälla har somliga fortsatt att söka efter en moralkodex. För några år sedan konstaterade Federico Mayor, tidigare generaldirektör för UNESCO, att ”intresset för etik och moral världen över nu är större än någonsin”. Men att världen i stort inte håller fast vid goda värderingar betyder inte att det inte  finns några sunda värderingar som vi kan och bör hålla fast vid.

Kan då alla människor enas om vilka normer som skall gälla? Uppenbarligen inte. Och om det inte finns några gemensamma normer för vad som är rätt och fel, kan man då över huvud taget avgöra om en värdering är riktig? Sådan moralisk relativism är populär i dag. Men det är lätt att se att den inte har bidragit till en allmänt förbättrad moral.

Den brittiske historikern Paul Johnson framhåller att den här relativistiska filosofin har bidragit till att ”undergräva ... den väl utvecklade känslan av att man har ett personligt ansvar och en skyldighet att följa en fast och allmängiltig moralkodex”, en känsla som tycktes finnas före 1900-talets början.

Är det då möjligt att finna en ”allmängiltig moralkodex” eller ”universella morallagar” att leva efter? Finns det någon auktoritet som kan tillhandahålla tidlösa, oföränderliga värderingar som kan ge stabilitet i livet och ett hopp för framtiden? De här frågorna kommer att behandlas i nästa artikel.