”Övervinn ständigt det onda med det goda”

”Låt dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn ständigt det onda med det goda.” (ROMARNA 12:21)

1. Varför kan vi vara övertygade om att vi kan övervinna det onda?

ÄR DET möjligt att stå fast mot dem som hätskt motarbetar den sanna tillbedjan? Är det möjligt att övervinna de krafter som vill få oss att återvända till den ogudaktiga världen? Svaret på båda dessa frågor är ja! Varför kan vi säga det? Därför att aposteln Paulus skriver följande i sitt brev till romarna: ”Låt dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn ständigt det onda med det goda.” (Romarna 12:21) Om vi förtröstar på Jehova och är beslutna att inte låta oss besegras av världen, då kommer ondskan i världen inte att övervinna oss. Uttrycket ”övervinn ständigt det onda” visar också att vi kan segra över ondskan om vi fortsätter vår andliga kamp mot den. Endast de som slutar att vara på sin vakt och upphör att strida kommer att övervinnas av den här onda världen och dess onde härskare, Satan, Djävulen. (1 Johannes 5:19)

2. Varför skall vi undersöka några händelser i Nehemjas liv?

² Omkring 500 år före Paulus tid visade en Guds tjänare i Jerusalem att Paulus ord om den kamp vi har mot det onda är sanna. Denne gudsman, Nehemja, klarade inte bara av att stå emot de ogudaktiga människor som motarbetade honom, utan övervann också det onda med det goda. Vilka prövningar utsattes han för? Vad gjorde det möjligt för honom att lyckas? Hur kan vi följa hans exempel? För att få svar på de här frågorna skall vi undersöka några händelser i Nehemjas liv. *

3. I vilken omgivning levde Nehemja, och vilken bedrift utförde han?

³ Nehemja tjänade vid kung Artaxerxes hov i Persien. Nehemja levde mitt ibland icke troende människor, men han lät sig inte ”formas efter” den ”tingens ordning” som fanns på hans tid. (Romarna 12:2) När en nödsituation uppstod i Juda, övergav han en bekväm livsstil, företog en ansträngande resa till Jerusalem och tog itu med den enorma uppgiften att återuppbygga stadens mur. (Romarna 12:1) Trots att Nehemja var ståthållare  i Jerusalem arbetade han varje dag sida vid sida med sina medisraeliter ”från det att morgonrodnaden bröt fram till dess att stjärnorna visade sig”. Det ledde till att arbetet fullbordades på mindre än två månader! (Nehemja 4:21; 6:15) Det var en enorm bedrift, för under byggnadsarbetet stötte israeliterna på olika former av motstånd. Vilka var det som motarbetade Nehemja, och vad var deras mål?

4. Vilket mål hade Nehemjas motståndare?

⁴ De huvudsakliga motståndarna var Sanballat, Tobia och Gesem, inflytelserika män som bodde i närheten av Juda. Eftersom de var fiender till Guds folk, ”var det enligt deras mening något mycket ont att det hade kommit någon [dvs. Nehemja] som sökte göra något gott för Israels söner”. (Nehemja 2:10, 19) Nehemjas fiender var beslutna att sätta stopp för hans byggnadsprojekt, och de gjorde rentav upp onda planer för att lyckas med det. Skulle Nehemja låta sig övervinnas av det onda?

”Vred och mycket förtörnad”

5, 6. a) Hur reagerade Nehemjas fiender på byggnadsarbetet? b) Varför lät Nehemja sig inte skrämmas av motståndarna?

⁵ Nehemja uppmanade modigt sitt folk: ”Låt oss återuppbygga Jerusalems mur.” De svarade: ”Låt oss sätta i gång och bygga.” Nehemja berättar: ”De [styrkte] sina händer för det goda verket”, men motståndarna ”hånade ... oss och såg på oss med förakt och sade: ’Vad är det för något ni håller på med? Är det kungen ni gör uppror mot?’” Nehemja lät sig inte skrämmas av deras hån och falska anklagelser. Han sade till motståndarna: ”Himlens Gud skall ge oss framgång, och vi, hans tjänare, skall sätta i gång och bygga.” (Nehemja 2:17–20) Nehemja var besluten att fortsätta med ”det goda verket”.

⁶ En av motståndarna, Sanballat, ”blev ... vred och mycket förtörnad” och intensifierade sitt verbala angrepp. ”Vad är det de kraftlösa judarna håller på med?” frågade han hånfullt. ”Skall de få liv i stenarna ur de dammiga grushögarna?” Tobia drev också med dem och sade: ”En räv [skulle] riva ner deras stenmur om den klättrade upp på den.” (Nehemja 4:1–3) Hur reagerade Nehemja?

7. Hur reagerade Nehemja för sina motståndares anklagelser?

⁷ Nehemja ignorerade helt enkelt deras hånfulla ord. Han lydde Guds befallning och försökte inte ge igen. (3 Moseboken 19:18) Han lämnade i stället saken i Jehovas händer och bad: ”Hör, vår Gud, ty vi har blivit föremål för förakt; och låt deras smädeord komma tillbaka över deras eget huvud.” (Nehemja 4:4) Nehemja litade på Jehovas försäkran: ”Min är hämnden och vedergällningen.” (5 Moseboken 32:35) Nehemja och hans landsmän ”byggde ... vidare på muren”. De lät sig inte distraheras. Nej, ”hela muren fogades samman till sin halva höjd, och folket var i sitt hjärta inriktat på att arbeta”. (Nehemja 4:6) Fienderna till den sanna tillbedjan hade inte lyckats sätta stopp för byggnadsarbetet! Hur kan vi efterlikna Nehemja?

8. a) Hur kan vi efterlikna Nehemja när motståndare riktar falska anklagelser mot oss? b) Berätta en erfarenhet som du hört eller själv haft som visar att det är förståndigt att inte ge igen.

⁸ I våra dagar kan motståndare håna oss och beskylla oss för allt möjligt – i skolan, på arbetet eller till och med i familjen. Men sådana falska anklagelser bemöts oftast bäst genom att vi tillämpar den bibliska principen: ”Det finns ... en tid att tiga.” (Predikaren 3:1, 7) Likt Nehemja ger vi därför inte igen genom att komma med sårande kommentarer. (Romarna 12:17) Vi vänder oss till Gud i bön och förlitar oss på honom som försäkrar oss: ”Jag skall vedergälla.” (Romarna 12:19; 1 Petrus 2:19, 20) På så sätt låter vi inte våra motståndare få oss att sakta farten i det arbete som skall utföras i vår tid – predikandet av de goda nyheterna om Guds kungarike och arbetet med att göra lärjungar. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Varje gång vi tar del i predikoarbetet  och inte låter oss avskräckas på grund av motstånd visar vi att vi är lika trogna och beslutsamma som Nehemja.

”Vi ... dräper dem”

9. Vilket motstånd riktade Nehemjas fiender mot honom, och hur reagerade Nehemja?

⁹ När de som motarbetade den sanna tillbedjan på Nehemjas tid fick höra att ”repareringen av Jerusalems murar gick framåt”, grep de till svärd för att ”strida mot Jerusalem”. Situationen verkade dyster för judarna. Det fanns samarier i norr, ammoniter i öster, araber i söder och ashdoditer i väster. Jerusalem var omringat, och det verkade som om byggnadsarbetarna var fångade i en fälla! Vad skulle de ta sig till? ”Vi bad till vår Gud”, säger Nehemja. Fienden hotade med orden: ”Vi ... dräper dem och sätter stopp för arbetet.” Nehemja gav då byggnadsarbetarna anvisning om att de skulle försvara staden ”med sina svärd, lansar och bågar”. Mänskligt sett skulle den här lilla gruppen judar inte haft en chans mot de överlägsna fiendestyrkorna, men Nehemja sporrade dem och sade: ”Var inte rädda. ... Kom ihåg Jehova, den store och den som inger fruktan.” (Nehemja 4:7–9, 11, 13, 14)

10. a) Vad var det som gjorde att situationen för Nehemjas fiender plötsligt ändrades? b) Vilka åtgärder vidtog Nehemja?

¹⁰ Nu ändrades plötsligt situationen. Fienden avbröt angreppet. Varför det? ”Den sanne Guden hade omintetgjort deras planer”, rapporterar Nehemja. Men Nehemja insåg att fienden fortfarande utgjorde ett hot. Därför ändrade han förståndigt nog byggnadsarbetarnas arbetsmetod. Från och med nu var de ”sysselsatta med arbetet med den ena handen, medan den andra handen höll kastvapnet”. Nehemja gav också en man i uppdrag att ”blåsa i hornet” för att varna byggnadsarbetarna om fienden gick till angrepp. Men framför allt försäkrade Nehemja folket: ”Vår Gud skall strida för oss.” (Nehemja 4:15–20) Byggnadsarbetarna fortsatte sitt arbete, uppmuntrade och beredda på ett angrepp. Vad kan vi lära oss av den här berättelsen?

11. Vad är det som gör att de sanna kristna kan stå emot det onda i länder där Rikets verk är förbjudet, och hur övervinner de det onda med det goda?

¹¹ Ibland utsätts de sanna kristna för våldsamt motstånd. Ja, i somliga länder utgör hätska motståndare till den sanna tillbedjan en överväldigande fientlig kraft. Mänskligt sett har våra medtroende i dessa länder inte en chans att klara sig. Ändå är dessa vittnen övertygade om att ”Gud skall strida för” dem. Ja, de som blir förföljda för sin tro har gång på gång fått erfara att Jehova besvarat deras böner och omintetgjort dessa mäktiga fienders planer. Också i länder där Rikets verk är förbjudet har de kristna funnit utvägar, så att de kunnat fortsätta med att predika de goda nyheterna. Precis som byggnadsarbetarna i Jerusalem justerade sina arbetsmetoder, anpassar Jehovas vittnen i vår tid förståndigt  sina predikometoder när de utsätts för angrepp. Men de tar naturligtvis inte till bokstavliga vapen. (2 Korinthierna 10:4) Inte ens hot om fysiskt våld får dem att sluta upp med att predika. (1 Petrus 4:16) Dessa modiga bröder och systrar fortsätter tvärtom att ”övervinna det onda med det goda”.

”Kom, låt oss ... mötas”

12, 13. a) Vilken strategi använde sig Nehemjas motståndare av? b) Varför vägrade Nehemja att träffa dem som motarbetade honom?

¹² När Nehemjas fiender förstod att deras direkta angrepp hade misslyckats, började de motarbeta honom på ett mer försåtligt sätt. De använde sig i själva verket av tre olika metoder. Vilka var dessa?

¹³ För det första försökte Nehemjas fiender lura honom. De sade till honom: ”Kom, låt oss träffa avtal om att mötas i byarna på Onos dalslätt.” Ono låg mellan Jerusalem och Samaria. Fienden föreslog alltså att Nehemja skulle möta dem på halva vägen för att de skulle komma fram till en lösning på tvisten. Nehemja kunde ha tänkt: ”Det här verkar rimligt. Det är bättre att tala än att strida.” Men Nehemja vägrade att komma. Han förklarade varför: ”De planerade att vålla mig skada.” Han genomskådade deras listiga plan och lät sig inte luras. Fyra gånger sade han till sina motståndare: ”Jag kan inte komma ner. Varför skulle arbetet stanna av, medan jag tar ledigt från det och går ner till er?” Fiendens försök att få Nehemja att kompromissa misslyckades. Han var helt inställd på att utföra byggnadsarbetet. (Nehemja 6:1–4)

14. Hur reagerade Nehemja på sina fienders falska anklagelser?

¹⁴ För det andra började Nehemjas fiender sprida falska rykten genom att anklaga honom för att ”planera att göra uppror” mot kung Artaxerxes. Ännu en gång fick Nehemja höra: ”Låt oss rådgöra med varandra.” Nehemja vägrade återigen, för han förstod vilka avsikter hans fiender hade. Nehemja förklarade: ”De försökte ... alla skrämma oss och sade: ’Deras händer kommer att sjunka, så att arbetet inte blir gjort.’” Men den här gången tillbakavisade han fiendernas anklagelser och sade till Sanballat: ”Ingenting av det du säger har ägt rum, utan det är i ditt eget hjärta du tänker ut sådant.” Nehemja vände sig också till Jehova för att få hjälp och stöd och bad: ”Styrk nu mina händer.” Han litade på att han med Jehovas hjälp skulle kunna omintetgöra den här onda sammansvärjningen och fortsätta med byggnadsarbetet. (Nehemja 6:5–9)

15. Vad föreslog en falsk profet, och varför gick Nehemja inte med på förslaget?

¹⁵ För det tredje anlitade Nehemjas fiender en förrädare, israeliten Semaja, som försökte få Nehemja att bryta mot Guds lag. Semaja sade till Nehemja: ”Låt oss träffa avtal om att mötas i den sanne Gudens hus, inne i templet, och låt oss stänga igen templets dörrar; ty de kommer för att dräpa dig.” Semaja sade att Nehemja riskerade att bli mördad men att han skulle kunna rädda livet genom att gömma sig i templet. Men Nehemja var inte präst. Han skulle ha syndat om han tagit sin tillflykt till Guds hus. Skulle han bryta mot Guds lag för att försöka rädda livet? Nehemja svarade: ”Skulle en sådan som jag få gå in i templet och ändå bli vid liv? Jag går inte dit in!” Varför gick Nehemja inte i den fälla som hade lagts ut för honom? Därför att han visste att ”det [inte] var ... Gud som hade sänt” Semaja, trots att denne var en medisraelit. En sann profet skulle ju inte råda honom att överträda Guds lag. Inte heller den här gången lät Nehemja sig besegras av onda motståndare. Kort därefter kunde han rapportera: ”Till slut blev muren fullbordad på tjugofemte dagen i elul, på femtiotvå dagar.” (Nehemja 6:10–15; 4 Moseboken 1:51; 18:7)

16. a) Vad bör vi göra om vi konfronteras med falska vänner, falska anklagare och falska bröder? b) Hur visar du att du vägrar att kompromissa i fråga om dina trosuppfattningar hemma, i skolan eller på arbetet?

¹⁶ Precis som Nehemja kan också vi komma  att konfronteras med motståndare i form av falska vänner, falska anklagare och falska bröder. Somliga av dem kanske föreslår att vi skall mötas på halva vägen, så att säga. De kan försöka övertyga oss om att ifall vi tjänar Jehova lite mindre nitiskt, skulle vi samtidigt kunna nå vissa världsliga mål. Men Guds kungarike kommer främst i vårt liv, och därför vägrar vi att kompromissa. (Matteus 6:33; Lukas 9:57–62) Motståndare sprider också falska rykten om oss. I somliga länder anklagas vi för att vara ett hot mot staten, på samma sätt som Nehemja anklagades för att göra uppror mot kungen. Vissa av dessa anklagelser har med framgång motbevisats inför domstol. Men oavsett vad utgången blir i ett enskilt fall ber vi tillitsfullt om att Jehova skall leda allt enligt sin vilja. (Filipperna 1:7) Motstånd kan också komma från dem som påstår sig tjäna Jehova. Alldeles som en medisraelit försökte övertala Nehemja att bryta mot Guds lag för att rädda livet, så kan sådana som tidigare varit Jehovas vittnen men nu är avfällingar försöka få oss att på något sätt kompromissa. Men vi vill inte ha något med avfällingar att göra, för vi vet att vi kan rädda vårt liv endast genom att lyda Guds lagar, inte genom att överträda dem! (1 Johannes 4:1) Ja, med Jehovas hjälp kan vi segra över varje form av ondska.

Vi predikar de goda nyheterna även under onda tider

17, 18. a) Vad försöker Satan och hans representanter uppnå? b) Vad är du besluten att göra, och varför det?

¹⁷ I Guds ord sägs följande beträffande Kristi smorda bröder: ”De har segrat över honom [Satan] på grund av ... sitt vittnesbörds ord.” (Uppenbarelseboken 12:11) Det finns alltså ett direkt samband mellan att segra över Satan – upphovet till ondskan – och att predika budskapet om Guds kungarike. Det är inte att undra på att Satan skoningslöst angriper både den smorda kvarlevan och den ”stora skaran” genom att egga till motstånd mot dem! (Uppenbarelseboken 7:9; 12:17)

¹⁸ Som vi har sett kan motstånd komma i form av verbala angrepp eller hot om fysiskt våld eller i mer försåtliga former. Satans mål är hela tiden detsamma – att sätta stopp för predikoarbetet. Men han kommer ömkligen att misslyckas därför att Guds tjänare, i likhet med Nehemja i forna tider, är fast beslutna att ”övervinna det onda med det goda”. Det kommer de att göra genom att fortsätta att predika de goda nyheterna tills Jehova säger att arbetet är slutfört! (Markus 13:10; Romarna 8:31; Filipperna 1:27, 28)

[Fotnot]

Minns du?

• Vilket motstånd riktades mot Guds tjänare i forna tider och riktas mot de kristna i våra dagar?

• Vilket huvudsakligt mål hade Nehemjas fiender, och vilket mål har Guds fiender i våra dagar?

• Hur fortsätter vi i våra dagar att övervinna det onda med det goda?

[Frågor]

[Ruta/Bild på sidan 29]

Lärdomar i bibelboken Nehemja

Guds tjänare utsätts för

• hån

• hot

• bedräglig list

Bedräglig list används av

• falska vänner

• falska anklagare

• falska bröder

Guds tjänare övervinner det onda genom att

• fortsätta med sitt gudagivna uppdrag

[Bild på sidan 27]

Nehemja och de som arbetade tillsammans med honom återuppbyggde Jerusalems mur trots hätskt motstånd

[Bild på sidan 31]

De sanna kristna predikar oförskräckt de goda nyheterna