Vad är lösningen på den etniska intoleransen?
Vad är lösningen på den etniska intoleransen?
I SPANIEN avbryter en domare en fotbollsmatch. Varför det? Jo, därför att så många i publiken skriker förolämpningar till en spelare från Kamerun att denne hotar att lämna planen. I Ryssland har det blivit vanligt med våldsbrott mot afrikaner, asiater och latinamerikaner. Under 2004 ökade det rasistiska våldet med 55 procent, så att det 2005 förekom 394 sådana fall. I Storbritannien menade en tredjedel av de asiater och svarta som svarade på en enkät att de hade förlorat ett arbete på grund av rasdiskriminering. Dessa exempel återspeglar en världsomfattande trend.
Etnisk intolerans kan vara allt från kränkande eller tanklösa ord till försök till etnisk rensning. Vad är grundorsaken till etnisk intolerans? Hur kan vi undvika att visa det? Är det rimligt att hoppas att hela mänskligheten en dag skall leva tillsammans i fred? Bibeln ger en intressant inblick i dessa frågor.
Förtryck och hat
”Benägenheten hos människans hjärta är ond alltifrån hennes ungdom”, säger Bibeln. (1 Moseboken 8:21) Därför finner vissa nöje i att förtrycka andra. Bibeln säger vidare: ”Se, de förtrycktas tårar, men ingen tröstade dem; nej, det var deras förtryckare som hade makten.” (Predikaren 4:1)
Bibeln visar också att etniskt hat inte är någon ny företeelse. På 1700-talet f.v.t. inbjöd en egyptisk farao hebrén Jakob och hans stora familj att slå sig ner i Egypten. Men längre fram kände en annan farao sig hotad av denna stora grupp invandrare. Den bibliska skildringen lyder: ”Han sade till sitt folk: ’Se! Israels söners folk är talrikare och mäktigare än vi. Kom! Låt oss handla klokt med dem, så att de inte förökar sig.’ ... Så satte de föreståndare för tvångsarbete över dem för att förtrycka dem i deras arbete med att bära bördor.” (2 Moseboken 1:9–11) Egyptierna befallde till och med att alla nyfödda pojkar bland Jakobs avkomlingar skulle dödas. (2 Moseboken 1:15, 16)
Vad är grundorsaken?
Världens religioner har knappast bidragit till att minska den etniska intoleransen. Även om vissa enskilda individer modigt har motarbetat förtryck har religionen i stort alltför ofta ställt sig på förtryckarnas sida. Så var det i USA där de svarta förtrycktes genom lagar och genom lynchning och där det ända till 1967 i lag var förbjudet med blandäktenskap. Så var det också i Sydafrika under apartheid, då en minoritet skyddade sin dominerande ställning genom lagar som bland annat förbjöd blandäktenskap. I båda dessa fall var vissa som tillhörde den etniska grupp som främjade intolerans mycket religiösa.
Men Bibeln avslöjar en djupare orsak till etnisk intolerans. Den förklarar varför vissa etniska grupper förtrycker andra. Den säger: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, eftersom Gud är kärlek. Om någon skulle påstå: ’Jag älskar Gud’, och ändå hatar sin broder, då är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, han kan inte älska Gud, som han inte har sett.” (1 Johannes 4:8, 20) De här orden visar vad som är grundorsaken till etnisk intolerans. Människor är intoleranta på grund av att de inte har lärt känna Gud eller lärt sig älska honom, och det antingen de påstår sig vara religiösa eller inte.
Kunskap om Gud – grunden till samförstånd mellan etniska grupper
Hur främjar kunskap om Gud och kärlek till honom samförstånd mellan etniska grupper? Vilken kunskap innehåller Bibeln som hindrar människor från att skada dem som verkar vara annorlunda? Bibeln visar att Jehova är Fader till alla människor. Den säger: ”Så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern, från vilken allting är.” (1 Korinthierna 8:6) Den säger vidare: ”Han har från en enda människa gjort varje nation av människor.” (Apostlagärningarna 17:26) Alla människor är således i själva verket bröder.
Alla etniska grupper kan vara stolta över att ha fått livet från Gud, men alla har något att känna sorg över när det gäller sin härkomst. Bibelskribenten Paulus konstaterade: ”Synden kom in i världen genom en enda människa.” Därför har alla ”syndat och saknar Guds härlighet”. (Romarna 3:23; 5:12) Jehova är en Gud som tycker om variation – det finns inte två skapelser som är exakt lika. Men han har inte gett någon etnisk grupp anledning att känna sig överlägsen. Den utbredda känslan att ens egen etniska grupp är bättre än andras är i strid med det Bibeln säger. Det är uppenbart att den kunskap Gud ger främjar samförstånd mellan etniska grupper.
Gud bryr sig om alla nationer
Några har undrat om inte Gud var partisk, när han gynnade israeliterna och lärde dem att hålla sig avskilda från andra nationer. (2 Moseboken 34:12) Gud utvalde en gång i tiden israeliterna till att vara hans särskilda egendom på grund av den enastående tro som deras förfader Abraham hade visat. Gud styrde själv de forntida israeliterna genom att välja deras styresmän och ge dem en lagsamling. Så länge som de godtog detta kunde andra folk se skillnaden mellan att styras av Gud och att styras av människor. Jehova lärde också israeliterna på den tiden att det krävdes ett offer för att mänskligheten skulle återfå ett gott förhållande till honom. Jehovas handlande med israeliterna var därför till nytta för alla nationer. Detta var i överensstämmelse med det han hade sagt till Abraham: ”Genom din avkomma skall alla jordens nationer välsigna sig därför att du har lyssnat till min röst.” (1 Moseboken 22:18)
Dessutom fick judarna privilegiet att ta emot Guds heliga uttalanden och att bli den nation i vilken Messias skulle födas. Men Mika 4:2–4)
också detta skulle bli till nytta för alla nationer. De hebreiska skrifter som gavs åt judarna innehåller en hjärtevärmande beskrivning av den tid då alla etniska grupper skall få stora välsignelser: ”Många nationer skall gå i väg och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg och till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar.’ ... Nation skall inte lyfta svärd mot nation, och de skall inte mer lära sig att föra krig. Och de skall sitta, var och en under sin vinstock och under sitt fikonträd, och ingen skall skrämma dem.” (Jesus Kristus predikade visserligen för judarna, men han sade också: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” (Matteus 24:14) Ingen nation skulle gå miste om att få höra de goda nyheterna. Jehova gav oss därför ett fullkomligt exempel genom att handla rättvist mot alla etniska grupper. ”Gud [är] inte ... partisk, utan han tar emot den som fruktar honom och som gör det som är rättfärdigt, vilken nation han än tillhör.” (Apostlagärningarna 10:34, 35)
De lagar som Gud gav åt den forntida nationen Israel visar också att han bryr sig om alla nationer. Lägg märke till att lagen krävde att man skulle göra mer än att bara tolerera de icke-israeliter som bodde i landet: ”Den bofaste främlingen, som bor som främling hos er, skall för er vara som en infödd bland er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit bofasta främlingar i Egyptens land.” (3 Moseboken 19:34) Många av Guds lagar lärde israeliterna att vara omtänksamma mot invandrare. När därför Boas, som blev förfader till Jesus, såg hur en fattig utländsk kvinna samlade upp de ax som var kvar, handlade han i enlighet med det som han hade lärt sig av Gud när han sade till sina skördemän att lämna kvar mycket säd som hon kunde samla upp. (Rut 2:1, 10, 16)
Jesus lärde sina efterföljare att visa omtänksamhet
Jesus uppenbarade mer om Gud än vad någon annan hade gjort. Han visade sina efterföljare hur man skulle vara omtänksam mot människor som är annorlunda. Vid ett tillfälle inledde han ett samtal med en samarisk kvinna. Eftersom samarierna var en etnisk grupp som många judar föraktade blev kvinnan förvånad. Under det här samtalet hjälpte Jesus vänligt kvinnan att förstå hur hon skulle kunna vinna evigt liv. (Johannes 4:7–14)
Jesus visade också hur vi bör behandla människor ur andra etniska grupper när han framställde en liknelse om en medmänsklig samarier. Den här mannen fann en svårt skadad jude som hade blivit överfallen av rövare. Samariern kunde lätt ha tänkt: Varför skall jag hjälpa en jude? Judarna föraktar ju mitt folk. Men Jesus lät samariern i sin liknelse betrakta främlingar på ett annat sätt. Lukas 10:30–37)
Andra som färdats vägen fram hade gått förbi den skadade mannen, men samariern däremot greps ”av medlidande” och gav honom mycket hjälp. Jesus avslutade liknelsen genom att säga att alla som önskar få Guds godkännande bör handla likadant. (Aposteln Paulus lärde dem som önskar behaga Gud att förändra sin personlighet och att efterlikna Guds sätt att behandla människor. Han skrev: ”Klä av er den gamla personligheten med dess förehavanden och klä er i den nya personligheten, som genom exakt kunskap ständigt förnyas efter bilden av honom som har skapat den, där det varken är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, utlänning, skyt. ... Men, förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kolosserna 3:9–14)
Kan kunskap om Gud förändra människor?
Förändrar verkligen kunskap om Jehova Gud människors sätt att behandla dem som tillhör andra etniska grupper? Tänk på vad en asiatisk invandrare i Canada fick vara med om. Hon blev besviken när hon utsattes för diskriminering där. Men så träffade hon Jehovas vittnen, och de började studera Bibeln med henne. Senare fick de ett uppskattande brev från henne, där hon bland annat skrev: ”Ni var mycket trevliga och vänliga vita människor. När jag insåg att ni verkligen var annorlunda än andra vita undrade jag varför. Jag funderade mycket på det och kom fram till att det var för att ni var Guds vittnen. Det måste finnas något i Bibeln. Vid era möten såg jag skaror av vita, svarta, bruna och gula, vars hjärtan hade samma färg, eller ingen färg alls, därför att de var bröder och systrar. Nu vet jag vem det är som har gjort dem sådana. Det är er Gud.”
Guds ord förutsäger en tid då ”jorden skall vara full av kunskapen om Jehova”. (Jesaja 11:9) I uppfyllelse av Bibelns profetior förenas redan nu en stor skara som uppgår till flera miljoner ”ur alla nationer och stammar och folk och språk” i sann tillbedjan. (Uppenbarelseboken 7:9) De ser fram emot att snart få uppleva ett världsomfattande samhälle där kärlek har ersatt hat. Detta sker i uppfyllelse av Jehovas löfte till Abraham: ”Alla jordens släkter [skall] bli välsignade.” (Apostlagärningarna 3:25)
[Bild på sidorna 4, 5]
Guds lag lärde israeliterna att älska den bofaste främlingen
[Bild på sidan 5]
Vad kan vi lära av liknelsen om den medmänsklige samariern?
[Bilder på sidan 6]
Gud har inte gett någon etnisk grupp anledning att känna sig överlägsen