Barsillaj – en man som var medveten om sina begränsningar

”VARFÖR skulle jag bli en börda för dig?” Ungefär så sade den 80-årige Barsillaj till David, Israels kung. I Bibeln sägs det att Barsillaj var ”en mycket välbärgad man”. (2 Samuelsboken 19:32, 35) Han bodde i Gileads land, ett bergsområde öster om Jordan. (2 Samuelsboken 17:27; 19:31)

I vilket sammanhang sade Barsillaj de här orden till David? Och varför uttryckte sig den här gamle mannen på det sättet?

Uppror mot kungen

David befann sig i fara. Hans son Absalom hade tillskansat sig tronen efter att ha ”stulit ... Israels mäns hjärta”. Det var uppenbart att Absalom inte skulle skona någon som var lojal mot hans far. David och hans tjänare lämnade därför Jerusalem. (2 Samuelsboken 15:6, 13, 14) När David kom till Mahanajim, ett område öster om Jordan, hjälpte Barsillaj honom.

Barsillaj och två andra män, Sobi och Makir, var generösa och gav David mycket av det han behövde i materiellt avseende. De här tre lojala undersåtarna visade att de förstod vilken svår situation David och hans män  befann sig i. De sade: ”Folket är hungrigt och trött och törstigt i vildmarken.” Barsillaj och de två andra männen gjorde allt de kunde för att tillgodose deras behov genom att ge dem sängar, vete, korn, mjöl, rostad säd, bondbönor, linser, honung, smör, får och andra förnödenheter. (2 Samuelsboken 17:27–29)

Att hjälpa David var förenat med stor fara. Absalom skulle knappast ha låtit någon gå ostraffad som understödde den rättmätige kungen. Det var därför modigt av Barsillaj att visa sin lojalitet mot David.

Situationen blir den omvända

Kort därefter drabbade Absaloms rebellstyrkor samman med Davids män. En strid utkämpades i Efraimskogen, troligen i närheten av Mahanajim. Absaloms här besegrades, ”och det blev ett stort manfall där den dagen”. Absalom försökte fly, men det dröjde inte länge förrän han blev dödad. (2 Samuelsboken 18:7–15)

David var åter Israels obestridde kung, och de som följde honom behövde inte längre leva som flyktingar. Genom sin lojalitet mot David vann de också hans respekt och tacksamhet.

När David skulle återvända till Jerusalem kom ”gileaditen Barsillaj ... ner från Rogelim och ledsagade kungen till Jordan, så att han kunde ta avsked av honom vid Jordan”. David sade då till den åldrige Barsillaj: ”Dra du över med mig, så skall jag sörja för dig hos mig i Jerusalem.” (2 Samuelsboken 19:15, 31, 33)

David var säkert mycket tacksam för den hjälp han hade fått av Barsillaj. Och det verkar inte som om kungen bara ville återgälda honom genom att sörja för hans materiella behov. Barsillaj var förmögen och behövde inte någon sådan hjälp. David ville kanske ha den här äldre mannen vid hovet på grund av hans beundransvärda och uppskattade egenskaper. Det skulle ha varit en ära för Barsillaj att ha en permanent plats vid hovet och åtnjuta kungens vänskap med allt vad det innebar.

Blygsam och realistisk

Som svar på kung Davids inbjudan sade Barsillaj: ”Hur många är ännu mina levnadsårs dagar, att jag skulle dra upp med kungen till Jerusalem? Jag är i dag åttio år gammal. Kan jag skilja på något gott och något dåligt, eller kan din tjänare känna smaken på vad jag äter och dricker, eller kan jag längre lyssna till sångares och sångerskors röst?” (2 Samuelsboken 19:34, 35) Barsillaj avböjde respektfullt kungens erbjudande och tackade nej till ett stort privilegium. Varför gjorde han det?

En orsak till Barsillajs beslut kan ha varit hans höga ålder och de begränsningar som kommer med åren. Han kanske kände att han inte hade så lång tid kvar att leva. (Psalm 90:10) Han hade gjort sitt bästa för att understödja David, men han var också medveten om de begränsningar han hade på grund av sin höga ålder. Han lät inte tanken på prestige eller status hindra honom från att göra en realistisk bedömning av sina förmågor. Till skillnad från den äregirige Absalom visade Barsillaj förståndigt nog blygsamhet. (Ordspråksboken 11:2)

En annan orsak till Barsillajs beslut kan ha varit att han inte ville att hans begränsningar på något sätt skulle lägga hinder i vägen för Guds utvalde kung. Barsillaj frågade: ”Varför skulle din tjänare bli ytterligare en  börda för min herre kungen?” (2 Samuelsboken 19:35) Barsillaj var fortfarande lojal mot David, men förmodligen ansåg han att en yngre man skulle kunna uträtta saker och ting på ett mer effektivt sätt. Barsillaj sade därför: ”Här är din tjänare Kimham. Låt honom dra över med min herre kungen, och gör mot honom det som är gott i dina ögon.” Kimham var troligen en son till Barsillaj. I stället för att bli förnärmad gick David med på det här förslaget. Innan han drog över Jordan ”kysste [han] Barsillaj och välsignade honom”. (2 Samuelsboken 19:37–39)

Nödvändigt med balans

Berättelsen om Barsillaj visar hur viktigt det är med balans. Vi bör å ena sidan inte tacka nej till ett tjänsteprivilegium eller låta bli att ställa oss till förfogande för att vi vill leva ett lugnt och stilla liv eller för att vi känner oss oförmögna att axla ansvar. Om vi förlitar oss på Gud kan han ge oss den styrka och vishet vi behöver. (Filipperna 4:13; Jakob 4:17; 1 Petrus 4:11)

Å andra sidan behöver vi vara medvetna om våra begränsningar. En broder kan till exempel vara fullt upptagen med andlig verksamhet. Han inser att om han tackade ja till ytterligare privilegier skulle han förmodligen inte kunna uppfylla den skriftenliga förpliktelsen att ta hand om sin familj. Skulle det då inte vara ett tecken på blygsamhet och resonlighet från hans sida att för närvarande avstå från att ta på sig fler ansvarsuppgifter? (Filipperna 4:5; 1 Timoteus 5:8)

Barsillaj är ett fint föredöme för oss, och vi gör väl i att begrunda hans exempel. Han var lojal, modig, generös och blygsam. Framför allt var han fast besluten att sätta Guds intressen före sina egna. (Matteus 6:33)

[Karta på sidan 15]

(För formaterad text, se publikationen)

Den 80-årige Barsillaj gjorde en ansträngande färd för att hjälpa David

GILEAD

Rogelim

Sukkot

Mahanajim

Jordan

Gilgal

Jeriko

Jerusalem

EFRAIM

[Bild på sidan 13]

Varför tackade Barsillaj nej till Davids erbjudande?