Frågor från läsekretsen

Eftersom skörden officiellt började när alla manliga israeliter var med vid det osyrade brödets högtid, vilka var det då som skördade den förstling av kornet som fördes till helgedomen?

Den mosaiska lagen gav israeliterna följande anvisning: ”Tre gånger om året skall alla av manligt kön hos dig träda fram inför Jehovas, din Guds, ansikte på den plats som han väljer ut: vid det osyrade brödets högtid och vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden.” (5 Moseboken 16:16) Från och med kung Salomos tid var templet i Jerusalem den plats som Gud hade utvalt.

Den första av de tre högtiderna firades tidigt på våren. Den kallades det osyrade brödets högtid och började dagen efter påsken, som firades den 14 nisan, och fortsatte i sju dagar till den 21 nisan. Den andra dagen av högtiden, den 16 nisan, markerade början av den första skörden på året enligt den religiösa kalendern. Den dagen skulle översteprästen ta ”en kärve av förstlingen” av kornskörden och vifta den ”fram och åter inför Jehova” vid helgedomen. (3 Moseboken 23:5–12) Vilka var det som hade skördat den här kärven, då ju alla män skulle vara närvarande vid det osyrade brödets högtid?

Befallningen att frambära förstlingen av skörden till Jehova under det osyrade brödets högtid gavs till hela nationen. Det var inte nödvändigt för varje individ att börja skörden och föra förstlingen av den till helgedomen. Det var i stället några som representerade nationen som skulle göra detta. Därför kunde en delegation skickas till ett närliggande kornfält och där skära av en kärve för det osyrade brödets högtid. Så här läser vi i Encyclopaedia Judaica om detta: ”Om kornet var moget i trakten kring Jerusalem togs det därifrån; annars togs det från något annat ställe i Israel. Det skördades av tre män som alla hade var sin skära och korg.” En kornkärve skulle sedan föras till översteprästen, som frambar den som ett offer till Jehova.

Detta att israeliterna skulle frambära förstlingen av skörden gav dem ett utmärkt tillfälle att ge uttryck åt sin uppskattning av att Gud hade välsignat deras land och skörd. (5 Moseboken 8:6–10) Men vad som var ännu viktigare var att detta ceremoniella offer var ”en skugga av de goda ting” som skulle komma. (Hebréerna 10:1) Jesus Kristus uppväcktes den 16 nisan år 33 v.t., den dag då förstlingen av skörden skulle frambäras till Jehova. Så här skrev aposteln Paulus om Jesus: ”Kristus [har] uppväckts från de döda, förstlingen av dem som har somnat in i döden. ... Men var och en i sin egen ordning: förstlingen Kristus, efteråt de som hör Kristus till under hans närvaro.” (1 Korinthierna 15:20–23) Kärven av förstlingen, som översteprästen viftade fram och åter inför Jehova, förebildade den uppståndne Jesus Kristus, den förste som uppväcktes från de döda till evigt liv. Han öppnade därigenom vägen till befrielse från synd och död för mänskligheten.

[Bildkälla på sidan 26]

© 2003 BiblePlaces.com