Har du syndat mot den heliga anden?

”Det finns en synd som drar med sig död.” (1 JOHANNES 5:16)

1, 2. Hur vet vi att det är möjligt att synda mot Guds heliga ande?

”JAG är som besatt av tanken att jag har syndat mot den heliga anden.” Så skrev en kvinna i Tyskland, trots att hon tjänade Gud. Kan en kristen verkligen synda mot Guds heliga ande, hans verksamma kraft?

² Ja, det är möjligt att synda mot Jehovas heliga ande. Jesus Kristus sade: ”Varje slags synd och hädelse skall förlåtas människor, men hädelse mot anden skall inte förlåtas.” (Matteus 12:31) Vi får varningen: ”Om vi med vett och vilja bedriver synd, sedan vi har fått den exakta kunskapen om sanningen, finns inte längre något slaktoffer för synder kvar, utan bara en förskräcklig väntan på dom.” (Hebréerna 10:26, 27) Och aposteln Johannes skrev: ”Det finns en synd som drar med sig död.” (1 Johannes 5:16) Men är det den som har gjort sig skyldig till en allvarlig synd som skall avgöra om han eller hon har begått ”en synd som drar med sig död”?

Sinnesändring leder till förlåtelse

3. Vad är förmodligen sant om vi är djupt bedrövade på grund av en synd vi begått?

³ Jehova är den som slutgiltigt dömer dem som handlat orätt. Vi måste alla avlägga räkenskap inför honom, och han gör alltid det som är rätt. (1 Moseboken 18:25; Romarna 14:12) Det är Jehova som avgör om vi har begått en oförlåtlig synd, och han kan dra tillbaka sin ande från oss. (Psalm 51:11) Men om vi är djupt bedrövade på grund av en synd vi begått, är det mycket troligt att vi verkligen har ändrat sinne. Men vad är sann sinnesändring?

4. a) Hur skulle du vilja definiera sinnesändring? b) Vad är det som är så tröstande med orden i Psalm 103:10–14?

⁴ Att vi ändrar sinne innebär att vi ändrar inställning till det orätta vi gjort eller haft för avsikt att göra. Det innebär att vi känner sorg eller ånger och upphör med ett orätt handlingssätt. Om vi begått en allvarlig synd men tagit de nödvändiga stegen för att visa att vi verkligen ändrat sinne, då kan vi hämta tröst av psalmistens ord: ”Han [Jehova] handlar inte mot oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar. Ty så hög som himlen är över jorden, så överväldigande är hans kärleksfulla omtanke mot dem som fruktar honom. Så långt som soluppgången är från solnedgången, så långt från oss avlägsnar han våra överträdelser. Som en far visar barmhärtighet mot sina söner, så visar Jehova barmhärtighet mot dem som fruktar honom. Ty han vet hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” (Psalm 103:10–14)

5, 6. Nämn huvudtanken i 1 Johannes 3:19–22, och förklara vad apostelns ord innebär.

⁵ Aposteln Johannes ord är också mycket trösterika: ”Av detta skall vi veta att vi är av sanningen, och vi skall lugna vårt hjärta inför honom med avseende på vad vårt hjärta än kan döma oss för, ty Gud är större än vårt hjärta och vet allt. Ni älskade, om vårt hjärta inte dömer oss kan vi tala fritt och öppet till Gud; och vad vi än ber om skall vi få av  honom, därför att vi håller hans bud och gör det som är välbehagligt i hans ögon.” (1 Johannes 3:19–22)

⁶ Vi vet att ”vi är av sanningen” därför att vi visar broderlig kärlek och inte gör det till en vana att synda. (Psalm 119:11) Om vi av någon anledning känner oss förkastade, gör vi väl i att komma ihåg att ”Gud är större än vårt hjärta och vet allt”. Jehova är barmhärtig mot oss därför att han ser vår ”broderliga tillgivenhet fri från hyckleri”, vår kamp mot synden och våra ansträngningar att göra hans vilja. (1 Petrus 1:22) Vårt hjärta kommer inte att ”döma oss” om vi förtröstar på Jehova, visar broderlig kärlek och inte avsiktligt bedriver synd. Vi kan ”tala fritt och öppet till Gud” i bön, och han kommer att svara oss därför att vi håller hans bud.

De syndade mot anden

7. Vad är det som avgör om en synd kan förlåtas eller inte?

⁷ Vilka synder blir inte förlåtna? För att få svar på den frågan skall vi se på några bibliska exempel. Detta bör ge oss tröst, om vi har ångrat oss men fortfarande känner oss djupt bedrövade på grund av våra allvarliga felsteg. Vi kommer att se att det i första hand inte är vilket slags synd någon har begått som avgör om en synd kan förlåtas eller inte, utan syndarens motiv, hjärtetillstånd och i vilken utsträckning han syndat uppsåtligt.

8. Hur syndade några av de judiska religiösa ledarna under det första århundradet mot den heliga anden?

 ⁸ De judiska religiösa ledare som under det första århundradet ondskefullt motarbetade Jesus Kristus syndade mot den heliga anden. De kunde se hur Guds ande var verksam i Jesus när han utförde underverk som var till ära för Jehova. Ändå sade dessa fiender till Kristus att han utförde dem med hjälp av Satan, Djävulen. Enligt Jesus begick dessa som därigenom hädade Guds heliga ande en synd som inte skulle förlåtas vare sig ”i denna tingens ordning eller i den som skall komma”. (Matteus 12:22–32)

9. Vad är hädelse, och vad sade Jesus om det?

⁹ Hädelse är nedsättande, kränkande eller skymfligt tal. Jehova är källan till helig ande, och att tala emot denna ande är därför detsamma som att tala emot Jehova. Att göra sig skyldig till sådant tal utan att ångra sig är oförlåtligt. Jesu ord angående sådan synd visar att han syftar på dem som medvetet motarbetar Guds heliga andes verksamhet. Jehovas ande var verksam i Jesus, men eftersom hans motståndare tillskrev Djävulen denna kraft, hädade de anden på ett upprörande sätt. Därför förklarade Jesus: ”Den som hädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” (Markus 3:20–29)

10. Varför kallade Jesus Judas ”tillintetgörelsens son”?

¹⁰ Tänk också på exemplet med Judas Iskariot. Han blev oärlig och stal pengar från kassaskrinet som han hade hand om. (Johannes 12:5, 6) Längre fram gick han till de judiska ledarna och kom överens med dem om att förråda Jesus för 30 silvermynt. Judas kände visserligen samvetskval efter sitt förräderi, men han ångrade inte sin uppsåtliga synd. Judas är följaktligen inte värd att få en uppståndelse. Jesus kallade honom därför  ”tillintetgörelsens son”. (Johannes 17:12; Matteus 26:14–16)

De syndade inte mot anden

11–13. Hur syndade kung David i förbindelse med Batseba, och hur kan vi få tröst av hur Gud handlade med dem?

¹¹ Ibland kan kristna som har bekänt en allvarlig synd och fått andlig hjälp av församlingens äldste ändå känna sig bedrövade på grund av att de tidigare har överträtt Guds lag. (Jakob 5:14) Om vi själva känner det så, kommer vi förmodligen att ha nytta av att se vad Bibeln säger om dem som fick sina synder förlåtna.

¹² Kung David syndade allvarligt i förbindelse med Batseba, Urias hustru. När David från ett tak i närheten fick se den här vackra kvinnan bada, lät han hämta henne till sitt palats och hade sexuellt umgänge med henne. När han senare fick veta att hon var gravid, försökte han dölja sitt äktenskapsbrott genom att få hennes man, Uria, att ligga med henne. När detta misslyckades ordnade kungen så att Uria skulle dödas i strid. Därefter blev Batseba Davids hustru och födde ett barn åt honom, men barnet dog. (2 Samuelsboken 11:1–27)

¹³ Jehova tog itu med det som gällde David och Batseba. Han förlät David och tog då troligen hänsyn till sådana faktorer som Davids djupa ånger och förbundet med David om ett kungarike. (2 Samuelsboken 7:11–16; 12:7–14) Batseba hade tydligen en ångerfull inställning, för hon fick förmånen att bli mor till kung Salomo och stammoder till Jesus Kristus. (Matteus 1:1, 6, 16) Om vi har syndat är det bra att tänka på att Jehova lägger märke till vår ångerfulla inställning.

14. Hur visas omfattningen av Guds förlåtelse i fallet med kung Manasse?

¹⁴ Omfattningen av Jehovas förlåtelse framgår också av fallet med kung Manasse i Juda. Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon. Manasse uppförde altaren åt Baal, tillbad ”himlens hela här” och byggde till och med altaren åt falska gudar på de två förgårdarna till templet. Han lät sina söner gå genom eld, uppmuntrade till spiritism och fick invånarna i Juda och Jerusalem ”att göra mer ont än de nationer som Jehova hade förintat inför Israels söner”. De varningar som framfördes av Guds profeter ignorerades. Till sist togs han till fånga av Assyriens kung. När han var i fångenskap ändrade han sinne och bad ödmjukt till Gud, som förlät honom och återinsatte honom på tronen i Jerusalem, där han började främja den sanna tillbedjan. (2 Krönikeboken 33:2–17)

15. Vilken händelse i aposteln Petrus liv visar att Jehova förlåter ”i rikt mått”?

¹⁵ Flera hundra år längre fram syndade aposteln Petrus allvarligt genom att förneka Jesus. (Markus 14:30, 66–72) Men Jehova förlät Petrus ”i rikt mått”. (Jesaja 55:7) Varför det? Därför att Petrus visade uppriktig sinnesändring. (Lukas 22:62) Femtio dagar senare visades det tydligt att Gud hade förlåtit Petrus när denne på pingstdagen fick förmånen att modigt vittna om Jesus. (Apostlagärningarna 2:14–36) Finns det någon anledning att tro att Gud skulle vara mindre villig att förlåta verkligt ångerfulla kristna i våra dagar? Psalmisten sjöng: ”Om det var missgärningar du gav akt på, Jah, Jehova, vem skulle då kunna bestå? Ty hos dig finns förlåtelsen.” (Psalm 130:3, 4)

Att stilla oron över att ha syndat mot anden

16. Under vilka omständigheter ger Gud förlåtelse?

¹⁶ De nämnda exemplen bör hjälpa till att stilla oron över att vi kan ha syndat mot den heliga anden. De visar att Jehova verkligen förlåter syndare som ändrat sinne. Uppriktiga böner till Gud har stor betydelse. Om vi har begått en synd, kan vi vädja om förlåtelse på grundval av Jesu lösenoffer, Jehovas barmhärtighet, vår nedärvda ofullkomlighet och vår trogna tjänst. Vi vet att Jehova visar oförtjänt omtanke, och därför kan vi be om  förlåtelse i förvissning om att vi kommer att få det. (Efesierna 1:7)

17. Vad bör vi göra om vi har syndat och behöver andlig hjälp?

¹⁷ Hur är det då om vi har syndat men inte klarar av att be därför att vår synd har gjort oss andligt sjuka? Lärjungen Jakob skrev om detta: ”Då skall han [dvs. en sådan kristen] kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall be över honom och smörja in honom med olja i Jehovas namn. Och trons bön skall göra den sjuke frisk, och Jehova skall resa upp honom. Och om han har begått synder, skall det förlåtas honom.” (Jakob 5:14, 15)

18. Varför är en synd inte nödvändigtvis oförlåtlig, även om syndaren blir utesluten ur församlingen?

¹⁸ Även om den som syndat inte ändrar sinne just då och därför blir utesluten ur församlingen, behöver det inte betyda att hans synd är oförlåtlig. Paulus skrev beträffande en smord kristen i Korinth som syndade och blev utesluten: ”Denna kraftiga förebråelse från flertalet är tillräcklig för en sådan man, så att ni nu tvärtom skall välvilligt förlåta och trösta honom, för att han inte på ett eller annat sätt skall bli uppslukad av sin alltför stora bedrövelse.” (2 Korinthierna 2:6–8; 1 Korinthierna 5:1–5) Men för att bli andligt återställd behöver de som har handlat orätt ta emot den hjälp som de äldste ger och som är grundad på Bibeln och visa sann sinnesändring. De måste ”frambringa ... frukter som svarar mot sinnesändringen”. (Lukas 3:8)

19. Vad kan hjälpa oss att förbli ”sunda i tron”?

¹⁹ Vad skulle kunna vara orsaken till att vi tror att vi har syndat mot den heliga anden? Att vi är överdrivet samvetsgranna eller har dålig fysisk eller psykisk hälsa kan inverka. I ett sådant fall kan bön och tillräckligt med vila hjälpa. Framför allt bör vi inte låta Satan göra oss modfällda, så att vi slutar upp med att tjäna Gud. Eftersom Jehova inte finner behag i den ondskefulles död, önskar han verkligen inte att någon av hans tjänare skall överge honom. Om vi är rädda för att vi har syndat mot anden, bör vi därför fortsätta att livnära oss av Guds ord, bland annat de uppmuntrande tankarna i Psalmerna. Vi behöver fortsätta med att komma till församlingens möten och ta del i arbetet med att predika om Guds kungarike. Om vi gör det, får vi hjälp att vara ”sunda i tron” och slipper oroa oss över att vi möjligen har begått en oförlåtlig synd. (Titus 2:2)

20. Vilket resonemang kan hjälpa någon att förstå att han inte har syndat mot den heliga anden?

²⁰ De som är rädda för att de har syndat mot den heliga anden bör fråga sig: ”Har jag hädat den heliga anden? Har jag uppriktigt ångrat min synd? Tror jag att Gud är villig att ge förlåtelse? Är jag en avfälling som har visat ifrån sig det andliga ljuset?” Det är mycket troligt att sådana personer inser att de inte har hädat Guds heliga ande och inte heller har blivit avfällingar. De har ändrat sinne, och de fortsätter att tro på Jehovas förlåtelse. Om det förhåller sig så, har de inte syndat mot Jehovas heliga ande.

21. Vilka frågor kommer att behandlas i nästa artikel?

²¹ Det är en verklig välsignelse att veta att vi inte har syndat mot den heliga anden! Men det finns vissa frågor som har samband med detta och som kommer att behandlas i nästa artikel. Vi kan till exempel fråga oss: ”Vägleds jag verkligen av Guds heliga ande? Visar jag prov på andens frukt i mitt liv?”

Vad skulle du svara?

• Varför kan vi säga att det är möjligt att synda mot den heliga anden?

• Vad innebär det att ändra sinne?

• Vilka syndade mot anden när Jesus var på jorden?

• Hur kan vi övervinna oron över att ha begått en oförlåtlig synd?

[Frågor]

[Bild på sidan 17]

De som sade att det var med hjälp av Satan som Jesus gjorde underverk syndade mot Guds heliga ande

[Bild på sidan 18]

Petrus hade inte begått en oförlåtlig synd, trots att han förnekade Jesus